Det jag skriver, det publicerar jag gärna. Det där med att ha sin bild med i tidningen.... det är inte lika positivt. Men det ingår i "spelets regler ". Idag var min "sommarkrönika" med i Borås Tidning. Jag visste ju om det, alla "sommarkrönikörer" presenterades med namn och publiceringsdatum i början av juni.
Är ju en sån som gillar att skriva. Att använda ord. Så när tidningen började med sommarkrönikor för så där tio år sedan, så skickade jag in ett bidrag. Som publicerades. Kommer ihåg att det handlade om sommaren på landet, om höskörd och om hölasset som välte...med mej i.
Har nog missat att skicka in något år. Och ett år, så blev jag till min besvikelse, "refuserad". Har skrivit om barndomsminnen, skolresor, ungdomsminnen. I år blev det ett minne av en förolyckad svartmes, som kom upp. Något tillspetsat utifrån verkligheten, men i grunden, helt sanningsenlig.
Katten är borta sedan ett antal år. Både han och hans bror drabbades av "skaksjuka", då de ätit en fågel som bar på viruset. Brodern Fransson dog knall och fall, efter att ha återhämtat sig från att ha varit riktigt dålig. Fredrik, katten i krönikan, blev allt sämre under tid och fick avlivas på hösten, efter händelsen som beskrivs.
Fina katter. Saknar dem, trots deras fabläss för fåglar. Vilken ju också blev deras död.
Att få en krönika publicerad, innebär en del respons och bekräftelse. Har fått några SMS under dagen.
Var med om en kul grej, du vi var på quiz senast. En ytligt bekant från skolans värld, kom fram till mej och undrade om jag hade någon sommarkrönika på gång i år. Hon kom så väl ihåg en som jag skrivit, där jag berättade om bonnungens semestertripp, tur och retur Öland på mindre än 12 timmar. Det blev sen kvällsmjölkning, den dagen.Hon berättade att hon delat med sig av min berättelse till många. Berättat om bonden som var nöjd med det lilla. Han ville se Solliden, men där var det stängt. Han -min far-fick i allafall se en glimt av huset, genom grinden.
Sommarkrönikorna publiceras från mitten av juni till mitten av augusti. Sextiotalet olika. Kul att läsa, morgonens höjdpunkt.
Dagens irl krönika kortfattat.
Konstaterade att nattviol är allt annat än ovanligt. Glädjande.
Det är en kuperad runda. Överhuvudtaget så är det kuperat i våra trakter. Ett par backar är så branta på slutet, så där försöker jag inte ens trampa uppför. Gott att gå lite. Men jag kände mig mäkta belåten med mig själv, då jag fixande hela långa Spolabobacken, utan större besvär.
Nordsvenskarna i Remmabo, de tog det lugnt i den drygt 25-gradiga värmen. Lite skugga kunde de hitta. Även om den minste blev utan.. stackarn..
Fixade lite här hemma och såg att den varma sommardagen svalnade av betänkligt. Molnen drog ihop sej och regnet kom. Så det blev ett par timmar inomhus, vid middagstid. Gjorde ett välgörande pass postural träning samt läste det nya numret av Illustrerad Vetenskap.
Regnet upphörde. Värmen återkom. Dags för en promenad genom byn.
Det gick illa för den fönstertittaren!
SvaraRaderaKul att läsa🤓även blogginlägget såklart.
Ikväll är jag trött, är ju inte så van vid värmen än. Förhoppningsvis går graderna i husvagnen er lite, så det går att sova inatt.
God kväll! Eval8
Här väntar vi bara på åskan. Börjar dra ihop sig i väster. Ska ta en tur i trädgården före läggdags. Go natt!
RaderaSå kul att du har skrivit sommarkrönikor under åren och så i år igen. Förstår inte att du inte tycker om att vara på bild, du är ju hur skön som helst bästa frun! Glad är du också...
SvaraRaderaUnderbara bilder, du är en fena på sådana.
Önskar en skön kväll!
Kram
Tack snälla. Nej, bild är inte min grej. Fast nöjd med bilden som Karin tog i detas trädgård första dagen... eller andra.. I maj. God natt! Kram
RaderaInte visste jag att jag har en bloggarkompis som är en kändis! Det är nästan så att jag känner att jag sträcker på mig lite.
SvaraRaderaVilken bra idé av tidningen, att bjuda in läsarna till krönikebidrag. Hade det funnits här, så hade jag också anmält mig. Men jag får nöja mig med mitt bloggskrivande...
Bra med lite backar på cykelturen. Man får ge sig den på att klara av de som går uppförs. Eller i alla fall att kommaen lite längre än förra gången man cyklade samma sträcka.
Precis! Kändis och kändis. Det är väl så att har man jobbat som lärare i massor av år, en liten kommun, så är det en hel del människor som känner igen en.
RaderaGod kväll!