Sommarkrönika

 

Det jag skriver, det publicerar jag gärna. Det där med att ha sin bild med i tidningen.... det är inte lika positivt. Men det ingår i "spelets regler ". Idag var min "sommarkrönika" med i Borås Tidning. Jag visste ju om det, alla "sommarkrönikörer"  presenterades med namn och publiceringsdatum i början av juni.

Är ju en sån som gillar att skriva. Att använda ord. Så när tidningen började med sommarkrönikor för så där tio år sedan, så skickade jag in ett bidrag. Som publicerades. Kommer ihåg att det handlade om sommaren på landet, om höskörd och om hölasset som välte...med mej i. 

Har nog missat att skicka in något år. Och ett år, så blev jag till min besvikelse, "refuserad".  Har skrivit om barndomsminnen, skolresor, ungdomsminnen. I år blev det ett minne av en förolyckad svartmes, som kom upp. Något tillspetsat utifrån verkligheten, men i grunden, helt sanningsenlig.

Katten är borta sedan ett antal år.  Både han och hans bror drabbades av "skaksjuka", då de ätit en fågel som bar på viruset. Brodern Fransson dog knall och fall, efter att ha återhämtat sig från att ha varit riktigt dålig. Fredrik, katten i krönikan, blev allt sämre under tid och fick avlivas på hösten, efter händelsen som beskrivs.

Fina katter. Saknar dem, trots deras fabläss för fåglar. Vilken ju också blev deras död.

Att få en krönika publicerad, innebär en del respons och bekräftelse. Har fått några SMS under dagen. 

Var med om en kul grej, du vi var på quiz senast. En ytligt bekant från skolans värld, kom fram till mej och undrade om jag hade någon sommarkrönika på gång i år. Hon kom så väl ihåg en som jag skrivit, där jag berättade om bonnungens semestertripp, tur och retur Öland på mindre än 12 timmar. Det blev sen kvällsmjölkning, den dagen.Hon berättade att hon delat med sig av min berättelse till många. Berättat om bonden som var nöjd med det lilla. Han ville se Solliden, men där var det stängt. Han -min far-fick i allafall se en glimt av huset, genom grinden.

Sommarkrönikorna publiceras från mitten av juni till mitten av augusti. Sextiotalet olika. Kul att läsa, morgonens höjdpunkt.

Dagens irl krönika kortfattat.

Började dagen med en cykeltur. På den treväxlade röda Monarken. Inget "batterifusk". Ville cykla sakta i ern varma, soliga sommarmorgonem och kolla vägkanterna. Längs landsvägen hade man redan slagit vägrenarna. På tok för tidigt.  Men längs grusvägarna blommade det. Mycket.

Konstaterade att nattviol är allt annat än ovanligt. Glädjande.

Det är en kuperad runda. Överhuvudtaget så är det kuperat i våra trakter. Ett par backar är så branta på slutet, så där försöker jag inte ens trampa uppför. Gott att gå lite. Men jag kände mig mäkta belåten med mig själv, då jag fixande hela långa Spolabobacken, utan större besvär.

Nordsvenskarna i Remmabo, de tog det lugnt i den drygt 25-gradiga värmen. Lite skugga kunde de hitta. Även om den minste blev utan..  stackarn..

Fixade lite här hemma och såg att den varma sommardagen svalnade av betänkligt. Molnen drog ihop sej och regnet kom. Så det blev ett par timmar inomhus, vid middagstid. Gjorde ett välgörande pass postural träning samt läste det nya numret av Illustrerad Vetenskap.

Regnet upphörde. Värmen återkom. Dags för en promenad genom byn.

Det doftade så gott! Det får man tacka all vitmåra/stormåra för.

Den gamla kulturväxten malva, blommade vackert.

Den gula fetknoppen hade spridit sej från en stenmur till en annan.

Gödselvattnade i växthuset då jag kom hem. Bar  en del krukor dit  in, i skydd för det aviserade regnet. Fixade en tacopaj till kvällsmat.

Inga större äventyr, men ännu en fin sommardag.

SMHI hotar med åska i natt. Hoppas att det inte blir då väldsamt. Det är lite läskigt när blixtarna fräser och mullret kommer tätt därefter. Speciellt när man bor på landet.