Såg en film, hyrd på Love Film, i helgen. Det var en ganska dålig handling ( se, nu gnäller jag igen) som utspelade sig på Antarktis. 50-60 graders kyla. Även om detta nu bara var film, så finns det ju ett antal verkliga forskningsstationer på den otillgängliga kontinenten. Funderade på hur de får värme och mat därute i ödsligheten.... ja, mattransporter är väl inga större problem, energiförsörjningen däremot förstår jag inte. Har man kärnkraft???? Det måste ju gå åt massor av bränsle i af, så mycket pellets som pannan äter i tio gradig kyla.
Och vem utsätter sig frivilligt för denna kyla.... det måste väl finnas mer behgliga ställen att idka forkning på?
Var på julmarknad igår, på Torpa. Har varit där ett antal gånger tidigare och tyckt att det funnits mycket att köpa. I år var det bara hälften så många försäljare mot vad det brukar vara. Kändes lite ödsligt och alldeles för lite vad det gäller utbudet. Så det blev inte mycket handlat. Får handla så mycket mer i Apladalen nästa söndag.
Jultallrik åt vi på Torpa café. Eller rättare sagt jultallrikar. Först en med kalla rätter och sen en med varma. Alldeles delikata. ( Typiskt mej, mat går alltid hem, det klagar jag sällan på)
Till efterrätt serverades en gräddig ris a la malta. Gott! Påminde mig om den gång som jag på ett privat julbord skulle få smaka ÄKTA ris a la malta. Med saftsås. Alla hade berättat om hur GOTT det var .... och i vanlig ordning så la jag upp en ordentlig portion av den inbjudande efterrätten. Den var vidrig... för äkta ris a la malta görs tydligen på ris som är kokt i vatten och som blandas med osötad grädde. Så där satt jag och ångrade min glupskhet .... fick ta skeden i vacker hand och äta upp.... Sedan dess avsmakar jag alltid ris a la malta innan jag öser på ordentligt.
På Hofsnäs gammelgård, där var det sig likt. Massor av olika saker, helt otroligt välgjorda! Tänk, vilken massa superduktiga hantverkare/ hobbypysslare det finns. Blir riktigt avundsam, jag som har tummarna mitt i händerna.
En tanke kom, vem behöver allt detta?Det är ju egentligen vara garnityr. Tog 20 kronor lotter och vann 100 kr att handla för. C-E hade "förälskat sig" i en tomte, så han fick använda vinsten att köpa sitt livs första EGNA tomte. Kan väl vara dags vid 57!
Valde att lyssna på julmusik i stället för zumba-dito på kvällen. Snön yrde, kyrkan var fullsatt och jag förundrade mig ytterligare en gång över att en kör med tjugofemtalet helt OK sjungande damer och herrar, inte kunde lägga in en enda stämma.... allt var unisont!
Så var det måndag och svårt att vakna i mörka morgontimman. Dags för vattenexperiment på eftermiddagen. Ett funkade, ett funkade inte .... jag blir så trött på icke fungerande försök!
Skollokalerna blev iskalla under eftermiddagen, omdömen som tänkts skrivas i skolan fick tas med hem till varma hemmet i stället. Det är inte så kul att skriva omdömen..... det är mycket, mycket roligare att undervisa.
Gnäll, gnäll, gnäll....
På Facebook skrev min vän sedan mer än fyrtio år ...."Efter tjugotvå cellgiftbehandlingar så ska jag nu äta cytostatika i tablettform under två månader. Hoppas att det kan krympa tumörerna i levern. Nu har de blivit mer än femton stycken."
Som ni kanske förstår, så skäms jag över min egotrippade gnällighet. Vad ärlite snö och kyla och minimissräkningar, när man mår bra och har alla förutsättingar att leva det liv som är "normalt" för en som är 57.