Mycket musik

 Första adventshelgen blev en riktigt härlig musikhelg.

När Johanna bokade biljetter till "Såsom i himmelen" på Jönköpings musikteater, Spira, så var det försommar. Den 29 nov kändes långt borta. Tänkte att det kunde vara riktigt dåligt väglag vid den tiden på året...Så det kändes "så där" att den bokade föreställningen låg i slutet av november. Nu hade jag inte behövt oroa mig ett dugg för väglaget. Det var många plusgrader och torra vägar.

Jönköping har verkligen bytt skepnad sedan de åren jag bodde  i stan... Nu är det ju 50 år sedan..så det är inte så konstigt.

Promenaden från stora parkeringen vid högskolan, över Munksjöbron och mot det upplysta Spira är så fin.

"Så som i himmelen" är en av de föreställningar som jag sett flest gånger. På bio, på TV, som musikal i Stockholm och i Malmö. Och nu också i Jönköping. Här var det inga kända musikalartister som gjorde de olika rollerna. Men, som jag konstaterat tidigare, för att man är kändis behöver det inte betyda att man är bättre än den som är mindre känd. 

Musikalen var superbra, från början till slut. Och slutet var lika sorgligt som alltid... Förstås!

Idag har det varit dubba framträdanden för "Grimsåskören". Äntligen hade jag ledig torsdagseftermiddag och möjlighet att delta på  övningarna.  Kören består av enbart sångglada pensionärer och "uppstår" varje år, i samband med jul och påsk.

Det  är kul att sjunga julsånger! Tror att vi lät rätt bra. Speciellt med en trumpet som grädde på moset.

Adventsfint

 Det tog ett antal timmar, trots att vi hjälptes åt, att få huset adventsfint och någorlunda rent. 

Jag kan inte säga att jag storgillar arbetet, men jag tycker mycket om slutresultatet. Ljus eller stjärnor i varje fönster, röda gardiner i köket och röda dukar på alla bord.  Det ger en speciell känsla. En känsla av att man bör lugna ner sig lite och njuta av alla ljusen. Det ska jag göra i kväll. Ta fram en bok att läsa. Det har jag inte hunnit ( eller kanske inte prioriterat) på flera veckor.

Förra helgen gjorde jag ett antal kransar.Ville bara använda naturmaterial. Inget plast

 Den här hängde jag på vår dörr. Gissa hur det gick med den? De otacksamma fåglarna, som C-E så vänligt matar med dyra fröer och talgbollar, slet bort vartenda bär. Samt krafsade ner en massa barr på verandagolvet.

Idag har jag satt dit lite konstgjorda saker i stället. Det ska iaf göra ont på de små näbbar om man ger sig på plastkulorna. 😀

Ingen perfektion i mina skapelser, som ni ser. Men det är något som jag själv gillar..  Speglar väl personligheten.😊

En krans med ganska tätt med ljus i, har lyst upp  garagegaveln en hel vecka. Denna satte C-E upp på framsidan av verandan nyss. Bra med ljusslingor i kransarna. Det döljer alla skavanker ..

Jag tror att alla julklappar är fixade/beställda. Brukar utnyttja den svarta veckan vad det gäller fotobok och fotokalender. Så även i år. Har dessutom beställt lite önskningar från barnbarnen. Det ser ju billigare ut i annonserna under Black Week , men kanske är det bara hitte-på. Jaja, nu är det beställt och betalt.

Det är sällan man har turen att se vackra soluppgångar/nedgångar. I går kom jag alldeles lagom, då jag körde ner till skolan. Stannade förstås mitt på vägen och hoppades slippa bli påkörd bakifrån. Jag klarade mej... och fick två vackra bilder.

Önskar alla en fin första adventshelg!

Mer firande

 

Idag fyller han sju, mormors sextiofemårspresent. Vi firade med tårta och presenter på gårdagens "mormorstisdag". 

Det blev sång, tal och hurrarop. Och en skål med kaffe eller saft i kopparna. Födelsedagsbarnet blev väldigt nöjd med all uppmärksamhet.

Mamma och storebror hade förberett ett litet tal utifrån "affischen" med det långa namnet Karl-Petter. 

-Tycker du att det stämmer? undrade mamman. 

Det tyckte han.

Idag fick Karl-Petter presenter på sängen. Till kvällsmat på födelsedagen önskade han sig sushi.  Gissar att han också blev uppmärksammad i skolan och på fritids. Och att alla som går i hans del av skolan vet om att han fyller år idag... Det var det flera som hade hört redan igår, då vi hämtade honom utanför skolbyggnaden.

Idag har det varit jobbdag och sedan PRO-möte för min del.

Det har blivit tradition att vi bjuder in till "Adventmys" veckan före första advent. De medlemmar som kommer till årets mest besökta möte ( brukar vara omkring 100) bjuds på landgång och musikunderhållning. Då jag inte kunde vara delaktig i dukning och landgångsgörande, så fixade jag lite bordsdekoration med hjälp av vintergröna växter, i går kväll. 

"Aprilskämten" kallar sig kvartetten som stod för underhållningen. Det är en grupp  "unga" pensionärer, med lokal anknytning, som återbildat den musikgrupp som man startade 1973 och som bl.a. vann en talangtävling i Borås.

Jätteduktiga, med fartfyllda låtar. Samt några stämningsfulla stämsånger, framförda a capella.

En trevlig avslutning på PRO-hösten. Programmet inför våren är i det närmaste klart, och det kommer att bli jättebra. Är lite stolt att vara med i traktens mest kreativa ( tycker jag) PRO - styrelse.

I morgon är det kort arbetsdag och därefter körövning. Uppsjungning första advent. I två kyrkor.

På fredag ska jag väl få till lite adventsstämning i huset. Förhoppningsvis!

Årsringar

 

 

Så har en ytterligare en årsring fullbordats. Försöker att tyda hur många årsringar den här tillintetgjorda sälgen (?) har.  Skulle kunna vara ungefär lika många som mina. 72. 

Synd att vi människor inte har årsringar. Skulle vara intressant att se hur de ljusa och breda varieras med de mörka och mindre utvecklade. Vid 72 års ålder, så har man förstått att det är just det som är livet, mörkt och ljust... och för all del, gryning, skymning och lysande sol. Den riktigt mörka natten har jag bara fått uppleva någon enstaka gång. Och då har den så småningom förbytts i gryning och solsken. Jag hör till de lyckligt lottade, definitivt.

Amaryllisarna har börjat slå ut. Känns som allra bästa födelsedagsblomman.

Bilden kom på posten idag. 

"Grattis mormor. Gissar vart vi ska åka när det blir vår?"

Jag gissade på 1)Tivoli 2) Lousianna.

Rätt svar: 2 

Ser fram emot det.

I morgon ska vi fira dubbelt hos Värnamofamiljen. Jag fick ju en Karl-Petter i sextiofemårspresent. Två dagar "för sent" levererades han. I morgon firar vi ( enligt Karl-Petters önskemål) med prinsesstårta. 

Johanna messade i går och meddelade att han ville att vi skulle hålla tal på hans födelsedagsfirande. I lördags var familjen hos goda vänner och firade en tjugoåring. Där höll man tydligen några tal till födelsedagsbarnet. Det gillade K-P.  Vi får klinga i kaffekoppen och säga några väl valda ord till sjuåringen. 😊

Kvällens "firande" förlades till Borås. Pizza på stans bästa pizzeria, Granada, och sedan bio på Biostaden.

Vi såg den danska filmen "Den siste vikingen". En riktig fempoängare. Så väl gjord. Så bra skådespelare.  Den danska skådespelareliten med Mads Mikkelsen, Nikolaj Lie Kaas och Sofie Gråböl i spetsen, gjorde bärande roller.  Svenske Kardi Razzazi gjorde en av rollerna, som den svenske killen som trodde att han var blåögd och blond.

"Den siste vikingen" är en film som lockar till riktiga skratt, till utrop av förskräckelse och till tårar av avsky och medlidande. Gå och se den filmen! Danskar är mästerliga filmskapare!

 Tänkte också att filmen kanske inte skulle kunna göras i vårt land. Man skulle inte våga skämta med psykiskt sjuka människor. Även om man här gjorde det med stor kärlek. Men i Sverige kan man ju få allt till en kränkning.

Fina belysningar i stan.

Det lackar mot jul, det är tydligt.

En månad kvar till julafton.

Mindre än en månad kvar tills det "vänder". Och jag, jag börjar så smått på min årsring nummer 73. Hoppas att jag får möjlighet att göra några årsringar till...

Vinst

 Kändes som en vinst att öppna dörren idag och mötas av en mild vind och en vintergrön värld. Den lilla snön som kommit, den var borta. Väderomslaget hade kommit snabbt. När vi åkte hem igår, så var det minus 8 grader.

Det blev vinst igår kväll också. På quizet i Glasets hus. 

Som jag skrivit tidigare, så tycker jag att det är så pinsamt att vinna. Resterande delar av vårt lag, C-E samt svåger och svägerska, är inte alls lika besvärade.  Det är svägerskan som ser till att vi blir anmälda varje gång. Oftast brukar det var utsålt till sista plats, men hon brukar se till att vi kommer med. Och jag tycker väl också att det kan vara trevligt att åka till Limmared, äta lite god mat och vara med på quizet. Men vi vinner för ofta...

Igår var det vår tur att ta hand om vinsten, Kunskapens äpple. Handblåst i hyttan på Glasets hus. Limmareds glasbruk har en historia ända sedan 1700-talet. Idag framställs vodkaflaskor, ölflaskor och medicinflaskor på bruket. Tidigare gjorde man mycket formpressad glas, sådant som gemene man kunde ha råd att köpa.

Det som blåses av, ofta utländska, glasblåsare på Glasets hus, det kostar. Men är otroligt vackert.

Varför vi har vunnit så mycket? Antagligen är vi fyra personer som tillsammans kan mycket. Herrarna har koll på sport, svåger är brett allmänbildad i nutidsfrågor, C-E likaså, svägerskan mer allmänbildad i musik, tv-serier och litteratur. Jag står för mattefrågan och ev. naturvetenskapliga frågor.

 På vårt matsalsbord står nu tre ex. av Kunskapens Äpple. Svåger och svägerska har lika många samt två i en gul färg. Dessutom har vi ett antal glaspokaler, inte alls lika snygga, sedan tidigare år 

Visst är det vackra? Speciellt som alla äpplen är olika.

En av tjejerna som jobbar i ledningen av Glasets hus berättade att de bl.a. fått beställningar av glasäpplen från Högskolan i Borås och från kommunstyrelsen i Tranemo.

- Ni får köpa en korg till alla era äpplen, hade någon sagt till svågern. 

Vore väl synd att lägga dem i en korg... Men det räcker med tre. Tycker jag.

Svägerskan har redan anmält oss till quizet den 30 Jan!

Två plus, ett minus

Två plus och ett minus, det blev resultatet av förmiddagens bedömningar.

Eller förresten ett plus till för vädret. Härligt promenadväder. Strålande solsken, fyra minusgrader i skuggan, en väldigt tunt snötäcke, blå himmel.

Kollade, som vanligt, mobilen ganska snabbt efter uppvaknandet.  Sovmorgon idag f.ö. Vaknade inte förrän klockan var nästan åtta.

Hade fått ett meddelande från ICA-banken via Kivra. Jag informerades om att jag övertrasserat mitt ICA-konto, och ombads att betala in närmare 400 kr å det snaraste.

Jag har inte alls övertrasserat något konto. Har en kredit på ett antal tusen samt flera tusen därutöver innestående på kontot.  Ringde alltså upp ICA-banken, kom snabbt fram och fick tala med en dam, med utländsk brytning.

Hon förklarade lugnt och sansat vad det var fråga om. Makens rosa ICAkort  slutade fungera i vintras/våras. Jag försökte då, via nätet att beställa nya kort, men det blev galet. Jag fick två gula kontokort. Vi har aldrig använt dem, utan klarat oss med mitt rosa kort. Det var de korten som det var en avgift på. Eftersom det aldrig funnits några pengar på dem, så blev avgiften till en övertrassering.  Därtill kom påminnelseavgift och någon straffavgift. 

-Men detta visste jag ju inte om, sa jag. ( Jag kanske borde gjort det om jag läst allt finstilta som hör till alla åtaganden...) Så du kan väl ta bort påminnelseavgiften på 100 kr.

Helt plötsligt hade kvinnan tagit bort både påminnelseavgift och "straffavgift". Det blev 141 kr kvar att betala.

-  Vart ska jag betala dem?, undrade jag, samtidigt som kvinnan avslutade mitt ej aktiverade konto.

- Jag ser att du har bonuspengar på ditt konto, sa damen. Jag kan ta dem och betala med. 

- Toppen, tyckte  jag, och undrade om hon kunde skicka ett nytt rosa kort till maken. 

Visst kunde hon det. Hon behövde bara prata med honom och att han identifierade sig via bank-id.

- Är det något mer jag kan hjälpa till med? undrade kvinnan.

- Du har verkligen hjälpt oss med allt vi behöver sa jag. Blir det en bedömning på ditt samtal ( vilket det blev) så får du 5+.

Kvinnan tackade!

Wow, vilken service.

I Nissafors, på andra sidan smålandsgränsen lär det finnas ett trevligt fik i det gamla stationshuset. Kollade på nätet. Jo, det var öppet on-sö. Föreslog C-E, som MÅSTE ha förmiddagsfika, att vi kunde åka dit. 

- Stängt idag, stod det på en skylt utanför caféet. 

Hur skulle detta lösas? Kaffe var ju ett MÅSTE. Gnosjö? Eller... kom jag på...det finns ju fika på Höganloft, Isaberg. Det står ju t.o.m café och restaurang på skylten detas.

- Vi kan servera kanelbulle eller kladdkaka, informerade serveringspersonalen.

Kaffe och kanelbulle blir bra, tyckte vi.

166 kr för var sin kanelbulle och kaffe därtill. Naturligtvis reagerade jag och talade om att det var hutlöst dyrt. En kanelbulle som kostade 45 kr!! Den måste väl vara hembakt?

Kaffet var helt ok, men den uppvärmda bullen vi fick, den var söt, degig och inte alls god. Liknade bullar som man kan köpa för  5 kr i större ICA-butiker ibland.  

Klart minus! Jag sa inget om bullen till serveringspersonalen. C-E  "skämdes" tillräckligt då jag ifrågasatte notan.

Stannade till på Stationen i Hestra för att köpa en bukett blommor till köksbordet. Gjorde som jag brukade, beställde en bukett för 250 kr. Gärna innehållande både nejlikor, krysantemum och lite grönt.

Oj, en sådan fin bukett jag fick! 

Talade förstås om hur nöjd jag var, för tjejen som bundit buketten.

Två ( tre) plus och ett minus. Det får man väl ändå tycka är ok. 

I kväll står quiz i Glasets hus på agendan. Vill gärna ha en placering bland de tre bästa... men undvika att vinna...😃

Tisdagsbilder

 

-Ta med dej väskorna in, sa killarna till sin gamla mormor, då vi anlände till hemmet en stund efter kl 13. 

- Vi ska spela fotboll. Morfar, du står i mål! 

Så fick det bli!

- Släpp ut hönorna om ni ska vara ute, messade mamman ifrån sitt hemmakontor. 

Det hade morfar redan gjort.

Två nya fotbollar hade köpt s in, under studiedagens resa till Ullared. Tretton fotbollar räknade jag in. Då fattas det ändå några...  

Så någon fotboll är knappast aktuell när det ska köpas  julklappar. Även om fotboll tycks vara en åretruntsport för killarna.

( Det blir lego i julklapp, även detta år för  killarna. Efter egna önskemål. Ava har lovat att snart skicka sin önskelista. På den tror jag inte att det står Lego... men jag kan ha fel.)

Årets äpplen har inte blivit skördade. De var/är fulla med larvangrepp. Konstigt nog hänger många kvar ännu. Rena adventspyntet. Fåglarna tycks inte gilla dem heller. De äter hellre på det, med goda fröer, dukade fågelbordet. 

Medan fotbollskillarna roade sig med bollspel, gick jag rundan kring dammarna. Isen hade lagt sej. Dock inte läge för skridskoåkning ännu. 

-Kan du cykla med mej på en tur med Lycke, innan det blir mörkt, undrade Johanna. Visst kunde jag det. Faktum var att det var riktigt skönt utomhusväder.

När vi kommit en bit, så började detta snöa. Årets första snö. 

Mörkret hade nästan fallit, då K-P tog en skrittur med Bolt. 

K-P ville leka skola när han kom in. Det är så roligt att följa killen som fyller sju nästa vecka, i hans utveckling. Det går så snabbt framåt med både läsning, skrivning och matte.

Konrad ville också vara med. Han, som snart är nio, fick hjälpa mig att vara lärare åt K-P. 

Kvällsmat åt alla. Sen skjutsade jag Konrad till fotbollsträningen, medan Johanna och ridtjejen Elvira var ute med Hugo. C-E gjorde K-P  sällskap tills Johanna var klar,  och hon och Karl-Petter åkte iväg och hämtade Konrad. Vi åkte hem i den mörka kvällen.

Livet på landet. Där är det fullt upp, nästan jämt.

Dagens datum

 

Den 17 nov. Då blev det vinter. Det tyckte iallafall de här svanarna och gässen (?) som skränande flög över min promenadväg  på förmiddagen. De flög i sydvästlig
riktning.  Var de kanske på väg till Skåne, Danmark, Tyskland? Kanske hade de hoppats på en mild vinter, och att de skulle slippa flytt från sommarvistelsen. Eller har de som vana att hålla ut, tills dess att den riktiga kylan närmar sig.

Jag är ganska oartigt oförtjust i gamla minnen som delas på bloggarna. Är väl en person som lever mer i nutid än dåtid. Men denna dagens datum, den har aktualiserats i media och samtal idag.

Den 17 nov, anno 1995. Gissningsvis får man bo i inre Götaland för att komma ihåg den dagen. Den morgonen, som vi vaknade av att det fallit en halv meter snö över natten. Snöfallet fortsatte en stor del av dagen,  en fredag. Årets första snö. Vi var definitivt inte förberedda. 

När vi vaknade, vi brukade vaknade lite före sex på den tiden, hade strömmen gått. Ficklampa, stearinljus, batteriradio kom till användning. Jag är morgonduschare, och var i stort behov av hårtvätt.  Så jag hämtade gasolköket i källaren, hämtade en gryta snö och smälte. Tvättade mig och håret, så gott det gick , i diskhon.

Döttrarna, som då gick på högstadiet, beredde sig för att pulsa ut till skolbussen. 300 meters snöpulsande,  på  oplogad byväg, till busshållplatsen, var överkomligt. Värre var väl för mej att  köra 12 km till skolan i Dalstorp... men nog skulle det funka.

Vi slapp skola den dagen. I radion meddelades att alla skolor i Tranemo kommun var stängda. Tror att det gällde även omgivande kommuner.  Så vi fick stanna hemma, tända en värmande brasa i öppna spisen och grilla hamburgare där i, till lunch.

Johanna hade en långresa inplanerad senare på dagen. Hon skulle åka till Stockholm på återträff från sommarens språkresa till England. Den resan blev det inget av med.

Är nästan säker på att maken, som brukade åka med sin bror till jobbet i Grimsås, kom iväg. Det är nog därför som han helt glömt bort denna dag, den 17  nov 1995. 

Vad minns du från den dagen?

Träffade en av väninnorna i byn på dagens förmiddagspromenad. Hon hade varit och spelat mattcurling, och även där hade dagens samtalsämne varit fredagen den 17 1995.

Väninnan berättade att deras son hade gjort prao på lokalradion  Radio Sjuhärad, under veckan som slutade med den 17 nov 1995. Han hade inspelningsutrustning med sig hem, och kände att han måste återlämna den till radiostationen, trots ovädret. Hans pappa körde honom till busshållplatsen med traktor. Bussen kom. Så till Borås kom han. Det var värre att ta sig hem. Alla bussar och tåg var inställda. Så Peter satt kvar i Radio Sjuhärads lokaler, medan de.som jobbade under dagen troppade iväg hem.  Vid niotiden på kvällen kunde han ta sig med buss till Limmared, där pappan kunde hämta upp honom. 

Hon berättade också om grannpojken Per, som gick i Grimsåsskolan. Han brukade åka med sin pappa, som jobbade i ett småländskt samhälle, till skolan. I Pers familj hade man inte lyssnat på radio. Pojken blev, som vanligt,  avsläppt utanför skolan. Men där fanns inte en levande själ. Strömlöst och mörkt var det. Så den lille mellanstadieeleven fick pulsa den halvmilslånga vägen hem. 

Mobiltelefoner var fortfarande apparater som enbart de vuxna ägde. Och som absolut inte kom plats i någon ficka. Så möjligheten att hålla kontakt med föräldrar, den fanns inte.

En annan tid, känns det som. Ändå är det bara 30 år sedan. 

Julmarknad

 

Vi vaknade till en rimfrostvit värld denna lördag. Termometern visade minus åtta grader. Vintern har kommit till våra trakter.

Älvorna dansade på vattenytan, då vi passerade Kroksjön. Om några dagar lär de var borta och sjön täckt av ett tunt istäcke. Snö är aviserad inför  den kommande veckan. Ogillas storligen!

Målet för förmiddagens utflykt var julmarknaden på Segerstads naturbruksgymnasium, utanför Reftele... Två mil söder om Gislaved. 

Vi har besökt denna kvalitetsjulmarknad under många år. Alltid tillsammans med Värnamofamiljen.  Nu fick vi inte till något möte denna helg, och då passade C-E och jag på att komma till första dagens öppningstid, kl 10. Det var glest mellan besökarna den första kvarten. Sen fyllde det på, och då vi åkte hemåt en och en halvtimme senare, så var parkeringen överfull.

Det var, i vanlig ordning, många försäljare i naturbrukskolans tre stora hus/undervisningslokaler samt emellan husen.

Utbudet av närproducerad mat är denna Julmarknads styrka.  Det som säljs i matväg, har som mest transporterats tio mil. Det mesta kommer från närmare håll, en del är producerat på gården.

Vi köpte ost från Gäsene, bröd från Lidhult ( på gränsen mellan Småland och Halland), äpplen från Rudenstams i Huskvarna, fisk från Tiraholm ( Bolmen), honung från Hestra samt rapsolja och potatis från gården. 

Det känns SÅ bra och är absolut extra gott med småskaligt närproducerad mat. 

Damen på bilden, som sålde  korv från Krösa-Stinas Vildskafferi, kommer från Nässjö. (Hon ville f.ö. gärna bli fotad) I hennes marknadsstånd köpte vi älgisterband och vildsvinskorv.

Fika hör förmiddagen till. Det blev premiär för lussekatter för min del. Jättegoda! Trevligt med ett fat hembakat till förmiddagsfika.

Adventskransar, det tänker jag försöka få till på egen hand. Ganska kul att göra, och tillräckligt grovmotorisk görande, för att jag, med tummen mitt i handen, ska lyckas någorlunda bra.

Bästa julmarknaden i trakten, enligt mej. Antagligen den enda som vi/jag kommer att besöka. 

 Vi gick förstås igenom de båda husen med olika slags hantverk. Fint att titta på, men inget man behöver. Köpte dock två par silverörhängen av en tjej som jag tidigare handlat av. Fint hantverk.

Hemma igen, så ställde vi in matvarorna i huset och gick sedan ut på en solskenspromenad. Det var stor skillnad mellan temperaturen i skuggan och i solen. Lite värme kunde man  fortfarande få från solens strålar. I skuggan var det minusgrader.

Älgjägarna var ute på jakt. De hade en kalv kvar att fälla. Personligen tycker jag att det både är felaktigt och heltokigt att samla ihop tjugotalet jägare, för att ta död på en liten älgkalv.  När vi passerade jägaren som placerat sig på andra sidan allen, så kunde han meddela att ingen älgko ännu blivit berövad sin kalv. Förhoppningsvis blev det ingen jaktlycka...

Sen lunch blev det. Rökt lax, som odlats i Bolmen, samt potatis som odlats på Segerstads naturbruksgymnasium, smakade alldeles utmärkt.

Solglimt

 

Regn och regn och regn. Dag efter dag. Bra för grundvattnet. Säkert bra för håret också. Så länge det är mildväder, så använder jag ju ingen mössa. 

Egentligen gillar jag att gå ut på promenad i regn. Måttligt regn. Och rätt klädd. Jag brukar ha lite svårt för det senare... Nåja, det är bara vatten och det torkar.

Idag var det utlovat SOL.  SMHI stod bakom löftet.. Är det någon som kan utlova sol, så är det väl de.

Trodde i det längsta att de hade lovat något som de inte kunde hålla... men se där... där kom allt en solglimt. Dimmolnen försvann... och där var den utlovade solen. Lunchen var intagen, så det var bara att snöra på sig gåskorna för en solskenspromenad. Mössa på också, förresten. Termometern visade bara en halv grad plus, så det var definitivt inget mildväder längre. Men friskt och gott!

Nu gäller det att göra rätta vägvalet, så här i solskenstider. Jag gjorde väl inte det. Skogsvägarna låg mest i skugga. Men här och där lyste allt solen igenom. Härligt!

Tänkte lite på veckans solglimtar då jag gick de sex kilometerna, utan att se en levande själ.

• Mormorstisdag , förstås. En riktig solglimt i regnveckan. Att se killarna spela schack med varann. Är så imponerad över deras fokus. De var ju nyss småbarn... nu kan de mycket mer om hur man spelar schack än vad jag gör.( Jag som aldrig "fått" lära mig det spelet) 
• Egentid med Konrad på väg till träning. Man får små förtroenden. Tänkte på hur viktig min mormor var för mej. Det var henne man kunde prata med om allt.... Mormorsrollen... och säkert farmorsrollen också...har ett värde.
• Två fina dagar i skolan. Fyr-femmor som jobbar allt bättre och bättre i smågrupper. Fina redovisningar av svampar. Killen i sexan som yttrade-"Detta var ROLIGT! Inte  som alla andra tråklektioner". Vad de gjorde? Kollade vilka material som leder ström. Elever i dagens skola får jobba allt för lite ppraktiskt.Tror jag.Nästa vecka ska de få seriekoppla så mycket de orkar. Och parallellkoppla veckan därpå. Jag blir glad av positiv respons från skolbarnen.
• Kören igår. Äntligen fanns det möjlighet för mej att vara med i "Adventskören". Såg mycket fram emot det... Lite för mycket kanske.  Visst var det en klar solglimt, men inte riktigt lika fantastiskt kul som jag inbillade mej att det skulle vara. Fortsättning och uppsjungning följer....

Är ju väldigt "anti-jul" före advent. Men en ljusslinga i amarylliskrukan, kunde jag sträcka mej till. Nu lyser den så fint i favoritrummets mörkaste hörn. De röda blommorna har nog slagit ut till första advent. Blommor, det är också små glimtar av sol i vintermörkret.

Arg tant

 Det är jag det.  Eller det var jag det...

I augusti köpte vi ny dator. C-E bytte dessutom upp sej från sin supergamla mobil, och jag kunde heller inte motstå att köpa mej en ny.

- Om ni tecknar ett abonnemang på Telenor, ett gemensamt abonnemang, så blir datorn 800 kr billigare. 

- Jag har ett bra abonnemang på 3, sa jag. C-E  har sitt på Telia.

- Men då blir det billigare för er att ha ett gemensamt konto på Telenor, sa den unge stilige kille som var vår "expedit". ( Vet inte om expedit finns i dagen vokabulär...)

- Ni behöver inte byta än, fortsatte killen, medan han scrollade fram och tillbaka på datorn. Jag ser att abonnemanget på Telia går ut den sista oktober och abonnemanget på 3 den 24 nov.

Vi fortsatte diskussionen en stund, och hur det nu hade gått till, så hade vi flyttat vår telefoni till Telenor.

Den 31 okt skulle så C-E byta SIM-kort. Det funkade inte alls för honom att kunna använda sitt gamla nummer. Han kunde ringa ut, men inte bli uppringd.

Telenor-support. Numret på SIM-kortet stämde inte. Ett nytt skulle skickas. Efter en vecka hade inget kort kommit. Nytt samtal. Avskyr chat-botar. De är så dumma och allt är så omständligt, innan de äntligen ser till att man får prata med en människa.

Nytt kort skickades. Kom idag.  

När jag kollade mobilen på morgonen, så var det aviserat att en faktura hade kommit till banken. Trodde att det var el-fakturan... men det var det inte. Det var fakturan från Telenor. 492 kr!  Därav 59 kr i fakturaavgift.

Vad var detta? Jag ska ju inte betala något abonnemang för november. Inte förrän de sista dagarna. Jag har ett 3-abonnemang denna månad. Och fakturaavgift betalar man inte på e-faktura!

Ringde kundtjänst. En minuts väntan, sa boten. En minut i Telenors värld, det är det samma som 20 minuter i vanliga världen.

En kvinna svarade och var så förstående. Det var de orden hon upprepade gånger på gång: - Jag förstår. Jag förstår.

Men naturligtvis hade Telenor rätt. Betalning för gemensamt abonnemang började gälla från den dag det första SIM-kortet sattes i. Och fakturaavgift hade jag fått för att man alltid skickar papperskopia första gången. ? ?

Jag är faktiskt rätt bra på att vara dramatisk, om jag vill. Så jag både grät och visade ilska. Den stackars kvinnan lovade mej att fakturaavgiften skulle skickas tillbaka i samband med nästa faktura. Mer kunde inte hon göra. För betala en utskickad faktura, det måste man.

( Ringde Elgiganten på eftermiddagen och undrade varför de prackar på folk nya abonnemang. Fick förklaringen att man ser till sina kunders bästa och vill ge dem billigaste och bästa abonnemanget.  Jag köper inte riktigt den förklaringen.... men jag gick på deras trick när det gällde)

Arg tant kom lite senare än vanligt till gymmet. Berit hade gjort klart sin träning, men jag  fick en liten pratstund med henne, medan jag värmde upp på spinningcykeln.

När hon gått var det tomt i den stora salen, men strax hörde jag någon prata. På ett obekant språk. Det var kvinnan som alltid pratar i telefon, under det att hon går på  löpbandet, som var på ingång. Det var ett högljutt samtal som hon förde. Jag gissar att hon pratade albanska. Det finns ganska många albansk-språkiga i vår trakt.

Jag tittade på den stora skylten på väggen. Bland andra ordningsregler kunde man läsa att man skulle undvika att vara högljudd och störa andra. Hon störde definitivt arga tanten.

Jag gick med bestämda steg och höjde  volymen på den rock-musikspelande radion. Hon höjde volymen på sin röst, under det att hon tog allt annat än pulshöjande steg, där på löpbandet.

Ibland kan jag ha lite konstig tinnitus. När jag lagt mej ner på kvällen, kan det låta som någon pratar på ett entonigt obegripligt språk en bit bort. Precis så var det att höra kvinnan genom den ganska höga musiken.

Jag vande mig. Plötsligt blev det tyst. Jag vände mig mot löpbandet för att se att inget hänt henne. Nej, hon hade bara avslutat sitt ( ungefär) halvtimslånga samtal.

Arga tanten har lugnat sig. Har kollat det sista inför onsdagens lektioner, stekt biffar till morgondagens "mormorstisdags-kvällsmat", tagit en promenad i duggregn och skickat över foton från mobil till dator, för att kunna påbörja den traditionella "års-fotoboken".

Blev bara så sommar och Halmstads-sugen då jag gick igenom alla bilder från 2025. Men mörkret och grådagarna, det är det inte lönt att hetsa upp sig på. Det är bara att tänka att för varje dag som går, så har vi kommit en dag närmare ljuset.