Så mycket höst redan

 

Sjuttonde augusti. Dagen före pensionsutbetalningarna. Mitten av månaden. Sensommarmånaden. Och så höstigt det blivit!

Funderar på om det kan bli en sådan där vacker höst, en gyllene höst, en rödorange höst, nu när allt redan är så gult. Gulbrunt. Förtorkat.

( Att jag dessutom önskar mej en rödgrön höst, det är det nog ingen som missat. )

I radion hör man lokalradiofolket glatt säga; Idag är det molnigt, men i morgon kommer solen tillbaka.

Visst är vår placering i rymden, på rätt avstånd från solen, moder sol,  förutsättningen för liv. Likväl som vatten är den andra förutsättningen. Utan vatten, inget liv.

Det är förvånande att det ändå är så mycket som blommar.  Förstår inte varifrån det livgivande vattnet kommer.  Från daggen, som fortfarande faller  under natten?

Hörde på radio att det kan bli dimma i  natt. Ger också lite fuktighet till törstande växter.

 Rågen är skördad. Så klokt att ta tillvara halmen. En återgång till hur det var förr. Kommer ihåg att kreaturen fick lite halm med melass på till efterrätt, när jag var barn. Efter hö och kraftfoder. En så lugnande, avstressande känsla det var, att höra djuren sakta tugga i sig sin måltid. Det är få förunnat att få höra det ljudet idag. 

Var tid har sina ljud. 

Det är tyst i naturen så här års. Fåglarna har tystnat. Det enda som hörs är någon fluga eller humla som surrar förbi...och ljud av fordon som passerar på landsvägen, några hundra meter bort.

Tinnitusen hörs också om jag lyssnar. Den finns där oftast. Beror antagligen på blodtrycksmedicinen. Den stör mig sällan... Man blir ju van. Oftast är den rätt lågmäld.

Gick ut på mossen. Vår mosse finns bara hundra meter in, på andra sidan byvägen.  Tänkte att det skulle vara mycket ljung där. Men det var mest klockljung.

Som jag fick till en väldigt konstig bild på. Men bilden tilltalar mej.

Naturligtvis var det snustorrt på mossen. ( varför säger man snustorrt...måste kolla vad AI säger.)

Uttrycket snustorrt kommer från det äldre luktsnus (pulver som drogs upp i näsan), vilket var helt torrt och finmalet, till skillnad från det fuktiga prillsnus vi oftast har under läppen i dag. 

Om nu regnet skulle komma, går det att rädda den vackra, den gyllene hösten då? Skulle det kunna bli någon svamp?

Sitter på altanen. Den oönskade solen visar sig igen.  Man märker att den står allt lägre för var dag.  Strax hamnar jag i skugga från en tall. 

Men det är inte skugga jag vill ha. Det är regn. Massor av regn. Och en fin höst i rättan tid. Lagom till nästa pensionsutbetalning.

Den ( nästan) traditionella vecka 33 resan

 Tittar på bilder från några år tillbaka och konstaterar att det är tredje året i rad, som vi gör en resa, med Malmö som mål, i slutet av va 33. Mycket beroende på att det passar bra under Karins sista semestervecka och Avas sista lovvecka. Pappa Macke jobbar dessutom i Stockholm under Stockholms kulturfestival, så de båda tjejerna vill gärna ha lite sällskap. 

Stannade till i Halmstad för att kolla till gräset, då vi körde söderut igår. Det var riktigt varmt och gott, så jag gick till stranden en stund. Det var årets klart bästa bad  Ljuvligt friskt klart vatten. Knappa 20 grader.

Några timmar senare var vi nere i Malmö. Jag föreslog att vi skulle åka till ett av mina favoritställen i malmötrakten, Tirups örtagård utanför Staffansstorp.

- Jag behöver sprattla av mig innan vi fikar, sa Ava.

Ett varv på hinderbanan var en bra "sprattla-av"-plats.

Sen blev det god fika samt blommor, kryddor och lite annat inköpt i den roliga butiken.

Så fint i örtagården!

Det blev en god sommarpizza till kvällsmat. Vi valde att äta på Nöjesteaterns terrass, i Folkets park, nästgårds familjens bostad.

Mycket gid pizza, med enbart grönsaker. Orkade inte hela. Men smart serverad som den var, i sin förpackning, så var  det bara för Karin att ta med sig en "doggybag" hem.

Dagens mål, det var Humlebek och konstmuseet Lousiana. Det har varit en vit fläck på kartan för mej. När jag fyllde år i november, så fick jag ett brev från Ava, där hon målat en båt och skrev att min present var en resa till Louisina. Nära nio månader så blev presenten verklighet.

Åkte till Helsingborg och tog färjan över sundet. Karin bjöd på lunch ( enligt önskan smörrebröd) i Helsingör. Och en lite öl till det. 

Sen blev det tolv minuter med tåg till Humlebek, en promenad  på en kilometer och så var vi framme vi Lousiana. 

Det var inte alls som jag tänkt mej. Tänker jag konstmuseum, så blir det ett jättestort hus med stora salar högt till tak, där konstverken hänger i rader på väggarna. Någon staty här och där, eller i en särskild del av museet.

Detta var något helt annat. Konstverk av olika slag, målningar, foton, andra tekniker. Stora rum, små rum. Högt till tak, lågt till tak. Ljusa rum, mörka rum.  Många skulpturer i de stora parkerna som finns runt de olika husen. Konstmusikföreställnig. Roliga stigar. Spännande stigar. Och en vidunderlig utsikt över Öresund och över Ven.

Vilken plats! Gammal tant blir ju trött i både huvud och fötter, man kan inte ta in allt. Vill gärna åka tillbaka.

Här kommer ett antal bilder från denna inbjudande plats.

Nöjda och trötta tog vi promenad, tåg och båt tillbaka till Sverige. I Helsingborg sa vi tack och hej. Karin och Ava tog tåget hem till Malmö och vi tog bilen åt motsatt håll.

Två  härliga dagar, två fina dagar att gömma i hjärtat.

Märklig känsla.

Igår var det säsongspremiär på den posturala träningen. Eller egentligen lite smygpremiär. Det ordinarie schemat börjar nästa vecka.

Det var många anmälda till smygpremiärklass nummer 2. Jag kom tidigt. Vill gärna ha en plats där jag inte är inträngd bland andra. En ytterplats, helt enkelt.  

En efter en kom klassens deltagare in. Eftersom jag gått på postural träning I flera år, känner jag igen många. Ett igenkännande hej, och kanske några ord, utväxlades med de flesta.

Så kom en kvinna i medelåldern, ja i nedre medelåldern, in i lokalen. Hon fick snabbt syn på mej, där i ytterkanten, och förmedlade ett, som jag uppfattade det, igenkännande "hej" till mej.

Visst kändes kvinnan bekant. Men hon hade aldrig varit med på någon av de klasser jag varit på, det var jag säker på. Vem var hon?

Jag sneglade försiktigt på henne gång efter annan, där hon var på platsen bredvid/bakom mej. Det var en ganska storvuxen tjej, inte tjock, ej heller smal... ja, som jag sett ut då jag var hennes ålder . Håret, tunt, uppsatt i hästsvans,  gick lite åt det gråa hållet. Tonat? Äkta?

Visst hade hon drag av min namne. Kunde det vara hennes dotter. Min namne, som var en av mina första elevers ( jo, det var så sent som i min tredje egna klass) stora kärlek.  Dotterdotter till makens ( betydligt äldre) arbetskamrat. Ja, faktiskt dotter till min tandläkare.

Jag tordes förstås inte fråga. Men när klassen var slut, så gick ledaren av passet fram till henne och frågade: -Hur är det med C då? Har du börjat jobba än?

Det var hon! Och då  tänker man.. oj, vad tiden går fort och samtidigt sakta. 

När jag bytte skola och började i Grimsås, så gick hon i sexan. En av de fyra elever som var "normala" i den klassen, enligt den dåvarande lärarkåren. De flesta har det blivit "folk" av.

En extremt söt, späd tjej. Trevlig. Duktig. När hon gick sin gymnasieutbildning i Borås, tog hon kontakt med mej. Hon, tillsammans med en annan tjej,  ville göra sitt examensarbete genom att anordna en resa till Bodaborg i Sävsjö för min klass. Hon ville  ge tillbaka till en fin skola! Fantastiskt!

Genom de återkommande besöken hos hennes mamma fick jag veta om utbildning..Tidigt barnafödande, sagobröllop, separation... Många bilder var ute på sociala medier på det fantastiska  bröllopet. Sen har jag inte sett henne...men vet ju att hon är kvar i vår lilla kommun och var hon jobbar.

Det var en så märklig känsla! Det är ju bara " en stund sen", några år sedan, hon gick i skolan. Alldeles nyss ordnade hon resan,...

Så fort tiden går! Så fort man blir vuxen och medelålders. Fast man nyss var barn. Förändring av utseendet tycks ske i unga år. Efter 35-40, så händer det inte lika mycket. Inbillar jag mig.

Så roligt att hon kände igen mej. Hoppas att vi ses i någon mer klass. Då kan jag ju våga byta några ord med henne.

Bilder från olika åldrar kommer från dagens promenad. Härligt väder idag, men lite märklig känsla; både en känsla av högsommar och sensommar.

Bilderna är foton på favoritobjekt: Nötkreatur. Jag tycker att de är så vackra. Från min utsiktsplats på andra sidan staketet!

Mål

 

Tänkte på det, då jag kollade på simningen igår kväll, hur en del personer ställer upp otroligt höga mål för sig själva. Och lyckas nå dem. Medan många av oss ställer upp klart rimliga mål, och inte ens lyckas nå dem.

Simning är en sport som jag alltid varit intresserad av. Kommer fortfarande ihåg hur jag, då Gunnar Larsson tog medleyguld med två tusendelar, också lång på golvet hemma i Finnekumla, Rångedala och sprattlade med benen. Så spännande. Året var 1972. 

Sarah Sjöström är ju helt otrolig nutida simmare. Så många vinster! Så outstanding. 

I gårdagens EM-final på 800 frisim, kunde jag följa en tjej, Tilda Häll, från min barndomsby, Finnekumla Rångedala.  Hennes pappa bodde närmsta granne med oss. Betydligt yngre än jag förstås, men jag kommer väl ihåg honom och hans bror.  Familjen bor nu några hundra meter längre bort i byn, och det händer ofta att jag träffar på honom, då jag besöker min bror. 

Lars är förstås otroligt stolt över sin dotter. Hennes framgångar har gett honom och hans fru möjlighet till många resor runt om i världen. Just nu till Paris. Jag har ju också fått höra om vilken prestation, vilka uppoffringar och vilken tid som Tilda... och tidigare mamman och pappan... fått lägga på att nå målet att bli bäst i Sverige på långdistans. Och att bli bland de bästa i världen! Just nu är hon nummer sex i Europa!!

Bara att gratulera, att imponeras och att känna sig glad och stolt att veta att helt vanliga människor kan nå väldigt långt, med högt satta mål och ett extremt tjockt pannben.

Har jag haft några mål ? 

Säkert har jag det, men inga högt ställda, inget som krävt tiotusentals timmar av träning och en inställning att aldrig ge upp.

Som bonnunge där i Finnekumla, Rångedala, så hade jag definitivt ett mål. Det var att komma bort från det frihetsberövande bondlivet, en tillvaro som gjorde att man alltid var "fången" vid djurens skötsel, mjölkningstider, skördetider. En tillvaro där ekonomin hängde på mjölkkvalite och mängd, av att djuren var friska och gav avkommor.

Mitt mål var att skaffa en utbildning. Lärare fanns med på listan över tänkbara utbildningar redan tidigt. Vilket förresten Tilda Hälls farfar inte trodde ett dugg på. Inte skulle väl en ( tjock) bonnunge klara att gå en sådan utbildning. ?!

Tänk, så tokigt obildade människor kan tänka.

Som lärare hade jag ett mål, vilket jag nådde utan större uppoffring; att bli lärarbibliotekarie. Något mål att bli skolledare har jag aldrig haft. Har alldeles för svårt för lagar och paragrafer. Samt att jag måste tro på vad jag gör...

Mål i livet, det kunde man nog skriva en bok om. Men undrar; vad har du haft för mål, som du gått i mål med?

Fjärilarnas mål för dagen, det var definitivt att få i sig så mycket nektar som möjligt. Påfågelögonen trängs på strandveronikan i rabatten. Amiralerna syntes i flertal på ljungen ute i skogen.

 

Det är verkligen en fjärilsommar. Kan räkna till tiotalet arter som jag sett bara idag.

Målet med dagens skogspromenad, det var att se om det finns lingon att hämta i de tidigare lingonrika markerna. 

Det finns en del, trots att ljungen tagit över mer och mer. Får bli nya besök, med plockare och tiolitershink, efter helgen.

Just nu är det som allra vackrast i de näringsfattiga skogsmarkerna. Ljung är verkligen ögonfröjd. Och mat till många insekter. 

Gårdagens mål var att komma upp till tjugo funna och stämplade Naturpass. Det lyckades.

I måndags var vi städslade som sällskap till barnbarnskillarna. Jag tog en egen promenad, med mål Bokskogen. Vackert under  det täta lövverket.

Det var en ren njutning att gå längs de rikblommande vägrenarna . Sensommarvackerhet!

En härlig sensommardag, denna onsdag. Tänkte mej en tur till Gusjön, men så blev det mycket moln, så jag stannade här på altanen i stället.

Höstsäsongens första posturala träning blir seneftermiddagens mål. Solförmörkelsen kanske man kan få se en skymt av också. Eller om man orkar vara uppe tills dess mörkret fallit...och det orkar man nog när solen går ner vid 21-tiden.. kolla tre planeter i linje eller några  stjärnfall, nu när jorden går genom meteortäta Perseiderna.

Cup och himmelsk mat

 

 

Fyra mål så långt. Efter match nummer tre. Ett hattrick i tredje matchen. Ett mål i första. I andra matchen så var målvakten extremt bra. Helt omöjlig att få hål på.Två mål blev det i match nummer fyra. En utskåpning av de stackars motståndarna. 9 -0. Sista matchen såg inte vi  Lika bra det. K-P blev kapad, fick ont och fick utgå. Matchen vann man utan hans hjälp. 

Lugnande besked har kommit från mamman. K-P mår bra .

Karl-Petter, samt ytterligare en "överårig", var tillfrågad att förstärka P-19-laget, då det var dags för höstsäsongens första cup. Den var förlagd till Ås, ca 2 mil söder om Gislaved. 

Morfar vill gärna se killarna spela fotboll, och jag tycker också att det är rätt kul.  Detta var en liten cup. Gissningsvis ca 15 lag. Mycket folk var det ändå.  Och härligt väder. Sommaren tog bara igen sig en enda dag...

Vi befann oss 25 minuters resa från Tiraholm.  Fiskrestaurangen mitt ute i ingenstans. Med Bolmen som närmsta granne. Det vore ju dumt att missa tillfället att äta lunch där.

En grillad gösfile smakade himmelskt. Liksom potatissalladen. Mitt val. Man kunde få potatis eller pommes också. Såsen, det var en slags "tunn" coleslaw. Så gott! Och mättande.

Men.. det finns ju  en efterrättsmage också... så en kula glass gick också ner. Så gott !

Tiraholm, långtifrån allfartsvägarna, lockar massor av besökare.  Husbilar har en ställplats och där finns också ett ganska nybyggt hotell. Restaurang, glasscafe och fiskaffär finns på området. Vi köpte med gös, gädda och rökt lax hem.

All fisk är hämtad från sjön Bolmen, vilken breder ut sig bakom byggnaderna. Känns så bra att äta fisk som har levt i det fina Bolmenvattnet.

En trevlig  söndag, där det sedan blev en promenad här hemmavid och ett glas rose på altanen.

I morgon börjar alla lärare terminen. Eleverna börjar nästa vecka. Jag ska inte göra min första musik-arbetsdag förrän den 26.  Ska faktiskt bli gott att få lite struktur på veckan. Som det är nu, så känner man sej helt veckovill.

Sommarn är lite trött

 Ja, det kändes så, då jag gick mej ut på en eftermiddagsrunda. Sommarn är lite trött.  Efter många fina dagar, så tycks den dragit sej tillbaka, för välförtjänt vila. 

Nu hoppas jag att det bara är lite återhämtning sommarn behöver. Augusti kan vara en fin sensommarmånad. Solig och varm. Önskar mej fler njutningsbara dagar med sol och bad i ljumna vatten.

Men visst syns det att det drar ihop sig mot höst.

Rågen står mogen på alla åkrar i byn.Snart dags för skördetröskor att göra sitt jobb.

Balsaminerna doftar starkt och bittert. En invasiv art, påstås det.  Men de är rätt fina.

Torrt har det varit, denna fina sommar. Det märks i dammarna.  Hoppas på en regnig höst. Det behövs.

Lingonen börjar rodna. Lite märkligt att det kan vara så mycket bär som det är, när det regnat så lite. 

Lingonen får vänta ett par veckor. Tycker att det är rätt kul att plocka lingon. Med plockare fyller det snabbt en hink.

Det fanns många fina hallon längs skogsvägen. Har redan plockat några liter och lagt i frysen. Vet att det inte blir så stor åtgång på det, när det väl är höst och vinter. Det är mest när det är färskt som det används. Ska koka hallonkräm till kvällsmat. Med leverpastejmacka och heminredning gurka till.

Ljung är vackert. Nu står den i blom. Ljung tycks trivas på magra marker över stora delar av vårt land. Ändå är den vår, Västergötlands,  landskapsblomma. Lite märkligt.

 Några hästar var de enda levande varelserna som jag såg på sexkilometersrundan. Jo, en groda såg jag  också. Och några fåglar. Det är så tyst på fåglar. I vår trädgård är de helt borta. Hoppas att de dyker upp när C-E sätter upp fågelbordet om ett par månader.

Hästarna tycktes rätt förvånade när det kom en människa på stigen från skogen.

Inte bara två hästar. Fyra stycken  var på bete i byns "utmark".

Torkan har gjort att björkarna har svårt att hålla kvar sina löv. 

Björkar lär höra till de törstigaste träden. Och de som sprider sig mest. Just nu känns det som om det är björkfrön  överallt. Så fler björkar lär det bli...

Även många örnbräken visar höstfärger. En växt som är en av sommarens mest kortvariga.  Slår ut sina stora bland en bra bit in på försommaren och försvinner tidigt, och alltid med den första frostnatten.  Dit hoppas vi det är många veckor kvar.

Ytterligare en damm som behöver fyllas på.

Hur är det med äpplena då? I vår trädgård har vi inga alls detta år. Förstår inte vad som gått fel. Grannen har många. En del larvangripna dock.

Hemma igen. Passade på att vattna i växthus och krukor medan jag ändå var ute. 

Våra krukväxter blommar sent. Beroende på att jag sår dem för sent. Det är både kul och ekonomi i att driva upp sina egna växter. 

De här blandfröerna med dubbla petunier i

olika färger gillar jag. Inget man kan köpa hos odlare heller.

Tagetesen är ännu senare  än petunierna. För att jag driver upp dem i växthuset. Får  se till att förså dem och driva upp under lampa, om jag får vara med en säsong till. Gillar den här ovanliga färgen på tagetes.

Ringblommor har blommat ganska länge. Fina i egen bukett, även om de bara står sej några dagar.

Nej då, än är sommarn inte slut. Den tar bara igen sej lite.