Så kom solen

 19,5 grader. Det visade både ute och innetemperaturen vid soluppgång, strax efter halv åtta. Inte läge att ge sig ut på morgonpromenad direkt. Nu är inte morgonpromenader min grej, så det var aldrig aktuellt.

Älgkött ska ju sjuda länge, så det blev förmiddagens projekt att förbereda lunchen. När grytan var klar, så var det läge för promenad. C-E lovade att ha lunchen klar då jag kom tillbaka. 

Och där var solen. Nästan klar himmel. I vissa lägen så värmde solen, i andra lägen möttes man av en isande vind. Men sådan är väl februari månad.  Kan det vara så att det, statistiskt sett, är den kallaste månaden? 

Har försökt hålla mig  undan tvn och OS så mycket  som möjligt. Men har ju hört att det blev två medaljer och ett fiasko idag.  Nu går det en fotbollsmatch på TV. Arsenal-Wigan. Tror att det är cupmatch. Känner inte igen Wigan från Premiar Leauge.  Känns gott och tryggt och välbekant att höra fotbollssnack och ljudet från fotbollspubliken. 

Jag ser gärna på ( iallafall med ett öga)  VM/EM i olika idrotter.  För då är det en idrott eller typ av idrott som gäller. OS fixar jag inte, det är bara för mycket som snurrar och hoppar hit och dit.. Kanske har jag en släng av ADHD. Det finns en del som talar för det, faktiskt, om man gör sådana där självtester på nätet... Fast de kanske inte är så trovärdiga.

Fick tre olika svampodlingar av Värnamofamiljen i julklapp. Gjorde i ordning odlingen av kungsmussling några dagar efter nyår. Det  har kommit en del svampar. Testade att steka de största, delade i bitar, till kvällsmat. Serverades med lite sallad och bröd. Mycket goda, påminner om pilgrimsmusslor i konsistens och smak.

Tar en odling i taget, men kan nog starta  nästa ganska snart. Det tar fyra-fem veckor innan man kan skörda. 

Hur gick det nu med all irritation, försvann den, då den efterlängtade solen visade sej ? Nja... faktiskt var det inte den som återförde harmonin till den gamla kroppen/hjärnan. Det var faktiskt en stund med spellista i stället för tv i eftermiddag och nu ljudet av fotboll på tv. Jag är knäpp! Jag tål inte OS-hysteri. 

Mellohysteri fixar jag bra. Men det varar ju bara en och en halv timme. Manuset är kass, men jag vill gärna lyssna på musiken. De som gick vidare till final, lät ungefär som de låtar de framförde förra året. Men det är lättillgängliga låtar och så ska det vara. 

Repris på gårdagen

 Nä, ni behöver inte läsa. Det blir inte bättre idag än i går. Men det är ändå lite ventil att skriva! Helt ok att ingen kommenterar... för vem vill kommenterar gnäll? Även om jag kommer till en väldigt allvarlig sak på slutet.

Nu börjar jag min jerimiad.

-J-a vinter, skrek jag rakt ut.

 Jag är absolut inte den som använder svordomar i tid och otid, men jag använder dem i affekt.

Började dagen med Postural Träning. Ingen att gnälla över där, den var helt ok... eller möjligen lite väl tam./enkel. Men jag får lita på att tjejerna i Connectcorrect.se vet vad de gör.

Tog en tur till Systemet då jag ändå var i Tranemo. Närmaste grannen var också där.

- Går det att gå rundan i din skog? undrade jag. 

Jodå, det skulle det göra.

Så jag gav mej ut direkt då jag kom hem. Stavar med förstås. Gympaskor på fötterna. Släppte stavgång direkt som jag kom ut på asfaltsvägen. Där var det inte halt. Så gott att kunna gå snabbt i bra väglag. Utan stavar.

Trodde jag. Gick åt sidan då det kom bilar i mötande fil.

-Ajajaj! Där låg jag på den hårda asfalten, halvvägs ner mot vägdiket. Det var snorhalt vid vägkanten. Reste mig sakta, då bilarna passerade...det gjorde ont, men allt kändes helt.

Det var då jag svor över vintern. Högt och tydligt! Det var dock ingen  som hörde...

Fortsatte den tänkta dryga halvmilen. 

Det gick inte fort, men det gick. 

Sällan blir kilometerna så långa, som de blir då man  "slirar" omkring i några cm snö.  Inte det optimala underlaget för en rask promenad, men ändå tacksamt att kunna ta sig runt på skogsvägar.

En skogsmaskin, en sådan som kör ut det avverkade virket, stod mitt i vägen. Väntade ut avlastningen och blev riktigt glad då den unge killen, sannolikt nyss utexaminerad⁸8 från Naturbruksgymnasiet, stannade maskinen, öppnade dörren, log mot mej och sa hej. Tänk vad ett leende kan betyda.

Det var tungt att gå, ryggen protesterade, men runt kom jag. Hemma väntade en sallad från Stella pizzeria som lunch.

Sov till närmare åtta i morse. Vaknade till när nyheterna satte igång på radion.

En åttamånaders baby ska utvisas till Iran. Utan föräldrarna. 

Nu har det gått för långt i detta land. Jag saknar ord för hur jag känner för dem som stiftat dessa omänskliga, vidriga lagar. Och även för dem som kan ha ett jobb på migrationsverket och administrera sådana vidrigheter .

Tidigare har jag alltid haft respekt för alla åsikter, från vänsterpartiet till moderaterna. Jag har sett det som om alla i grunden vill väl, utifrån sina egna åsikter. I ett demokratiskt land får man som väljare rösta på det parti som står närmaste de åsikter man själv har.

Så kom det ett parti som egentligen bara har en fråga, och det är att få bort att muslimer från vårt land, att skylla allt ont på dem. Övriga mörkhyade är väl heller inte så populära, men muslimer tycks vara det som står för all ondska. Och detta gick folk på,och röstade fram partiet till det som styr landets migrationspolitik. Blir extra bestört då till och med sossar delvis går på deras linje.

Ledsamt är det! Mer än ledsamt... jag saknar faktiskt ord för känslan. Det blir ett starkt uttryck till, för det är precis så jag känner idag; F-n ta alla som röstar på Sveriges mest omänskliga parti. Att de får ha ordet demokrater med i sitt partinamn, det förstår jag inte.

Sverige var en gång ett bra land, ett land att vara stolt  över. Det är det inte längre.

Och som jag skrev i början; ni behöver vare sig läsa eller kommentera. Jag behöver bara få ut min frustration.

Irriterad

 Irriterad, frustrerad... ja, rent av sur. Det är jag det. Största anledningen;

Det är detta.

Denna urtråkiga, gråa, förrädiska, begränsande, kalla vinter. Jag är så trött på den, så att det absolut går ut över humöret.  Det syns ingen ände på kyla, snö, is och kalla vindar. Under de senaste åren,, så brukar mitten av februari vara den tid, då man kollar efter de första knopparna av snödroppar och vintergäck. Nu ligger de under ett kompakt lager av  isig snö.

Irritation föder mer irritation.

Jag irriterar mig på människor som alltid försöker komma undan tjänster som man bör dela på, på folk som är otacksamma, ja, rent utnyttjande. Det eviga tjatandet om OS i både radio och TV, gör mig också riktigt irriterad. Det är klart att man ska följa tävlingarna, men man behöver ju inte älta resultat från fyra år sedan eller spekulera i medaljchanser gång efter gång...eller tjata om resultat långt efteråt. 

Nä, nu får det vara nog med tjat om irritationer och frustrationer. Även om jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till.

Man får försöka leta efter tacksamheten i stället. Jag mår bra, nära och kära mår bra, jag har allt jag behöver och lite till. Jag bor i ett land där vi har fred...även om den förbannade regeringen ( där lyckades jag inte hålla tillbaka frustrationen) gör allt för att skrämma oss med att kriget snart kommer. Jag har tak över huvudet och varmt och gott inomhus. Och vi har bundet elavtal..så för vår del kan elpriset bli hur högt som helst...😊

Man får försöka vara glad åt det lilla... och kan man vara det, så har man mycket att vara glad över. Kloka ord, som jag läste för ett tag sen. Och som jag gärna vill ha som ledord... vintern till trots. För den är jag inte det minsta glad över.

Repris på många repriser

 Sportlov!  Visst är det en förmån att kunna vara ledig även från fritids när det är lov. Tror inte det är många förunnat att ha den möjligheten.  Men för värnamobarnbarnen så funkar det.  Med lite hjälp av mormor och morfar. 

Vi brukar mötas på halva vägen när killarna ska komma till oss på lov. Överlämning vid macken i Hillerstorp.  Alldeles lagom tills dess att morfar hade lunchen klar här hemma.

Men vad hittar man på i två dagar i dessa tider?? Är det barmark, så räcker det ofta med en eller ett par fotbollar för att man ska ha något att göra. Oftast i kombination med en utflykt till multiplanen i Liimmared.

Nu ligger det ett fem cm tjockt, stenhårt lager med snö i hela trädgården. Snö och is lite överallt.Inget uteväder. Visst kan man spela spel och lyssna på mellolåtar inomhus, men inte i två dagar.

Det fick bli en resa till favoritplatsen i Borås, Navet science Center idag.  Där finns det ingen brist på sysselsättning. Mängder av saker att göra, passande alla åldrar.

Det var många mor och farföräldrar som fixade fritidsledigt för sina barnbarn, genom att ta med dem till Navet. Träffade en bekant, som var där i rollen av farmor till två tjejer. Alltid kul med en pratstund.

Förhoppningsvis blir fler repriser på reprisen för vår del. Ett besök på Navet, det passar åtminstone fram till tolvårsåldern. Och att sedan komma tillbaka som vuxen.

Lite bilder från idag

En spelande soffa i entrén. Men man måste hålla en arm på varje sidostöd, samt hålla varann i händerna. Släpper man handen, så slutar musiken.  Exempel på sluten krets.

K-P kör buss.

Det gäller att pumpa upp avfyrningsrampen till lagom tryck innan man skjuter iväg flaskan. Det är inte lätt att få in den i drakens stora käft.

Det fantastiska mekanot. Alltid lika svårt, men kul, att styra magnetarmarna och flytta en kula från en plats till en annan. Det gäller att ha tungan rätt i  mun..

En glad K-P i ett antal kopior.

Skuggspel.

Här får man ta sej fram med hjälp av starka armar.

Lite pärl-pyssel.

Pedagogen Fauda genomförde en dissektion av ett hjärta ( från gris). Grisens anatomi är mycket lik människans. Intressant att se hur ett hjärta ser ut inuti. 

Mormor blev besegad i Kalaha av båda killarna. Mattedelen på Navet är stor, och där finns det mängder av olika spel och andra klurigare.

Vattenrummet, rummet om människokroppen, universumrummet samt den stora miljödelen,  fick jag visst inga bilder alls ifrån.

Borås är lite av skulpturstad. Den här " gubben", gjord av bokstäver fascinerar många barn.

Mötte upp med mamman på Store Mosses parkering vid halv fem. Konrad skulle fortsätta dagen med fotbollsträning. Jag stannade till i Hestra på hemvägen, för att inhandla en blombukett. Den ska med på morgondagens planerade möte.

Vårkänning

Det var absolut vårkänsla på vissa ställen, under dagens promenad. Solen värmde så gott. Vantarna åkte av och dragkedjan på jackan öppnades en bit. 

När jag sedan vände hemåt igen, så försvann vårkänslan snabbt. Den nordostliga vinden var lika vass som den varit under de senaste veckorna. På med vantar igen och upp med dragkedjan ända upp till hakan. 

Men det var ändå en härlig promenad, solskenet gjorde världen ljus och inbjudande.

Satte mig faktiskt på altantrappan en stund efter lunch. Upptryckt mot söderläge kunde man återigen ana en tidig vårkänsla.

En sak som också ger en tidig vårkänsla, det är melodifestivalen. Ett evenemang som tydligen är en vattendelare genom den svenska befolkningen. Fast på ett sätt evenemang som berör många. För även om man försäkrar att man aldrig skulle titta på spektaklet, så nämner man det ändå. I samtal, i sociala medier. 

Jag tycker att "mello" är en utmärkt lördagsunderhållning.  Melodierna är som de är. En del gillar man, en del gillar man inte. Men en klar fördel är att många unga och många mindre kända artister får chansen att visa upp sig.

Fröken Snusk hade jag inte mycket tillövers för. Framförallt har jag extremt svårt för alla, i alla sammanhang,  som maskerar sig. Man ska stå för den man är  och vad man gör, annars ska man inte visa sig i offentligheten. Sen gillar inte heller "pryda tanten" de texter som hon hört i fröken Snusk-sammanhang.

Men gårdagens låt, som artisten Felicia, den tyckte jag var jättebra. Kan kanske vinna alltihop. Brandsta Citysläckers var också en klar favorit. En glad låt som går hem i alla åldrar.

Årets programledarmanus och mellanakter, de tycker jag är riktigt dåliga. Saknar duktige Edward af Sille'n som manusförfattare. Nu är det för låtarna som jag tittar. Så det får väl vara som det är med snacket emellan.

OS på tv. Också det lite vårkänning. När det är vinter-OS, så har den största delen av vintern passerat. Fantastiska tjejer under gårdagen. Bedrövliga svenska manliga skidskyttar så långt.  Har lite svårt för att Norge ska vara så bra på skidsporter. Unnar däremot Finland fina placeringar. Konstigt tänk!

Träffade på en kopia av Hoburgsgubben på promenaden... En rest från det stora snöovädret för dryga månaden sedan. Efter det har det sammanlagt fallit tre-fyra cm nysnö. Så det är inga perfekta förutsättningar för sportlovslediga barn. För lite snö för bra snölekar och spontan skidåkning. Men åker man till pistade backar och konstgjord snö, så finns det goda möjligheter att åka skidor 

När vårt sportlov, va 7, är över, så är det mitten av februari. Absolut vårkänning på det... om än tidig sådan.

Lite tillbakalutad

 Den utlovade snön har anlänt. Inget ymnigt snöfall, men det hade man inte utlovat/hotat med  heller. Känns lite gott att sitta tillbakalutad i fåtöljen  så här på blanka förmiddagen. Konstaterar att det är något som är sällsynt för min del. Har redan hunnit med ett fem minuter långt besök på Tranehälsan och ett sjuttiominuterspass på gymmet. Två små rör med blod avlämnades på läkarstationen. Dags för den årliga läkarkontrollen, nästnästa vecka.

 Onsdag och torsdag har varit ganska fullspäckade.  Hann vara med och duka inför ett PRO-möte i onsdags. Skolbarnen var i Tranemo och testade längdskidor. Jag var önskad att jobba på eftermiddagen,  och så fick det bli.  Hann tillbaka till bygdegården för att vara med på mötet, där två lokala fyrtiotalister underhöll med kåserier och musik. Helt ok !

Igår var det "vanlig" arbetsdag mellan nio och ett. Efter det så åkte jag tillsammans med några väninnor till café Kråksången i Nissafors. En resa på dryga en och en halv mil från vår by.  

Har besökt den gamla stationsbyggnaden tidigare. Nu ville jag visa väninnorna  också. Så mysigt inrett med gamla möbler och mycket växter.  Jättegoda semlor. Hembakade. Tredje semlan för i år för min del. Kan nog bli någon mer. Fettisdagen är ju inte förrän den 17e.

Hann med ett spinningpass också. Kan ibland kännas att jag kanske blivit lite för träningsnördig. Men man mår absolut bra att röra på sig. Variation är bra. Får bli en kort snöpromenad efter lunch. 

Just nu är det iallafall gott att sitta tillbakalutad i bästa fåtöljen och se snöflingor virvla förbi utanför fönstret.

Tisdag

 Klockan 16.17 togs bilden på den vackra solnedgången. Jag tvingade mig ut en stund o den isande vinden.. Spelade/passade fotboll med Konrad i paddocken en stund. Följde efter Karl-Petter på hans ridrunda i byn, och kollade när han sen red ett pass i halva paddocken medan hans mamma longerade Lycke på den andra halvan. Det var kallt. Men man får stå ut. Alla behöver både rörelse och frisk luft.

Mormor-morfarstisdag, alltså. Mötte upp killarna vid skolan då de slutade kl. 13. Sen hem till värmen i huset. Legobygge, legolek, kortspel. Johanna kom hem vid tre och då var det ju bara att trotsa den isande blåsten och gå med ut. C-E fixade kvällsmaten, eller jag lagade till fiskgrytan i morse härhemma, men han fixade det sista, kokade ris och gjorde sallad.

Hann prata lite med Johanna innan vi skjutsade Konrad till fotbollsträningen och sedan begav oss hemåt. 

Behaglig dag. Värre var det när pojkarna var yngre och behövde passning hela tiden. Då var man trött efter "mormorstisdagen". Så länge någon av pojkarna var förskolebarn, så började ju dagen redan vid halv nio. Så det är skillnad. Men ändå känner man ju att man gör nytta. Avlastar Johanna så att hon slipper tänka på att passa tider och att laga mat, samtidigt som killarna får en "ledig" eftermiddag. 

Det kändes väldigt lätt att gå idag. Inte ett dugg påverkan från den dumma ryggen. I går jobbade vi med höfter på den posturala träningen. Även yogapasset, direkt efteråt, jobbade med höfterna. Vilken skillnad de övningarna gör. Har inte gått på yoga på många år, men har nu gått på tre måndagspass. SÅ bra för den gamla kroppen. Det hjälper verkligen mot stelheten, som oundvikligen kommer med åren. Så nu får jag fortsätta med dubbla träningspass på måndagskvällen.

Ljuset är på väg tillbaka. Synd att det ska fortsätta vara en sådan isande vind. Men lite sol fick vi idag. Man ska vara glad för det lilla.Och kan man vara glad för det lilla, så har man mycket att vara glad för.

Vägval

 

Tänkte att jag skulle testa en av de vanliga promenadrundorna idag. En som är trevlig att gå när det är barmark. Gårdagens vägval visade sig vara bra, vägarna var  i det närmaste snö och isfria. Då borde det väl vara samma på de vägar som jag valde för dagens runda?

Så var det inte. Det var ett klart dåligt vägval. Sällan har sex km tagit så lång tid att gå. Det blev till att kliva mellan isfria partier och snöiga partier. Allt för att undvika isen. Idag var stavarna till stor hjälp...rena isdubbarna. 

Man funderar en del när man går i sin ensamhet. På vägval t.ex. Läste på Instagram att niondeklassare nu ska göra sina val för gymnasiet.  Kommer så väl ihåg då jag och bästa kompisen besökte skolans yrkesvägledare för att få råd inför gymnasievalet. 

- Med era betyg ska ni förstås gå naturvetenskaplig linje, tyckte han. Så blev det, för oss båda. Med resultat att betygen där blev mer mediokra....

Idag har ungdomarna mängder av valmöjligheter inför gymnasiet. Måste vara svårt att välja. Sen är ju frågan vad gymnasiets vägval har för betydelse i framtiden. Ska man välja det man tycker låter kul eller ska man välja något som ger breda möjligheter till att läsa på högskola/universitet? 

Tänkte också på att det var lite status att gå teoretiska linjer förr. Speciellt på den tid då våra döttrar skulle välja gymnasieliinje.

- Det enda viktiga är att välja en teoretisk linje, sa den extremt korkade gymnasierektorn, då jag i mitten av nittiotalet var med Johanna på gymnasieinformation.

Hur kan man uttrycka något så dumt? Hur skulle ett samhälle med enbart teoretiker se ut? Omöjligt att leva i...

Nej, det där med att välja väg är inte helt enkelt.  Visst funderar jag ibland på hur det varit om jag gjort andra vägval i livet...

Idag valde jag  en svårgången väg. Men det gick bra det också. Med hjälp av lite stöd.

Långt ifrån

 Igår var det säsongspremiär för quiz på Glasets hus i Limmared.  Önskade att "slippa" vinna, och den önskan gick verkligen i uppfyllelse. Vi har aldrig varit så långt ifrån alla rätt, och vi har sällan varit så långt i från "medaljplats".  De som vann hade 11,5 poäng av 16. Tre lag på samma poäng. Samt flera lag på 11. Vi hade bara 10. 

Det är absolut en trevlig tillställning, quizet som anordnas sista fredagen i månaden, åtta månader om året.

Många gånger har jag tyckt att frågorna är för lätta. Denna gång var de lite väl svåra. Inte för att vi missade många, utan för att jag tycker att vinnande laget borde ha en poängsumma på 13-14 , för att det ska vara lagom svåra frågor.

Lördag. Ledig dag!  Fick till en långpromenad efter lunch. Det går bra att gå överallt. Skogsvägarna är  öppna, och stigarna däremellan är delvis upptrampade av människor och djur. Snön är hårdpackad. Det går bra att gå på den.

Passerade Älmåsdammen. Det rörde sig i det öppna vattnet. Undrar om man har någonting under bryggan, som rör omkring vattnet så att det inte fryser. Dammen är nog alltid öppen för bastubad.

Dock långt ifrån den tid då det är läge att ge sig ut med ekan.

Kom så småningom fram till resterna av det gamla torpet, "Modes" kallat. Soldat Mod med familj bodde där. Det blir Modes på västgötska...

Här ska hästar gå på bete i sommar. Det känns långt ifrån den härliga tiden...

Långt ifrån badläge här också. De båda ungdomarna som hör hemma på gården, använder inte dammen som skridskobana.  Annars är det fin skridskois på sjöar och dammar. 

Värnamokillarna var iväg på en av de dammar som de har i närheten, och åkte skridskor en stund i tisdags.

Fick en dagsfärsk bild på Konrad och Karl-Petter.  De har , tillsammans med mamma, gett sig iväg en bra bit för att se mellogenrepet i Linköping. Nu passade det bra, de kunde träffa sin faster och ta med henne på "spektaklet".

Jag ska kolla i kväll, förstås. "Mello" är det första lilla vårtecken tycker jag. När spektaklet gått i mål om ett antal veckor, så är vi inte långt ifrån vår.

Nio år

 

 

Nio år går snabbt. Samtidigt är vissa minnen så levande att det är svårt att placera in dem i tid.  Jag minns så tydligt känslan då vi satt framför tvn i familjens hus och väntade på besked.  Martin ringde på eftermiddagen och talade om att nu fick vi komma och ta hand om hästar och katter, för nu begav man sig till förlossningen. 

Tiden gick, blodtrycket var sannolikt högt, hjärtat pumpade snabbt och hårt.  Framåt midnatt gick vi till sängs. Jag hade slumrat till då det kom ett meddelande på mobilen. En halvtimme in på det nya dygnet, på söndagen den 29 jan, hade Konrad kommit till världen.

Jag berättade för Konrad om vår väntan där på kvällen den 28e, då vi körde honom till fotbollsträningen i tisdags. 

Naturligtvis blev det firande, med tårta och paket på "mormors/morfarstisdagen". Sitt kalas för kompisarna hade han redan i fredags.

Vi får ringa på Whatsup i kväll, och säga grattis på rätta dagen.

Barn idag har väl kommit mycket längre i utvecklingen av sina förmågor, än vår  generation ? Antagligen för att de har möjligheterna.  Konrad kan  ju så mycket..

åka skridskor, åka utförsåkning på skidor, spela fotboll, simma, rida, spela dataspel... Dessutom lär han vara en perfekt skolelev. Han gillar verkligen skolan. Och kören. Samt att kolla på fotboll på YouTube. Han kan hur mycket som helst om fotbollsspelare från olika landslag  och klubbar...

Nu har han börjat ta pianolektioner också. Han övar flitigt. Hoppas intresset håller i sig.

Alla mor och farföräldrar är nog stolta över sina barnbarn, och tycker att de är helt fantastiska. För det är de ju... alla  på sitt sätt.

Grattis till världens bästa Konrad!

Där var den...

 Jag sa till de elever som jag delade lunchbord med,  att nu måste jag skynda mej hem efter skolan, och gå ut i det vackra vädret. För där, utanför fönstret, så sken solen från en klarblå himmel. 

Denna vinter måste väl vara extrem i gråhet?  Dag efter dag, så har det varit ett par minusgrader och genomgrå himmel. Lite blåsigt har det varit, men trots det, så har det känts som om det varit vinter-stiltje i veckor...ja, månader. 

När jag sen gick över skolgården, från matsal till klassrumslokaler, så var det inte så skönt som det såg ut. Det blåste iskallt.

Då jag kom hem vid tre, så fanns det sol kvar. Vinden hade mojnat. Så det blev en skön promenad, varav delar av den gick i en lite värmande sol.

I skogspartierna så försvann snart nedåtgående solen bakom träden.Men den glimmande till då och då.

Man blir extra pigg och glad när solen visar sej en stund, det är tydligt.

Kollar framåt i väderprognoserna. Det  tycks vara stiltje i vädret, de närmaste två veckorna. Känns tråkigt! Nästan så att jag önskar mej en riktig snöstorm, så att det händer något. Fast allra mest längtar jag efter plusgrader, regn och sol om vartannat.

Har skrivit femårsdagbok under många år. Ser att under de senaste åren, så har det varit plusgrader i januari. Låter gott! Fast för naturen är det säkert bra med en riktig vinter.

Det här blev ett ovanligt tråkigt inlägg. Lika tråkigt som vädret. Men det kändes så ovanligt att solen lyste från en helt molnfri himmel, att det var värt att notera och komma ihåg.

I kväll får jag gå ut och njuta av stjärnhimlen.

Söndagstänkt

 

Reagerade på att tulpanerna mist sin krispighet och på att kronbladen torkat en smula över natten. Tänkte att blommorna idag, rent symboliskt, visade en sjuttiotvå-årig tant. Granskade lite mer noggrant och funderade på om det kanske var en mänsklig 50-60-åring, som de fem dagar gamla tulpanerna, skulle kunna symbolisera. De var ju faktiskt fortfarande vid god vigör, vackra, men lite på nedgång.

Jag har skrivit många gånger om det jobbiga med att bli äldre. Samt om alternativet... Men det är ju så att man förlorar krispigheten, spänstig, allt mer. Jag tycker att det är det jobbigaste med åldrandet.  Det hjälper inte hur man tränar...eller att man tränar... spänsten är borta. Under de senaste åren har den helt försvunnit... Precis som krispigheten i tulpanbladen ...

Så här långt har det kroppsliga förfallet dock inte nått. Jag fasar för den dagen, det blir så. Jag tänker på döden varje dag. Speciellt på hur mycket det blir för döttrarna att röja upp efter mej. Eller hur dåligt städat det kommer att bli om C-E blir ensam kvar...

Men tanken på att höra till de "äldre äldre", den har inte slagit mej så ofta. Kanske för att jag inte räknar med att bli så gammal...

Sjöng med i Grimsås-kören före jul, och var då på ett par äldreboenden och framträdde. När man ser dem som bor på de boendena, så blir man inte speciellt inspirerad av att bli riktigt gammal. Sen finns det äldre äldre som är riktigt pigga. Tror dock att de hör till undantagen.

Visst kan man få lite ångest för det som komma skall. Det enda rättvisa, det gäller alla.

Man får göra så gott man kan och som de unga bokarna visar. När hösten övergår till vinter, så får man klamra sig fast så länge stammen/kroppen tillåter.

Det är absolut inte alltid som jag går tillbaka till de bloggkommentarer som jag skriver, och kollar efter eventuellt svar. Men idag gick jag tillbaka till EvaL8as blogg. Vet ju att hon hör till dem som alltid svarar på kommentarer.

Det handlade om vikten att ha foton på sig själv och på nära och kära, från olika skeenden i livet. Jag hör ju till dem som inte vill vara med på bild, för jag har alltid ansett/ansett mig vara för tjock och för "ful". Eva-Lotta hade haft samma känsla.

Vi var också överens om att  vi faktiskt såg rätt bra ut på de få foton som finns från förr.

Varför ska kvinnor/tjejer alltid anse/känna att man inte duger utseendemässigt?

Än värre måste det vara för den som är ung tjej idag. Så många krav från alla sociala medier  och från de förb-e influerarna. Media i stort är inte ett dugg bättre.Har sett trailern för "Mammor" i SvT. Det är väl för tusan inga typiska mammor. Det är ju "dockor" som visar hur den perfekta kvinnan "ska" se ut. Fy tusan!

Har många gånger reagerat på att alla tjejer, från barnsben, fram till (åtminstone) fyrtioårsåldern, ser likadana ut. Långt hår, gärna uppsatt i svans till vardags. Bakåtkammat.. Svärtade ögonbryn. Konstlat bruna i ansiktet.  Och så den hemska plutande munnen , då det tas foton.

Förr i tiden så hade vi olika hårlängder. Idag tolkas en kortklippt tjej  ofta som lesbisk.

Vore kul om någon vågade sticka ut. Mer än att färga det långa håret rosa, blått eller grönt.

Lite fåniga söndagstankar....

Nu ska jag återgå till det "verkliga" igen, och läsa Illustrerad Vetenskap.

Mitt i vintern

 Idag dansar snöflingorna i luften. Det är långt emellan dem, så man kan fånga en flinga med blicken och följa dess väg. Flingorna dansar i olika riktningar, neråt, uppåt, åt sidorna. Slutligen mot marken. Det har kommit en tunt snötäcke under dagen. Någon cm. Fördelen är att den nya snön gömmer den gamla, hårda, smutsiga. Nackdelen är att isfläckarna täcks över. Så det fick bli en förmiddagspromenad på kända vägar.  Asfaltsvägen är promenadbar vid kanterna, grusvägarna/ byvägarna i mitten.

Dagen har blivit en och en halv timme längre, sedan vintersolståndet. Nu märker man att det är lite ljusare på eftermiddagarna.  

Men än är det både för kallt och för mörkt, tycker jag.  Känner mig lite rastlös i den begränsande tillvaro som den här årstiden bjuder på.  Tanten som gillar utomhusliv, får bara till en promenadrunda om dan. Det finns ju inget annat att göra utomhus, så här års...

Så det blir att gå på olika slags träning som passar en tant, att fylla på förråden av bröd och bullar, att sticka, läsa, kolla nåt på tv. 

Har "hittat" en trevlig svensk författartjej. Lina Arvidsson. Läser just den tredje boken i serien "Hälsingemorden". Det har bara kommit ut tre...förhoppningsvis blir det fler. Gillar serieböcker. Bekanta personer, bekanta miljöer. 

Det blev en ny tulpanbukett, inköpt i mitten av veckan. Odlad i Frillesås, Halland. Inköpt på Stationen blommor i Hestra, Småland. Stående på ett köksbord norr om Grimsås i Västergötland.

Liksom förra veckans blandbukett, så är dessa tulpaner helt perfekta. Har vuxit ut och öppnat sej så fint.

Inser att, även om jag är väldigt förtjust i blandade färger och tulpansorter, så blir det snyggare med samma slags tulpaner i vasen. De olika varianterna av tulpaner växer ut åt så olika håll!

Dansande snöflingor och röda tulpaner, underhållande och njutbara, så här mitt i vintern.

Navet

 Än en gång fick jag möjlighet att åka med eleverna till Navet Science Center i Borås. Kommunen har avtal med Navet, så man kan boka besök där  och få lektioner med centrets pedagoger.

Vårens lektion, det fick bli "Kemiutmaningen". Min favorit.  Även många elevers favorit. Man ser verkligen vad som händer.  Och svaret på de flesta frågor är "koldioxid".

Tre utmaningar fick de sex grupperna.

Att göra regnbågslösningen. Handlar om densitet. 

Slå till på den ouppblåsta ballongen, och den utvidgar sig . Handlar om koldioxid.

Gör en "lavalampa"... fast utan el. 

Jodå, det handlar också om koldioxid.

Pedagogerna visade ytterligare ett antal experiment.

Från och med nästa vecka, så blir det kemi på no-lektionerna.

Det blev en stunds musik med 4-6 efter skollunchen. Sång. Gåshud uppstod, när de 23 eleverna sjöng ut i en trestämming sång!

PRO-styrelsemöte i eftermiddag. Styrelsen är ju faktiskt Navet i föreningen. Vi planerade för de kommande två mötena, samt för två resor, en i vår och en som en uppstart i höst. Det gäller att ha framförhållning även när  man är till åren kommen.

Protokollet är skrivet och utskickat till styrelsemedlemmar. 

Nu får det bli några timmar framför idrottsgalan. 

Måndagsutflykt

 Tyckte att C-E borde komma ut lite. Det är ju nästan bara jag som flänger fram och tillbaka mellan olika mål.

Föreslog att vi skulle åka till Ljung och köpa ost på Gäsene mejeri. Vi brukar åka till ost-butiken några gånger per år. Man har god ost till bra pris, så man köper gärna på sig ett lager. Bra med ost, förvarar man den bara svalt, så håller den sig många månader.

På vägen till Ljung passerar man Ulricehamn. Om man väljer närmaste vägen.C-E är starkt beroende av förmiddagskaffe/förmiddagsfika, så det passade bra att stanna i den lilla stan vid Åsundens norra spets, för ett besök på något av alla fikaställena. ( Alingsås är ju fikastund nummer ett, men jag tycker inte att Ulricehamn ligger långt efter)

Idag valde vi...eller rättare sagt  jag.. Torgstallet. Ett fik/restaurang i ett av stadens allra äldsta hus. Jag beställde årets första semla. Så himla god! Blev uppriktigt förvånad över hur glada personalen blev då jag höjde semlan till skyarna. Man bakar den från grunden. De hade gått upp tidigt idag, gissar jag, med tanke på hur färsk den var.

Medan C-E besökte specialaffären för att fylla på öl-förrådet inför torsdagens pokerkväll, gick jag ner till sjökanten. Ulricehamn är en vackert belägen stad

En halvtimme senare var vi i ostaffären. Det blev en låda fylld med olika ostar, att ta med hem.

Vi hade planerat att äta lunch på hemvägen. I Ulricehamn. C-E hade fått nys om en ny lunchrestaurang. Den visade sig ligga i ett industriområde i utkanten av stan. Ingen höjdare. Noll mysstämning. Men maten var ok, och mätt blev man. 

Nu har vi testat den lunchrestarangen...

Solen jobbade med att bryta sig igenom molntäcket, då vi körde hemåt.

Det är fint när solen speglar sig i isen. 

Sjön var inte på långa vägar helt isbelagd. Inte läge för pimpelfiske. Det brukar annars vara populärt. Eller kanske var det förr, då vi hade "riktiga" vintrar.

Det blev en snabb promenad här hemma och sen var det snart dags att åka till Tranemo för Postural träning på Connectcorrect.  Testade en yogaklass, som låg direkt efter "painfree"-klassen. Kändes bra med vanlig yoga också....

Tranemo har en fin "julbelysning" längs huvudgatan. En fin belysning som räcker året om.

Nu går det snabbt mot ljusare tider dock. Men än kan man glädja sej åt de vackra hjärtana ett tag.