Roadtrip

Målet var blåsippshagarna i Finnekumla by.... min barndoms blåsippsställen.
Vårvädret lockade till en liten extra sväng, med avsikt  att leta upp några intressanta platser med tillhörande geocache, samt att låta den dagliga promenaden utgöras av en geocachingrunda.

På en kulle, med milsvid utsikt, ligger Hällstad kyrka.

På denna plats har det funnits en gravplats sedan förhistorisk tid. Den första kyrkan byggdes här redan på 1100-talet, precis då kristendomen gjorde sitt inträde i vårt hedniska land.

Ett monument från denna tid finns utanför kyrkan, ett monument med bilder som man kan tolka som kristendomens kamp mot hedendomen.  Synnerligen intressant att se ett sådant välbevarat monument.

Nästa stopp gjordes vid Hägna gammelgård, ett gästgiveri från 1700-talet. Här lär Carl Linné övernattat på sina resor norrut.

Tuppen, på den välbevarade ladugården, passade väldigt bra in, så här i påsktider.

 
Murum och Od passerades innan vi var framme vid den plats som lockat till roadtripen.
Fluxfallet kastade sig ut dryga 40 meter, ner mot Stensjön.
Från parkeringen så blev det ett litet backpass, innan vi nådde den hänförande, ganska skräckinjagande för höjdrädd tant, utsiktpunkten.

Cachen bärgades enkelt, under det att en kvinna sågs halka på stenar nära fallet.
Hjärtat i halsgropen på den höjdrädda!

Dagens fikaplats,den var inte svår att välja. Magiskt vackert.... nära det kissnödighetsframkallande fallet.

Vid Stensjöns badplats kunde man se hur vattnet föll, inte långt från där damen föll.
Hu!

Lite norrlandskänsla var det allt över denna vackra plats, norr om Fristad, Borgstena, Molla....

Eljusspåret i Borgstena med närbelägna stigar, fick bli dagens runda.
Två kilometer lång,enligt beskrivningen. Så fel som vi gick flera gånger, så blev det nog ytterligare en kilometers promenad ....

En backe med blåsippor mötte oss längs runda. Liksom katten på bilden ovan.

En gång i tiden, då vintrarna var kalla och snörika, så kunde man välja på olika långa skidspår. Här var det säkert bra rundor, det var ganska kuperat, utan att vara alltför kraftiga branter.

Detta lär vara floden Nossan. Den har sin källa i Borgstena, och är en av de få floder som rinner  norrut- till Vänern.
Fast flod... det är väl ändå att ta i.

Rundan var helt ok, med vackra platser ... och mindre vackra platser. Cacherna var lätthittade.
Lupinbladet, tycker jag var väldigt vackert!

Dagens andra höjdpunktscache, det var en drive-in-cache vid Borgstena kyrka.
Cachen i sig var bra, men det mest fantastiska, det var den blomsterfyllda backen ner från kyrkan.

 
Blått och gult, det är fina blomsterfärger och blir en bra kombination.

 Scilla,svalört, påskliljor....

... det var en rent paradisisk  plats.

Stenmursbakgrund förstärker.

- Här finns ingen cache, sa C-E. Du har säkert lagt in fel koordinater.
- Det har jag inte alls, sa jag och plockade lätt fram cachen med 3,5 i svårighetsgrad.
Det gäller att vända på alla stenar!

Blåsippshagarna i Finnekumla är svåra att beskriva. De måste ses, för att man ska förstå hur tätt sipporna står, hur blå marken lyser och över hur stora områden de täta blåsippsstånden växer.

Olika blå nyanser på mina favoritblommor, från ljust lått till intensivt himmelsblått. Några lilafärgade sippor såg jag inte ... det brukar det också finnas.

En trevlig pratstund blev det, med bror och svägerska i Backgården. Lilla Elvira kom också på besök... var lite skeptisk mot gamlafaster.....

... innan gamlafaster blev godkänd och fick många glada leenden.

En fin Palmsöndag blev det.... men massor av sömninghetsgörande friskluft.

Foton

Ibland händer det att jag tar en fotopromenad. Oftast brukar jag ta en promenad, med en kamera i fickan. Idag blev det den stora kameran, med lite extra objektiv på, som fick hänga runt halsen.
Det primära var inte promenaden, avsikten var att ta bilder av den allt mer påtagliga våren.
Alltså tvärtom mot det vanliga... då promenaden är det primära och kameran är med för säkerhets skull.

Den "fina" kameran är väl inte speciellt fin lägre....  men stor och otymplig. Bilderna blir  både bra och dåliga... och halvdåliga.

Vill ju gärna ha en modern en, men kommer inte till skott.

En del av det hela, jag vet inte vad som är bra, utan att vara superdyrt. Kan tänka mig att betala  upp mot 20 000, men då ska jag ha med två eller tre olika objektiv i det priset.

Någon som har något tips?

Började och slutade min fotopromenad här hemma. Finns en hel del som blommar i och omkring trädgården. Nektartyngd humla i scillan fångade mitt intresse en bra stund. Några bilder blev bra.

Veckan som gick innehöll nationella prov i matte, och kommunal gemensamhetsrättning av de samma.
Vi var en effektiv skara rättare detta år. Vi blev klara på en dag, trots att  vi hade två dagar till vårt förfogande.
Kändes bra att återvända till skolan i fredags och redovisa provresultaten för både elever och föräldrar. En del blev glada och stolta, en del lite besvikna över resultatet. Alla blev godkända, och
det är det viktiga.

Visst är det jobbigt för eleverna med dessa centralstyrda prov, speciellt för dem som inte lyckas så bra. Men jag gillar matteproven, läsförståelseproven i svenska och proven i engelska.
Vad det gäller matteproven, så finns det lite tid att repetera och reparera utifrån varje elevs resultat. Bra, tycker jag!

Tio dagars påsklov står för dörren,
På andra sidan påsk, så finns det inte så mycket tid kvar. Trots att vi har rekordsen avslutning detta år, den 16 juni. Vi lärare jobbar ända fram till midsommar. Läslyftskompensation ger möjlighet att få ledigt på torsdagen i midsommarveckan...

Trots den sena avslutningsdagen, så är det inte så mycket tid kvar. Speciellt då man har en årskurs sex. Det är  tjejdagar och killdagar, temadagar och friluftsdagar, skolresor och studiebesök... och så ett antal helgdagar med tillhörande klämdag.

Har fått preliminärt besked om vad jag ska jobba med under de sista åren som lärare. Klasslärare. Hade hoppats på att få vara resurslärare/ämneslärare under de ett par år, men så tycks det inte bli.
Men det känns ändå bra... jag känner de elever jag ska ta hand om ganska så väl.

Första kampen mot kirskålen i perennrabatten utkämpades i går. Oj, vilket nätverk av rötter denna växt har. Fick upp en skottkärra nästan full. Att det sedan inte räcker för att bli av med den mångfasetterade växten med den skira vackra blomman, det vet jag ju. Får väl använda bladen som sallad .... eller göra chips av dem. De sägs ju var nyttiga....

Huset är påskstädat och de få tupparna/hönorna/hararna på plats. Gillar att städa när det behövs städas. Vilket det gjorde denna gång.

Ska inte människan skriva något om det otäcka som hänt? tänker säkert någon läsare.

För mig så var den hemska olyckan utanför Sveg, där tre unga människor från Skene, förolyckades, det absolut mest berörande under veckan.
Tänk, att skicka iväg sina ungdomar på en resa, och bara några timmar senare få veta att de inte kommer hem mer.
Fruktansvärt!
Man tror  ju att en resa med en buss är en trygg resa, men så var det absolut inte.

Om tidningsrubrikerna stämmer och det är så att inte bussföretaget åtgärdat det fel som blivit  påpekat med en 2a i besiktningsprotokollet två gånger, så är det ännu värre. Det påstås också att den egna verkstaden nollade påpekandet, utan att egentligen åtgärda det, och om det är så, då anser jag att de ansvariga ska straffas med ett långt frihetsberövande.
Absolut vållande till annans död.

När det handlar om hemska händelser som drabbar närbelägna platser, som i detta fallet Skene  ( ca 6 mil bort) och/eller barn, då blir jag starkt berörd,
Sen kan man ju inte på något sätt sätta sig in i hur det är för dem som är närmre, eller riktigt nära... men det måste vara så hemskt att man inte kan beskriva det.....

Eftersom jag tror på självuppfyllande profetior, så var det ganska så självklart att något skulle hända i Stockholm. Det har man ju pratat om i ett antal år, i diverse tv-intervjuer, i samband med olika terrordåd i olika europiska huvudstäder ... och några andra större städer.

 Nu hände det. Antalet förolyckade och skadade är ungefär lika stort som  vid bussolyckan i söndags.
Gärningsmannen är anhållen.

Visst är det förskräckligt.... men har absolut tagit oproportionerligt stort utrymme i olika slags media. I radio och i flera tv-kanaler, så har man fortsatt att älta det som hände även idag.
Att man gjorde det igår, innan man fått tag i den som utfört dådet, det kan vara en sak.... men idag, så kunde man absolut återgått till normala förhållanden  i mediautbudet, med nyhetsuppdateringar varje timme.

Att älta det som hänt, och "gotta" sig i olika ögonvittnens bloddrypande berättelser, det tror jag inte är till något gagn.
Att redovisa, i nyhetssändningar, det som har hänt och fortlöpande vad som händer, det är nog.
Om sedan lokalradio Stockholm vill ha sina extrasändningar, så kan det väl vara för dem, och inte för hela landet.
Sverige är så mycket mer än Stockholm.
"Sverige är attackerat", sa någon prominent talare igår.
Nej, säger jag, Stockholm har äntligen fått den terrorattack som man väntat på i så många år.
Att det drabbat tjugo oskyldiga människor, ja, det är fruktansvärt och förfärligt.

Det kan tyckas att jag är en kall typ som ser Stockholmsattentatet på detta sätt.... och det må så vara. Men man berörs på olika sätt, och jag tror vi alla blir berörda av olika saker.

Världen är terrordrabbad i många avseenden. Vi är jämförelsevis förskonade. Tack och lov.

Spegling

Det har varit riktigt uselt med geocachandet under vintern. En ynka gömma uppletad under de tre månader som gått av 2017! Idag var det dags att göra något åt detta.

Det blev en runda i Svenljunga.

Ett av abern med geocachandet, det är att det förstås inte finns så många rundor "kvar" inom överkomlig körväg. Men som sagt, denna runda publicerades i somras, och har väntat på att bli anträdd, ända tills denna vackra vårdag.

Gömmorna var enkla, och vi hittade tämligen lätt alla, utom en. Dussinet fullt, ja, det får man vara nöjd med.

C-E undrade vad årets cache-hittar-målsättning var. Jag tyckte att 100 kunde räcka. Känner inte alls för så många som årets alla dagar, vilket varit målet under tidigare år. C-E  ville dock dubbelt upp.
Kan betyda lite längre resor.... och visst är det roligt att se nya vyer på  promenaderna.

Fika blev uppdukat vid Ätrans kant.... under det att fotoögat fångade spegling efter spegling...

Rödblommande alar reflekterades i vattenspegeln... under det att vi fann en plastspindel vid en björkrot....

Gömman vid bastun ville inte uppenbara sig. Vi fick ingen hjälp av mannen som stannade till på sin promenad, och undrade om i var vedtjuvar. Härlig bastuplats iallafall....
Ledtråden var under I ... och i:et hittade vi, men inget därunder. Kollade i tidigare loggar och såg att många ringt en vän. Vi hade ingen vän att ringa till....

I kopparödlans glänsande skinn  kunde man se ljusspeglingar....

... liksom i skarabeens blåskiftande skalbaggeskal...

Naturen har så sakteliga vaknat och de små krypen tar sina första vårpromenader... alla efter sin förmåga...

Ja, det var en fin runda,där utmed Ätrans strand i Svenljunga. En runda som absolut kan rekommenderas. Tolv cacher + en närliggande julcache... och en klättercache om man  hade haft den spänsten och det modet.

Som grädde på moset, så fick vi med lite fina vårväxter hem från  samhällets handelsträdgård.

Bilderna på vattenspegeln, det blir det bestående minnet av söndagspromenaden.

Lurad

 - Det är full aktivitet på Esrange och på världens övriga rymdbaser, hörde jag Lisa Syrén säga, under det att jag sakta vaknade upp ur morgonslummern. Vi talade nyss med en av medarbetarna på den svenska rymdstationen, fortsatte hon, och man berättade att man omkring klockan kvart i nio förväntas nås av oidentifierade radiovågor. Det kan bli störningar i radioutsändningen vid denna tid. Kanske är det så att vi just idag för första gången kommer att nås av meddelanden från en annan civilisation, en utomjordisk bosättning.

Det är länge sedan jag kände en sådan ångestklump i magen som detta meddelande genererade, ja, det var sannolikt på åttiotalet som jag senast hade samma "jordens undergångskänsla". Var det lönt att gå upp och äta frukost, eller skulle jag ligga kvar i sängen till klockan kvart i nio och invänta "det hemska"?

Jag valde frukosten. Med klumpen kvarhängande i magen gick jag mot köket.
Det var då jag kom på det!
Det är ju första april idag.  LURAD! Grundlurad!

Förra gången jag blev ordentligt april-lurad, var jag väl bara sju-åtta år. Det var när man i Hylands hörna (?)  utlovade färg-tv, för den som spände en nylonstrumpa över tv-rutan. Mina föräldrar och morföräldrar ( ja, de kom också ner från andra våningen och tittade på underhållningsprogram i svart-vit TV) trodde inte det skulle funka. Jag fick iallafall lov att klippa sönder ett av min mammas "maskgångna" strumpor - alltså sådana som var halvtrasiga - och testa.Tror att det var för att strumporna inte var hela som det inte funkade.....

Årets aprilskämt i Borås Tidning respektive Ulricehamns Tidning, de var lättgenomskådade.
I BT informerade man om att trängselskatt skulle införas i Skene.. eller om det var Kinna..... samma sak för mig....och i UT berättade man att Charlotte Kalla bytt klubb och fortsättningsvis skulle tävla för Ulricehamns skidklubb.

Det bästa skämtet som jag kommer ihåg från lokaltidningarna, det var när konstgräsplanen på Borås Arena var ganska ny, och man konstaterade att den krympt under vintern. Man uppmanade  folk från Borås och omnejd att komma till arenan för att hjälpa till att dra ut konstgräsmattan till rätt storlek igen.
Det lär ha kommit en hel del folk! Lättlurade.

Bilderna så här långt, det är på högtalare. Riktiga högtalare faktiskt!  Ljudet från de mobiltelefoner vars ljud de är tänkta att förstärka, blir mer eller mindre volymhöjt.
Teknik heter skolämnet, som jag varken har behörighet i eller känner mig bekväm med, men som ändå står på mitt schema. För att jag är no-lärare och känner mig  som bäst i min pedagogiska gärning under dessa lektioner, så betyder det inte att jag har någon större fallenhet för det tekniska.

Vi hade personal från Navet på vår skola under några programmeringsdagar för en tid sedan, och jag framförde mitt dilemma under en lunch med dessa teknikerfarna pedagoger. Berättade att jag just skulle starta tema ljud och ljus i fysikundervisningen.
- Gör en högtalare, fick jag som råd.
Det var inget råd som jag blev lurad på..... det funkade toppenbra, med såväl mina "egna" sexor som min no-klass femman.

Får ta kontakt med mina mentorer på Navet inför "kraft och rörelse" arbetet i fysik, som vi ska genomföra i sexan framöver.

Våren blir man heller inte lurad på. Möjligen lite lurad av.
Även om vårfeelingen varit på topp under de  senaste dagarna,  så vet man att ännu så lurar det aprilväder bakom molnen.
Snöblask och blåst.... det är också en del av våren.
Och tussilagona står  pall ändå.

Igår var vi på quiz i Limmared. Vi har ju varit där ett antal gånger, tillsammans med C-Es syster och hennes man. Ett antal gånger har vi stått som kvällens segrare.
Inför gårdagens frågesport, så blev vi tillfrågade att åka med. Det var första gången i år för oss, och naturligtvis tackade vi ja.
Goda hamburgare med tillbehör serverades för dem som valt att passa på att äta fredagskvällsmaten som uppladdning inför frågesvarandet.
Det var bara en fråga av de sexton som vi inte klarade. Det gällde att ordna Vasaloppskontrollerna Smogan, Mångsbodarna, Evertsberg, Höksberg, Eldris i rätt ordning. Det fixade vi inte.....men nu vet jag ju...

Vi var tre lag på 15 rätt. Tyvärr hade vi alldeles för dåligt tilltaget på skiljefrågan... och hamnade bara trea. Hur många har blåst sitt eget glas i Glasets hus hittills i år? löd frågan. 100 tyckte jag, 77 skrev man först i vårt lag... men ändrade sedan till 37. Jag hade förstås sagt att jag inte skulle lägga mig i skiljefrågan  - för jag misslyckas alltid med att gissa rätt - men kände mig ändå lurad när vi var så nära  vinst, och hade vunnit, om ändringen från 77 inte gjorts. Rätt svar var 111 personer....

Helt oviktigt egentligen... men lite retligt ändå.....

Lurad kände jag mig dock, då det inte blev hemresa direkt efter quizet.
Den som körde bilen som skulle ta mig/oss hem, ville stanna tills "husbandet" med lokala gästartister spelat färdigt.
Jag ville åka hem, för jag har en rygg som inte fixar många timmar på raka trästolar....och så  är jag inte så mycket för lokala förmågor.....vilket är en  av mina dåliga sidor. Hade Husbandet bjudit till allsång, så hade det varit en annan sak... det är något som jag gillar.

 
Vår tidigare vaktmästare rev av några låtar. Jistandes vilken röst, den Tommy körbergs-kroppsliknande, mannen har.

Den dagliga promenaden ( iallafall när det är helg) tänkte jag först lura mig själv på idag, efter förmiddagens energiska inomhusstökande. Men så kom solen, och jag måste bara ut och se hur långt våren kommit. Den har kommit en bra bit på väg trots att det bara är den förste april.

Att vi hade vacker, men ack så giftig, tibast alldeles bakom vårt hus, det hade jag ingen aning om. Sannolikt  hade den blivit planterad av något som kommit flygande för några år sedan.
Det tycks ha blivit ytterligare en dag utan kontakt med någon utomjordisk civilisation. Det tackar jag för.....det är inget vidare att ha en ångestklump lurande i magen. Det räcker till med det jordiska, tycker jag.

Men en långsam halvmilslång lantlig promenad under njutning av vårblommor, fågelkör, koltrastsolo och transkrän, den skulle jag vilja lura på alla att göra någon gång.