Trött på Blogger

 

Nu är jag trött på Blogger. 

Men vad ska jag göra åt det .. jag har "hela mitt liv", nästan 15 år tillbaka där...och vill gärna fortsätta med det, så länge det finns några bilder och tankar att spara.

Egentligen är det mobilfunktionen som har försämrats. Är lite bekväm och sitter väldigt gärna kvar i favoritfåtöljen och , ⁸framför allt, kommenterar... men skriver också på bloggen och hämtar bilder från mobilen. Går jag en trappa ner och och använder den klumpiga laptopen, så funkar alla funktioner.

Det är kommentarsfunktionen som är så "knäpp". Mina egna kommentarer... hos några av bloggvännerna samt hos mig själv, vägrar att publiceras. "Kan ej publiceras just nu, försök igen om en stund" Det meddelandet kommer upp allt som oftast.

Hos några av bloggeranvändarna måste jag bevisa att jag inte är en robot, och klicka på bilar/bussar/cyklar eller vad som efterfrågas på upp emot fem bilder, för att kommentaren ska visas.  Irriterande.

Och hos någon annan  så funkar allt perfekt. 

Absolut världsliga problem. Dock irriterande. Har kanske med inställningar och göra... och jag ser inte vad jag ska markera för att det ska bli annorlunda.

Eller också får bekväma tanten lösa det hela genom att använda datorn ..

Helgen har bestått av "barnvaktsuppdrag" igår och långpromenad och lite hemmafix idag.  Vädret? Typiskt svensk sommar. Regn varenda dag, ganska behagligt där emellan. Naturen mår bra igen. Jag skulle önska några  stranddagar... men tar hellre detta väder än en värmebölja, likt den som drabbar medelhavsländerna. Otäcka temperaturer... känns riktigt olustigt. Och det där med att spendera någon sommarveckor vid Medelhavet, det är något som man inte längre skulle fundera på.

Helt plötsligt kändes det superdumt att skriva om mina mobilproblem gentemot Blogger.  Men nu är det iaf gjort.

Examensdags

 

Idag är det "examensdags" för dotterdottern. Hon och hennes kompis skulle bli hämtade med "tutor" och sedan gå ut och äta med sina mammor.  Papporna kanske också fick gå med, det framgick inte..  Äldsta dottersonen tog sin första examen för  ett par veckor sedan.  Vi fick en video från hans pappa, där man fick se pojken springa ut genom ett blågult draperi, med vit mössa på huvudet och blågula ballonger i handen.  En kusin till våra döttrar hade lagt ut en film på Instagram; Man var på pinchos och firade sonens "examen".

Har aldrig tänkt på att man kunde fira att man slutade "dagis", "föris", förskola... ja, det finns ett antal namn på den utmärkta första pedagogiska instansen i en människas liv. Nu har vi ju inte haft barn på "dagis"/"lekis" på trettiofem år, så detta med "examen" är kanske är en företeelse som funnits ganska länge. Och visst kan det var en  bra och rolig grej, det är ju faktiskt den första "milstolpen" i livet. Nu är det slut på det fria livet, nu är det skolplikt som gäller. Måste säga att jag upplever som våra barns två olika förskolor har varit superbra, att förskolepedagogiken utvecklats under åren som gått. 

Så jag säger grattis till Ava idag, på sin första examensdag. I augusti väntar stora skolan, med elever från f-klass till åk 9. Klart att det blir lite skillnad!

Någon examen på årets naturpass, det har vi ännu inte kommit fram till. Har tre kontroller kvar i Ambjörnarp, och tio kontroller kvar i Hestra.  Så tre gånger, gissar jag att vi tar på oss för att komma till examen. 

Idag var vi uppe på Isaberg. Det finns bra skogsvägar, så man lätt kan ta sig fram till de stigar som sedan leder till de olika kontrollerna. Hittade åtta idag. Någon riktigt enkel, uppe på Isabergssplatån, några lite svårare, varav ett riktigt ordentligt backpass. ( Vi skulle nog tagit den kontrollen från andra hållet, det hade varit enklare. ) Att gå uppför branter, det stör mig inte ett dugg, känns bara bra att bli lite andfådd. Men nerför, huvaligen,... tycker att det är jobbigt, trots att jag har stavar till hands.

Fin utsikt hade vi på väg till och från flera av dagens kontroller.  Blåbär, hur mycket som helst... och dessutom massor av hallon på ett av hyggena. Dit får vi nog återvända och plocka några liter....

Mannen till vänster, han och jag tog "grundskoleexamen" samtidigt. Vi gick i samma skola under högstadietiden. I sjuan, då fick man välja på om man ville ha slöjd eller musik. Jag valde musik. Vi var sju sjuor, och P-G var en av de som hellre musicerade än slöjdade. Han har hållit på med musik och uppträtt i många olika konstellationer under årens lopp.   

Igår bjöd han och kollegan Lasse på Povel Ramel-låtar, på ett av mina favoritställen, trädgårdscafeet vid Mossebo Stom. Kul att äntligen få tillfälle... eller kanske mer ändan ur... att höra dem.  Fick också några ord med honom efteråt det timslåga framträdandet... jodå... han kom ihåg mig. "Hon som kom från Rångedala".... 

Tycker att det är rätt fantastiskt av föreningen kring Mossebo Stom ( gamla prästgården) att bjuda på musik fyra torsdagar i rad, sommar efter sommar. Inget inträde. Man förväntar sig att publiken köper kaffe och våffla ( eller annan fika) för 50 kronor.  Även amatörmusiker kostar... och det handlar om tusenlappar.... Eloge till den livaktiga föreningen kring den gamla prästgården!

Tredje våfflan i sommar. Den klart godaste! 

Härligt sommarväder idag. 20 grader och omväxlande sol och moln. Svensk sommar. 

Jag blir så glad av alla småkryp som jag ser. ( Eller jag blir inte glad-glad av myggor och getingar... men ändå lite glad... dessutom funderar MYGGA bra att hålla borta mygg och knott) Förra året så var det så få insekter, så att jag blev riktigt orolig och betänksam. I år är det som vanligt igen... och även om jag är väldigt medveten om att jorden är överhettad, så är jag glad att vi har en ganska så normal sommar. 

Inget bra foto, skulle inte få godkänt på examensprov... men lite häftigt att se den lilla baggen  söka upp riddarsporrens  nektargömma.

Och här kommer en getingfluga för att kolla om det finns någon nektar i den lilla rosen. 

Gissar att de flesta sexåringar är examinerade från "dagis"  i mitten av juli. Grattis till att ha kommit avverkat den första delen av livets småsnåriga och backiga stig. 

Det regnar och regnar

 

Regnet har öst ner idag.  Rätt gott ibland, med en riktig regndag. Lika "mysigt" att sitta i fåtöljen under takfönstret och läsa bok, som att sitta i  äppelträdets skugga och göra detsamma.

Fast nu är boken utläst...och det är alltid svårt att kasta sig från en bok till en annan, tycker jag.  Har läst den fjärde boken ( tror den sista) som f.d polismästare Lena Mattijs ( en titel som jag inte alls begriper innebörden av) har skrivit. Numera lär hon vara lärare på polishögskolan I Borås. Det är tydligt att man blir bättre och bättre i sitt författarflyt, bok för bok. Den fjärde boken heter " En bror för en syster" och blev en riktig bladvändare. Den första boken av henne, är lite väl ordrik och förklarande, tycker jag...

Kul att känna igen platser som beskrivs i boken. Även i denna bok var min barndomsby, Rångedala, omnämnd. Handlingen var klart trovärdig, en bok man gott kunde gör en film av.

Nej, jag går inte ut i ösregn. Duggregn däremot, det är bra promenadväder. Det fick bli en dryg timme på gymmet på tidig förmiddag. Inser att jag borde gå dit oftare än en gång per vecka. Men när det är bra uteväder, så är det mer lockande med utevistelse.

En man var på plats då jag kom. Han brukar vara på gymmet på förmiddagar. Brukar oftast säga hej. Idag sa han ingenting.  Han rengjorde heller inte redskapen han använt!  Vilket ju är en självklarhet att man gör. Blev mäkta förvånad när en yngre man dök upp, och betedde dig på precis samma sätt. Hade god lust att säga till, men  det "modet" kunde jag inte uppbringa. Kunde ju också vara så att det finns de som anses så rena om sina svettiga händer, att de fått dispens från rengöringen.

Idag regnar det på blåbären. Det finns sådana otroliga mängder i skogarna. Tog cykeln till närmsta blåbärsstället och  handplockade några liter igår. Har aldrig använt plockare till blåbär. Inbillar mig att de går sönder och att man går med en massa blad som måste rensas bort.  

Blåbär är bra! De står sig fint på sina kvistar en bra bit in i augusti. Så det blir fler tillfällen att ge sig ut i blåbärsskogen.

Gårdagens lilla skörd räckte till blåbärsmuffins och lite sylt. Smakade gott båda delarna.

Myrliljorna var på gång att börja blomma. En vacker blomma, som färgar hela myrområden gula på högsommaren, men  som få känner till,  då den oftast återfinns på  ganska anonyma och otillgängliga ställen. 

Svår att fånga på närbild med mobilkameran också. Den växer direkt upp ur myrens blöta  underlag... och genomvåt om fötterna, det vill man ju inte bli.

Det regnar och regnar, och blötare och blötare blir markerna.  Fast faktum är... ännu behövs allt regn som kommer.  Det är välkommet från min sida också... men i morgon vill jag ha sol och små lätta moln igen. Man kan ju alltid hoppas...

Utnyttjat

 

Tråkvädret gick över och blev till bästa sommarvädret för  några dagar. Vilket jag/ vi utnyttjat. Inte mycket vare sig bloggläst eller spelat på Quiz Planet. Sådant får man göra när vädret är sämre.... och det har det redan blivit. Gott väder, mulet... gissningsvis snart regn....

Det har blivit en del utnyttjande av Toyotan de här dagarna.  Gissningsvis sextio mils körning. Men det var det värt... man ser en hel del under den tiden man åker/kör bil också. 

Bror och svägerska har semester och undrade om vi ville åka med till Marstrand på en dagsresan i lördags. Absolut!  Hämtade upp dem i Rångedala, och åkte sedan över Göteborg upp till Marstrand. 

Har besökt turiststaden ett par gånger tidigare, men det är sannolikt minst tio år sedan senast.  Minns att det då bara var att gå ombord på passagerarfärjan, som gick ut till Koön, den yttersta av "marstrandsöarna" och den enda som inte har broförbindelse. Numera så kostar det att åka över. Fyrtio kronor, helt överkomligt. Men lite besviken kände jag mej ändå, tråkigt att "allt" ska kosta...

Det var mängder av folk ute denna lördag. Tog ett tag innan vi hittade parkering. Var nog nästan en kilometer att gå ner till färjan. Till fikastället var det kö, men det gick ändå ganska snabbt att få en kopp kaffe och en fralla. 

Sen var det frågan, skulle vi gå ut på vandringslederna eller skulle vi besöka fästningen. Efter samråd, så bestämde vi oss för det senare. En brant backe , och sedan var vi uppe vid det stora fästningsområdet. Den guidade turen skulle börja bara några minuter efter att vi kommit på plats. Toppenbra. Det är ju helt annat att få info från en kunnig guide, än att gå omkring på egen hand.

Guiden Gunnar berättade mycket medryckande, och med en stor portion humor. Fången Lasse-Maja hade förstås stort utrymme i hans berättelser. 

För att få till en försvarsanläggning i det nya Sveriges västra del ( efter 1658, då Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän blev svenskt) så fick man använda fångar att bygga upp anläggningen. Tvåhundra år tog det att få befästningen klar. Mest har den används till fängelse. Bara en enda gång har det funnits soldater i Carlstens  fästning, för att försvara Sverige.  

I centrum fanns ett bättre hus, där de högre militärer som "vaktade" fångar, samt "högstatusfångarna" "bodde".

De flesta celler var byggda för fem personer. De kunde tillsammans värma upp cellerna, med kroppsvärme. Det fanns också några ensamceller. Där frös fångarna ihjäl på vintern. 

Alla fångar bar en järnkätting ( 6 kg) runt foten. Dag som natt, under arbete som i vila. En del fångar hade strängare straff. De fick bära järnkrona, järnbeslag runt fötter, händer, hals och midja. 36 kg. Att bära sten till bygget, i den utrustningen......

Lasse -Maja är den fånge som man förknippar med Carlstens fästning. Den första drag-queenen? Iallafall så var han en entreprenör och såg till att fångarna kunde få det lite bättre, genom att bjuda in "turister" för att bese fångarna i fästningen.  Han blev senare kock och blev benådad av Karl XIV Johan, då han fått smaka på Lasses mat, under ett kungabesök på fästningen.

Åttio trappor var det upp till muren,  där man hade utsikt åt alla håll.

Otrolig utsikt!

Någon vandring på de leder som finns på ön, blev det inte. 

Vi tog oss ner till hamnområdet för lunch, och sedan gick vi längs vattnet till vi kom till den plats, där det under några dagar anordnades seglartävling. Match race.

En hel del folk var samlat  och en speaker kommenterade loppet mellan de två finalbåtarna. Jag fattade inget! Förstås! Brukar säga att jag ( typiskt lärargrej) kan lite om mycket. men om segling vet jag inget!

Lite kul att se i alla fall!

Nöjda och trötta i benen, beslöt vi oss för att ta en annan väg hemåt. Över Alingsås.  Blev ett fikastopp på en liten idyll, Brobacka.

Halmstad stor på programmet för söndagen. Johannas familj mötte upp vid stugan på Östra stranden. Blev ett par bad för tanten, några stunder på på madrass och solstol. Samtliga i sällskapet badade, någon för första gången i sommar. Gott i vattnet.. men det är ju långgrunt. 

Denna bilden är tagen en stund innan hemfärd. Då först var Konrad badsugen. Och simträningsmotiverad.

En härlig söndag blev det.  En söndag, då Elfsborg gick upp i ledningen i Allsvenskan, dessutom!

Värme kvar även idag, måndag. ( Även om man inte kan tro det, med tanke på C-Es klädsel... men fleecetröjan, den blev snart för varm). Helt klart att det torra vädret måste utnyttjas. Sju naturpasskontroller hittades, några lätta, någon ganska svår, i Ambjörnarp. 

Nu har vi bara tre kontroller ( av trettio)  kvar på den kartbilden. Var rätt möra efter att ha gått över stock och sten, uppför branter och nerför desamma. Så de sista tre får vi ta vid senare tillfälle. Tror att vi har 17 av 40 kvar att leta upp i Hestra. 

Bra motion, bra koordinationsträning  ( fast jag skulle inte våga gå utan stavar)! Så tillfälle till motion via naturpass bör utnyttjas när vädret tillåter.  Och så dessa mängder av blåbär. Får ge mig ut och plocka lite i morgon.... Tillgången av nyttiga bär borde verkligen många utnyttja!

Tråkväder

 

Jag önskade regn. Mycket regn. För det behövdes för att naturen skulle må bra.

Jag har fått min önskan uppfylld. Men nu räcker det!  Vi har fått vad vi behöver, både naturen och jag. Nu vill jag ha små lätta moln på en blå himmel, mestadels sol och 23 grader ( plus minus 2 grader)

Något får man väl hitta på i skitvädret! 

Idé: Förmiddagsfika på Sjöstugan i Vegby.  Vackert belägen vid Sämsjön.

Vatten är vackert... vilket väder det än är, det är tydligt!

Tre av de fem inomhusborden var upptagna då vi kom fram, en kvart efter öppningsdags. 

Maken beställde en ost och skinkfralla, jag beställde en våffla med glass till.  Man tillverkar sin egen glass, Lönnegårds glass.  Många smaker att välja bland... men jag inbillar mej att vaniljglass är det som passar bäst till en våffla.

Man tycker att det ska gå snabbt att fixa till en våffla och en macka. Men det gjorde det inte. Man bar ut en våffla till ett bord,  en räkmacka till ett annat bord.  

Jag tror att det dröjde närmare en halvtimme innan jag fick en ynklig liten torr våffla med en kula glass på.  Ytterligare 5 -10 minuter tog det innan C-E fick sin macka.  Glassen var jättegod, ost och skinkbaugetten också. Men maken till ineffektivitet, det har jag sällan sett.  Tveksam till fler besök på Sjöstugan.

Det är inte så ofta, som jag tänker på min mamma.  Men idag har tanken slagit mej; Det är ju hennes födelsedag idag. 102 år sedan är det, som hon föddes på köksbordet i det hus där min bror numera bor.  ( Totalt omgjort... men timmerväggarna från det ursprungliga huset finns kvar)

Nu är det 22 år sedan min mor lämnade det jordiska. Då var hon tio år äldre än vad jag är idag. 

Under många år,  så åkte jag  till Lilly  med present och  en hembakad jordgubbstårta.  Det var förstås uppskattat. 

Många var de somrar, under sent 80-tal och hela 90-talet, som var kalla och regniga. På något sätt så hörde födelsedagen ihop med om deh blev något riktigt sommarväder eller ej. Helt ovetenskapligt, så var det ofta så att blev det inte väderväxling från kallt och ostadigt till sol under den första veckan i juli, så blev det inte något riktigt högtrycksväder på hela sommaren.  Jag minns också hur det var under min barndoms/ungdoms somrar; höskörden var helt beroende på att det blev soligt under en längre period. Var det mycket regn, så var det ett elände att få höet torrt. Man fick sprida ut det halvtorkade, lätt illaluktande gräset i solsken, flera gånger innan det kunde bärgas. Men allt gick, det var bara att bita ihop och göra det som måste göras. 

Tretton grader, blåsigt och skurar! Nej, det är inget bra födelsedagsväder. Sommar har vi haft, det finns det inget att klaga på. Hoppas bara att det inte är så att det är i dagarna kring min mors födelsedag, som vädret detta år övergår i höstligt skitväder.

Vinst!

 För så där femtio år sedan besökte jag ofta Ryavallen i Borås.  Det  var Elfsborgs hemmaplan på den tiden. Numera är det Borås Arena som är hemmaarena. Den är belägen vägg i vägg med gamla Ryavallen, vilken numera används mest till friidrott. 

Det var jag och min bror som åkte på fotboll. Jag var 18 - 19, kanske 20, han var åtta år yngre.  Från ståplatsläktaren, som fanns på båda kortsidorna och längs en långsida, så såg vi de flesta hemmamatcher. Kommer ihåg att det kunde vara rätt trångt ibland, fotboll var en stor grej i Borås, även om man under början av sjuttiotalet faktiskt var nere i division två under en säsong. Men så kom underbarnet Thomas Ahlström och ganska direkt efter bottennappet, så knep Elfsborg en andraplats i första divisionen.

Som sagt, det var länge sedan jag var på fotboll med min bror, även om jag är rätt säker på att han var med mej och C-E, då vi åkte på en del Elfsborgsmatcher, under sjuttiotalets andra hälft.  Ännu fler Grimsåsmatcher  var det förstås, då C-Es eget lag ( han spelade nog bara i B-lag och bytte klubb till Nittorp under de här åren)  spelade i div. 2 och gjorde det bra. ( Numera ligger Grimsås i div 6. Nittorp har inget herrlag, men ett damlag som bl.a fostrat Victoria Sandell, men som nu har det rätt bekymmersamt i div 2)

Igår var vi på fotboll, min bror och jag igen. Samt C-E och Annki. Det var Roger och Annkis födelsedagspresent till C-E. En bra present, tycker jag. Som ju också fick följa med. 

Har ju koll på "mitt" Elfsborg, även om jag sällan ser en hel match på TV.  Men kolla på en irl-match, det är kul, och borde göras oftare.

Det gul-svarta boråslaget ligger på andra plats i Allsvenskan. Förra året slutade de som sexa, annars har de legat bland de fyra bästa under ganska många år. Detta år är det bara Malmö och Elfsborg som bara har förlorat en match under säsongen. Malmö förlorade mot Elfsborg, Elfborgs förlust, det var mot trean Häcken, i allra första matchen.

Igår var det Hammarby, enligt mej Stockholms "snällaste" lag, som var på besök på Borås Arena. Det var ett bra tryck från såväl Elfsborgs-klacken  som  från de tillresta Hammarbysupportrarna. Som det ska vara! Dock inga stora bengalbränningar... eller bråk på stan! Också som det ska va!

Det var väl ingen större match. Men blir alltid lika imponerad över hur spelarna kan avväga långpassningar/crosspassningar så väl. Blir också lite frustrerad och besviken på att, till synes, enkla passningar  blir alldeles felriktade, och går direkt till motståndarna. 

Elfsborg har ett superbra försvar. Dessutom bestående av enbart svenska killar... ganska ovanligt. På mittfältet är det mest internationellt vad det gäller laguppställning, och i anfallet lika delar svenskt och internationellt. Island och Danmark  har levererat många bra spelare, och gör så även i årets trupp. Tycker att det är så tråkigt med lag som nästan bara består av utländska spelare.... men  förstår att jag inte fattat det här med hur fotbollen ser ut idag... 

Slutresultatet: 2-0 till Elfsborg. Vinst, alltså. Vilket man förstås blir glad åt, då man sedan ungdomen haft Elfsborg som enda "fotbollsintresse".

Blåsigt och kallt, men inget regn över den del av Sveriges regnrikaste stad, där arenan är belägen. En vacker regnbåge reste sig över den motsatta läktaren. Riktigt vackert, samt att det påminde om att Prideveckan i Borås, just var avslutad.

Ska försöka få med C-E ( och kanske även bror och svägerska) på någon mer match under säsongen, för visst är det lite kul att uppleva en fotbollsmatch på plats.  Eller ännu roligare, Malmö stadion den 14 november, då Malmö och Elfsborg möts i den allra sista matchen...

Över till något helt annat. Rieki. 

Läste om det på Nittorps ( grannsamhällets) facebooksgrupp. En behandlingsform med ursprung i Tibet, och därefter Japan, som utförs av en kvinna på andra sidan samhället. Rieki ska vara bra för stress, värk, ja, tillföra kroppen ny energi. Varför inte testa? tänkte jag. Nyfiken på vad det skulle kunna ge, speciellt som jag sällan är helt smärtfri från rygg eller fot, under en hel dag.

Fick tid idag klockan 15. Var klar vid halv fem. Samtal om mej själv och mitt liv, behandling och eftersamtal. 

Claudia, en kvinna mellan 45-50 år, socionom som egentligt levebröd, välkomnade mig in i gårdens mysigt inredda ladugård. Ett långt samtal, sedan upp på en brits, där hon lätt tryckte på olika ställen på kroppen. Det pirrade som kolsyrebubblor i fingrar, händer och fötter och man blev helt avslappnad. 

Är fortfarande lite slö i huvudet, men helt smärtfri i ryggen. Kissade  kopiösa mängder då jag kom hem.... 

Lite spännande att se vad energitillförseln gör med den gamla kroppen. Ska vara uppmärksam under de närmaste dagarna. Tror att det blir någon mer behandling, för det var väldigt positivt. Har ju uppsökt naprapat, osteopat och psykopat.. nej... kiropraktor var det visst... och fysioterapeut för besvären jag haft i så många år. Tänker att detta kanske gjorde lika stor nytta... men får vänta några dagar och se om reiki var en vinstlott för mej, eller ännu en behandlingsform som gör lika mycket från som till.  ( Nu är jag inte speciellt handikappad i de "besvär" som jag har.... men njuter av varje dag, då jag kan röra mig mycket och länge utan att få ont...)

Välja

 

 

Vilken ska man välja? Fyra container för samma ändamål, tre olika mottagare.

Regnigt och grått, då får det bli lite inomhussysslor. Som att röja i garderoberna.. eller städa i köksskåpen.Det senare det gjorde jag igår, alltså kliade det lite i fingrarna att ta itu med ett par garderober. 

Välja bort, det är faktiskt inte lätt.  Jag kan ju ha de allra flesta plagg, inköpta under de senaste femton-tjugo åren.  I en av garderoberna hänger så pass gamla kläder, sådana jag bara inte haft hjärta att göra mej av med. 

Det var lätt att välja bort trasigt och urtvättat. De plaggen hamnade i ett par soppåsar och bars ut till soptunnan.  Sen var det valet mellan vad av det bortvalda som var bra nog att lämna till "riktig" secondhand, och vad som skulle kunna användas av dem som nöjde sej med helt och rent, men som såg använt ut. De senare var tänkt att läggas i insamlingscontainer.

Jag valde den grå containern. Insamling tör Europa. Tänkte att kläderna kanske kunde användas i Ukraina...eller kanske Vitryssland... Rumänien.

När jag gjort mitt val och kläderna hamnat i containern kom jag på... det blev kanske fel. Människor i Europa kanske har större krav på kläder än mina använda. I mer materiellt nödställda länder kanske man har enklare "krav". Vad vet jag! Valet blev i alla fall gjort.

Ska man stanna inomhus denna regniga dag eller ska man ta den dagliga promenaden. Jag valde det senare. Annars skulle jag bli besviken på mig själv.

Det har mest duggregnet under dagen. Det är ett väder som funkar alldeles utmärkt att vara utomhus i. Ja, utom om man ska rensa i rabatter/grönsaksland, för då får knotten blodsmak  och blir som tokiga.

Ett massivt anfall av en division knott, det kan få vem som helst på  flykt.

Träffade ju min vän från ungdomen gör några veckor sedan. Denna fräscha snygga sjuttioåring berättade om att hon valt att ta diverse vaccinationer som rekommenderas för vår åldersgrupp. Dessutom talade hon väl om den man, som sedan ett antal år försett henne med personligt utformade inläggssulor.

Borde nog vara dags att göra något åt mina fötters bekvämlighet också, kom jag på. Kollade vad det fanns för möjligheter  i Borås med omnejd.  Det fanns ett antal "inläggssulemakare" att välja på. Fastnade för en ortopedingenjör som fått högsta möjliga betyg av sin tidigare "patienter". Bara fem plus... av tiotalet olika tyckare..

Det var ett bra val. Fick tid redan dagen därpå, och hämtade ut två par "sulor" i tisdags.   Fötterna mår utmärkt med de nya sulorna. Rygg och rumpa protesterar en del. Helt naturligt att det blir så under en tillvänjningsperiod... på 4-6 veckor, enligt Nedim, den gravt trevlige ortopedingenjören. Så det blir inga långpromenader, får räcka med så där 3 km ...sen får jag gå hem och byta skor.

Det doftar så gott när det regnar. Fick stanna och bara "sniffa" flera gånger. Fåglarna var också tillfreds. Två koltrastar sjöng duett... fast de var de nog inte medvetna om...när jag närmade mig hemmet. Koltrastars sång är naturens örongodis.

Kom att tänka på min bloggvän/irl-vän Inga. Jag berättade en gång att jag brukade ta långpromenader och lyssna på Sommar i P1 samtidigt.

- Jag skulle aldrig sätta lurar i öronen, då jag går ut i sommarnatten, sa hon. Jag väljer att njuta av fågelsången.