fredag 17 februari 2012

Madeira med mersmak

Jodå, vi kommer tillbaka. 80 % av dem som reser till den portugisiska enklaven återvänder. Iallafall var det vad  en av reseledarna/guiderna påstod. Jag tror inte att han överdrev så värst mycket.

På vägen ner delade vi flygrad med en kvinna i sjuttioårsåldern. Hon och hennes man reste till paradisön för tvåsiffrade gången..... Det var mycket pensionärer på flyget .... och de hade fördelen att kunna stanna mer än en vecka.
På en vecka så hinner man bara "nosa" lite på de madeirianska öarna.


Hade kollat in, innan vi åkte,  att det fanns många parkera att besöka.Och när det finns det, så finns det alltid något att göra... Nu var det bara det att hela den del av ön som vi besökte, var en enda stor parkanläggning.
Bouganvillan  var var mans trädgårdsblomma , den fanns vi de flesta av trädgårdsmurarna i Funchal.


Det är väl inte för inte som  Madeira kallas "Guds trädgård". Den har ett perfekt klimat för många växter, så det finns många arter som är inplanterade. Vintertemperaturen ( den temperatur som var nu i februari) ligger på 16- 19 grader, sommartemperaturen ligger omkring 25 grader ... går i princip aldrig över 30 gradersstrecket. Atlanten och Golfströmmen både värmer och kyler. 

I bergen regnar det mycket, vissa år regnar det mycket även ner i Funchal vintertid. I år hade det varit torrt - och under de sex och en halvdagar som vi tillbringade på ön, så upplevde vi regn, mulet, växlande molnighet, någon stund av klart väder. Och lite snöblask på 1800 meters höjd.
Det var vårväder .... inget sol och badväder direkt ... men bra väder att röra sig i... eller att sitta i solen och läsa en bok..


Många åker  till Madeira för att vandra/promenera. Mycket gående blev det ...och för att komma upp på höjderna så var det ordentliga uppförsbackar.... och nerförsbackar. De är ju inte speciellt mycket enklare att gå i, tycker jag. Tvärtom. Här är en bild från den fina ca 3 km långa strandpromenaden.


Levadavandringar lockar många besökare. Levador är rännor ( stenlagda eller gjutna) som leder vatten från källorna i bergen. De leds längs bergsidorna. Bredvid vattenrännan finns det mer eller mindre breda stigar. Vackert att vandra längs dessa bergsstigar - ibland lite otäckt brant vid sidan -men vi gick bara "snälla" levador.


Här på en halvdagsutflykt, längs en levada på drygt 600 meter höjd. Ön är bara 2,3 mil bred ( och drygt 5 mil lång). På dessa 2,3 mil så ska man upp på en höjd av ca 1000 meter ( högsta topp 1800 m) och sedan ner igen. Så det är branta serpentinvägar som gäller. Och på senare år en hel del tunnlar.


Västra Funchal har en egen levada. Den passade bra att ta som söndagspromenad. Vädret var verkligen promenadvänligt. Fick sällskap en bra bit av en hund.  Det fanns det många av. Liksom katter. Alla såg välmående ut, det var inte alls de magra katter som man annars brukar se i medelhavsländerna.


"Stadslevadan" är dryga halvmilen lång och går mellan Funchal och grannbyn. Mycket odlingar på vägen, framförallt bananodlingar ... men också lite vildvuxet kaktusområde.


Terassodling är en nödvändighet på denna brant sluttande ö. Även en hel del av trädgårdarna i staden hade ganska stora terassodlingar. Det gäller att ta till vara på alla möjligheter, när jordmån och klimat är med.


Kom fram till grannbyn och fick klättra neråt igen. Tog ett tag att hitta rätt väg ner till havet, för att komma på strandpromenaden "hemåt". Hela området var genomskuret av smala dalgångar och branta stup, så det kan vara lång väg att komma fram en kort sträcka. Men det var en härlig söndagspromenad på närmare en och en halv mil.

Vi var med på ytterligare en utflykt. I den ingick en kort levadavandring ( ca 2 km) utmed en levada på drygt 700 meter höjd. Här var det kallare, knappt 10 grader. Men paradisvackert.


Vid en utsiktspunkt satt en flock bofinkssläktingar. De ville ha mat ... och de lät oss komma riktigt nära.


På samma utfärd var vi uppe på högsta punkten. Kallt ( 5 grader) snöblask och dimma.


 När vi kom över till den norra sidan av ön, fanns det fortfarande några av de gamla husen med halmtak kvar . I detta huset bodde det folk... rena sagohuset..


 Många vackra utsikter hann vi se utmed den norra sidan av ön.
Det känns ännu brantare och vildare än på södra sidan.


Reseledaren berättade under färdens gång, om de sociala förhållandena. Medellönen ligger på ca 8000 Euro. Så det är fortfarande ett ganska fattigt land, ett land som nu då också har ekonomiproblem som land. Skatter och socialavgifter är höga, men sedan är all sjukvård gratis. Tandvårdssystemet fungerar ungefär som hos oss, ett litet bidrag ges. Föräldraledigheten (med bidrag) är ett halvår. Barnbidraget är behovsprövat. ( Något som vi borde ta efter!)


Skolsystemet var intressant. Tretton års obligatorisk skola, från förskola vid fem års ålder till och med gymnasiet. Man betalar 100 - 200 euro per år i avgift till skolan. Förstod inte riktigt om böcker var med eller ej. Det är inte bra .... men jag tycker att nästa tanke är intressant.
Man måste ha lärt sig läsa under det första läsåret för att få fortsätta till nästa årskurs. ( Tveksamt ... men lite intressant)


Om man är underkänd i tre ämnen eller fler, så måste man också gå om årskursen.  Den tanken vill jag gärna att vi skulle "smaka på" lite mer i den svenska skolan. Som det är idag, så låter vi ju alla barn gå vidare i årskurserna - utan att  ge dem någon extra hjälp och möjlighet att lyckas. ( Därför att vi inte har resurser till detta) Då  tycker jag det är schysstare att gå ett extra år.  Under mina första lärarår så hade jag flera elever som gick ett år extra. De blev aldrig högpresterande, men de hängde med.  Tycker att det måste kännas värre att aldrig lyckas än det extra året för att komma i nivå.


 Madeira upptäcktes på 1400-talet. Det var ett antal båtar som skulle ta sig runt den afrikanska kusten, som drevs västerut i en storm. Man kom först till grannön, Porto Santos ( den ska vi besöka nästa gång) och sedan till den trädklädda ön som fick namnet Madeira - trädön.
Gamla staden anlades redan på 14-1500-talet.


 I saluhallen hittar man alla sorters frukter och grönsaker. Det mesta odlas på ön.


 Det finns en linbana som går upp till stadsdelen Monte, som ligger på 550 meter höjd. En trevlig 20 minuters tur som går från hamnen - där det nästan alltid låg ett kryssningsfartyg - upp till Tropical garden.


 Nu var jag mer förtjust i åkturen än i trädgården. Där fanns växter från alla värdelns hörn, men de stod så tätt, så man "såg inte skogen för alla träd". Men orkideträdgården var fin.


I övrigt tyckte jag att trädgården Madeira var mycket finare än betalträdgården.


 Funchal har två lag i portugisiska toppligan. På lördagen var det hemmamatch för Maritimo. Häftigt att få sitta med mitt i den fotbollstokiga publiken. Trodde att jag skulle vara den enda kvinnan på läktaren, men där hade jag helfel, det fanns ovanligt många tjejer/kvinnor i publiken.


Till allas glädje så vann hemmalaget över Sporting Lissaboa. Tyckte att det var jättekul att gå på 30 euro-biljettfotboll på den "intima" anläggningen.


 Det finns två nationalrätter på Madeira. Det är espada och espanada. Det senare är ett grillspett - det förra en fiskrätt. Jag åt mycket av den goda espadan.  Här serverad med passionsfruktsås och sötpotatis. Gott!


 Espadan är en djuphavsfisk. Den går upp på 600-800 meter på natten ( för att äta) och då fångas den. Hur det går till vet jag inte, det förtalte inte vår madeira-erfarne stolsgranne på planet ner. Men det fanns gott av de långsmala fiskarna i saluhallen.


 Eftersom tryckförändringen är så stor när den tas upp, så spricker ögonen. Lite läbbigt.
Vi hade halvpension under fyra dagar ( buffet) och då serverades espada i olika former. Reseledaren berättade att en god husmor skulle kunna variera fisken på 365 olika sätt ... :)


Espada med banan var också riktigt, riktig god. Espada kan jämföras med torsk, fast lite mindre kompakt kött och med lite mer smak.


Tonfisk finns det också gott om. Åt det en gång, men kommer ihåg att jag inte är så jätteförtjust i den fisken.
Smakar lite för mycket åt kötthållet.


En trevlig liten restaurang var det iallafall.  Hela ön är trevlig, människor är vänliga och inte alls "på".
Ja, om man undantar försäljaren av Pestanahotell-semester. Men han var svensk... en liten sliskig göteborgare. Återkommer nog till den historien ...


 En härlig tillvaro för människor, djur ....

 ... och växter.

 Magnolier i full blom i norr,


 ... och utanför hotellet den vackraste trädgård man kan önska sig. Det blommar alltid på Madeira....


 ... och finns det inte blommor så finns det färggranna blad.


Nå´t bad blev det inte... men lite fräschare hudfärg - iallafall i ansiktet. C-E vågade sig på ett dopp i den ouppvärmda poolen. Han tyckte att det var kallt.  Fyrstjärnigt hotell var utmärkt. Fast konstigt nog, så tröttnar man på frukostbuffe efter några dagar. 


Om vi skulle komma hem var ju en fråga, och även om jag gärna stannat längre på ön, så ville jag inte göra det oplanerat p.g.a av kabinpersonalstrejk. Men det löste sig bra, en dryg timme efter utsatt tid  så landade vi på Landvetter....med ett spanskt bolag och med två ung-unga killar ( under trettio absolut) som piloter. Men aldrig har någon landat så lugnt och stilla som dessa ungdomar. De kunde verkligen sin sak!

Träffade strejkpersonalen utanför. Det handlade inte om lön, det handlade om arbetstid. De jobbade upp till 60 timmar på fem dagar. Och det förstår jag, att det måste vara riktigt jobbigt. Som vi lärare har det periodvis... 


Vaknade igår till fjorton graders kyla ....och det vita kalla. Längtade genast tillbaka till Madeira. Tittar ut genom fönstret och ser solljus. Längtar tillbaka till paradisön idag också ... det är skillnad på solljus i grönska och 17-18 grader och på nollgradssolljus... 
Glad iallafall att vi kom iväg till paradisön. 
Hoppas att jag kan inspirera någon mer att åka på tillvaronjutningsresa till Maderira.







8 kommentarer:

  1. Fantastiskt fina bilder! Dit vill jag gärna åka nån gång. Gillar ju att vandra också. Hoppas det går bra med återanpassningen till kylan. Idag är det i alla fall sol. Ha ett gott slut på lovet!

    SvaraRadera
  2. Ser ut som att ni har haft en toppenvecka! Lite fotboll hann ni med också ser jag :)

    SvaraRadera
  3. Anne-Charlotte Sjögren17 februari 2012 kl. 12:25

    Hej Anna-Lena!
    Såg härligt ut och du är ju en fena på att fotografera. Jättefina bilder.Min äldsta dotter tycker om att fotografera och funderar på att starta egen firma som fotograf. Får se hur det går. Skulle sitta bra med semester nu, men får väl vänta till sommaren.

    Lotta

    SvaraRadera
  4. Vilka underbara bilder! Det ser ut att ha varit en fantastisk vecka! Vi ses på måndag med uppladdade batterier igen. Ha en skön helg!

    SvaraRadera
  5. Mycket inspirerande, Anna-Lena! Det är något speciellt med öar. Tänker på Malta, som jag besökte för många år sedan.

    Kerstin

    SvaraRadera
  6. Fantastiskt fina bilder! Fina blommor och väldigt fint hus! Blev väldigt sugen på att åka dit. Kram!

    SvaraRadera
  7. Tack för att jag fått ta del av din målande och intressanta reseberättelse och alla fina bilder...det är inte utan att man blir frestad att åka dit någon gång!
    Ha en fin helg
    Kram

    SvaraRadera
  8. Kul att se dina bilder och läsa om era upplevelser. Jag vill dit nån gång också i mitt liv...har tänkt på det vid tidigare tillfällen, får se när det blir av. Spännande skolsystem, hade varit roligt att undersöka det lite närmare.
    Hoppas att allt är bra med er och att du verkligen vilat upp dig =)
    Kram!!

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas