Bland barndoms blomsterbestånd

Nationaldagen blev en fin dag.
Både vädermässigt och innehållsmässigt.
Förmiddagsfika i solen på altanen.

Johannes och Barbara tittade förbi och sa hej, på sin väg till Svea.
Johannes kom till Sverige som sommarbarn till Svea och hennes man för sextio år sedan.
Det var en liten parvel som snart skulle fylla åtta, som kom med tåget ända från Hamburg.
Han återvände ett flertal somrar som barn, och många, många somrar som vuxen.
C-E har känt Johannes sedan babyåldern.
Det är alltid lika roligt när Johannes och Barbara kommer till Sverige, för vi får också ta del av deras trevliga umgänge.
Nu ska de stanna över Sveas nittiotredje födelsedag, nästa tisdag.

Ska berätta en hemlighet.
Fast ni får inte avslöja den för Svea.
I samband med Sveas födelsedag så kommer det att göras ett reportage i lokaltidningen, den riktigt lokala alltså.
Ett reportage där Johannes ska berätta om sina sextio år  som Sveas extrason.
Kanske berättar han också om sommarbarnet Heidi, som kom lite senare.
Även hon har en trevlig familj, som brukar komma på besök då och då.
Men som sagt SÄG INGET TILL SVEA!!!!

Och så finns det dom som säger att tyskar är otrevliga...!
Det är så lätt att generalisera!
Och så är väl det så att alla inte kan älska alla....

 Åkte till Lockeryds blomsterland och köpte lite ettårsplantor att ersätta de penséer som blivit fula och rangliga.
Får ersätta vårplanteringen i omgångar, de större krukorna är fortfarande fina med frodigt blommande penséer.
C-E ville ha två paprikaplantor till växthuset.... jag tycker att där redan är fullt.
Men han fick som han ville... och visst är det roligt med lite varierande grönsaker i det lilla drivhuset.

Åkte vidare till Rångedala, parkerade bilen vid barndomshemmet och anträdde en promenad i utmarkerna av Rångedala, Gingri och Tärby.
I Finnekumla hagar är blomsterprakten fortfarande stor.
Just nu är det smörbollarnas storhetstid, men även midsommarblommorna är på gång.
Och så liljekonvaljer förstås.
Vet inget ställe där det finns så mycket av de väldoftande vita blommorna som just i min barndoms blomsterbestånd.
Eftersom det finns ganska mycket lövträd, så växer de skuggigt och blommar länge.

Smörbollarna trivs där det är fuktigt.
Hos oss här i skogslandet finns det ingen mark där de trivs.
Saknar de gyllene bollarna.
Försökte flytta hit några en gång, men det funkade förstås inte.
Och inte är det lönt att plocka dem heller, de faller ihop med en gång, eftersom de är så fuktkrävande.
Så jag fick njuta på plats.
Vilket jag storligen gjorde.

 Varmt och skönt väder var det denna nationaldag.
Så varmt så att Hafflingarna heller ville skugga sig än sola.

 Lämnade Finnekumla by och gick över maderna, som blev resultatet av sjösänkningen i början av 1900-talet.
Maderna delades upp emellan byns bönder, min bror är ägare till en bra bit plattmark, beläget ett par kilometer från hans gård/mitt barndomshem.
Hit flyttades korna en period under sensommaren när jag var barn och ung.
På den tiden tog man bara till vara den första skörden.
När gräset vuxit till sig igen, så  nyttjades detta till bete för korna.
Kommer ihåg att mjölken kunde få en besk smak av vissa växter som fanns i dikena kring maderna.
Tror att det kunde ge avdrag på mjölkpriset.... vet iallafall att min mor var lite bekymrad när hon kände beska i mjölken....

Efter en kilometer i Gingi -Ön- så kom vi över till Vallen i Tärby.
Här finns det en gård som fortfarande är i gång.
Räknade benen på de framrusande ungdjuren.
Fick det till nittosex....
... vilket då ger tjugofyra framrusande djur av SLB-ras.
Tur att det fanns elstängsel mellan mig och de nyfikna djuren.....för det är så att den forna bonnungen lider av koskräck...

Fick en pratstund med de pensionerade läraren som flyttat till ett hus vid Vallen och som passionerat beskriver sin nya hemtrakt.
Min gamla.
Anförtrodde honom att jag också kan tänka mig att köpa ett hus i trakten av mitt barndomshem, lämna skogsbygden vi bor nu och flytta tillbaka till det öppna landskapet utmed Viskans övre dalgång.
Kan ju drömma ....
.... men visst... får man ett liv efter pensionsålderns inträde....det skulle kunna funka....

Gick genom en område av blandskog i Tärby, över ett stort gräsbevuxet fält och sedan tillbaka till Finnekumla by i Rångedala socken.
Bron över Viskan är så bred och  stabil att en traktor med last kan köra över..... ändå tycker jag att det är lite läskigt att passera.
Men vackert!

Vandring över gammal sjöbotten med utsikt över Gingri och det område vi tidgare passerat.
En tung uppförsbacke tar oss upp till själva byn, och ytterligare ett par ordentliga backar gör att svetten lackar ordentligt när man kommer upp till de centrala delarna av Backgården.

Det var lite vatten i Marsjön, så lite att de sommarstugor som understundom har vatten upp till knuten,och även därunder,  nu hade ordentliga ständer.
Marsjöarna är Viskans upprinningsplats.... och platsen där jag lärde mig simma ... fem kilometer att cykla för sjuåring.... och på den tiden fanns ju inte tanken på hjälm eller andra skydd.
Det var andra tider det... och tänk, de flesta av oss lever än...

Broder Roger hade flaggan i topp dagen till ära.
Kunde ju inbilla mig att det var för att systern hans kom på besök...
Har vant mig vid hur huset ser ut idag, ganska olikt det låga lilla huset som jag växte upp i.
Men färgen är den samma...
... fast det förstås... under ett antal år var det klätt med gråa eternitplattor... och det var inte vackert.

God grillunch bjöds vi på.
Satt länge och bara njöt av av att vara på denna paradisiska plats på jorden, som jag vid min mogna ålder anser att mitt barndomshem är.
Tänker jag mig tillbaka sådär 70 % av min livstid, så tyckte jag att den avkrok som jag bodde i, var det närmaste Gehenna man kunde komma.
Man hade ett annat perspektiv på tillvaron då.... och det är förstås skillnad på att vara 15-20 år jämfört med att vara gammal tant.

Tackade för en trevlig eftermiddag, efter kaffe med äpplekaka.
Tog vägen över Ulricehamn hem.
Kom på att geocaching.com via mailprenumerationen meddelat det kommit ut en cache vid Brunns kyrka, för bara några veckor sedan.
Åkte fram och hittade äntligen en gömma... av svårighetsgrad 1.
Hade problem att få fram plaströret ur rörgömman...men det gick så småningom.
Kändes bra att hitta en kategori ett cache iallafall....

I morgon väntar ytterligare en ledig dag.... det där med nationaldag var kanske inte så dumt ändå... så länge man kan fira den genom att vara ute i vår fina svenska natur... och då allra helst bland barndomens blomsterbestånd.