Glädjegörande

En del människor är så kloka. Som bloggvännen Mia, t.ex. Läser hennes inlägg och märker att det gör mig glad. Varför i hela världen ska man så mycket bry sig om hur andra har det och vad dom gör? Det viktiga är ju att en själv och ens närmaste har ett någorlunda gott liv. Mer kan man inte begära. Och det där jäkla ältandet, som sannolikt flera med mig ägnar sig år, det leder ju inte till något positivt eller utvecklande. 

Men lite glad kan man ju få känna sig ibland. Som idag, då vi var i Limmared för att leta upp några av alla de geocacher som vi inte tidigare loggat. Mycket beroende på att det var mystar ( kan vara lite svårt) eller multicacher,,,, 

Begav oss mot en multi från adventstiden 2014. Kom till en adventskalender, och fick öppna 23 av 24 luckor för att komma vidare. Det gällde att tro på det man höll på med, för man visste ju inte om det var rätt. Men min tanke höll.... och lucka 24 kunde öppnas efter lite kringelikrokar. En absolut glädjegörande cache.

Då vi promenerade på grusvägen, från en kringelikrok till en annan, så kom det en bil och körde förbi, en Volvo av senare modell. 

Bilen bromsade in och började backa mot oss. Fråga efter vägen, tänkte jag....

Sidorutan var nerhissad då vi kom fram till bilen. En man i yngre medelåldern blickade glatt mot mig och frågade - Anna-Lena?  Jovisst var det. - Känner du igen mig? Ja, något bekant var det, och jag förstod att det var en gammal elev. Han talade om vad han hette, och visst kände jag igenom honom...

Han hade varit på besök på sin pappas gård, berättade han. Annars bodde han kvar i Dalstorp, med sambo och sexårig son.

Visst blir man glad när man blir igenkänd... och speciellt glad av att personen i fråga bemödar sig att stanna och prata. 

Glädjegörande var också att skolinspektionsfolket avslutade sitt besök hos oss med att tala om att våra elever verkligen trivdes på sin skola... och att de till vår rektor hade sagt att hans personal på Gs-skolan var så trevlig.....
Lite glädjegörande var det att vinna i ( enkelt) strategispel över såväl överläkaren som specialistpsykologen, då de var på besök igår.

Det behövs så lite för att man ska känna lite gladhet... det gäller bara att ta tillvara de stunderna ordentligt... gärna älta dem lite fram och tillbaka... i stället för att grubbla på hur andra har det... och inte på något sätt ha en aning om hur det egentligen är,