Mässor, massor, magneter mm

Tillbaka till verkligheten här hemma igen. Ingen svår omställning, veckan i Sydtyrolen, det var faktiskt en av de allra bästa semesterresor jag någonsin haft.... men hemma har vi en alldeles underbar höst ... tror förresten att vi meterologiskt fortfarande befinner oss i sommaren....och naturen håller på att klä sig i de allra vackraste och iögonfallande färger.

Skolveckan var en annorlunda en. Mitt i veckan så hade vi de traditionella mästerskapen i friidrott i vårt rektorsområde och på torsdagen var alla kommunens elever lediga och vi lärare fick åka buss till Göteborg, och besöka bokmässan.

Friidrottstävlingen har funnits i mansåldrar. Den var en tradition långt innan jag kom till Dalstoprs rektorsområde, och det är snart fyrtio år sedan.
Många barn tycker att tävlingarna är superroliga, andra ser det mer som ett sätt att träffa kompisar från andra orter, och några tycker sannolikt att det hela är pest och pina.

Det är ju måttligt roligt att vara kass i friidrott och ändå tvingas vara med i två grenar.
Det är måttligt roligt att se ett antal killar och tjejer stiga upp på prispallen gång efter gång. Skulle det kanske vara bättre om man bara fick ställa upp i en enda gren, så att många kunde få uppleva utsikten från prispallen? Eller kanske ska vi bara inse att i är olika, att vi är bra på olika saker.

För egen del, så var jag ju helt oduglig i all idrott, då jag gick i skolan. Tänk, att jag hade inte det minsta "ont" av det. Jag accepterade detta faktum.... det fanns ju mycket i det teoretiska som jag var bra på.
Däremot  kändes det alltid i själen, då magistern bytte bilder i de tavlor som fanns i korridoren. Det var så de finaste teckningarna "ställdes ut". En enda gång fick jag vara med, då jag målat en bild av ett fruktfat.

Konstigt att jag kunde acceptera att jag var kass på idrott, men att det var så svårt att inse att jag inte hade så mycket till talang och handlag för att framställa vackra bilder.

Tror också att det är därför som jag blivit fotonörd. Ibland lyckas man ju med en bild, trots att det motoriska inte är så mycket att hurra för.

Tänker på de elever, och de är ganska många, som inte är bra på något, vad det gäller skolämnen.
Hoppas att de bara står ut genom skoltiden, för oftast är det de som "lyckas" riktigt bra i vuxenåldern, bara de hittar sin egen nisch, där det inte krävs att man ska utvärdera, reflektera och uttrycka sig skriftligt på bästa journalistvis.

 

På bokmässan var det massor av folk och massor av intryck. Dålig luft och dålig ljudmiljö, gjorde att de flesta av oss lantisar var ganska så slut efter att ha tillbringat skoldagen på mässan.

Handlade lite böcker, och det var roligt att göra det tillsammans med kollegorna. Riktigt roligt kändes det att lämna rekvisitioner till andra företag/förlag än de som hör till kommunens upphandlingar.

Kommunal upphandling.... inte är det mycket demokratitänk i det... ?

Man blir lite yr i huvudet av alla intryck och all påverkan från olika håll, som man får i vårt jobb. Det är säkert likadant för alla, för det är en sådan tid vi lever i.

Vi ska läsa med våra elever och vi ska samtala om texterna, vi ska skriva i olika genrer, vi ska matteprata och diskutera och hinna med ett digert innehåll, vi ska exprimentera och göra egna påhittade experiment, vi ska reflektera lite till, vi ska programmera, vi ska grej of the daya,  vi ska hitta tekniska lösningar, vi ska laga mat och prata värdegrund, vi ska bedöma och betygsätta......

Ibland vet jag inte var jag ska börja för att få med allt.... men så tänker jag att jag gör så gott jag kan, och om jag inte bär hand på någon ( vilket jag inte kommer att göra) så kommer ingen att avsätta en gammal erfaren lärarinna för att hon inte fick med allt som står i den digra skolplanen. Det finns alldeles för få lärare att ersätta henne med.

I Borås var det det massuppsägning på en skola. Tolv lärare på samma skola sade upp  sig i veckan som gick. Någon hade fått jobb i vår kommun, med en löneökning på 9000 kr.
Jag tycker så synd om rektorn ( min gamla gymnasiekamrat) som ska hitta ersättare till alla efter jul.
( tre månaders uppsägningstid gäller ju) Jag tycker så synd om alla elever, som riskerar att få helt obehöriga/oerfarna "lärare". Eller, i värsta fall, ingen alls...

Tacka vet jag den gamla goda tiden, då vi alla var lika mycket värda, vi lärare. Var vi än jobbade, så avlönades  vi efter samma lönetrappa. Som det är nu, så har det blivit helt sjukt. Den som är trogen sin skola/kommun "straffas" genom att inte kunna ha alls samma löneutveckling, som den som
( ganska ansvarslöst) byter skola och kommun vart och varannat år.

Äpplen är det gott om i år, det finns i massor.
T.o.m vårt dåliga träd, har burit mycket och fin frukt. Idag blev det en hel gryta äpplemos av en del av äpplena. I vår matkällare har vi nu en sådan massa burkar och flaskor, innehållande olika inläggningar och insyltningar, att dess like aldrig funnits.
Det har varit goda skördeår, under de senaste somrarna.
När man är så gammal som en annan är, så har man med sig det där med att ta tillvara det som naturen och trädgården ger. Tror att många i yngre generationer är sämre på det...
( Äppelbilderna är f.ö. från Karlas trädgård, fotade på eftermiddagspromenaden)

I Grimsås bygdegård var det minimässa idag. En jättetrevlig liten mässa, som dels skulle visa att Grimsås fortfarande lever och dels skulle ge möjlighet för grimsåsbor och de nya invånarna från andra delar av världen att träffas.
De flesta besökare drogs på ett magnetiskt vis till den del av lokalen, där mat från Sverige, Vietnam, Syrien och Afghanistan serverades.
Naturligtvis kunde jag inte heller motstå dragningskraften, och bestämde mig för att smaka på maten från Syrien och Afghanistan, då jag har elever i min sexa som kommer från dessa länder.

Barnens föräldrar blev så glada att se deras barns lärare, det var nästan så jag skämdes över den uppmärksamhet de gav mig. De var så glada och stolta över all den mat de lagat, den mat som var deras egen.

Efter en tallrik med syrianska läckerheter och en annan, lite mindre, med mat från Afghanistan, så var jag proppmätt.

Det var då min syrianske elev kom med tallriken ovan.
- Jag är mätt, sa jag
- Men du måste ha, framhärdade han.
Maten var god, jag var mätt. Jag tog med hela härligheten hem, och får avnjuta det goda i kväll.
Tallriken lovar jag återbörda till bygdegården.



Tror att många av våra nya svenskar är mycket mera givmilda och omtänksamma än vad vi är, i vår svenska kultur.
Ofta frågar mina nya elever om jag vill ha hjälp.... en del svenska gör det också, men långt ifrån alla.
Och vankas det godsaker, så är det mer fråga om hur mycket man får ta, om man får ta mer, istället för att se att det ska räcka till alla.




I en av mässans montrar fanns en kvinna som är stresstearpeut. Diplomerad.
Hon sälde bl.a. magnetinlägg till skor. Om man går omkring på dessa små magnetupphöjningar, så stimuleras  en massa nervpunker i foten + att man får mer energi och bättre blodflöde genom såväl fotmasage som jordenergi.

Tyckte det kunde vara spännande att testa, så jag köpte ett par inläggssulor.
Klippte till dem, lade dem i bästa gympadojorna och gick på en dryg halvmilspromenad.
Kändes jättebra i fötter, kropp och kroppsenergi... men det var ett aber.; eftersom foten låg en halv centimeter högre upp i skorna än normalt, så fick jag skoskav.
Blåsor på båda hälarna.

Så nu får murmeldjurssalvan från Österrike upp till bevis. Den ska vara bra för allt, fick vi veta. Värk och sår iallafall. Får nog bli plåster på imorgon iallafall, då det ska bli trädgårdsarbete i Hjälshammar, är det tänkt.
Ska ju bli härligt väder i morgon också. Skönt att ha utomhusarbete att göra då.

Plommon har vi verkligen haft massor av i år. Tur att det finns många som vill smaka, så att det funnits avsättning för dem.
Tomaterna har satt rekord i växthuset, både i antal och i kvalitét.
Sommaren har varit lång i år, och för en gångs skull, så känner jag ingen negativism mot höst och vinter.
Nästan så jag önskar lite snö och längdåkningsskidtillfällen.
Undrar om det är magnetismen som gått mig åt huvudet? Bra investering i såfall, för visst är det massor av gånger bättre att se postivt på det liv man har, än att bara leta dåligheter.