Privat

- Är det ni som ställt bilen där borta?
Frågan ställdes av en man i övre medelåldern, en man med trevligt utseende och med trevlig ton i rösten.
- Såg ni inte vad som stod på skylten? fortsatte han, då vi - lite förskräckt- svarat ja.
Vi erbjöd oss att flytta bilen till den plats där parkering var rekommenderad, vid badplatsen. Vi hade bara missat avtagsvägen dit och tagit den väg som var närmast cachegömma nummer ett på den runda vi bestämt oss för att gå, denna svalfuktblåsiga söndag,

Mannen förklarade att man inte ville ha en massa trafik på sin lilla väg, vid norra sjösidan av Furusjön. Där fanns elva fritidshus, varav ett antal numera beboddes året runt av pigga pensionärer.

Fast.... vi kunde stå kvar på den plats vi parkerat, det var helt ok. Däremot hade han blivit synnerligen sur på en tidigare burkletare som hade hävdat att man inte alls kan göra en väg privat, utan att alla har tillträde på alla vägar i Sverige, om det inte är en väg över en tomt.
Jag vet inte hur det är med den saken, om det är så att den obehörigsskylten bara är en rekommendation eller om vi skulle kunnat bli bötfällda för att vi bröt mot förbudsskylten. Tror dock att det är det förstnämnda som gäller....

Det är ofta som man ser skyltar - inköpta eller egenmålade - om att en väg är privat. Undrar om det är vi geocachare som ligger till grund till detta? Eller är det den tid vi lever  i ? Kanske kombinationen av de båda.
Min egen bror kändes sig nödgad att sätta upp en skylt, inköpt sådan, om att den sista lilla biten fram till mitt barndomshem är privat väg, efter det att jag lagt en geocachingrunda alldeles förbi hans hus.
Det hade nämligen hänt flera gånger att burkletare åkt ända fram på gårdsplanen och till och med parkerat framför hans garageinfart.Varvid jag blir så förbaskad på dessa människor som tar bilen på det som är gårundor, och där man inte KAN köra bil hela vägen.
"Alla klarar inte att gå tre-fyra kilometer i kuperad terräng" protesterar någon.
Det finns många drivein-cacher... för om man inte klarar så är det ju inte en runda som man ska gå.
Säger den elaka tanten, som har benen i bra form.... men som måste välja bort allt med så hög terrängfaktor att klättring behövs. För det klarar/vågar inte hon... : )

Men visst har vår samhället förändrats alldeles otroligt under de senaste 10-15 åren. Från att ha varit ett "offentligt" samhälle, till att bli ett samhälle där man har sina privata revir.
I vår del av vårt sommarstugeområde i Halmstad, så fanns det från början bara låga staket mellan tomterna. Man kunde prata med grannarna åt alla håll, över de markerade tomtgränserna. Nu är det bara grannarna snett tvärs över, som kör med öppenhet, och som gärna pratar en stund. Alla andra har stängt in sig/ute oss med två meter höga avgränsningar.
Tråkigt tycker jag!

Så mycket i  vårt samhälle har blivit privatiserat. Det är inte självklart att det är SJ, statens järnvägar, som kör på denna rälsen.
Privat vård, privata skolor, privat omsorg... ja, det kanske är bra... MEN det kan inte få vara tillåtet att man sätter in skattepengar i något som sedan faller ut i privata vinster.  Om privata ägare driver en verksamhet och återinvesterar vinsten, efter det att skälig lön, motsvarande den lön som offentlig förvaltning ger, så är det säkert ok. Tror dock att det sällan fungerar på det viset!

"Det privata" försvaras av många i den yngre generationen. Jag tror att det beror på att många av dem inte upplevt skillnaden mellan dem som har det gott ställt och dem som är mindre bemedlade. Sådant som 1940-50-60-talsgenerationerna kände av på ett helt annat sätt. Samhället gav även oss som kom från "fattigare" familjer, möjlighet att ta del av skola, vård, offentliga samhällsinstanser, på samma villkor som de som hade det gott ställt. Så är det ju inte idag.... inte undra på att det blir utanförskap .... och psykiska problem.... kriminella handlingar....

Jag önskar mig tillbaka till ett mera jämlikt samhälle, Ett samhälle där alla har samma förutsättningar, oberoende på ekonomi eller samhällsstatus. Ett samhälle där vi inte stänger ute varann, ett samhälle med öppenhet, men samtidigt med ömsesidig respekt.

Det finns en grej som har blivit mindre privat än tidigare... och det är hälsandet.
Har varit med i diskussionen i en länk på FB, där en psykolog skrivit något om att man inte ska tvinga barn att krama vuxna närstående- ex. mor/farföräldrar.

Helt rätt, tycker jag, och tycker även att vuxna ska slippa kramhälsa på dem man inte vill hälsa på det sättet på, också. Ja avskyr nämligen det där "kramhälsandet" från människor som man inte har några djupare relationer med. Jag tycker så här: första gången man träffas, så tar man i hand.... och det kan man göra andra och tredje gången också... men ett "hej"/ "hej då" med positiv ögonkontakt, det räcker det också.
För inte så länge sedan så räckte jag fram handen, då en person visade att den skulle kramhälsa på mig. Den personen blev väldigt överrumplad och sträckte fram tassen, den också. Kändes bra! Ska göra så fler gånger.... för lite privat vill jag vara... så privat, att jag vill att de de allra flesta människor håller sig några decimeter bort.

Bilderna är tagna på dagens geocachingrunda till Furusjö. En runda att rekommendera. Parkera rätt bara, på badplatsens parkering. Bilden på fönsterlav är tagen i den egna hemtrakten.