Gratis

Hur är det egentligen? Finns det mycket som är gratis... eller finns det någon kostnad i det mesta?
Vacker natur, det är gratis, iallafall i Sverige. Frisk luft kostar ingenting. Att promenera är gratis.
Geocaching, kan det vara gratis? Jo, när gps-apparat är införskaffad, så kostar det inget mer än den egna energin.
Och så resorna, förstås. Bensin, det är ju ingen lågprisvara direkt. ( Fast jag tycker ju att det ska vara ett högt pris på bensinen)
Funderar på om geocachare är miljöbovar? Jo, kan vara så.... speciellt som man får ta bilen ett antal mil för att komma dit man önskar. Till en fin runda, för vår del.
Sen finns det de som tar bilen även på rundan... om det går... och de är definitivt miljöbovar... tycker jag.
Begreppet bilåkarskam är inte  vedertaget ännu. Men visst kan man känna så, då man åker bil i onödan. Vilket man ju egentligen gör för att åka ut på geocachingtur. Ingen nödvändig resa, men en biltur med ett trevligt mål.
Visst får man unna sig en sådan resa ibland? Däremot kan de som åker en tur varje dag, för att hela statistik-matrisen i geocaching.com ska bli ifylld, absolut ha anledning att känna bilåkarskam.

Dagens geocachingtur kan anses vara i det närmaste gratis. Dock kan vi inte frånsäga oss miljöboveriet.
Vi har väntat på en ny bil ( en hybrid ... kanske känns lite bättre i miljösjälen med en sådan bil) sen i februari. I slutet av veckan ska den äntligen levereras.  Bensintanken på nuvarande bilen var lite för full för att det ska kännas bra att lämna över så mycket bensin till nästa ägare ( snåla på-gränsen-smålänningar), så det var helt enkelt läge att leta upp en geocachingrunda en bit bort, för att på så sätt förbränna en del drivmedel.
Yasjörundan nordväst om Ullared, i naturreservatet Åkulla bokskogar, blev valet.

Det var en runda som utgick från Åkulla friluftsgård.
En trevlig bekantskap i sig, denna fina gård med stor matsal, stor brygga och i vacker omgivning.
Från gården utgick diverse vandringsvägar.  Cacherna låg runt den drygt 5 km långa Yasjörundan.

Rundan gick längs gammal banvall, på skogsvägar, breda stigar, grusvägar och på asfaltsväg. Cacherna låg i nära anslutning till vandringsleden.

Det var en liten besvikelse att man inte såg så mycket av sjön, då det var mycket träd och buskar som skymde sikten.
Några vackra platser passerades iallafall. Denna fina stuga var rena drömboendet för denna tanten. Kolla den vita spannen till höger i bild. Där fanns också något som nästan var gratis, där fanns det tiotalet små vattenflaskor, med naturellt eller smaksatt vatten. "Är du törstig, ta en flaska och swisha 8 kr till ...... ".  Vilken service!  Nu var det inget törstbringande väder direkt, så vi avstod...

Sista delen av rundan gick genom helt otroligt vacker bokskog. Åkulla bokskogar är ett jättestort naturreservat. Här var jag med Inga, när det var påsklov, för fyra år sedan. Det var året innan hon blev sjuk, när det var ännu var full fart på henne. Vi gick en runda alldeles i närheten, tog även en runda i närområdet med bil.... och medan jag gick in Ullaredsaffären i tjugo minuter, så var Inga uppe på parkeringshusets tak och bytte loggremsa på en cache som en vän till henne hade där. Jisses, en sådan kvinna hon var... totalt orädd!

Kände hennes närvaro där i bokskogen. Just bokskogar var hennes favoritställen. Kände det som om hon skulle dyka upp där mellan träden i sin blå jacka och sin röda hemstickade luva, när som helst.
Kände för egen del lite dödsångest.... hon kanske skulle komma och hämta mig till sitt geocachingrike. Så intresserad av geocaching, det är jag inte...även om resorna skulle vara såväl gratis som miljövänliga.( Kanske)
En konstig känsla, det var det....

Åkulla har många vandringleder, tillika skidspår på vintern. Mittemot friluftsgården låg en stort hus, som var skidcentral. Där fanns också en bandyplan. Märkligt att ha en vintersportort så nära västkusten, bara två-tre mil till Varberg.
Fotbollen, den hade  man uppenbarligen lagt ner.

Sjutton gratis-cacher rikare åkte vi mot Ullared. Tänkte gå en liten runda, kring sjön alldeles bredvid det gigantiska varuhuset.
När vi körde in på den gula affärens parkering, så  började det störtregna. Vi väntade ett tag, medan bilar körde in och ut från parkeringen, men regnet bara fortsatte, så vi gav upp och körde hemåt.
Parkeringarna på Gekås var överfulla, denna lite kyliga julidag.
Jag har väldigt svårt att förstå tjusningen med att åka till Ullared. Och speciellt i semestertider. Allt som finns att köpa i det stora varuhuset finns att köpa på andra ställen. Till priser som inte skiljer sig nämnvärt mycket.
Det är inte gratis att gå in i butiken, för även om man köper saker som man behöver, så plockar man  på sig grejer som man inte kommer att använda, bara för att det är så billigt. För mig är en resa till Gekås en klar förlustresa. Sen kan jag visst tänka mig att åka dit någon gång vart tredje år, men då får det vara en eftermiddag i oktober, alldeles före löning. Då kan man gå i affären i lugn och ro, i stället för att, som i semestertider, trängas med tusentals andra.

Lunch blev det på Mandys i Älvsered. Där är hamburgaran långt ifrån gratis. Besökte en restaurang i samma kedja i Visby, förra veckan. Konstaterar att Mandys i Visby var såväl mer prisvärd, hade ett större utbud ( vilket är ganska självklart) och hade bättre service. Men hamburgaren var god. Synd bara att det serveras pommes frites bara.... jag gillar inte de där friterade potatisgeggepinnarna....

Några cacher i Överlida på hemvägen, bl.a vid denna märkliga kyrka.
Tjugotvå cacher sammanlagt, det var länge sedan vi loggade så många.
En trevlig gratis-resa ( ja, om man undantar Mandys då) .... vackra vyer... bra motion. och vädret.. ja,d et var alldeles perfekt för en geocachingrunda.