Veckan

Oj, vad en vecka går snabbt. Det slog mig, då jag kom hem vid halv fyratiden idag, och bytte om till "mjukiskläder"/hemmakläder, att jag inte använt dem på hela veckan.

Det har helt enkelt varit något extra varje dag.

I måndags var jag på årskontroll hos kiropraktorn.  Dennis ( konstigt namn på en kiropraktor- brukar ju vara ett typiskt buspojksnamn....fast han kanske är en sådan  utanför sin yrkesroll ... : ) )
drog och slet i alla tentakler. Huvudet drog han i, så att kände mig som den besatta tjejen i "Exorcisten" - och det var absolut ingen trevlig känsla.

- Det är bra för den här gången, sa han sen. Vi ses om ett år. 600 kr, tack!

Öm i muskler och skelett ( fast mest muskler) åkte jag hem.... och faktum är, jag känner mig mycket bättre i kroppen än på länge.
Så det var nog väl investerade pengar.

Tisdagar, det innebär en heldag, med dessa ljuvliga två.

Lite jobbigt, inte helt konfliktfritt - och oerhört roligt. Läste någonstans att mor/farföräldrar som träffar barnbarnen ofta mår bättre och lever längre, och att barnbarnen mår mycket väl av en god kontakt sina mor/farföräldrar.

Den store killen, han säger mycket klokt - sådant där som barn helt öppet säger, ur hjärtat- eller för att det är logiskt för dem.

I tisdags så kom mammans ridkompis/ridlärling - en tjej på 14 år, in till pojkarna, efter ridningen. De rusade i vanlig ordning rakt in i hennes öppna famn.

- Vi är allt bästa kompisar, vi tre, sa tjejen.

- Mormor och morfar är också mina bästa kompisar, genmälde Konrad.

En replik som jag gömmer i hjärtat.

Onsdag, det betyder lång dag i skolan. Tills kvart i fem. Denna onsdag behövde inte fritids mina tjänster, så jag kunde vara med på konferensen. Känns bra att få vara delaktig, även om man är på utfasning.

På kvällen visades filmen "Catwalk" på biografen i Tranemo.  Hade hört mycket positivt om filmen och ville gärna se den.

Superbra, superintressant. Filmen handlar om en en tjej från Gislaved som skriver ett mail till Per Johansson ( Glada Hudiksteatern) och talar om att hon vill bli modell och gå på en catwalk. Någon har talat om för henne att hon har sådan utstrålning, så att det skulle passa henne.  Kunde Per månne hjälpa henne?

Det kunde han! Tillsammans med ytterligare två tjejer och två killar började man planera och träna inför en modevisning, någonstans. Det blev New York! Och med vilka kläder - det var verkligen specialsydda glamourkläder som de fem fick visa upp.

Det var en film som alla borde se, och speciellt ungdomar från åk 6 och uppåt. Även om man inte har samma intellektuella resurser som andra, så kan man ha drömmar, och man kan lära sig mycket, bara någon tror på en och ställer krav på en. 

Ungdomarna i filmen har under åren fått utstå mycket spott och spe och hån, men fick genom filmen visa att funktionsnedsatta kan utvecklas, precis som alla andra, men efter deras egna förutsättningar. Alla är lika mycket värda, ingen får nedvärderas utifrån utseende eller intellektuell förmåga....

I går stod spinmix på schemat. Härligt att få röra på sig, ännu bättre att få använda musklerna.

Synd att jag bara får till ett träningspass i veckan, utifrån att jag gärna vill träna på hemmaplan... ja, tre-fyra km bort, i Grimsås samhälle.  Nu blir det ju i stort sett dagliga promenader också, så jag sköter mig väl ganska så bra. När jag blir pensionär till hösten, så ska jag se till att jag får styrketräna minst en gång till per vecka. Det ska säkert funka, om hälsan står bi. 

På lediga  fredagens agenda, så stod ett sjukhusbesök överst på listan.

Jag är fascinerad av sjukhus, dessa stora byggnader som innehåller så mycket glädje och så mycket sorg. Platsen där nya liv kommer till världen, platsen där gamla liv ( och tyvärr en del alldeles för unga liv) lämnar denna världen. 

Inrättningen där så många blir av med sina sjukdomar och krämpor, medan andra får besked: Det finns inget att göra.

Anledningen till mitt sjukhusbesök, det var en remiss till hudavdelningen, där två solskadefläckar i ansiktet akinisk keratos) skulle avlägsnas. Vilket gjordes, med hjälp av kylspray. Så nu så har jag två röda, vätskande fläckar i ansiktet istället. Om 3 -6 veckor, ska det röda fnasiga ha ersatts med normal hud.

Inte nog med att man tog bort solskadorna, jag fick klä av mig och vända både fram och baksida till, för att man skulle kolla att det inte fanns några fler otrevliga märken på kroppen. Det gjorde det inte...

När vi ändå var i området kring Borås, så ville jag gärna ta dagens promenad i barndomens trakter, i Finnekumla by, Rångedala. Vi parkerade vid broderns hus och gick sedan ner till Viskan och följde den en bit. Därav alla vattenbilder. Visst har jag sett översvämningar här under tidigare år, men jag skulle vilja säga att det just nu är rekord. De odlade områdena utmed floden har tidigare legat under vatten, varit en sjöbotten, och sannolikt har sjösänkningen gjort att det lätt blir översvämningar.

En härlig promenad blev det... trots att det visade sig att de fordrade stövlarna inte längre var helt täta.

Strumpbyte och sedan lunch på Jenny´s thai i Ulricehamn... andra fredagen i rad som jag äter lunch där. Bästa matstället i trakten!

Det var den veckan det! Kan inte klaga på vare sig variation eller innehåll.