Magiskt

 

Det är mycket som anses vara magiskt nu för tiden. Ett uttryck som jag har lite svårt för.  Eller rättare har haft svårt för, ända tills idag. För idag fick också jag uppleva vad magi i vardagen är  - eller  snarare vad söndagsmagi är.

Johanna hörde av sig i går och undrade om vi var sugna på att åka till Halmstad. Hon hade kollat väderleksprognosen, och det utlovades fint och ganska varmt väder vid kusten.

Jodå, det kunde gott passa oss. Inget fanns planerat för söndagen, och visst måste man passa på att utnyttja fint kustväder.

Dessutom kunde det vara läge att äta rester från frysen och sen tömma frys och kyl för säsongen.

Det var rått, kallt och dimmigt här hemma, då vi gav oss iväg en stund före åtta.

I Halmstad var det fortfarande  dimmoln, då vi kom dit en och en halv timme senare.

Passade på att åka till Blomsterlandet för att köpa lite höstväxter till krukorna här hemma. 

Tillbakakomna till stugan, så kom både solen och familjen Friberg. 

Fika med nyvärmda bullar från frysen smakade hur bra som helst. 

Sedan ville alla - ja, utom morfar då, som lovat tillreda korv stroganoff och makaroner till lunch- gå till stranden.

Synen som mötte oss, spegelblankt hav där man inte kunde urskilja var havet slutade och himlen tog vid, den var MAGISK. Det fanns helt enkelt ingen horisontlinje. Ett större fartyg låg på redden en bit ut, och ett par fartyg syntes stäva in mot hamn.

Den magiska vyn, känslan, upplevelsen, den går inte att få på fotobild, men blev en bild  på näthinnan, att minnas länge.

Killarna hade mycket att bestyra. Med hjälp av mamma och mormor byggdes en kanal.

Ett aber bara, kläderna och pojkarna blev en aning smutsiga, blöta, sandiga.

Vad gör man när man är smutsig? Jo, då tar man av sig kläderna och badar.

Det går alldeles utmärkt att bada i kallingar, om man inte har badbyxorna med till stranden.

Full fart på två killar , som det ska vabbas för i morgon.

Inte ett dugg sjuka, men lite snoriga, i slutet av förkylning.

Och då är man inte välkommen på förskolan! Heldumt, tycker jag! 

Bada kan man, springa omkring på den ödsliga stranden i full karriär, ändå så anses man "sjuk", smittobärande. 

- Kan man verkligen smitta i slutet på en förkylning, frågade jag pappa doktorn. Det kan man, men det är i inledningen av förkylningen som det smittar som mest, förklarade han. 

Jag tycker ändå att det är urdumt, att barn inte kan komma tillbaka till skola/förskola, när förkylningen är på väg att ebba ut.  Det blir ju ett riktigt stort samhällsproblem om mängder av föräldrar med barn mellan 1 och 12 år, måste vara hemma då deras barn är superpigga, men har lite snorighet kvar.

Korv stroganoff var uppskattat av alla.  Killarna var superhungriga efter spring och bad.

Nytt strandbesök efter lunch. Vilken fotbollsplan killarna hade. Visst fanns det någon enstaka solbadare och ganska många som promenerade längs stranden. Men det fanns mycket space för fotbollssparkande småpojkar.

Full fart alltså!  Nu var den här killen dessutom rustad med rätt badkläder.

Och bad blev det. Först på egen hand i det grunda, ljumma vattnet. Sen en bit längre ut med mamma. Där var det inte riktigt lika ljummet.

Men alldeles, alldeles magiskt, krispigt kristalliskt tyckte mormor, som gav sig ännu längre ut för att ta några simtag på lite djupare vatten.

Normalt sett så brukar jag känna mig lite smutsig efter ett bad i saltvatten, ja, ofta även efter insjöbad. Idag kände jag mig renad, pånyttfödd.... ( ja, det kanske var att ta i) ... men det var helt klart säsongens fräschaste bad.

Jag trodde att jag sa hejdå till bad och sol, då när vi åkte hem från Halmstad för nästan två veckor sedan. 

Så var det inte.

Kanske kan det bli ytterligare något strandbesök med kristallkänslebad i september?

Det blev en härlig, oplanerad dag vid havet. Och nu förstår jag vilken slags känsla man har att förmedla, då de säger att något är magiskt!