Sagoskogsjakt

 

Blev inspirerad att söka sagoskogsvyer hemma i byn, efter att ha åkt genom ett så magiskt höstlandskap som jag gjorde under gårdagens resa, Värnamo t.o.r

Dessutom "behövde" jag en ordentlig långpromenad, efter förra veckans olika "äventyr", som alla hade varit roliga, men inte gett tillfälle till riktigt sträcka på benen-vandring.

Visst är byvägen ganska vacker så här års.... men sagoskog... nja...

Därborta, på andra sidan betesmarken.... inte så dumt.... många olika nyanser av grönt, gult och brunt  bjuds det på. Men... nä...

Jo, det duger. Skogsvägen, kantad av träd i olika färger skulle gott kunna gå till en sagoplats. En snäll sagoplats, absolut inget häxhus....ett vackert hus, där en snäll liten gumma kunde bo...

Ett par kilometer senare; Typiskt skogsområde i våra trakter. Snyggt gallrat dock, rent föredömlig... men sagoskog.... nä, bara vanlig skog.

'

Tycker så mycket om vatten. Det finns det fler som gör! Sådana som gräver stora dammar, för sin egen skull och till förbipasserandes glädje. Antagligen är jag den mest frekvente vandraren i detta området.

Näckens sten? Har inte sett honom och har inte heller hört hans lockande fioltoner.

Men förstås, han skulle väl aldrig spela för en gammal kärring....

Huset. där den snälla tanten skulle kunna bo. 

Alldeles öde, dock... en gång för så där femtio år sedan, så lär det ha bott en ensam man här. Per på Allmänningen. 

Roligt att ägarna, trots att det inte används, försöker att hålla det i bra skick.

När jag tänker efter, så bodde det faktiskt en dam i huset, under några somrar. Skulle gott kunna tänka mig att bo där några veckor. Retreat! Eller... kanske jag skulle ge mig hem till den egna goa sängen, redan första natten.... 

Sagoskog? Nej, bara björksly.  Alldeles för mycket... men ganska så vackert.

Guldskog... ja, det måste väl nästan vara sagoskog.... bara det att jag VET att det bara är en massa björkogräs.

En sagovarelse, mitt på skogsvägen? Tänkte direkt på Anki... kan hon förklara... vad är detta för en snigel... ? Eller är det bara en sjuk skogssnigel som blivit av med stora delar av sin svarta heltäckande färg. Den rörde sig dock framåt så sakteliga, precis som sniglar brukar göra. I snigelfart....

Vacker vattenspegel. Sagovärld, upp och ner....

En ensam kossa kollade efter vad det var för en gammal toka som gick där på vägen.... 

Snart hemma igen. Äntligen känsla av att gå genom en allé av sagoträd.

Så dumt, här gick jag sju-åtta kilometer, när det hade räckt att gå mindre än en kilometer, och sedan vända helt om, för att finna det jag sökte. 

Fast... promenaden var allt det viktigaste idag, denna sista måndag i vackra höstmånaden oktober.

Inlägget är dessutom meningslöst för alla, utom för mig, som så gärna vill ha lite vackra höstbilder att gå tillbaka och njuta av, då vintermörkret är kompakt och vinterkylan blir för svår.