Lycka?

 Det finns ord som jag har svårt för, har svårt att förstå innebörden av och har svårt att värdera i de sammanhang som de används. 

Lycka, är ett sådant ord.

När är upplever man lycka? Vad är det för skillnad på lycka och förnöjsamhet. Eller är det lycka det samma som att känna sig tillfreds. 

Jag har väl för lite att göra, men jag funderar ganska ofta på de "svåra" orden.

Vad är det som gör att man känner sig tillfreds, förnöjsam... ja, kanske rent av lycklig?

Att må väl, fysiskt och psykiskt är en grund , tror jag. Och visst kan man må väl, även om man har lite ålderssskavanker.... ! Man är ju ändå inte sjuk.... Att må dåligt psykiskt, det är lycklighetens, förnöjsamhetens värsta fiende. Inbillar mig att psykisk ohälsa är mindre vanlig när man blir äldre,...

Visst känner man sig väldigt mjuk och nöjd i själen, då man vandrar omkring i den vackra försommaren.  Kanske är det så att man rent av känner sig lycklig, då man ser allt det vackra.

Glad blir jag definitivt, då jag ser en sippa, sippnörd som jag är. Igår fick jag tillfälle att besöka en backsipps-backe. Blomningen hade kommit långt, en del sippor stod redan i fröställning.

Backsippans fröställningar är fina att se, även om det är den blommande växten som tilltalar sipp-nörden mest.

Köpte plantor av tovsippa och planterade ut i en rabatt. Idag hade den första blomman slagit ut. Nästan som en vitsippa, men ändå annorlunda.

I tisdags var vi ju på Rusarebo äng. Karl-Petter, tre och ett halvt,  somnade på vägen hem. Morfar bar in honom och lade honom i soffan. När han sedan vaknade, så ville han sitta i mormors knä. Där satt jag, på altanen, med utsikt över maskrosklädda ängar, dotfande rönnbärsträd och en gräsmatta full med tuusensköna. Fåglar av alla slag sjöng i träden runt omkring, solen sken. Karl-Petter kröp ihop i fosterställning och lutade sig mot mitt mjuka bröst, under det att jag sakta klappade honom på ryggen. Han njöt! Storebror sprang fram och tillbaka ut på altanen. Han gjorde experiment. Innehållande vatten, diskmedel, tvål. Den lille kemisten var väldigt entusiastisk över sina "experimenet".

Jag tror att jag för en stund kände lycka.... det var en väldigt speciell känsla....

Igår var jag funktionär på PROs  "bilrally". Jag blev ju förtroende vald i pensionärsföreningen under våren. Och då får man vara med att fixa olika aktiviteter. Det passar mig bra. Mycket bättre än att bara vara "vanlig" medlem. 

Vår kontroll var den första som man kom fram till under den tre och en halv mil långa resan. Man skulle ange namnet på några vårväxter och vårfåglar. 

När alla sjutton ekipage, med dryga sextiotalet passagerare, var klara med vår kontroll, så körde jag vidare till en annan plats för att ta några bilder till PRO-avdelningens hemsida. 

Jag tog några bilder, pratade med några bekanta och gick mot bilen. Då kom det två killar i högstadieåldern.

- Du heter Anna-Lena, va? Jag hade dej som lärare förra året. 

Visst kände jag igen killen, från de veckor jag vikarierat i grannskolan.

Det blev en pratstund med ungdomarna också.

Jag tror att det också var en stund av lycka. Att ha den möjlighet att röra mig mellan flera generationer, mellan olika "världar", som jag har, genom att jag både jobbar med ungdomar och engagerar mig i pensionärsförening. 

Kanske var allt stunder av välmående, av tillfredställelse, av glädje. Är det lycka? Jag vet inte. jag bara försöker finna ut vad som menas med det, i mina ögon, stora ordet.... Kan någon hjälpa mig att komma till insikt?