Solala och sol

Kollegan/väninnan frågade redan i höstas, om jag ville åka med till Borås där Solala skulle framträda den 21 mars. Hon hade sett dem en gång tidigare, och de var så bra. Utan att fundera så mycket, så svarade jag Jag är ju inte speciellt svårövertalad som person, och absolut inte när det gäller att uppleva levande musik.

 Vilket då gjorde att jag, strax före kl sju i går kväll, satt på fjärde rad, med perfekt överblick på scenen, på Sagateatern i Borås. En av min ungdoms biolokaler, som sedan många år är en populär scen, för artister som inte är så kända för gemene man.

Tre glada killar intog sina platser vid "köksbordet". De framförde en känd låt...har glömt vilken det var .. med stämsång och komp på diverse burkar, tallrikar, lådor. Köksattiraljer. Visst var de bra.. men när de sjöng några av sina egna låtar, för mej okända, så tyckte jag att det blev lite enahanda.

Men det blev bättre och bättre. Så när jag drygt två timmar senare lämnade lokalen, så var även jag "frälst". Vill gärna se och höra de supermusikaliska göteborgskillarna fler gånger.

Killarna har sjungit, komponerat och "giggat" tillsammans i tretton år. De har framträtt tillsammans med en del "kändisar", som exempelvis Helen Sjöholm. Tillsammans med Bengt Palmers gjorde de en låt som de skickade in till melodifestivalen. Det var några år sedan. Låten och killarnas framförande passade inte uttagningsjuryn. Varvid jag då undrar varför man inte vill/vågar ta med musik med kvalitet.  De här killarna är mer musikaliska och skönsjungande än många av de artister som gjort sej stora namn i den svenska artisteliten.

Solen har varit närvarande under ganska många dagar i mars månad. Härliga dagar, kalla nätter. Jag föreslog att vi skulle ta en tur till Hofsnäs. Ta en promenad på en av de lättgångna vandringslederna och sedan äta lunch på den helgöppna restaurangen. C-E fann idén tilltalande.

Vandringslederna går längs vattnet, både väster och österut. På västsidan var det gott och lugnt att gå.

När vi gått över det smala näset och fortsatte vår vandring på östsidan, då blåste det ordentligt.  Mössa hade behövts.

Lunchen smakade alldeles utmärkt. Jag valde "helgens rätt" och C-E valde den speciella fisksoppa som är en av restaurangens specialiteter.  Snitzel kan vara jättegott... och absolut inte gott. Denna var supergod. Och utan vare sig kletigt kryddsmör eller fet bearnaisesås. 

En lyckad utflykt, som avslutades med en avstickare till ett av alla blåsippsställen som finns i våra trakter. 

Några modiga små blå hade lockats fram av solen. Jag är så otroligt fascinerad av dessa färgstarka små blommor, som varje år lyser blåa i det vissna fjolårsgräset/ fjolårslöven. Ett tecken på att nu börjar den härliga tiden, den långa tid som innehåller tre fina årstider; vår, sommar och höst.