Återträff och återbesök

Det finns väl fortfarande folk som anser att bloggar och facebook och övriga sociala medier är "dåliga"/farliga/ inte rumsrena. Genom bloggandet har jag träffat flera vänner, sådana som jag har kontakt med via medierna eller träffar lite då och då öga mot öga.
I måndags var det dags för årlig återträff med Mia.
Vi träffades vid Hoks herrgård och åt lunch tillsammans på den utmärkta golfrestaurangen.
Oj, vad mycket man har mycket att prata om när man inte ses mer än en gång om året. Det blev en hel del avhandlat under det att vi smakade på både fiskgratängen, flygande jakob, salladsbordet och kaffe med liten kaka.

Mia är geocachare hon också. Började med denna fritidssysselsättning ett bra tag före mej, men är ingen "storletare" utan ser cachingen som ett sätt att se nya platser eller gå trevliga rundor.
Fotointresset är också stort.... har man glömt "fina" kameran hemma, så går det bra även med mobilkameran.

Fotoobjektet var en stor blåklocka. Sådana fanns det gott om längs vägkanterna.
Vi hade bestämt oss för att gå en runda, som hette Gamla Malmbäcksvägen.  Nu var det ingen runda, utan man gick fram och tillbaka utmed en grusväg med gräs i mitten. Bra promenadväg var det alltså.

De flesta gömmorna var bra. Den första klarade vi inte, eller rättare sagt vi gick inte in för att försöka leta upp en ohintad svårfunnen gömma. Någon bergsklättring gav vi oss heller inte på och så var det en till gömma, som skulle vara enkel-men ohintad- som visade sig vara omöjlig. Där letade vi länge.

Vägen ledde fram till en sjö, där fick vi vända om och gå samma väg tillbaka.... och  leta upp den burk som vi missat på grund av för en för ivrig dialog, två sextioplussare emellan.

Kul, kul återträff, tyckte jag. Förhoppningsvis blir det en ny ... om ett år.

Vaggerydstrakten har massor av gömmor. Letade upp några ytterligare på vägen hem....

I går blev det ett återbesök.  Dock inget som man förevigar via foto.
Inte mycket att ta bild på en  tjock tant, som ligger på mage på en brits, medan liten och spenslig kiropraktor försöker finna fel under det något solbrända hullet. Han fann- i vanlig ordning- ett fel på höger sida i ländryggen och ett mitt i bröstryggen.  Med milda händer korrigerade han det felaktiga, förmanade den korpulenta damen att inte dammsuga, inte städa och inte klippa gräs under resten av veckan.... och att komma tillbaka på årlig rundsmörjning om ett år.
Det var skönt att vila ryggen genom att antingen promenera eller ligga raklång, resten av dagen. Det blev bokläsning i både solstol och soffa . "Sekten på Dimön" hette pocketboken som kom från Adlibris för någon vecka sedan. Det är första delen i en trilogi, och skriven av en kvinna som varit med i scientologernas "sekt", och som delvis skrivit utifrån egen erfarenhet. En gastkramande bok var det, vågade knappast fortsätta läsa... men gjorde så, ända tills den var utläst.

Så´n är jag och böcker.... vill inte sluta läsa när jag väl är fångad av handlingen.

Idag hade jag hoppats kunna ge   mig ut på en runda med vännen Inga. Tyvärr så kände hon sig inte tillräckligt pigg, så vi får vänta lite med den utflykten.

Föreslog då C-E att vi skulle göra ett återbesök på en av de vackraste platser jag någonsin besökt,
Nolgården, Näs. Det är ett naturreservat som vi besökte förra året vid denna tid, efter tips av geocachande vännen Birgitta.

Fin plats? Var då? ..tänker den som ser denna bild.
Jag tycker faktiskt att  denna vy är vacker, mäktig, talande.
Det gamla möter det nya - förfall kan också vara vackert.... tänker  också ålder.... känner mig
( nästan) som den förfallna gården, medan den unga generationen är de ståtliga vinande krafterna.....

Reservatet består av ett antal låga rullstensåsar, som ligger som "korvar" efter varann. Lite upp och ner, blir det att gå, där på sluttningarna.

När jag tänker rullstensås, så tänker jag förstås på barndomens alla sandåsar, som gjorde några familjer ganska så förmögna då jag var barn. Sanden blev till guld.... vet inte hur det är med sandtag i rullstensåsar idag... de kanske inte ens är tillåtna att använda längre. När jag var barn, så var man
(inte så) lite avundsjuk på de som ägde  åsar med sand ...och som kunde göra det till guld.

I Nolgården,Näs naturreservat är det inget guldgrävarmaterial i åsarna, utan kalksten.
Av den anledningen så blir floran väldigt speciell.

Orkidén heter brudsporre.  Mängder av nästan överblommad getrams finns på åsarna, liksom stora bestånd av blodnäva och en hel del gullkragar,

Solvändan är intensivt gul, och jättevacker. Tror att många av de blommor som finns på kalkstensåsarna vid Nolgården, också finns på Öland och Gotland, som har samma berggrund.

Förra året letade vi upp  4-5 geocacher som Birgitta ( bojip) lagt ut på åsarna.
I år fanns där ytterligare fyra gömmor att leta upp.

Trodde att detta var drakblomma, men se där hade jag fel. Detta är en ovanlig art av brunört. Syns ju tydligt om man väl tittar.
Några exemplar av den ovanliga drakblomman fanns kvar, tyvärr så ville inte kameran vara behjälplig med ett bra foto, så jag visar ett foto sedan förra året.

Dom är ju inte helt olika, drakblomman och den stora brunörten,

Blodnävan blommar i stora tuvor, de är ännu starkare i färgen än vad bilderna visar. Helt ljuvliga.

Mängder av stora blåklockor utmed åsarna....

...liksom brudbröd. Släkt till älgörten, som vi har så gott om hos oss, fast mycket mera graciös.

Massor av knoppar och blad fanns det av denna växt.
En ovanlig växt, men ett riktigt ogräs, där det far fram. Breder ut sig med rotstammar, precis som mitt vackerblommande hatobjekt, kirskålen.




Krissla heter växten.... och som utslagen blomma.... nä... den är inte så vacker.  Ser den nästan som en växtlighetens skamfilade hyena. Knopparna däremot, är fina.

Kungsljus, finns lite varstans, men inte så mycket i vår morän.
Kungsljuset vill ha sol och torrt om rötterna.

Kreatur kunde vi se lite varstans, på och mellan de små åsarna.
Det öppna landskapet skapar vindar som kan ge smart el.

Vi  gick en bra bit på de olika åsarna idag, eftersom bojip lagt ut "nya" gömmor för oss att leta upp.

En av hennes små rör hände i en oxel. Har aldrig sett en ticka på en oxel tidigare.  En ticka som dessutom levde på ett träd som var grönt och i allra högsta grad levande. Vacker var tickan också.... precis som allt annat i området.

En botanikens högborg är det verkligen, detta rikblommande naturreservat.

Allra mest berömda växt, det är fjädergräset. Det finns bara här och så på Öland och Gotland.
Förr i tiden var det betydligt mera vanligt.
Idag växer gräset mest i Ryssland.... och därifrån har det med största sannolikt invandrat till Sverige, för hundratals - kanske tusentals år sedan. Men nu är det nästan utrotat.

Den här killen höll på att inventera bestånden av ovanliga växter på åsarna. Han jobbade på uppdrag av naturvårdsverket. Han visade att det finns många plantor fjädergräs, men enbart ett fåtal blommar.
Han berättade också om den lika ovanliga smalbladiga lungörten, som blommar i maj.

Bestämde direkt att här blir det till att återvända igen, fast en dryg månad tidigare, nästa år.

Störde mannen en bra stund i sitt arbete. Han ville gärna bli störd och få berätta för oss om den ovanliga växtligheten.

En liten runda på ett par kilometer hade jag sett ut, bara halvmilen ifrån blomsternjutningsplatsen.
Kvarnrundan hette den och gick utmed en markerad led i byn Falekvarna.

Ur cachebeskrivningen: 
12 av gårdarna hade en egen kvarn. Kvarnarna var i högsta grad beroende av varandras vattenflöde. Det har aldrig funnits några egentliga vattendammar till kvarnarna. Den lilla bäcken Har gett tillräckligt med vatten för att driva vattenhjulen.I Falekvarna har det funnits sammanlagt 13 kvarnar. Idag återstår 6 kvarnbyggnader i varierande skick, 3 tydliga kvarngrunder Och 2 tydliga vattensystem för kvarnar som idag inte längre finns kvar.

Utmed leden var det rik växtlighet, ja, rena djungeln. Kirskål, vallört, gurkört, tistlar, nässlor.... och så den här nässelväxten som jag inte känner igen.

Över betad hagmark, genom hasselsnår, förbi odlad mark gick den markerade leden.
Omväxlande såväl i natur som i gömmor. Dödgrävarligan kallar sig de fem män ( tror jag det är) som tillsammans ( men var för sig) designat rundan. Suveränt bra runda...alla cacher hade något speciellt... någon tog det en stund att finna, medan andra var lätta.

En vickerväxt/ärtväxt var vanlig vid de torra vägrenarna längs byvägen. Google bildsök vill inte hjälpa mig hitta namnet på växten.

De gamla kvarnbyggnaderna var i bra skick.  Många bevarande krafter tycks finnas i bygden.

Mot Falköping bar det efter färdigpromenerad runda, återbesök på såväl utmärkta lunchstället Bredablick som i välsorterade ostaffären med bygdens namn.

Sexton gömmor fann vi. Denna var den sista för dagen. Ett TB-hotell. Nu besökte vi det för att det fått så många favoritpoäng. Tyvärr är jag en sådan där tråkig typ som inte bemödar mig med att föra de resande föremålen vidare. Tycker att det är en ointressant del av geocachandet. Tråktant, kan man tycka, som bara tar ut det bästa av fritidssysslan... att besöka vackra /intressanta platser och att få lite motion under det att  rundor promeneras.

En härlig sommar har vi haft så här långt, hela maj och juni. Snart är det återträff med julimånaden. Hoppas att den sköter sig lika bra som försommarmånaderna gjort.

AVE Amadeus, Amnaborundan och Attarpskorv

 En hyllning till våren/försommarvåren vore också på sin plats.
Idag har det varit en helt underbar dag, en varm och skön dag som även uppskattades så av häggbusken på andra sidan staketet, att den påbörjade sin bladutveckling i racertempo.
Kommer det nu lite regn, så kommer naturen att utföra en jätteexplosion i utvecklande av klorofyllfyllda blad av olika slag.

Igår hade vi också en härlig kväll, då vi samlade skolans elever/föräldrar/ övriga intresserade till en naturpromenad i "Grön Flagg" -anda.
Roligt med så stor uppslutning och idel positiva tongångar.
"Vi har en bra skola, med så positiva elever" sa jag.
" Skolan har bra lärare" genmälde föräldern.
"Barnen har positiva och engagerade föräldrar" fortsatte jag.
Tre faktorer som hänger samman, absolut!
Det finns ju forskare ( eller är det förståsigpåare kanske) som anser att rektorn spelar stor roll för hur en skola fungerar.
Jag påstår att rektor har mindre betydelse för hur en skola fungerar, MEN han/hon är viktig i det att han/hon ger lärarna sitt förtroende att de ska sköta sitt arbete på bästa sätt.
Ett kontrollerande /misstänksam rektor gör att personal kan må dåligt ( jag är ett bevis på detta) och det går ju tyvärr ut över eleverna.

Idag var det dags för återbesök på Amadeuskliniken.
Klockan halv fyra hade jag bokat tid, klockan halv fyra träffade jag kiropraktor David.
Helt otroligt att hålla tiden så... trots att jag såg ( jag tjuvkikade i hans bokningslista) att han hade en patient
( eller vad man nu kallas ... kund, klient ....) varje kvart.
David kollade ryggen, den var alldeles rak.
En kota behövde korrigeras, vilket betydde att jag direkt blev av med den lindriga halsbränna som banan- och äpple-mellanmål gett upphov till.
Amazing!
Han kollade sedan på knät, noterade i sin journal att cortisonspruta inte fått avsedd effekt och gick sedan till en annan man på kliniken, beställde magnetbehandling på direkten.
Dessutom ordinerade han kylpåse runt knät, dagligen i en månads tid.
Fick byta sträckbänk och träffade Mats.
Han kopplade på en apparat med magnetisk verkan som satte igång blodgenomströmningen i knät.
Nästa onsdag ska jag till honom på ny magnetbehandling samt laserbehandling.
Inte konstigt att knät bråkar, tyckte han, jag har ju äntligen rätt belastning när jag är rakryggad (vilket inte knät är vant vid) + att benet tvingas till att förlänga sig jämfört med tidigare.....

Varför ser inte sjukvården helheten vad det gäller muskler och skelett????
Speciellt "sur" blir jag på de läkare som i stället för att försöka hitta och åtgärda roten till det onda, ordinerar förträngning av det onda via värktabletter....

Fortsatte med lite mer blodgenomströmning via färdmedel  med kungaepitet.
Trampade i väg, i klädd T-shirt och (röda) "knäbyxor" på den röda monarken.
Bestämde mig för att ta Amnaborundan i motsatt riktning mot den som jag oftast brukar trampa.
Underbart att, med den typiska vårdoften av kodynga i luften,  trampa genom vitsippshagar och förbi ljusgröna fält.
Amnaborundan är en synnerligen kuperad runda, ja, den är ungefär som ett spinningpass på sådär 40 minuter....

og 

 Vid flera tillfällen kommer man upp på fina utsiktsplatser.
Kände av mjölksyra idag också..... det ska ju vara bra enligt spinningsinstruktörerna.
Några kilometer gick på nysladdad väg.... det var att trampa i lösgrus både uppför och nerför.

Hemma var det grillpremiär.
Attarpskorv samsades med Vaggerydskorv på grillen.
Båda sorter är goda, men Attarps ostkorv är den klart lysande stjärnan på min korvhimmel.

Kylpåsen kom fram och knöts i en kökshandduk kring det dumma knät.
Känns bra efteråt, det bästa det gjort sedan dagen efter cortisonsprutan....
Hoppas att det håller i sig... och det känns väldigt bra att  jag själv har möjlighet att påverka mitt välbefinnande..... genom träning och kyla.
Ryggen har jag tränat dagligen sedan påsklovet och det har gett resultat.... för ett år sedan satte jag mig inte gärna på en cykel... det gjorde helt enkelt för ont.
Idag tränar jag helst med cykel, för det gör så gott...
Tänk så det kan bli....

En skoldag kvar denna vecka....
Näst sista provet ( ett kartprov) hade mina provtrötta sexor ( och femmor) idag.
Lika duktiga som vanligt.....
Mina elever och deras föräldrar får dagens sista hyllning från mig.....för bättre än mina elever, det kan det inte bli....

Gavs guldstjärna, grunnar

 Har fått guldstjärna idag.
I att följa  den ordination som legitimerad yrkeskompetent gett.
Vilket borde vara en självklarhet för alla, kan man tycka.
" Lärare är de bästa patienterna man har", uttryckte kiropraktor David. " De lyssnar och gör som man säger"
"Borde det inte vara självklart?" undrade jag. " Om man nu betalar för att ta del av dina färdigheter och ditt kunnande, så vore det väl att kasta pengar och tid i sjön, om man inte följde dina rekommendationer."
Här fick jag guldstjärna i klokhet! Yes!
Men nu var inte alla så kloka som jag, förklarade David. På en del gick rekommendationerna in genom ett öra - genom ett tomt huvud ( mitt tillägg)- och ut genom det andra.
Guldstjärna i att följa rekommendationer, det hade givit ett skelettresultat över förväntan.
Det som normalt brukade ta fyra behandlingar, det hade jag och min gamla kropp tagit till oss på en behandling.
Så idag blev det bara lite nervkittling på problemstället, samt ett ordentligt tryck mellan kota 4 och 5.
Samt att höftbenen låg uppstabiliserade under fem-tio minuter.
Ny tid i maj.

Pratade med David om den märkliga känslan att tung tant kan tassa tyst.
Självklart för en kiropraktor, att det ska fungera.
Pratade också om det märkliga att varken ha varit uppkörd i magen eller haft halsbränna sedan första behandlingen.
Det var där kota 4 och 5 kom in.
De var också ur balans och har ställt till det för det digestiva systemet.
Jag är imponerad över en vad kiropraktor kan åtgärda.

Grunnar så vidare: Här har jag uppsökt diverse legitimerade yrkesmän under åren.
De har inte hittat några större fel på mig.
Förstår att det inte varit något medicinskt fel som de kunnat åtgärda, mer än med sjukgymnastik.
Även om felet år "ofarligt" så är det hämmande och besvärligt....
Och som David sa "Massage och träning är jättebra, men först måste man rätta till felet."
Hade det varit lite go och lite vilja i den läkare som presenterade röntgenresultatet för mig, så skulle han förstås sagt " Medicinskt kan vi inte hjälpa dej, men försök med en kiropraktor, det är han/hon som har kompetensen att åtgärda de problem som du har".
Blir lite sur på att inte man ser behandlingen av den mänskliga kroppen, som en helhet där alla kompetenser ska användas.
Jag skulle ju aldrig gått till kiropraktorn den gången jag bröt handleden.
Det är ju bara ortopedisk kompetens som kan åtgärda det problemet.
Men obalansen i skelettet, det är kiropraktorns område.
Varför i hela världen kan inte dessa samarbeta?
I andra länder är detta samarbete en självklarhet, varför finns det så mycket prestige kvar bland svenska läkare ??? Eller beror det på något annat än prestige? Okunskap?

Detta grunnade jag på, medan körde mellan Gislaved och Hestra.
Där blev det uppehåll för att köpa en alldeles nyutkommen bok "Skymningssång för de mörka rådarna" av Martin Laps. Fick tips om den boken av kollega Ingemar för ett tag sedan. Ska ta mig tid att läsa hela den 364 sidor långa boken för eleverna. Får bli tjugo minuter om dagen.... vi har haft alldeles för lite högläsning  och alldeles för lite svenska detta läsår.
Började läsa lite i boken i solstolen på altanen. Verkar bra.....
Fortsatte sedan grunnandet på ovan nämnda fråga under det att jag promenerade bort till Karla "Beyond the hills of the Hook".
Fick en trevlig pratstund och en försmak av vårens vackra blommor.
På vägen hem träffade jag Per. Han hade mycket att berätta från familjens resa till ene sonen i Singapore.
Tänker,  att  om man får förmånen att bli en pigg pensionär, så vill jag gärna göra någon långresa varje år så länge man orkar..... Det finns så mycket att se i vår vackra värld.

Påsklovet är över för denna gång.
Som alltid, så tycker jag att det ska bli skönt att börja jobba igen.
Har verkligen vilat upp mig detta lov, stående, gåendes och i liggandes i solstolen i solen.
Är lite stressad över att "Schoolovisionbidraget" bör vara inskickat om fyra veckor som senast.
Nu kan jag inte göra ett dugg åt detta, då jag lagt ut inspelning ( på tisdag) och filmning och videoklippning på "entreprenad".....Och skulle det inte komma något bidrag från Sverige, ja, det är absolut inte hela världen heller....

Har fått med fyra ryggövningar som ska göras dagligen från kiropraktor David. Känner igen dem alla från sjukgymnastens ordination. Har bara gjort dessa övningar när jag haft ont, och det "onda" har inte varit det största problemet under senare tid. Det är klumpfoten som jag retat mig mest på. Numera är klumpfoten en liten tyst tass av storlek 40. Och träningen, ja, den ska skötas exemplariskt. Jag är ju lärare! Och läraktig!

Efter helgen kan jag återgå till ett mera normalt liv, det är rekommendationen. Bra tycker jag... fast det är faktiskt rätt behagligt att stå framför datorn. Tror att jag fortsätter med det ett tag.

Skriver stående

... och så får det bli ett tag...
Har pallrat upp datorn på gamla Focus uppslagsverk sedan sextiotalet och Bra böckers årsböcker från sjuttiotalet...
Bra att dammsamlarna, som man inte riktigt haft viljan att göra sig av med, kommer till användning.

De flesta som känner till mig, vet att jag har haft en konstrande rygg i mer än tio år.
Har varit hos naprapat, distriktsläkare, på plattröntgen, hos sjukgymnast.
Detta under sammanlagt sju-åtta år.
Sjukgymnaströrelserna har varit till god nytta när jag har haft som mest ont.
Smärtlindringspillren som jag fått utskrivna har inte hjälpt ett dugg.

Under senaste året har jag känt högerfoten som en klumpfot, alltså den slår hårt i när jag är ute och går... det låter bonk, BONK när jag sätter i fötterna.

Under de senaste veckorna har jag haft lite ont i vänsterknät av och till,vilket  har resulterat i en Bakercysta. Den har blivit bättre, men har har inte gått ner helt.
Ett resultat av överbelastning och snedbelastning tror ju jag.

"Alla" människor uppsöker kiropraktorer.
Tänkte att jag också kunde göra ett försök och se om kiropraktik kunde få lite bättre balans på den gamla kroppen.
Blev rekommenderad Amadeuskliniken i Gislaved, bl.a. av skolsköterskan.

En ljus och tilltalande lokal mötte mig i något som tidigare måste ha varit en industrifastighet.
En yngre medelålders man kom uthaltande efter behandling och sade förtvivlat till receptionisten att "Nu ger jag upp detta, ska det verkligen göra så ont!?"
Jag var beredd att vända. Jag hade ju inte alls ont när jag kom.....
Receptionisten lugnade mig.

Fick fylla i en blankett och blev sedan hänvisat till ett litet ombonat behandlingsrum, med en svart brits som centralplats.
En ung man, i mina döttrars ålder eller något yngre uppenbarade sig snart.
Han var liten, kort och spenslig.
Undrade i mitt stilla sinne om han tänkte vända när han såg min storlek.
Det gjorde han inte.

Prat, undersökning, förklaring av problem samt behandling gick mycket snabbare än vad jag trott.
Var hos naprapat för ( tror jag) sju år sedan... hans behandling tog lång tid.... och eftersom jag inte hade ont just då, så gjorde jag ett uppehåll som aldrig blev avslutat.

David förklarade att  jag är sned i höften och att det påverkar en eller flera av diskarna i ryggraden.
Hans behandling gjorde att han tryckte tillbaka det sneda och när jag reste mig upp, så hade jag helt plötsligt två lika långa ben.
Häftigt att känna detta direkt....
När jag sedan började gå, så lät det likadant från båda fötterna.... bonk, bonk,bonk, bonk

Behandligen är enkel, det svåra är att få det hela att hålla sig på plats och inte gå tillbaka i sin snedhet.
Fick ny tid på fredag och ytterligare en tid nästa torsdag.
Då ska kiropraktorn göra en utvärdering och se om behandlingen lett framåt.
Har den det så blir det fler behandlingar ... om det inte funkar... ja, då kunde man väl ha ett värre handikapp än det jag har....

Har fått föreskrifter att följa:

• Stå, gå eller ligga - sitta minsta möjliga tid
• Inte städa 
• Inte lyfta tungt
• Kylpåse på det behandlade stället tre gånger per dag.
• Spinning är ok ... få se hur jag gör på torsdag....

Så nu har jag stått upp och ätit macka, stått i solen på altanen och läst utmärkta "Mercurium" av Ann Rosman och här framför datorn. Jätteskönt att stå och hålla uppe ryggen ordentligt!

Dessutom har jag hunnit med den första kvarten med kylpåse. Bra att vi hade en sådan i frysen.

Synd bara att jag missar två planerade geocachingresor - en med de geocachandepojkarna i Grimsås i morrn och en med Inga på fredag. Nåja, det kommer väl fler tillfällen....

Just nu känns det lite spännande att se om kiropraktorkonsultationen ger resultat ... och ser fram emot promenaderna som jag får göra så långa jag vill och orkar...

Och så får man träna på att vara ståuppare.....