Återträff och återbesök

Det finns väl fortfarande folk som anser att bloggar och facebook och övriga sociala medier är "dåliga"/farliga/ inte rumsrena. Genom bloggandet har jag träffat flera vänner, sådana som jag har kontakt med via medierna eller träffar lite då och då öga mot öga.
I måndags var det dags för årlig återträff med Mia.
Vi träffades vid Hoks herrgård och åt lunch tillsammans på den utmärkta golfrestaurangen.
Oj, vad mycket man har mycket att prata om när man inte ses mer än en gång om året. Det blev en hel del avhandlat under det att vi smakade på både fiskgratängen, flygande jakob, salladsbordet och kaffe med liten kaka.

Mia är geocachare hon också. Började med denna fritidssysselsättning ett bra tag före mej, men är ingen "storletare" utan ser cachingen som ett sätt att se nya platser eller gå trevliga rundor.
Fotointresset är också stort.... har man glömt "fina" kameran hemma, så går det bra även med mobilkameran.

Fotoobjektet var en stor blåklocka. Sådana fanns det gott om längs vägkanterna.
Vi hade bestämt oss för att gå en runda, som hette Gamla Malmbäcksvägen.  Nu var det ingen runda, utan man gick fram och tillbaka utmed en grusväg med gräs i mitten. Bra promenadväg var det alltså.

De flesta gömmorna var bra. Den första klarade vi inte, eller rättare sagt vi gick inte in för att försöka leta upp en ohintad svårfunnen gömma. Någon bergsklättring gav vi oss heller inte på och så var det en till gömma, som skulle vara enkel-men ohintad- som visade sig vara omöjlig. Där letade vi länge.

Vägen ledde fram till en sjö, där fick vi vända om och gå samma väg tillbaka.... och  leta upp den burk som vi missat på grund av för en för ivrig dialog, två sextioplussare emellan.

Kul, kul återträff, tyckte jag. Förhoppningsvis blir det en ny ... om ett år.

Vaggerydstrakten har massor av gömmor. Letade upp några ytterligare på vägen hem....

I går blev det ett återbesök.  Dock inget som man förevigar via foto.
Inte mycket att ta bild på en  tjock tant, som ligger på mage på en brits, medan liten och spenslig kiropraktor försöker finna fel under det något solbrända hullet. Han fann- i vanlig ordning- ett fel på höger sida i ländryggen och ett mitt i bröstryggen.  Med milda händer korrigerade han det felaktiga, förmanade den korpulenta damen att inte dammsuga, inte städa och inte klippa gräs under resten av veckan.... och att komma tillbaka på årlig rundsmörjning om ett år.
Det var skönt att vila ryggen genom att antingen promenera eller ligga raklång, resten av dagen. Det blev bokläsning i både solstol och soffa . "Sekten på Dimön" hette pocketboken som kom från Adlibris för någon vecka sedan. Det är första delen i en trilogi, och skriven av en kvinna som varit med i scientologernas "sekt", och som delvis skrivit utifrån egen erfarenhet. En gastkramande bok var det, vågade knappast fortsätta läsa... men gjorde så, ända tills den var utläst.

Så´n är jag och böcker.... vill inte sluta läsa när jag väl är fångad av handlingen.

Idag hade jag hoppats kunna ge   mig ut på en runda med vännen Inga. Tyvärr så kände hon sig inte tillräckligt pigg, så vi får vänta lite med den utflykten.

Föreslog då C-E att vi skulle göra ett återbesök på en av de vackraste platser jag någonsin besökt,
Nolgården, Näs. Det är ett naturreservat som vi besökte förra året vid denna tid, efter tips av geocachande vännen Birgitta.

Fin plats? Var då? ..tänker den som ser denna bild.
Jag tycker faktiskt att  denna vy är vacker, mäktig, talande.
Det gamla möter det nya - förfall kan också vara vackert.... tänker  också ålder.... känner mig
( nästan) som den förfallna gården, medan den unga generationen är de ståtliga vinande krafterna.....

Reservatet består av ett antal låga rullstensåsar, som ligger som "korvar" efter varann. Lite upp och ner, blir det att gå, där på sluttningarna.

När jag tänker rullstensås, så tänker jag förstås på barndomens alla sandåsar, som gjorde några familjer ganska så förmögna då jag var barn. Sanden blev till guld.... vet inte hur det är med sandtag i rullstensåsar idag... de kanske inte ens är tillåtna att använda längre. När jag var barn, så var man
(inte så) lite avundsjuk på de som ägde  åsar med sand ...och som kunde göra det till guld.

I Nolgården,Näs naturreservat är det inget guldgrävarmaterial i åsarna, utan kalksten.
Av den anledningen så blir floran väldigt speciell.

Orkidén heter brudsporre.  Mängder av nästan överblommad getrams finns på åsarna, liksom stora bestånd av blodnäva och en hel del gullkragar,

Solvändan är intensivt gul, och jättevacker. Tror att många av de blommor som finns på kalkstensåsarna vid Nolgården, också finns på Öland och Gotland, som har samma berggrund.

Förra året letade vi upp  4-5 geocacher som Birgitta ( bojip) lagt ut på åsarna.
I år fanns där ytterligare fyra gömmor att leta upp.

Trodde att detta var drakblomma, men se där hade jag fel. Detta är en ovanlig art av brunört. Syns ju tydligt om man väl tittar.
Några exemplar av den ovanliga drakblomman fanns kvar, tyvärr så ville inte kameran vara behjälplig med ett bra foto, så jag visar ett foto sedan förra året.

Dom är ju inte helt olika, drakblomman och den stora brunörten,

Blodnävan blommar i stora tuvor, de är ännu starkare i färgen än vad bilderna visar. Helt ljuvliga.

Mängder av stora blåklockor utmed åsarna....

...liksom brudbröd. Släkt till älgörten, som vi har så gott om hos oss, fast mycket mera graciös.

Massor av knoppar och blad fanns det av denna växt.
En ovanlig växt, men ett riktigt ogräs, där det far fram. Breder ut sig med rotstammar, precis som mitt vackerblommande hatobjekt, kirskålen.




Krissla heter växten.... och som utslagen blomma.... nä... den är inte så vacker.  Ser den nästan som en växtlighetens skamfilade hyena. Knopparna däremot, är fina.

Kungsljus, finns lite varstans, men inte så mycket i vår morän.
Kungsljuset vill ha sol och torrt om rötterna.

Kreatur kunde vi se lite varstans, på och mellan de små åsarna.
Det öppna landskapet skapar vindar som kan ge smart el.

Vi  gick en bra bit på de olika åsarna idag, eftersom bojip lagt ut "nya" gömmor för oss att leta upp.

En av hennes små rör hände i en oxel. Har aldrig sett en ticka på en oxel tidigare.  En ticka som dessutom levde på ett träd som var grönt och i allra högsta grad levande. Vacker var tickan också.... precis som allt annat i området.

En botanikens högborg är det verkligen, detta rikblommande naturreservat.

Allra mest berömda växt, det är fjädergräset. Det finns bara här och så på Öland och Gotland.
Förr i tiden var det betydligt mera vanligt.
Idag växer gräset mest i Ryssland.... och därifrån har det med största sannolikt invandrat till Sverige, för hundratals - kanske tusentals år sedan. Men nu är det nästan utrotat.

Den här killen höll på att inventera bestånden av ovanliga växter på åsarna. Han jobbade på uppdrag av naturvårdsverket. Han visade att det finns många plantor fjädergräs, men enbart ett fåtal blommar.
Han berättade också om den lika ovanliga smalbladiga lungörten, som blommar i maj.

Bestämde direkt att här blir det till att återvända igen, fast en dryg månad tidigare, nästa år.

Störde mannen en bra stund i sitt arbete. Han ville gärna bli störd och få berätta för oss om den ovanliga växtligheten.

En liten runda på ett par kilometer hade jag sett ut, bara halvmilen ifrån blomsternjutningsplatsen.
Kvarnrundan hette den och gick utmed en markerad led i byn Falekvarna.

Ur cachebeskrivningen: 
12 av gårdarna hade en egen kvarn. Kvarnarna var i högsta grad beroende av varandras vattenflöde. Det har aldrig funnits några egentliga vattendammar till kvarnarna. Den lilla bäcken Har gett tillräckligt med vatten för att driva vattenhjulen.I Falekvarna har det funnits sammanlagt 13 kvarnar. Idag återstår 6 kvarnbyggnader i varierande skick, 3 tydliga kvarngrunder Och 2 tydliga vattensystem för kvarnar som idag inte längre finns kvar.

Utmed leden var det rik växtlighet, ja, rena djungeln. Kirskål, vallört, gurkört, tistlar, nässlor.... och så den här nässelväxten som jag inte känner igen.

Över betad hagmark, genom hasselsnår, förbi odlad mark gick den markerade leden.
Omväxlande såväl i natur som i gömmor. Dödgrävarligan kallar sig de fem män ( tror jag det är) som tillsammans ( men var för sig) designat rundan. Suveränt bra runda...alla cacher hade något speciellt... någon tog det en stund att finna, medan andra var lätta.

En vickerväxt/ärtväxt var vanlig vid de torra vägrenarna längs byvägen. Google bildsök vill inte hjälpa mig hitta namnet på växten.

De gamla kvarnbyggnaderna var i bra skick.  Många bevarande krafter tycks finnas i bygden.

Mot Falköping bar det efter färdigpromenerad runda, återbesök på såväl utmärkta lunchstället Bredablick som i välsorterade ostaffären med bygdens namn.

Sexton gömmor fann vi. Denna var den sista för dagen. Ett TB-hotell. Nu besökte vi det för att det fått så många favoritpoäng. Tyvärr är jag en sådan där tråkig typ som inte bemödar mig med att föra de resande föremålen vidare. Tycker att det är en ointressant del av geocachandet. Tråktant, kan man tycka, som bara tar ut det bästa av fritidssysslan... att besöka vackra /intressanta platser och att få lite motion under det att  rundor promeneras.

En härlig sommar har vi haft så här långt, hela maj och juni. Snart är det återträff med julimånaden. Hoppas att den sköter sig lika bra som försommarmånaderna gjort.