Grejer på G

Eller inte. För det var ju inte så jag menade med rubriken....
Brukar f.ö. aldrig använda det där uttrycket, "På G".... Man kan ju lika gärna säga "På gång" .... lika många stavelser... så man vinner liksom inget på förkortningen.
Men det ska väl vara lite coolt, kanske, att använda uttrycket "på G".

Nä, jag tänker använda rubriken för att sammanfatta helgen på ett bra sätt.... för där var det mycket på G. ; )

Geocaching

Att leta burkar var absolut inte det primära med  weekendresan, men ändå fick vi ihop trettiotre stycken loggningar under helgen, lördag, söndag.
Tittar man på geocachingkartan, så finns det ju så mycket burk som helst, på alla möjliga och omöjliga ställen. Burkar så att det räcker och blir över.
Fördelen med detta, är att man verkligen kan välja och  få ut det allra bästa av geocachingen om man ger sig tid att läsa cachebeskrivningar, och sedan stannar till på de mest intressanta ställena längs den tänkta resrutten.
Blev bara en "ingenting speciellt att se"-cache på resan.... i en vägskylt, vid en liten väg som vi skulle svänga in på. Annars var det bara burkar, som visade något speciellt.

Vägen till Taube-spelen på Orust, gick på delvis outforskade vägar, då vi tog rutten Alingsås, Sollebrunn, Lilla Edet, Stenungsund.

Vid  Hedareds stavkyrka blev det ett stopp. Den byggnaden tröttnar jag aldrig på. Tredje eller fjärde gången, som jag loggat en cache där... och burkarna byter plats för varje gång. Mycket otyg i farten kring den gamla kyrkan, tycks det, oknytt som plockar bort det som folk söker efter.

Såg den första virtuella skattsökaren i området kring kyrkan, en kille som gick med sin mobil framför sig och letade Pokemonfigurer. Jättebra att hitta på något som gör att ungdomarna  vistas ute .... och jättebra när man har föräldern med, så den kan se vilka faror som kommer i de skärmstyrda barnens väg. Här var det en mamma med.... och man gick på glest trafikerade gator.
Läste att den första olyckan, i Sverige, med Pokemonjagande ungdom skett. Lätt gjort.... pokemonjaktens baksida.

Resan fortsatte genom Alingsås, och strax därefter visade gpsen oss denna fina sjö, Fjällsjön.
Tack gps för det, utan geocachingens möjligheter, så hade vi bara kört förbi.

Utan hjälp av geocachekartan, så hade vi missat detta möte med bräkande får. De var väldigt noga med att tala om för varandra, att nu hade det kommit in sådana där tvåbenta tokar i hagen igen. Men dom var inte farliga, de tvåbenta, de gick till samma döda ekstam, som alla andra och hämtade något där.
Måste vara ett heligt träd, den där gamla trädresten.

Jag tror att det var det man pratade om, det var ju ett himla bräkande i hagen...

Om man vill äta den godaste bulle som man kan tänka sig, åk till Brobacka kaffestuga.
En riktig liten pärla, med färskt och hembakat fikabröd, samt försäljning av produkter framställda i närområdet. Köpte med fyra kg vetemjöl, så kanske jag också kan baka sådana goda bullar.

Kom förresten på att margarin ger betydligt godare och saftigare bullar än smör.
Detta slog mig då vi tog en bulle till dagens fika. Den smakade bra, trots att den varit frusen. Senast jag bakade bullar, så hade jag margarin som jag behövde använda.Ska alltid använda margarin till bullbak fortsättningsvis.

Från Brobacka kaffestuga, så kunde man ta trätrapporna ner till järnvägsperrongen.
Nu var det länge sedan det gick något tåg, hela sträckan,  på den smalspåriga järnvägen längs sjön Anten.

En plastburk fanns där iallafall, och i den fanns det mynt från olika länder.
Tyvärr hade jag ingen utländsk peng att lägga dit. Om jag läst cachebeskrivningen lite bättre innan jag åkte hemifrån, så kunde jag säkert hittat något gammalt ogiltigt myntslag i någon låda.... peseta, lire, d-mark, gulden.... Nog var det roligare när pengarna såg olika ut i olika länder?
Och tack och lov att vi röstade bort euron!

Gräfsnäs

Gräfsnäs var en vit fläck på min karta, ända tills i lördags. Nu är fläcken ifylld.
Kanske vi ändå inte fick en riktigt rättvis bild av platsen, för när vi kom till slottet och dess park, så var där ett sjuttonhundratals-spektakel på gång.

Det kostade en slant att komma in på området, men då jag understundom är lite ekonomisk, och inte alls tänkte betala något inträde, så sa jag att vi skulle leta upp en geocache och sedan skyndsamt avlägsna oss från event-området. Detta gjorde att vi blev avgiftsbefriade.

Gräfsnäs är berömt för sitt slott och för sin ännu fungerande museijärnväg. Från stationen kan man åka rälsbuss till samhället Anten och tillbaka. Det var inget tåg ute  denna regniga dag.... men en enkel multi-cache ... eller var det kanske myst... skillnaden är ibland väldigt liten..... gav en kort liten resa per apostlahäst.

Golfklubb

Nä, golfspelare, det blir jag aldrig. Passar inte mig alls, för jag och bollar,vi passar inte så bra ihop. Jag förstår mig bara inte på dem.... och de förstår sig inte på mig. Samarbetssvårigheter, helt klart.

Men på golfklubb hamnade vi för där åt vi en utmärkt lunch, ( Golfklubbar är bra på det sättet, de kan ligga mitt ute i ingenstans, och de har - i allafall då det är 18-hålsbanor- alltid en restaurang med bra mat. Bra för den som kommit en bit från allfarvägarna)

Det var mannen på bilden, Rodney Sjöberg, som tipsade oss om att det fanns bra mat, alldeles i närheten av hans kyrka.
Kyrkan heter Betelhöjden, och ligger i närheten av Koberg.  Rodney har byggt kyrkan på egen hand och fått den välsignad av biskopen. Den fungerar som en vanlig kyrka, och skulle nog kunna vara lagom stor på de en del ställen, en del söndagar. Sittplatser inomhus är svårt att få till, men ståplats för präst och 5-6 personer, det funkar.
Rodney berättade att kyrkan är en populär plats för såväl bröllop som dop.

Golfrestaurangens kyckling med paprikasås och ris, smakade alldeles utmärkt.

Gnäll

Anledningentill resan i västerled, det var Taube-spelen på Orust. Sa till C-E redan på vårkanten att det skulle vara kul att besöka detta årligen återkommande evenemang. Kollade på hotell i närheten, och upptäckte att det var fullbokat både på Tjörn och på Orust.
- Nä, då struntar vi i detta, tyckte jag. Tycker att det skulle vara en utflykt med övernattning, om vi skulle åka dit.
C-E hade funnit behag i tanken på att höra Taube-melodier framsjungna av  kända artister, och började leta boende.
Han fann ett B&B- boende i Ucklum, nära Stenungsund. -Ok, då sa jag.... bokar du boende, så bokar jag biljetter.

Snacka om Bed och Breakfast-boende.
Vi blev tilldelade denna lilla stuga på 7-8 kvadratmeter. De enda möblerna i stugan var en säng - 150-160 cm bred - och en stol. Den var redan upptagen, för där låg det två handdukar.

Toalett och dusch fanns i ett uthus en liten bit bort.
Snacka om att denna tanten gnällde.... jag hade ju tänkt mig en lite lyxigare tillvaro. En hylla att lägga glasögonen på....  en liten radio... och toa i huset.... och rejält med plats i sängen.

Nu funkade det ganska så bra ändå, för vi skulle ju bara sova.



I väntan på att frukost skulle serveras, så fick det bli en backig morgonpromenad till den fina sjön, vid Älgbergets fot.
Det ska ju vara nyttigt att ge sig ut och promenera före frukost. Jag tycker mest att det var jobbigt!



Frukosten serverades i Älgbergets B & Bs huvudbyggnad, det hus som visades då C-E bokade övernattningen.  Ser väl någorlunda trivsamt ut.... och jag är säker på att det fanns något mer än en säng och en stol  med handdukar på, i husets 5-6 gästrum.

Frukosten var bra, nästan om hotellfrukost.  Så det fanns väl ingen större anledning till gnäll, Bed fanns det ju och Breakfast fick vi.


Göksäter

Årets Taube-spel genomfördes i Göksäter, mitt inne på Orust.
Vi hade köpt de "dyra" biljetterna och fick jättebra platser, nära scenen.

Det var en minifestival vi kommit till, med mat och öl-tält och en del försäljning av godis, fika och lite "krafs".
Publiken var av blandade årgångar, med övervikt av den äldre.

Inledningsvis var det lite allsång, med komp av den stora orkestern. Härligt att få  upphäva sin stämma tillsammans med alla de duktiga proffsmusikerna.

Jenny Berglund framförde tre-fyra Taube-låtar, bl.a "Flicka i Havanna".

Varje artist fick dessutom framföra en egen låt.

Ebbot Lundberg sjöng den hemska sången om den förlista briggen "Blue Bird av Hull".
"Byssan lull" sjöng han också, i sista versen visade han prov en sjusärdeles djup basröst.

Simon Zion var en ny bekantskap för mig. Jag har inte alls hängt med i Idol-svängen under de senaste åren. Det hade  han gjort. Jag tycker att han hade en jättefin röst och tror att vi får höra en hel del från honom framgent.

Välklädde Ola Salo sjöng låtar med massor av text. Fattar inte att han kan komma ihåg allt... men det ligger väl i hans jobb att göra så. Han sjöng bl.a. om Fritiof Andersson och om Pepita i Valparasio.
Hans egna sång var en låt i 3/4-takt om en flicka som hamnat på sjöbotten, och som han räddade från att drunkna. Hörde inte vad låten hette, men vill gärna veta det, för jag vill ha den otroligt vackra låten på någon av mina ostrukturerade Spotify-listor. Får lyssna igenom låtarna på hans soloalbum, helt enkelt, och hoppas att den finns där.

Huvudartisten uppträdde sist av alla.
En sådan karl! Åttiotvå år gammal och hur fräsch som helst.
Berättade små anekdoter kring alla de sånger han framförde.
Rösten är inte ett dugg åldrad, ej heller gitarrspelandet.
Sven- Bertil ackompanjerades till en del av suveräne pianisten Curt-Eric Holmqvist... oj, vad det var bra!

Alla killarna sjöng om prästinnan på Prästgatan när det närmade sig finalen..... och jag tycker att det är häftigt hur lätt det är att sjunga med i nästan alla Evert Taube-låtarna.... det man lärde sig som ung... det sitter kvar i hårddisken....

 Gravplatser

Ucklum har en lång historia. Ödekyrkogården tillhör en av de senare kapitlen.

Fem meter långe Vidrik Verlandssons grav såg ut så här. Han har besjungits i flera visor där man berättar om hans hjältemod, då han besegrade  jätten Långben Rese, Skulle gärna velat ha träffat denne man.... måste vara lik de stora krigarna från norr som förekommer i Games of thrones.

Geologi



Earth cacher brukar vara intressanta. De ger kunskap om vår geologiska historia.
Bockstenen är ett gigantiskt flyttblock, bestående av kvarts och fältspat.  Omkretsen är ca 25 meter och höjden 6-7 meter.

Gunnarsvattnet

En av resans höjdpunkter var den geocachingrunda som vi traskade runt denna skogsjö, Gunnarsvattnet.
Den lilla vackra sjön är belägen mellan Lilla Edet och Ucklum, i ett geologiskt intressant område.

Upplevelsen av en sådan här plats, är något som jag önskar alla. Lugnet, vackerheten, ljud av vind, vatten och fåglar.

Vägen till sjön gick på smala, regnskadade grusvägar.
Vägen runt sjön gick på breda stigar och lite leriga skogsvägar.

Tyvärr framgick det inte av cachebeskrivningen  hur lång rundan var... men den kändes som 4-5 km. 11 cacher + två mystar fanns på rundan. En hade jag löst hemma, den andra hörde till Lake-rundan.
I åtta av burkarna/rören fanns det frågor om allt mellan himmel och jord.
Svaret på frågorna skulle vara ett tal.
Ex, Hur många tänder har en mygga?
Hur många avlider årligen av att ha satt en penna i halsen.
Hur många månader av sitt liv ( till ca 80 år) tillbringar man på  toaletten?

Google har ju alla svar förstås. Sen är jag inte så säker på att de alltid stämmer.... har inte så stor tilltro till en del webbplatser.

Svaren:
47
100
6

Rundan var iallafall riktigt bra, och bildminnet från den vackra sjön, det vill jag bära med mig länge.

Gunnebo

Efter god lunch på ett värdshus i Lilla Edet, ett besök på Lödöse förnämliga museum samt en felkörning i Göteborg, så var det dags att sammanstråla med Johanna, Martin och C-Es syster Helena, för att, traditionsenligt, bevista Gunnebo slott och dess sommarteater.

I år byggde föreställningen på ett commedia déll art- stycke som skrevs på 1700-talet. Huvudrollsinnehavaren har en ganska fri rollgestaltning, och det är ju en grej som Claes Malmberg verkligen vill och kan utnyttja.

Själva storyn var tunn och  kunde spelats upp i en akt. Men nu var det mycket roligheter och skämt, snubbel, akrobatik och en del sång och musik, som gjorde att det blev en 3 timmar lång föreställning. Feel good-känslan fanns med hela tiden, absolut.... men det var långt ifrån den bästa uppsättningen av Gunnebo-teater som vi sett.

Men,men.... om livet vill oss väl, så lär vi vara på plats nästa år igen.

Glädje

Det slog mig under den roliga weekend-resan, hur otroligt otacksam jag egentligen är. Jag tjatar om att mitt liv är glädjelöst.... men det är det förstås inte.
Glad och tacksam är jag för att kunna se allt det vackra, kunna lyssna till ord och toner, få uppleva det fantastiska sommar-Sverige, kunna äta av den goda maten som serveras, få smaka på skogens överflöd av röda och blåa bär, känna solens varma strålar, kunna röra mig långa sträckor, kunna dra ner tillräckligt med syre i lungorna för att orka klättra upp för en tung backe, få träffa och umgås med dem som står mig nära, veta att de jag bryr mig om lever ett bra liv.

Jag känner så med min vän som tillbringat helgen på sjukhus för att förbereda sin tuffa behandling.
Jag tänker på Margareta, som var med mig, Johanna och Helena på den allra första Gunnebo-föreställningen vi bevistade, för tio år sedan. Margareta lämnade det jordiska förra veckan.

Visst är det glädje att få vara med i livet och få uppleva det.  Skäms på mig som understundom är så onöjd, trots allt detta.

Uppehållsuppdatering

Rekordlångt uppehåll här på bloggen? Helt ok, speciellt i denna härliga sommartid ( som jag f.ö. var rätt övermätt på för ett par dagar sedan.... men just idag är det jättegott med värmen... det finns ju massor av njutbar skugga). Ser f.ö. att det är ganska så mycket stiltje på de sociala medierna just ... och visst är det bra att folk njuter av sommaren, så länge den finns.
Men jag har lite tid för uppdatering i kväll... mest för den privata, men offentliga, dagbokens skull.

Förra veckan: På tisdagen skulle C-E på röntgen. Passade på att besöka bror och svägerska i vackra barnsomsbyn/hemmet. När C-E var genomlyst, så blev det en geocachingpromenad alldeles norr om Borås.  I Ekås, med utgångspunkt från Elfsborgsstugan. Hade inte en aning att Elfsborg har sin egen stuga, så långt från sin Arena. Rundan var helt ok, ganska snabba, men kuperade 4,5 km. Tror att det var nio burkar. Ganska långt emellan alltså. Tycker att det är bra om de inte är för tätt med burkarna. Trots allt så är det motionen som är det primära, burkhittandet är en rolig grej som gör att man  promenerar på olika ställen. Burkarna var lätthittade. Det är också bra... så tycker  jag...

I onsdags var vi på traditionell Gunnebo-teater.
Man brukar bjuda på farsartad musikteater. Detta år var det mera nummerrevyinspierad show. Stand-up. sketcher, mycket sång och musik. Lite för mycket  musik, tyckte jag. Claes Malmberg var, i vanlig ordning, den största behållningen. Lennie Norman... ok... samma med Ola Forssmed...Hanna Lindblad sjunger och dansar bra....
Nästa år vill jag se musikfars igen... absolut.
Men en trevlig kväll var det, i fint väder, i trevligt sällskap, på vackra Gunnebo.
Skoskav fick jag .... så blir det när tant tror att hon ska vara fin i "riktiga"  skor.....

Torsdagen ägnades åt vinbärsbuskarna. Sylt och saft fixades lätt och blev riktigt gott.
En cykelrunda fick det bli, då skoskav omöjliggjorde promenad.
Daglig motion ska jag försöka få till hela sommaren....
Ett dopp i Gusjön hanns också med.

På fredagen införskaffades fotförband och sedan kunde det bli en ordentlig promenad här hemma igen.
Och läsning av bok, i sol och i skugga... för nu hade sommarvärmen kommit på allvar.
Läste en bok av en av mina favoritförfattare, Carl-Johan Wallgren. Det var första delen i en thriller-serie, Skuggpojken. Klart rekommenderbar läsning.

Vädret gjorde ju att det var skarpt Halmstadsläge. På lördagsmorgonen ställde vi kosan i syd-syd-västlig riktning.
Johanna och Martin var redan på plats, och gjorde att vi fick trevligt sällskap lördag och söndag.
Grillmat, spelkväll.... och mygginvasion.
Förr i tiden var det mygg och knottsäkert vid västkusten. Det har det inte varit under de senaste somrarna. Detta år var det mer mygg än någonsin. Som tur är, så är det en typ av mygg som är stora och slöa. Men blodsugare är de... och jag blev varse att det var bättre att låta myggorna äta klart, än att skrämma iväg dem/slå ihjäl dem, då de just påbörjat måltiden. Färdigätna mygg orsakade ingen klåda, vilket de som bara påbörjat måltiden gjorde.

Insåg att jag för ovanlighetens skull kunde få en riktig Halmstadsemester, hela fem dagar i stugan.
C-E hade ny röntgentid på måndagen, och då kunde jag ju stanna kvar.
Så på söndagskvällen begav sig alla mot inlandet igen... och jag begav mig ut på geocachingtur på cykel.
Trampade runt på, för mig delvis okända vägar, och fann ett TB-hotell (utan TBs... och jag hade inte tagit dem ändå ... för jag tycker att de är lika ointressanta som det där med att hinna först är..), till Fyllinge, till en stadsbondgård mellan Fyllinge och Snöstorp, till en "badsten" vid Fylleån...... Ja, det var en rolig cykelrunda...en runda som jag aldrig kommit iväg på om jag inte haft en cachekarta att följa...

På måndagen så blev det de sedvanliga två timmarna på stranden, med sol och bad. Sedan cyklade jag in till centrum, letade upp en cache i en park... sedan var jag trött på burkar och begav mig på en shoppingrunda i stället. Alltid kul med lite nya kläder.... : ) Indiskt blev det till lunch, på en centralt belägen restaurang. Mums, för indisk mat.

Johanna hade med sig en bok av David Eberhard till Hd.  Den handlade om hur lätt det är att anse sig kränkt, att anmäla det till olika myndigheter och hur snett det slår för hela samhället.  Det var en väldigt intressant bok att läsa, där jag gång efter annan mentalt nickade instämmande. Jag har också många gånger tyckt att det är helt sjukt att de människor som (ofta) tillför minst och som klagar mest på hur de och deras barn blivit behandlade ( kränkta) får ta så stor plats och styra så mycket.... därför att det svenska samhället "jamsar" med dessa människor. Det är en bok som alla som jobbar i skola ... och inom många andra förvaltningar, skulle må bra av att läsa, och ta till sig. Vi måste hjälpas åt och stå på oss, så att inte småsaker får ta en massa tid och kraft ifrån oss.

Läste också en Peter Gissybok i Hd. Han var på vår skola och ledde workshops med eleverna i våras. Två gånger var han hos oss. Den ena gången var jättebra, det jobb som barnen gjorde utifrån detta var också bra, men hans återbesök kunde vi vara utan.
Jag beställde en del av hans barnböcker till skolan. Inga höjdarböcker direkt... mycket bajs och kisshumor.
Beställde också några av hans deckare för egen del.... nä... jag gillar inte hans böcker. Som tur är, så finns det andra som gör det.

Läste också en riktig "feel-good"-bok, under mina fem dagar i stugan. En bok av Sheila O´Flanagan, en berättelse som var en lagom blandning av intriger och olycklig/lycklig kärlek... och som slutade lyckligt... och ganska förutsägbart. Ibland är det underbart att få gotta sig i en sådan bok.

C-E kom tillbaka på tisdagen. Vi hade bestämt att vi skulle gå ut och äta på kvällen. Fiskplanka på Pio.
Beställde bord, då jag var inne i stan på måndagen.
När vi kom till restaurangen på tisdagskvällen, så fanns det ingen anteckning om bokat bord. Konstigt, tyckte jag. Jag hade ju lämnat både namn och telefonnummer. Nu ordnade det sig ändå, det fanns lediga bord på Pios utomhusservering.
- Gick du till rätt ställe? undrade C-E. Restaurangen bredvid ser ju likadan ut.
Jag gick inomhus på Pio och kollade. Där såg det inte likadant ut som när jag bokade dagen innan. Gick till grannrestaurangen. Kände igen mig!
Så kan det gå för tant i värmen.
Nu gick det bra att avboka på plats också.
Tjejen som skötte serveringen var också påverkad av värmen.
När vi skulle få vår mat, så kom det två fiskgryta i stället.
Men man fick ordna fram sin goda fiskplanka, och det gjorde man också.

Åt en helt fantastiskt god efterrätt.  Hemgjord vaniljglass med den mest perfekta kolasås man kan önska, samt en mängd olika bär och frukter.
Det var jobbigt att cykla hem med full mage. Ett glas rosévin till Morden i Midsumer påverkade matsmältningen positivt.

Johanna och Martin, och deras två katter, återvände till kustboendet i går, onsdag.
Så fick vi återigen lite trevligt sällskap.
Tog morgonpromenad på med C-E på stranden och en egen cykeltur ut till naturreservatet söder om Hagön, denna dag, då jag faktiskt var lite sol och badtrött. Det blev iallafall en stund på strand och i ljummet vatten, innan det var dags att bege sig hemåt.

Några sköna sommardagar var över för denna gång.

En katt är borta, Fredrik. Han har inte kommit hem efter sista natten utomhus. Rävmat? Eller bara skönt att vara utomhus? Fransson har varit inom som hastigast men snabbt begett sig ut på jakt igen. Idag hittade vi en hare på gräsmattan. En harunge. Bredvid harungen låg två avbitna öron. Huvudet var uppätet. Någon av våra "fina" husdjur som varit i farten, förstås.....

Har idag också fått veta behandlingsplanen för C-E. Det är som det är, men kunde varit ännu värre. Den som vill veta mer, den får höra av sig.... Inte så många som "vågar"... det svåra är det alltid svårt att prata om.

Dagens motion: Cykelrunda kring Nittorp. C-E tyckte att det var jobbigare än hans power-walks med Johanna. Jag tycker absolut tvärtom.... tror att det är så att en del av oss är bättre rustade för cykling, andra för att gå/springa.... Så är det med det mesta... vi är olika.

Uppdateringen utförd.

Sehr schön

Ser sjön, ja, det gör man nästan hela tiden då man går Masken64s nyutlagda cachingrunda runt Ösjön, Limmared.
Dessutom var rundan sehr schön, såväl som promenad som letningsrunda. Även vädret får ingå under denna beskrivning.
Förra året gick jag rundan på egen hand för en enda gömmas skull.
Det var en lika bra promenad det, men det är nästan alltid roligare att ha sällskap då man cachar.
Fyra ögon ser mer än två.
Så det är av stort värde att även C-E tycker att det är bra motion och rolig sysselsättning att gå på cachingrundor.

Parkerade bilen vid Ösjön och satte igång gps och c:geo.
Blev riktigt förvånad då jag insåg att vi stod 35 meter från en gömma som Ardalen/Ahlin lade ut i adventstider.
Bonuscache redan från starten!

Första gömman på "Ösjön runt" hittades efter en stunds letande.
Masken 64 hade i cachebeskrivningen varnat på stundtals snurrande gps, och så var det här.
Men med en bra hint, så kunde vi ändå hitta den fina gömman.

"Mount Limmared", heter en gömma som fanns även förra året.Även denna utlagd av Uhlin/Ardalen.
Cachen har terräng tre och är en klättrargömma, och det  var inte något som 58årig tant ville testa på egen hand, då hon passerade för dryga året sedan. .
Nu var vi två,  så sexdecenniejubilerande maken tog de sista branta kliven upp till gömman.
Tror att det kändes som en ganska så lagom utmaning för honom.
Bra gömma, den är ganska självklar... hjälper och koordinaterna var också ok.

Vandringen kring Ösjön fortsatte på fina stigar och skogsvägar.
Ösjön 2 låg en liten bit från stigen, uppe på en kulle, med finfin utsikt över sjön.

Man blir så glad av fint  iordningsställda stigar, med fräscha broar och spångar över tidvis blötlagda ställen.
Vid inloppet/utloppet från Ösjön behövdes en ordentlig bro, i övrigt var det så torrt så man kunnat ta sig fram överallt.
Här fanns en riktigt häftig gömma... en lurargömma!Kul!

Halvvägs på rundan, fanns det fikabord och grillplats.
Smakade väldigt gott med kaffe och macka.
En fin cachegömma fanns det också... och så utsikt över den fina sjön. förstås.

Sensommarblommorna har kommit.
Videörten gillar våtmarker.

Masken64 hade valt ut varierande gömmor och olika svårighetsgrad på gömmorna.
Det var överlag ganska låg svårighetsgrad i rankningen, tror att 2,5 var den högsta.
Alldeles lagom när man promenadcachar.
Här fanns en enkel, men riktigt "otäck" gömma.

En sträcka av rundan gick utmed en gammal väg, där det fanns ett par hus,bl.a. denna gamla gård.
Vet inte om det var ett permanentboende hus eller ett sommarboendehus ... men hur som helst så bodde man jättefint alldeles invid sjön.

Nio gömmor finns på "Ösjön runt".
Till detta kommer de två Ardalen/Uhlingömmorna samt den gömma som jag hittade förra året.
Vill man leta mer burkar, så finns det ett antal i närheten.
För egen del så blir jag cachenöjd efter en stund, och när promenaden är klar, ja, då är det slutcachat för min del.
Kan absolut tänka mig att åka bil mellan gömmor, men helst inte så här års och inte efter det att dagens promenad är klar.
Nu var det bad som hägrade i stället.

 Det visade sig att Ösjön var en guddomlig badsjö.
Svalkande, snabbt djup med mjukt härligt vatten som gjort att simma i.

Njöt av den vackra naturen vid den fina sjön och tackar härmed Masken64 för en fantastiskt fin runda.

Vi blev inspirerade, jag och C-E, och vill gärna ge något tillbaka till alla dem som lägger ner tid på de fina rundorna som gett oss sommarmotion. Funderar på att lägga ut en runda i anslutning till vår by. Tre kilometer på skogsvägar, nedåt Ryda. Tyvärr har vi ingen sjöutsikt att erbjuda, men ett par anlagda dammar och lite andra minnesmärken. Ska ta en rek-runda i morrn, tänkte vi.

Igår blev det en cache hittad.
"Majros" vid Gunnebo.
Det är tradition att åka till slottparken utanför Mölndal och se på sommarteater på Gunnebo.
Johanna och Martin hör till tradítion och dessutom svägerska Helena.
Kul att även J och M börjat med geocaching så smått.

Gunnebo slottsteater är något alldeles utöver det vanliga.
Alldeles bredvid scenen så går korna och betar...det är bara ett tiotal meter gräs och ett stängsel som skiljer dem från att bli scenartister.
Rogivande att se kreaturens fridfulla betande.

Malmberg, Harrysson, Ljungqvist, Holmberg ... ja, det ä tunga artister på scenen.. och Gunnebo slottsteater är ALLTID underhållande. "Charmören från Långedrag" var nog en av de allra bästa vi sett. Skrattade stundtals så att det gjorde ont i magen. det händer inte så ofta numera... Roligt, roligt .... inget plumpt... bara skitkul.
Rekommenderas för den som har lite ledighet kvar.
Vilken förstås rundan runt Ösjön också gör.
Livskvalitét, det är något som både promenad och hjärtliga skratt ger till oss alla.