- Du behöver ju inte betala in räntan i förskott, uttryckte sig vid något tillfälle min dotter, psykologen, då jag - som så ofta- oroade mig inför någon tillställning.
Visst har hon rätt... men ändå inte. Det kan vara bra att vara orolig, tänka att det blir fel, och sedan i efterhand kunna konstatera att det var superkul att träffas och umgås med nära bekanta och avlägset bekanta.
Jag har, vid enstaka tillfällen, sett fram emot en del möten, men blivit så oerhört besviken efteråt. Bättre att det är tvärtom.
Fyra av makens kusiner är uppvuxna utanför Linköping. Tre av dem bor kvar i området. Det var till en av kusinernas lantligt belägna hus, som "kvarvarande" morbror och moster, kusiner, kusinbarn och kusinbarnbarn var inbjudna. Det är tredje gången som släktträffen ordnas. För fem år sedan var vi hos morbror utanför Varberg, för tre år sedan var vi hos makens syster som bor en km från oss. Första gången var trevlig, förra gången, då vi var medarrangörer, var riktigt hemsk...
Igår var det bara trevligt! Kände mig så glad, då vi åkte hem från Östergötland...
Från vår familj kom även Johanna och Martin och killarna. Kul för Konrad och Karl-Petter att få träffa sin lille "tredjedelskusin". ( Vi kallar det så, släktförhållandet mellan kusiners barn)
Drygt trettio personer blev det, med ett upptagningsområde från en stor del av Götaland, från Staffanstorp, Varberg, Kolmården och Trollhättan..... Yngsta deltagaren var sju månader, den äldste var makens yngste morbror som fyller 75 i höst. Så härligt med blandade åldrar....
Fem hundar var med på träffen. Jyckar av olika storlek, ålder och ras. Lilly och Märta från Staffanstorp var riktigt trevliga.
Ett del av oss passade på att avlägga ett besök på flygplansmuseet, innan det var dags för gemensam middag.
Riktigt kul tyckte killarna från Värnamo....
Lekplatsen utanför museet fick högt betyg.... och så fick ju killarna var sitt litet leksaksflygplan, inköpt i den "lagoma" souvenirbutiken.
God cateringmat serverades i församlingshemmet vid kyrkan, där de fyra syskonens pappa och makens äldste morbror har sin grav.
Tyvärr var ett par av de anmälda kusinerna förhindrade att vara med. Covid hade drabbat paret som skulle kommit från norra Skåne. Bara att konstatera, viruset är still going strong....Tråkigt nog...
Vid åttatiden var den roliga dagen till ända. Vi vände hemåt, två timmars bilåkning går ganska snabbt, speciellt som man under en bra stund hade utsikt över Vättern och den magiska solnedgången över sjön.
Mycket stillasittande blev det under gårdagen. Efter en sådan dag "skriker" den gamla kroppen efter att få röra på sig. Långpromenad alltså.
Får till och med möjlighet att delta i tema "Skyltsöndag" idag, då jag gick förbi den här roliga skylten i grannbyn.
Kreatur måste tycka att jag är väldigt intressant. Jistandes vad de glor.....Undrar om det är för att jag ser konstig ut... eller om de är fulla av beundran för den tvåbenta tokan.....
Torpa Slottsteater hade premiär i fredags. "Alice i Spegellandet" var titeln på årets uppsättning. Vill gärna se de duktiga amatörernas traditionella ( ja, utom de två senaste åren då) sommarteater vid vackra Torpa.
Träffade på några grannar på förmiddagspromenaden,. Nämnde att jag tänkte åka och kolla på årets uppsättning i eftermiddag. De var på direkt, så jag fick både skjuts och trevligt sällskap .
( Maken är inte lika teatergalen som jag. Han ville hellre se på Elfsborgsmatchen på TV. Blev tydligen 4-4, mot Häcken, ett av toppenlagen. Ett steg framåt. Ännu roligare är ju att Värnamo besegrade Hammarby. Riktigt stort)
Tyvärr var det inte ens halvfullt på teaterföreställningen. Hoppas och tror att det kommer mer folk på de kommande föreställningarna. Man kör fem föreställningar per vecka, under fyra veckor. Kul föreställning med mycket fart och fläkt. Och med ett budskap; tro på dej själv, kontrollera själv ditt liv, inse att du kan, inse att du är värdefull.
Så borde jag ju tänka innan jag skaffar magvärk före de tillställningar som jag känner mig tvungen att gå på. Skippa förskottsbetalningen av räntan, alltså. Och tro att det blir bra, bara jag själv är positiv.
Ja, det var inte utan det kändes att tårar ville stiga upp i ögonen, då vi äntligen gick uppför de tre halvtrapporna i den välbekanta trappuppgången.
Mer än fyra och en halv månad var det sedan vi träffade det här lilla yrvädret och hennes familj senast.
Visst hade man hört talat om corona, covid-19, då i början av februari, men inte kunde man för sitt liv tänka sig att det skulle bli något som skulle komma att påverka vår vardag, på det sätt som det har gjort.
När vi, tillsammans med kusin Konrad från Värnamo, sa hej då den där gången, så hade vi redan ett nytt datum för besök inplanerat. Konrads mamma skulle också ansluta och jag och min äldsta dotter skulle gå till Malmöoperan och se stjärnspäckade operetten "Orfeus i Underjorden". Biljetter fanns inköpta tills i slutet av mars.
Men se, det blev inget med det..... och inga Malmöbesök på lång tid.
Som den icke insatte i epidemispridning, så tycker jag att det var fel att stänga ner hela Sverige på samma sätt, samtidigt. Det var ju i Stockholm som smittan fanns, i någon mån i Göteborgsområdet. Malmö och Skåne har, enligt statistik, de färsta covid-fallen per 100 000 invånare i Sverige.
Här ute på landet, hos oss, så har smittan börjat spridas först nu - till stor del beroende på ansvarslösa ungdomars festande...
Så.... kanske man skulle satt in olika åtgärder i olika områden.... och så även i dessa dagar, då så mycket öppnats upp.
Även om det dröjde lång tid innan vi kunde ses igen, så blev det en superrolig och superfin återförening.
Kusinerna lekte på ett helt annat sätt än vad de gjort när de träffats tidigare. Nu var de bästa kompisar, och jag tror att det var enbart tre gånger på hela dagen, som de kivades. Mest beroende på för låg blodsockerhalt.
Det blev, som vanligt, en kort promenad till närbelägna Folkets Park och alla dess roliga lekplatser.
Varmt var det, och lite jobbigt för både stora och små. Men naturligtvis kan man köpa glass i parken, och gott om skugga finns det... jo, det är allt en toppenplats.
Den stora trädgården vid familjen bostad, den har jag alltid tyckt så mycket om.
Blommande växter, från februari till november- december. Stora ytor för lek och flera små "rum" med trädgårdsmöbler. Och så alla barn som man nästan alltid träffar på. Ofta finns det en lekkamrat ute.
Igår var det bassängbad och vattenlek som gällde,
Det är alltid lite tråkigt att säga hej då och åka hemåt.
Igår kändes det som om det var lagom att bryta när barnen blev lite småstökiga.
Det hade varit en lång dag, och de hade varit i farten hela dagen. Och då menar jag - i farten.
Nu hoppas vi och tror, att vi snart ses igen.
Semestertider står för dörren och då har även den yngre generationen mer tid att resa till nära och kära och hälsa på.
Så nu hoppas vi att vi kan ses i Halmstad allihop, snart, och att även Karl-Petter kan få träffa sin kusin Ava.
-
- Var det en kul dag i Malmö? frågade morfar, då Konrad tagit plats i barnstolen och vi körde norrut igen.
- Nä. sa Konrad med övertygelse.
- Varför det? undrade morfar.
- För att det är så tråkigt att åka hem!
Det ligger något något i det... men det är mycket tråkigare att inte ses alls.
Två minuter efter sitt uttalande sov Konrad. Det hade varit en kul, men tröttande dag.
Så här i sista sommarlovets sista dagar, så blev det ett återbesök till Gränne gruva, söder om Holsljunga.
Det måste finnas ett antal eldsjälar boende på, eller återvändande till, denna intressanta plats, med tanke på hur välgjorda de två vandringslederna är.
Det var mindre än ett år sedan som vi vandrade den korta leden.
Idag var det dags för ett återvändande för att njuta av den längre leden, 3,6 vackra kilometer lång.
Regnet kom och gick och återvände igen. Det känns gott att det varit en helt normal, jättebra sommar detta år. Det ska regna i sensommartid!
I sensommartid är det skogspromenader som är de allra vackraste.
Ljungen återvänder varje år och gör skogarna till de mest njutbara av platser.
Ett återbesök i gruvan ville vi förstås göra. Gränne gruva, med sina mångfärgade bergvägg är en plats att återvända till.
För två år sedan ordnade C-Es morbror en kusinträff. Det var en trevlig tillställning.
Det blev tal om att göra träffen till en tradition. Vartannat år. Denna gång var det vi som bor nära morbroderns ( och hans fem syskons- varav fyra har lämnat det jordiska) föräldrahem.
Vi fick möjlighet att återvända till det forna barndomshemmet i Gårdö. Vilket uppskattades av många.
För egen del, så var det en riktigt pestig dag, förstörd av en enda människa. Varför kan man inte vara som folk de få gånger man möts? En dag som slutade i besvikelse- och trötthetsgråt, för min del. ´
( Men sånt skriver man förstås inte om på sociala medier! )
Över till trevligare saker... BARNBARNEN!
Det har blivit en hel del tid med dem, under den senaste veckan.
I Ulås, i Stockremma/Moghult, i Halmstad.
Nu har de återvänt hem alla tre, men snart är det dags att träffa dem igen. Gäller även lilla malmötösen!
Detta är f.ö en bild som jag tycker är SÅ bra. Tvååringar/två och ett halvt-åringar med stort intresse för böcker! Det gillar en fröken-mormor. Att låta böcker bli viktiga, det borde f.ö. alla mor och farföräldrar uppmuntra sina barnbarn till.
Varje sensommar, sedan... tja, tjugo år tillbaka, så brukar jag återvända till Sveriges vackraste och bästa scen. Torpa slottsteater. Årets uppsättning var suveränt bra.... och framförs av amatörer ... fast nog är de halvproffs, många av de unga som är med. Svindlande höjder, romantik, dramatik tragedi. allt i ett med lite extra. SKITBRA!
När augusti börjar närma sig sitt mittpunkt, så har de allra flesta återvänt till sina arbeten.
På onsdag är det dags även för denna tanten att påbörja sitt sista arbetsår. Känns bra att komma igång igen! Ska försöka njuta så mycket jag kan av de härligaste av alla yrken, det yrke som jag kommit att återvända till skoldag efter skoldag i 44 år.
Svärmor Ingrid hade fem syskon. Gerhard, Kerstin, Åke, Margareta och Bengt-Göran.
Deras mamma Svea hade småbarn från mitten av tjugotalet till slutet av fyrtiotalet. Det var mer än tjugo års skillnad mellan de äldsta och de yngsta syskonen.
Trots detta, så höll de ihop på ett föredömligt sätt, fast att de bosatte sig på såväl ostkust som västkust som mitt emellan.
Eftersom jag funnits med i familjen i över fyrtio år, så har jag träffat alla syskon många gånger och även deras barn, C-Es kusiner vid olika tillfällen.... födelsedagar, bröllopsdagar.... och på sistone mest på begravningar.
Tyvärr finns bara två av syskonen Nilsson kvar i livet idag.
"Minstingen" Bengt-Göran och hans fru Gunilla, tyckte att det kunde vara läge att samla alla kusiner med familjer, så här i slutet av semestertiderna.
Ett sånt bra initiativ!
Med anledning av sjukdom ( som tur är ej jätteallvarlig) så var broder Åke och hans familj inte med på träffen. Önskar dej f.ö. god bättring Åke, och hoppas och tror att ni alla kan vara med nästa gång!
Trettiosju personer, från fyra olika generationer, kom att träffas hemma hos Bengt-Göran och Gunilla i Väröbacka. En supertrevlig dag hade vi, trots regn under förmiddagen.
Ylva och Li, det är Gerhards döttrar. Jag kommer ihåg dem som yngre tonåringar, från den första tiden jag var tillsammans med C-E, och ofta befann mig i hans hem.
Deras bror Torgny ( som jag missade helt att få med på "eget" foto) är den som "representerat" familjen mest, när det varit högtidligheter... och då mest begravningar.
För första gången fick vi nu träffa nästa generation som härstammar från Gerhard; mysiga tjejerna Ella, Tova och Kim. Det blev kusinträff för dem också, antar att de inte träffas så ofta då en familj bor i trakten av Linköping och en familj bor i närheten av Malmö.
Från sin gård på Hallandsåsen kom glade Anders med mysiga fru Anna-Karin, samt en av deras två söner. Anders är son till Kerstin. Anders och Anna-Karin, de vet hur man sprider trivsel på en tillställning, alltid lika glada är de.
Margareta lämnade det jordiska förra sommaren, tyvärr alldeles för tidigt.
Sonen Martin och hans Johanna, samt deras dotter Elsa, är det alltid lika roligt att träffa. Eftersom de bott närmast oss avståndsmässigt sett, så har vi setts lite då och då under årens lopp. Mamma Margareta hade vi en hel del kontakt med, speciellt så länge svärmor Ingrid fanns.
Det är synd och skam att jag inte fick med en enda bild på värdparet. Återanvänder en som jag tog förra året, då vi besökte dem.
Bengt-Göran har en stor och utspridd familj.
Yngsta sonen Christian med fina flickvännen Bendicte bor i Oslo. Där bor även deras storebror, som tyvärr inte hade tillfälle att komma med på träffen.
Ulrica bor i England, med sina barn Ted och Svea....
... och Maria bor med med sambo och Tor och Vidar i Karlstad.
Här blev det ett kusinmöte... fast i nästa generation...
Kunde inte motstå att ta flera bilder på denne lille värmlänning, Vidar, ett och ett halvt år gammal -nästan. Ett av flera charmtroll som har utsprung från Svea i Gårdö - C-Es mormor, en kvinna med krut i, som jag har många glada och goa minnen från.
Ingrids tre barn var alla med på träffen.
Bengt hade med sig hela sin familj, döttrar, son, svärson och dotterdotter Alma.
Johannas familj fick representera de senare generationerna hos oss.
Helena och Roger, med broder Bengt. Helena har koll, henne ska man ta kontakt med om man undrar något om familjeförhållandena. Känns lite som hon tagit sin mormors Sveas sammanhållande roll. Bra, tycker jag!
Efter att ha anlänt till Väröbacka under förmiddagens lopp, och efter fika och lunch, så var det dags att röra på sig lite. Regnet hade i det närmaste upphört, och för de flesta kändes det bra med en promenad... eller en biltur till Borrås skåra.
Borrås skåra
Gillar du spänning och mystik? Då ska du besöka Borrås skåra – en av Hallands märkligaste naturformationer.
I Värötrakten, norr om Varberg, finner du en drygt 100 meter lång bergsklyfta, som för tankarna till troll, äventyr och magi. Släpp loss din fantasi och följ med till en annan tid. Borrås skåra är platsen som inte lämnar någon oberörd. Borrås skåra hittar du i närheten av Åkrabergs naturreservat, som i sin tur ligger i trakterna kring Väröbacka. Det är som om en gigantisk kniv farit fram och delat berget rakt av. Skåran är cirka 100 meter lång, 10 meter djup och cirka 1-2 meter bred. På sina smalaste ställen är den inte mer en halv meter bred. Ett fastkilat klippblock vilar hotfullt vid skårans ände. Vad har egentligen hänt här?
Skåran är troligen bildad av strömmande vatten från inlandsisen, alternativt en sprickbildning med förskjutning. Den har sedan vidgats genom erosion och vittring.
PROMENADEN Borrås skåra består till största delen av ekhagmark, och du måste vara ganska rörlig för att kunna ta dig upp genom skogen till skåran. Den 80 meter långa stigen är väldigt brant och du måste se upp för en del rötter. Men det är värt besväret. När du väl har tagit dig igenom skåran kan du klättra upp på toppen av berget och njuta av utsikten över Väröbygden och dess kustlandskap. Ta gärna med en fikakorg. Västerut hittar du den så kallade ”rövargrottan”.
Ravinen öppnar sig likt ”Ronjas helvetesgap” på ena sidan. Borrås skåra skulle ha blivit helvetesgapet i Ronja Rövardotter, men skåran var för smal för hästarna. Hela filmteamet fick flytta till Fjällbacka, där det fanns en bredare bergsspricka. ( texten hämtad från Getteröns hemsida)
Finfin utsikt är det från toppen. Lite otäckt att ta sig upp ( och framförallt ner) i branten, på hala stenar och rötter. Trots någon lite "rova" så avlöpte allt väl.
Och Ted, ( bilden ovan), han är ett riktigt klätterfenomen.
God buffé, innehållande halländska specialiteter, avnjöts ( i ordets rätt bemärkelse) på Frillesås golfrestaurang. Kycklingfilé, lax, grönkålspaj, tartaletter med pepparotskräm mm ingick den alldeles lagom avvägda buffén.
Sysslingar i olika åldrar kunde umgås en stund efter maten.... sysslingar Linnea och Elsa...
... och sysslingarna Konrad och Alma.
Vi tackar Bengt-Göran och Gunilla för ett mycket trevligt möte, trettiosju släktingar med anknytning till Gårdö, emellan.
Vi har en idé i vår familj, jag och Johanna pratade om detta i bilen hem - och dessutom berättade C-E som stannade i Väröbacka lite längre, att man pratat om samma idé där: Om ett par - högst tre år, så träffas vi igen, förhoppningsvis även med Åkes familj.Lämpligt träffpunkt bör vara här i Moghultsbyn. Vi ska försöka få till ett besök i Gårdö... kanske kunna komma in i Sveas trädgård. Ser fram emot detta!
