Vardag

 För vardag är det väl, när man inte gör något speciellt. 

Ni är ju en hel del som bloggar dagligen, och just berättar om er vardag. Det är lite konstigt, men till en sådan blogg återvänder man gärna. Det är ett igenkännande, det är ett lugn, det är en lunk som visar att en "vardag" innehåller mycket stillsam glädje... och en smula stillsam sorglighet.

Tänkte att det får bli lite vardagsblogg här också.

Tisdag; Det är ju mormor-morfarsveckodagen. Iaf detta läsår. I augusti -24 börjar även Karl-Petter förskoleklass, och då blir vardagen lite annorlunda för honom... och för oss. Vi brukar komma till Ulås vid niotiden på tisdagar. Ibland har mamman redan påbörjat sin arbetsdag hemifrån, och då får KP "titta" medan han väntar.  Killarna har inte så mycket skärmtid i övrigt, så att det är helt ok....

Igår skulle vi inte vara i Värnamo förrän vid elvatiden. K-P skulle vara på "dagis" under några timmar, eftersom de "stora" barnen skulle få besök av brandkåren. Det är klart att han ville vara med på det. Och oj, vad han lärt sig mycket. Att det regnade, då alla femåringarna fick spruta vatten på eld, det gjorde ingenting... det roliga var att spruta.

När han kom hem, så gick han direkt och hämtade sina brandmanskläder och sin stora brandbil.  Den nya kunskapen måste ju praktiseras på stört. Så mormor blev räddad från ett brinnande rum, K-P låtsades ta på sig gasmask, han hämtade mig i det rökfyllda rummet och så fick vi båda krypa ut i säkerhet. Learning by doing!

Klockan tretton ska Konrad hämtas på skolan. Det gör jag så gärna. Sen blev det speleftermiddag. En bra sysselsättning, då regnet öste ner där ute.  "Ticket to ride" finns i många versioner. Man har en barnvariant av spelet i huset. Det har vi spelat en hel del. Där går det att vinna, för reglerna är enkla. Men nu hade man lånat en vuxenvariant av "Ticket to ride, Europa" på biblioteket. ( Toppen att man kan låna spel på bibblan!) Det är lite mer att hålla reda på, och jag har inte en chans mot killen som fyller sju i januari. 

Man får vara stolt över sina barnbarn! Och det är jag... tycker att de är så supersmarta och socialt intelligenta, alla tre! ( Faast... jo de kan både tjura och tetas..... också... men d et är ju en annan sak...)

Ridlekis hör tisdagar till numera. Antagligen även till våren, enligt mamman. Kul att åka med de flesta gångerna, och se hur killarna utvecklas. Igår travade även K-P  utan att någon gick bredvid. Snälla ponnies, förstås. 

Hemma på gården, då man ska praktisera sina kunskaper på russen Bolt, då behöver man fortfarande någon som håller sig i närheten av häst och ryttare.

Tisdagar, det är heldagar. Numera  är det mörkt, då vi åker hemåt vid sju -halv åtta. Det känns lite trist, att det så ska vara, ett helt halvår framöver.

Onsdagen började med lite PRO-jobb. Dagordning inför mötet på måndag, lite utskrifter av olika evenemang... och så kolla bloggarna. Måste passa på att kommentera alla med Blogger-blogg, då jag sitter vid datorn.  

Efter "elvafika"... något som maken MÅSTE ha varje dag, vardag som helgdags-förmiddag, så beslöt vi oss för en tur till Tranemo. Gå runt sjön-vägen var avstängd för avverkning, så det fick bli en av Hagatorpets  vandringsleder. Blev den korta idag, dryga 3 km.

"Rysshagenleden" heter rundan. Beroende på att den passerar torpet Rysshagen. 

Har inte en aning om det bott ryssar här någon gång. Kanske ryss betyder något helt annat....

Vi planerade att äta lunch på restaurangen som ligger i anslutning till biblioteket, och som efter att ha varit stängt över sommaren, nu har öppnat i ny regi. Det är ett ungt par som tagit över och driver restaurangen. Killen är son till våra vänner, boende i en av "våra" byar.  Jag kommer så väl ihåg när jag upptäckte att mamman var gravid. En oplanerad sladdis, vid närmare fyrtio års ålder.  Oj, vad jag också blev "babysugen"... men det blev aldrig någon sladdis .  När jag ser Simon jobba i restaurangköket, så kommer jag alltid att tänka på "chocken" över mammans mage...

Fisk ( tror kolja) med rödbetor, kapris, dill, potatis och smörsås serverades. Samt ett antal goda sallader, bröd och kaffe och kaka. Mycket gott och vällagat. Förra onsdagen åt vi strömming på restaurangen. Så gott. Kan lätt bli en vana att äta lunch på "Sångbergs" en gång i veckan.  Tycker att det är ett helt ok pris, 125 kr. 

Passade på att handla på ICA, samt att besöka biblioteket. Ett besök på ICA, det är kostsamt.... hu, vad en del saker... och framförallt fisk, har blivit dyrt.

Maken ville ut till skogen och kolla hur det var med avverkningen där.  Jag åkte med, tyckte att det kunde vara gott med ytterligare lite promenad. Efter avverkningen är den gamla torpruinen Lövo synlig från skogsvägen igen, Det finns en hel del torp ute i våra skogar. Tänker på hur deras vardag såg ut, för ett hundrafemtio år sedan. Just Lövö har en speciell berättelse:

 Den yngste sonen skulle begravas endast 2 1/2 månad gammal 2/1 1883. Grannarna hade bjudits på begravningskaffe före begravningen. Vinter, kallt och yrsnö och grannarna från Hällhult fick bära kistan över mossarna till Ulfanäs där hästskjuts väntade. De kvarvarande tre barnen var ensamma hemma. Barnen ville provsmaka kaffe varvid flickan hällde kokhett kaffe direkt i halsen på sin lillebror. Så när föräldrarna kom hem var även den pojken död. 
( Hämtat från  Mosseboboken)

Kan förstås inte låta bli att tänka på just denna berättelse, när jag kommer till torpruinen, en ruin, som visar hur litet huset var. Jordkällaren finns ännu kvar i ganska gott skick. Tror att vardagen för 150 år sedan, till stor del bestod av att skaffa fram mat och bränsle för den långa vintern. 

Det har gått många lass med tallvirke, från den stora avverkningen. Granvirket ska transporteras till ett sågverk längre bort, så det lär ta tid innan det är hämtat. Skotaren hördes på avstånd. Än är inte allt virke utkört till avhämtningsplatsen.

Det är tänkt att det ska bli generationsskifte i ägandet av skog. Två bröder ska överlämna sin ärvda skog till sina barn. Innan dess ska det delas upp i två likvärdiga delar. Man beslöt sig att avverka det som var moget innan man  ägarbytet. Underlättar för dem som ska ta över. Annars kan jag tycka att det är lite "tragiskt" att såga ner de stora träden, de som  antagligen redan fanns, då den tragiska olyckan i Lövö hände.

Jag ger upp! Jag kan inte skriva om min vardag, utan att blanda in en massa minnen, känslor och andra utvikningar. Tur att jag inte bloggar VAR DAG!  

Skogsbad

Det finns ett antal relativt nya ord, ord som ofta används, som jag avskyr.
Ord med chock i, gör mig absolut psykiskt illamående, då jag ser dem. Söt-chock är det värsta ordet jag vet. Antagligen för att de båda orden går inte ihop, de har ju helt motsatt mening. Nakenchock är också ett ord som ger lite lätt illamående-  en chock består av en betydligt värre upplevelse, än att se lite hud.



Ett ord som tillkommit i det allmänna ordanvändadet, det är skogsbad.
Först tyckte jag att det kändes lite konstigt, men jag köper det mer och mer.
Jag gillar att skogsbada. Jag gör det ofta. Jag mår bra av det.
Förmiddagen har ägnats åt skogsbad. Det kom till och med lite vatten ovanfrån, där i badandet. Underlaget var också ganska så blött.

Ett inställt besök av bror och svägerska, gjorde att jag tänkte: - Nu måste jag bara ut och kolla hur det är med blåbär? På Instagram och Facebook, så visar ju den ena efter den andre upp skålar fyllda av skogens superbär, av skogen safirer, av blåbär.
Har kollat en del, alldeles vid skogsvägskanterna, då jag  raskt promenerat förbi under de ofta förekommande skogsbadspromenaderna, och inte sett så mycket av de blå bären.
Idag tänkte jag bege mig till ett område, där vi tidigare plockat en hel del bär.

Tog med kameran, då det är alldeles vid en större mosse, en mosse som brukar vara alldeles gul av myrliljor, så här års.
Det var mycket myrliljor, men mindre än det brukar vara.

Kanske det är för blött för riktigt riklig blomning i år. För blött är det på mossar och myrar, det är så mycket vatten så att det känns farligt att försöka ge sig ut i det blöta. 

Något moss/myrbad, det är jag inte intresserad av. 

Läste i lokaltidningen om ett par som kommit ut på vattensjukt myrområde då de var ute och plockade bär. Det slutade med att brandkåren / räddningstjänsten kom och hjälpte dem upp. 

Bättre att hålla sig på hårdmark!

Blåbär, det fanns det tokmycket av, där på andra sidan bron som gick över det smala surdråget.

Hade bara tagit med mig ett par kärl, men åkte hem och hämtade fler. Man blir alldeles plock-nödig när man ser så mycket bär.

Efter ett par timmar så tyckte ryggen att det räcker för idag. Men jag lovar, jag återkommer. Det finns mängder med bär kvar. Det som är bra med blåbär, det är ju att de kan plockas i flera veckor, de blir inte dåliga så snabbt som exempelvis jordgubbar och smultron.

Hann med att lyssna på nästan två Sommarprogram där i blåbärsskogen.

Det ena var Sara Bäckmo, som pratade om odling.  Väldigt intressant. Bestämde mig på stående fot att så vintersallad både i växthus och i pallkrage utomhus, när det som odlas  där nu, har blivit för gammalt eller uppätet. Har en påse med frö liggande, men ska beställa fler....Finns dock en risk att fröerna tar slut, efter det att Sara propagerat för vinterodling i sitt program. Kollade på nätet och såg att även mangold kan odlas på vintern....

 Patrik Svensson heter sommarpratare nummer två. Mannen som  skrivit "Ålevangeliet". Han var väl så där att lyssna på, pratade mycket om hav och dess betydelse för allt liv... men inget om ålar... fast jag har inte lyssnat riktigt klart på det programmet...

Det rejäla skogsbadet, med extra koll på marknivå, lovade ett bra lingonår.
Gillar på ett sätt att plocka lingon mer än blåbär, och gillar på ett sätt blåbärsplockning bäst.
Så här är det: Blåbär plockar jag för hand. Ett och ett. På det sättet rensar jag blåbären under det att jag plockar dem. Bara att frysa in, när man kommer hem alltså. Det tar sin lilla tid att plocka bären ett och ett, så man plockar bara några liter åt gången.
Lingon plockar jag med plockare. Det går snabbt, och ett bra lingonår, så fyller man en tioliterspann lika snabbt som man plockar två-tre liter blåbär för hand. MEN...,sen har man ju någon timmes rensande framför sig... och det är inte alls så roligt som själva plockandet.

Även om det bara är ett par kilometer till blåbärsstället, så valde jag att att bilen tre fjärdedelar av vägen. Så långt som det känns bra att köra bilen på skogsvägen.
Där jag parkerade bilen, där finns den lilla bron som jag ofta går fram till vid promenad-skogsbaden på Stockremmarundan. Gick ut på minibron och såg att här blommar minsann myrliljan lika mycket som den brukar,  Är så fascinerad av den växten, som blommar i sådan mängd där det är blött och där marken är sur, sannolikt ett pH på  omkring 5,

I bäcken växer någon form av starr, inbillar jag mig. Det tycks iallafall vara ett halvgräs. Skulle kunna vara flaskstarr.
Någon frågade mig på FB hur jag kan namnet på så många växter. Inser själv att jag måste varit väldigt intresserad av kursen i artkunskap, som vi hade den allra första terminen på lärarhögskolan. För 47 år sedan. Det man är intresserad av, det sitter kvar, och kunskaperna har en tendens att bli allt mer utvecklade inom det området. Tror att just artkunskap och intresset för växter och djur av olika arter, är det enda som finns kvar sedan lärarhögskoletiden. Och kanske det är grunden till njutningen av att skogsbada. Plus förstås uppväxten på landet,.nära skog och mark.

Klockljungen blommar i mosskanterna,

... blåklockor finns där marken är öppen och torr.

Kovallen vill också ha det lite torrt om fötterna,

... liksom kärringtanden, som både står i blom och i fröställning.

Dags för en liten eftermiddagspromenad, på byvägen,  genom mera uppodlat landskap. . Skogsbadat har jag gjort, så det räcker för idag