Vardag

 För vardag är det väl, när man inte gör något speciellt. 

Ni är ju en hel del som bloggar dagligen, och just berättar om er vardag. Det är lite konstigt, men till en sådan blogg återvänder man gärna. Det är ett igenkännande, det är ett lugn, det är en lunk som visar att en "vardag" innehåller mycket stillsam glädje... och en smula stillsam sorglighet.

Tänkte att det får bli lite vardagsblogg här också.

Tisdag; Det är ju mormor-morfarsveckodagen. Iaf detta läsår. I augusti -24 börjar även Karl-Petter förskoleklass, och då blir vardagen lite annorlunda för honom... och för oss. Vi brukar komma till Ulås vid niotiden på tisdagar. Ibland har mamman redan påbörjat sin arbetsdag hemifrån, och då får KP "titta" medan han väntar.  Killarna har inte så mycket skärmtid i övrigt, så att det är helt ok....

Igår skulle vi inte vara i Värnamo förrän vid elvatiden. K-P skulle vara på "dagis" under några timmar, eftersom de "stora" barnen skulle få besök av brandkåren. Det är klart att han ville vara med på det. Och oj, vad han lärt sig mycket. Att det regnade, då alla femåringarna fick spruta vatten på eld, det gjorde ingenting... det roliga var att spruta.

När han kom hem, så gick han direkt och hämtade sina brandmanskläder och sin stora brandbil.  Den nya kunskapen måste ju praktiseras på stört. Så mormor blev räddad från ett brinnande rum, K-P låtsades ta på sig gasmask, han hämtade mig i det rökfyllda rummet och så fick vi båda krypa ut i säkerhet. Learning by doing!

Klockan tretton ska Konrad hämtas på skolan. Det gör jag så gärna. Sen blev det speleftermiddag. En bra sysselsättning, då regnet öste ner där ute.  "Ticket to ride" finns i många versioner. Man har en barnvariant av spelet i huset. Det har vi spelat en hel del. Där går det att vinna, för reglerna är enkla. Men nu hade man lånat en vuxenvariant av "Ticket to ride, Europa" på biblioteket. ( Toppen att man kan låna spel på bibblan!) Det är lite mer att hålla reda på, och jag har inte en chans mot killen som fyller sju i januari. 

Man får vara stolt över sina barnbarn! Och det är jag... tycker att de är så supersmarta och socialt intelligenta, alla tre! ( Faast... jo de kan både tjura och tetas..... också... men d et är ju en annan sak...)

Ridlekis hör tisdagar till numera. Antagligen även till våren, enligt mamman. Kul att åka med de flesta gångerna, och se hur killarna utvecklas. Igår travade även K-P  utan att någon gick bredvid. Snälla ponnies, förstås. 

Hemma på gården, då man ska praktisera sina kunskaper på russen Bolt, då behöver man fortfarande någon som håller sig i närheten av häst och ryttare.

Tisdagar, det är heldagar. Numera  är det mörkt, då vi åker hemåt vid sju -halv åtta. Det känns lite trist, att det så ska vara, ett helt halvår framöver.

Onsdagen började med lite PRO-jobb. Dagordning inför mötet på måndag, lite utskrifter av olika evenemang... och så kolla bloggarna. Måste passa på att kommentera alla med Blogger-blogg, då jag sitter vid datorn.  

Efter "elvafika"... något som maken MÅSTE ha varje dag, vardag som helgdags-förmiddag, så beslöt vi oss för en tur till Tranemo. Gå runt sjön-vägen var avstängd för avverkning, så det fick bli en av Hagatorpets  vandringsleder. Blev den korta idag, dryga 3 km.

"Rysshagenleden" heter rundan. Beroende på att den passerar torpet Rysshagen. 

Har inte en aning om det bott ryssar här någon gång. Kanske ryss betyder något helt annat....

Vi planerade att äta lunch på restaurangen som ligger i anslutning till biblioteket, och som efter att ha varit stängt över sommaren, nu har öppnat i ny regi. Det är ett ungt par som tagit över och driver restaurangen. Killen är son till våra vänner, boende i en av "våra" byar.  Jag kommer så väl ihåg när jag upptäckte att mamman var gravid. En oplanerad sladdis, vid närmare fyrtio års ålder.  Oj, vad jag också blev "babysugen"... men det blev aldrig någon sladdis .  När jag ser Simon jobba i restaurangköket, så kommer jag alltid att tänka på "chocken" över mammans mage...

Fisk ( tror kolja) med rödbetor, kapris, dill, potatis och smörsås serverades. Samt ett antal goda sallader, bröd och kaffe och kaka. Mycket gott och vällagat. Förra onsdagen åt vi strömming på restaurangen. Så gott. Kan lätt bli en vana att äta lunch på "Sångbergs" en gång i veckan.  Tycker att det är ett helt ok pris, 125 kr. 

Passade på att handla på ICA, samt att besöka biblioteket. Ett besök på ICA, det är kostsamt.... hu, vad en del saker... och framförallt fisk, har blivit dyrt.

Maken ville ut till skogen och kolla hur det var med avverkningen där.  Jag åkte med, tyckte att det kunde vara gott med ytterligare lite promenad. Efter avverkningen är den gamla torpruinen Lövo synlig från skogsvägen igen, Det finns en hel del torp ute i våra skogar. Tänker på hur deras vardag såg ut, för ett hundrafemtio år sedan. Just Lövö har en speciell berättelse:

 Den yngste sonen skulle begravas endast 2 1/2 månad gammal 2/1 1883. Grannarna hade bjudits på begravningskaffe före begravningen. Vinter, kallt och yrsnö och grannarna från Hällhult fick bära kistan över mossarna till Ulfanäs där hästskjuts väntade. De kvarvarande tre barnen var ensamma hemma. Barnen ville provsmaka kaffe varvid flickan hällde kokhett kaffe direkt i halsen på sin lillebror. Så när föräldrarna kom hem var även den pojken död. 
( Hämtat från  Mosseboboken)

Kan förstås inte låta bli att tänka på just denna berättelse, när jag kommer till torpruinen, en ruin, som visar hur litet huset var. Jordkällaren finns ännu kvar i ganska gott skick. Tror att vardagen för 150 år sedan, till stor del bestod av att skaffa fram mat och bränsle för den långa vintern. 

Det har gått många lass med tallvirke, från den stora avverkningen. Granvirket ska transporteras till ett sågverk längre bort, så det lär ta tid innan det är hämtat. Skotaren hördes på avstånd. Än är inte allt virke utkört till avhämtningsplatsen.

Det är tänkt att det ska bli generationsskifte i ägandet av skog. Två bröder ska överlämna sin ärvda skog till sina barn. Innan dess ska det delas upp i två likvärdiga delar. Man beslöt sig att avverka det som var moget innan man  ägarbytet. Underlättar för dem som ska ta över. Annars kan jag tycka att det är lite "tragiskt" att såga ner de stora träden, de som  antagligen redan fanns, då den tragiska olyckan i Lövö hände.

Jag ger upp! Jag kan inte skriva om min vardag, utan att blanda in en massa minnen, känslor och andra utvikningar. Tur att jag inte bloggar VAR DAG!