Veckovill.....

 

Hur fixar man tillvaron som heltidspensionär? Hur håller man reda på dagar, helger, vardagar?

Jag är helt "lost in days", så här i sommartider.  Ska bli gott att få lite mer ordning på tillvaron igen, då när vardagslunken sätter igång igen. Mormorstisdag, jobbtorsdag.  Ett par veckohållpunkter att förhålla sig till.

Samtidigt kan jag känna hur det stora vemodet rullar in.  Bara en vecka kvar av juli. I augusti börjar man känna av mörkret igen. Det går mot höst, med stormsteg.

I morgon lär regnet komma. Otroligt välkommet. Bara det att  prognoserna förutspår regn och svalare väder under en längre tid. Visst klagar jag på värmen ibland, men innerst inne njuter jag av de långa varma dagarna, som ger så mycket möjlighet till utevistelse.

Önskar förstås att det blir 22- 25 grader även i augusti. Skulle vilja övernatta i Halmstadsstugan en gång till, inande mygg till trots. När det är regn och under tjugo grader, så är det inte aktuellt....

Inser att både jag och maken hör till dem som är rätt rastlösa.

Halmstad i torsdags. Med killarna och deras mamma. Härligt i vattnet. Lite blåsigt på stranden.

Cykelrunda här hemmakring, ensam, på vanlig cykel, i fredags. 

Bokläsning. Ska skriva ett inlägg om sommarens bästa böcker, så småningom.

I går kom Ava och hennes lilla familj. De var ute på sin årliga road trip till släkt och vänner. Första övernattningen var hos mormor och morfar. Kusin Milla var med också. Hon ville också se något mer än Skåne under sitt sommarlov..... och träffa faster och andra släktingar under trippens gång. 

Så roligt med liv och rörelse i huset .

Idag drog de vidare till Värnamo, till moster och kusiner. På måndag skulle de köra ytterligare norrut, till Örebro och till Nyköping.

Kände vemodsklumpen i magen, då den lilla familjen och Milla åkte iväg.

Men sådant är livet, mötas och skiljas... och mötas i gen.

Elcykeln är en riktig höjdare. Maken föreslog en tur till Mossebo, och sommar-cafeet där. 

Bra sätt att få bort vemodsklumpen i magen, tyckte jag.

Våfflan var årets näst bästa. Något distanserad av den otroligt goda våfflan som jag åt i Vänersborg för snart två veckor sedan. Klart bättre än måndagens stora, ganska kompakta våffla i Dannäs.

Undrar, hinner vi med några fler våffelcafeer innan sommaren är slut? Äter annars bara våfflor vid "våffeldagen" i mars. Våffelcafeer, det är verkligen sommar för mig.

Ajaj. nostagiklumpen kändes igen..... inte  långt kvar för de sommaröppna kulturbyggnads-cafeerna....

 Tog en liten runda i den vackra trädgården. Nostalgi! Vemod! 

Initiativet till att öppna det gamla ödehuset, prästbostället, Stommen- det kom från den unga prästfrun Agneta. Hon var barnbibliotekarie i kommunen, så jag hade en hel del att göra med henne genom skolan. 

Agneta var också den som rustade upp trädgården och planterade växter i de gamla utdöda rabatterna. 

Den fina unga tjejen hade tillsammans med sin make som jobbade som präst i Tranemo pastorat, en son. Efter lång väntan på ett andra barn, så blev hon gravid, men miste sitt barn sent i graviditeten. Ett par år senare så diagnostiserades hon för tarmcancer, och avled bara något år efter det att hon fyllt fyrtio.

Jag tänker alltid på den vackra kvinnan, hon som hade så många idéer och som alltid var så go och glad. då jag besöker Mossebo Stom. 

Varför ska de bästa försvinna så tidigt i livet? 

Mina egna skavanker känns rätt futtiga i sammanhanget.

Faktum är också att jag blivit mycket bättre i både rygg och knä. Osteopatens tre-övningars träningsprogram är toppenbra. Han är den första av alla som jag anlitat,  som gett mig övningar som utgår från roten till besvären- en  för svag vänstersida av ryggen....

Önskar att medicinsk kompetens och kompetens som ser en helhet av kroppen, kunde jobba mer hand i hand. Båda är nödvändiga!

Mormorstisdag behövdes inte denna vecka.  Men det kunde gott bli en mormorsmåndag i stället.

Så får det bh, för dem som är rastlösa som vi....

Och när det som normalt sker på en tisdag, bli flyttat till måndag i stället, då blir man ännu mer veckovill.....

Backpass

Aktivitetsklockan visar på 68 trappor. Det innebär att den varit  med om en stigning på drygt 200 meter. Ett  ordentligt backpass alltså.

Har i och för sig varit med om värre. På vandringsresorna brukar backpassen vara betydligt längre och brantare. Högsta stigningen, det var på en plats i norra Italien. 600 höjdmeter, Jag var väldigt tveksam i förväg, men det gick oväntat bra.

Dagens backpass kan inte jämföras med att vandra i Alperna.
Det första, det på ca 75 höjdmeter, det var en vandring från byvägens början till vårt hus, som nästan ligger vid byvägens slut. Ett slut som också kan ses som en början, och där dagens början kan ses som slutet på vägen.
C-E skulle åka till Tranemo och uträtta lite ärenden, och jag passade på att åka med honom ner till landsvägen. Bra början på dagen med ett backpass. Man får upp flåset i backarna.

Passerade minnesmärkena från istiden, gammel-ån och den vackra ängsmarken, innan vandringen uppför backar med skog på båda sidor vägen tog vid.
Det är bara att konstatera, vi bor "högt". Iallafall om man ser till uppförsbackarna. Tror att vårt hus ligger på 240 m.ö.h. De högsta punkterna på sydsvenska höglandet ligger nästan hundra meter högre över havet. Så allt är ju relativt....

Backpass nummer två, kan tyckas som ett fuskpass. Men det känns i benen, det lovar jag.
Backpass nummer två utfördes med hjälp av elcykel.  Låter bekvämt, och det är det i det hänseendet att det går snabbt att ta sig  framåt. Och man kan trampandes ta sig uppför ordentliga backar. Men jisses, vad man får trampa.

Vid det gamla prästbosstället i Mossebo serveras det våfflor, torsdag till söndag, under några sommarveckor. Vi brukar passa på att ta turen dit. Innan vi hade elcyklar, så blev det med den vanliga cykeln.

Våfflan smakade gott på utomhusserveringen. De olika husen fick sig ett snabbt besök, men kyrkobesöket hoppade vi över. Mossebo kyrka är en extremt fin gammal kyrka som bär på en hel del historia- men vi har ju sett dess fina interiör ett  antal gånger.

Prästboställets trädgård visar alltid upp så vackra blommor. Inte så ovanliga sorter, men det finns alltid några sorter som blommar.

I vår trädgård har prästkragarna blommat över, medan denna kraftiga sort var i bästa blomningstiden.

Nässelfjärilen fann behag i bolltistlarna,

... och sommardahliorna visade upp sig i flera aprikosfärgade nyanser.

Är detta en art av rudbeckia? Eller en form av "krage"....?

Uppför backar bar det, när vi fortsatte vår runda. Bilden gör absolut inte rättvisa åt utsikten, men här i Övrabo så har man en utsikt som sträcker sig många mil bort.

Det är väl inte så vanligt med cyklister på grusvägarna i det ganska ödsliga området. Iallafall inte utifrån den nyfikenhet som kreaturen uppvisar. Sa det till C-E, att här i  Arnås, så är det ju jättefint. Varför bor ingen här? Minnesmärken från forntid och medeltid finns det en hel del i området- men numera så finns det knappast några boningshus kvar.

Nerförsbackarna var många och branta innan vi kom ner till landsvägen igen.... men ser bar det uppåt, på samma väg som jag gått på förmiddagen. Kändes som om det var jobbigare att trampa elcykeln uppför backarna, än det var att gå upp för dem.
Men betydligt snabbare gick det förstås!

Värme, väntan, våfflor, vrede

Nä, nån värme det går inte att uppbåda denna kalla senvinter.
Tur att man lätt kan få upp värmen inombords istället.
Njuter dagligen av de fantastiskt fina eleverna som vi har på vår skola.
Njuter av min egen klass, där jag då och då känner mig ganska överflödig.
Eleverna jobbar så bra och tar eget ansvar för sitt lärande.
Webbstjärnan går in på sluttampen nu, och eftersom vi tog en del webbstjärnetid till matte före nationella prov för sexorna och före provräkning för femmorna, så tar vi gen detta nu.
Eleverna älskar att arbeta med Webbstjärnan.
Sannolikt för att man får jobba med det man är intresserad av och för att det innebär såväl egna ställningstaganden, kläckande av idéer som samarbete.
Vi har ju inte en chans att komma till final i tävlingen, tyvärr. Trots att eleverna har jobbat så bra och gjort fina arbeten......
Eleverna i femman frågade idag, när nästa omgång startar.
Tror att det startar i september, sa jag.
Eleverna ville börja redan första skoldagen i höst!

E-twinning/Schoolovision har fått pris i Lissabon.
Ett tiotal av lärarna som jobbar i projektet var på plats.
Jag mailade vårt programkontor och frågade om man glömt mig.
Fick aldrig något svar, så det har de nog gjort.
Ska spela in årets bidrag "Eiffeltornet" efter påsklovet.
I år är det 41 deltagande länder/landsdelar med i tävlingen/projektet. Alldeles för många, tycker jag.
"Schoolovision" är inne på sitt femte år och det är ju en bedrift.
Men jag tycker inte att det är ett så bra projekt.
Under tre fjärdedelar av året, så händer ingenting.
Under en femtedel av året så tränar man och spelar in i den egna klassen.
Man behöver mycket hjälp utifrån för att det ska bli bra.
Under två-tre veckor har man kontakt med de andra skolorna, genom att man kollar bidragen, kommenterar och röstar.
Sen är det över.
Schoolovision är mest en happening.... men eleverna gillar idén.
På bilden har några av killarna letat fram vårt gamla bidrag "Macken"  och kollar på det.
Visst ger det värme inombords att se engagemanget hos eleverna.

Tycker annars att ett projekt ska återkomma regelbundet, varje/varannan vecka- varje månad, och att eleverna ska jobba mera på egen hand med innehållet/formuleringarna..
Har ju jobbat med sådana projekt tidigare.
Hoppas att vi får till ett nytt projekt inom e-twinning till hösten.

 Vi väntar alla på våren.
Några av eleverna har tagit på sig vårkläder i härliga färger.
Idag tycktes det inte göra våren mer intresserad av att komma på besök.

Tjocka vantar var gott att ha på händerna, när vinden blåste snålt på dagens lunchrast.

Men man blir lite glad åt vårfärgerna, trots allt.

Kingbollen har också kommit ut, och eftersom inte den markerade planen kommit fram under snön, så kör man King med regler enligt alternativ nummer två.
Bandyspelet har haft en säsong redan, men de senaste dagarna så har snön förstört den planen också.

I väntan på våren.... och ( enligt eleverna själva) för att skydda sig mot snålblåsten, så kröp man ner i den nästan tomma sandlådan. Ser rätt mysigt ut, tycker jag.

Även tulpanerna vid solväggen går i väntans tider.
En dag som denna, tycker de nog att det var dumt att låta sig förledas av solen som lockade upp dem  förra veckan. Det hade nog varit skönare för att hålla sig under jord ett tag till.

Idag var det våffelcafé i "Grimsåsrummet" i gamla ICA-byggnaden.
Kul att man använder delar av det stora huset som byggdes i mitten av 70-talet.
På den tiden så inrymdes  ICA, bank och post i byggnaden.
Tror att det var på 90-talet som banken och posten slogs ihop till en lokal.
Biblioteksfilialen flyttade in i den tomma delen av byggnaden.
Banken/posten lades ner ganska snabbt.
ICA och biblioteket gick i graven för tre-fyra år sedan.
Nu används en av lokalerna till ungdomsgård en eller två gånger i veckan.
Dessutom finns Grimsåsrummet, där Grimsås IF och pigga pensionärer bjuder till happenings ibland.
Idag var det våffelcafé från klockan 15.
Var på plats tio minuter efter tre, men jag var långt ifrån först på plan.
Att våfflorna smakade gott kunde E och C intyga.

Har längtat efter våfflor ett bra tag.
C-E är inte så förtjust i företeelsen, och det blir ju inte så att man gräddar våfflor till sig själv.
På Grimsåscafét slank det ner två våfflor och två koppas kaffe.
Extremt gott, och nu är våffelsuget stillat för ett tag.
Två våfflor blev man ganska så rejält mätt utav!

En flock ringduvor flög upp från marken under fågelbordet när jag kom hem.
De väntade med all säkerhet på våren och gillade inte alls att mötas av snötäckta marker, när de kom tillbaka till sitt vår och sommarviste.

Satte på radion när jag kom innan för dörren.
Radio Sju sände en intervju med barnbibliotekarien på Tranemo bibliotek.
Det lånas ut allt färre barnböcker, det hade det kommit ut statistik om.
På biblioteket i T-mo hade utlåningen av barnböcker minskat med 17 % från 2011 till 2012.

- Det finns ju bara två bibliotek på skolorna i kommunen, hörde jag barnbibliotekarien säga genom etervågorna.Ett på Tranängskolan och ett på gymnasiet. Och så har man en filial i Limmared.....
De andra ytterskolorna har bara besök av bokbuss.

Oj, vad jag blev arg och upprörd!
Hur kunde människan säga så!
Vi har ett jättebra bibliotek i vår skola.
Även de andra båda skolorna i vårt område har bra bibliotek.
Vi läser mycket och vi jobbar medvetet med böcker.
Ibland använder vi böcker från kommunbibliotekets skolpool, men det är för att det ger oss möjlighet att ha mer än ett ex av varje titel.
I övrigt så har vi böcker så att det räcker till alla barns behov på vår skola.
När bokbussen kommer, så visar det sig att eleverna lånar samma titlar som finns i skolbiblioteket!

Letade upp en gammal telefonkatalog och ringde till Radio Sju och talade om att man bara inte kan säga så, fara med osanning, undervärdera oss lärare och skolor.
Ringde också till biblioteket i Tranemo och pratade med barnbibliotekarien, och visst, det var så hon tänkte... finns det ingen bibliotekarie på skolan, så finns det inget bibliotek.
För mig är ett bibliotek en samling böcker och vi har en stor sådan samling. Tämligen up to date, dessutom!

Kände mig - som så ofta i vårt jobb - kränkt i min yrkesroll. Både jag och en kollega har gått ett antal kurser och utbildningar på högskolenivå vad det gäller barn/ungdomsböcker och skolbibliotek. Dessutom känner vi barnen och vet vad de vill ha/ger dem möjlighet att önska.

Känner vrede än, när jag tänker på det....samtidigt som jag blir vred när jag hör att även om inte barnbibliotekarien nämnde våra bibliotek som "obemannade skolbibliotek" vilket hon borde gjort, så berättade hon att hon blivit besviken när hon hörde intervjun på radio. Journalisten hade vinklat reportaget mot "elände, elände... barnen lär sig inte läsa" vilket inte alls barnbibliotekarien gjort gällande. Bl.a hade det inte alls framkommit att den nedgången av barnboksutlånadet hade sin grund i att man bytt datasystem under 2012, och att barnböcker blev upptagna som vuxenböcker i datasystemet under en lång period. Vilket förklarar en hel den av de dalande siffrorna.

Känner mig också lite skamsen för att jag kanske gjort barnbibliotekariens dag till en dålig dag,  genom mitt telefonsamtal.

Påskstädningen är fixad.
Det fick bli städning i stället för träning, efter våfflor och vrede.
Har varit lite småförkyld den senaste veckan, då tycker gammal argsint tant att det är bäst att låta bli spinningscykeln.

Känns bra med ett rendoftande hus och påskdukar på borden.
I morrn ska jag att fram lite tuppar.
Hoppas att de kan locka fram lite vårvärme.