Förälder Fritz

Vi kom gående från var sitt håll, Fritz och jag. Jag hade tagit en promenad hem från skolan och Fritz kom just hem från en härlig dag i det fria. Öppnade dörren och såg och luktade mig till att det fanns lite småkattbestyr att göra. Tömma låda, torka spya ( måste beställa avmaskningsmedel), sopa sand, ställa upp nedknuffad blomkruka.
Fritz gick in och direkt till matskålen. Småkatternas matskål - han får smaka också i bland. Just då hade de små vaknat och kom på att de också var hungriga (vilket de är jämt). De trängde sig fram till sin matplats, och Fritz retirnerade. Ut.
De små gick också ut genom den öppna dörren till verandan. Jag följde efter och tyckte att de gott kunde få njuta höstluft ett slag. Fritz satt och bevakade de små som nyfiket utforskade den gröna världen därute. Rätt som det var försvann Fransson bakom knuten och jag tog tag i Fredrik Ljungberg för att följa med. Fritz tog vägen förbi andra gaveln och var på altanen före mej. Han satt där och jamade ynkligt - Fransson syntes inte till. Fritz var märbart orolig.
Snart kom den lille svarte katten framhoppande ur buskarna och Fritz blev så glad att han lekte med honom en god stund.
Nu var Fredrik utom synhåll och ett nytt Fritz-gny hördes. Feddie kom springande och Fritz följde honom när han försvann in bakom höstastern. Under hela tiden som de små var ute så bevakade Fritz varje steg de tog. Ibland var det besvärligt att hålla koll på båda ( vilket jag också tyckte). När båda de små var inne kunde Fritz äntligen slappna av och unna sig en liten stund i den sista eftermiddagssolen.
Tänk att Fritz skulle bli en så bra extrapappa - det var en positiv överraskning.

En härlig dag var det i dag, då vi hade friluftsdag i skolan. Vi brukar samordna den riksomfattande "Skoljoggen" med en heldags promenad. Elever från F-5 går i blandande grupper. Sexorna fixar frågor och aktivitetsstationer. Första gången som sexorna får känna sig stora och de genomför sitt uppdrag med bravur.

Tipspromenaden gick från skolan till Korpstugan, runt elljusspåret och tillbaka. Fem km är långt för små ben. Men alla kämpade tappert på. Roligt att gå med barnen och prata med både de små och de stora. Vädret kunde inte vara bättre - och et fanns så mycket roliga saker att titta på i den vackra höstnaturen. En toppendag!