Sicket skränande

Det var kallt om både öron och händer. Insåg att mössa och vantar inte hade varit så dumt att ta med.
Det var tydligt att "folk i allmänhet" var lite mer erfarna resenärer, vad det gällde att vara rätt klädd på de öppna vidderna norr om Falköping. Ordentligt vinterklädsel, det var det som fortfarande gällde...

Parkerade bilen på anvisad plats, med utsikt över ett antal korumpor... och små nyfödda kalvar. Tänkte,  att dom måste väl också frysa...

Nu var det inte korumpor som var målet för färden till Bjurum.
Nä, det var förstås alla tranor... på väg från sydligare delar av Europa, till nordligare delar av Norden... som vi ville ta oss en titt på.

Förstår inte hur man bär sig åt för att räkna in alla tranor.....

 ....räkna antalet ben och dividera med två?

Eller att någon känslig apparat kan urskilja vart och ett av de ljud, i den skränande kakofonin...

Nä, det  här med hur man räknar det måste ju går att ta reda på.

Google, så klart....

...och här kommer svaret:

Räkning sker varje dag under våren och var tredje eller fjärde dag under hösten. Vid räkningen drar man nytta av den kunskap som finns om tranornas beteende. Tranorna tillbringar dagarna på fälten runt Hornborgasjön. När skymningen kommer tar de till vingarna och förflyttar sig ungefär en kilometer norrut. Där, stående i sjöns grunda vatten, tillbringas natten.

När räknar man

Tranorna lämnar inte fälten på en och samma gång. Det händer bara om fåglarna blir skrämda. En normal kväll lyfter tranorna i små flockar under någon timmes tid. De flyger i princip alltid till samma ställe, och följer samma rutt dit. Det är då tranorna räknas. Sen är det enkel matematik för en rutinerad tranräknare. Efter någon timme är fälten tomma och det är dags att summera. Siffran läggs nästan omedelbart ut på nätet.

Varför räknas tranorna på kvällen?

Svaret är enkelt. För att de flesta människor, också tranräknare, tycker om att sova. Det går naturligtvis utmärkt att vid enstaka tillfällen räkna tranorna i gryningen, men dag efter dag… det blir slitsamt. Därför gör man likadant hela tiden – alltså räknar tranorna på kvällen.

De kvällsräknade tranorna läggs sedan ut som morgondagens transiffra. Antalet tranor som flyger bort från fälten på kvällen är samma antal som kommer tillbaka till fälten för att äta nästa morgon. Tranorna försvinner inte under natten. Tranor som vill sträcka vidare, alltså flyga norrut mot sina häckningsplatser, gör det först på förmiddagen eller vid middagstid nästa dag. Så är det med tranor – och därför kan vi redan på kvällen veta hur många tranor som finns i Hornborgasjön nästa morgon.

På länsstyrelsens sida, finns massor av intressant traninfo.

Nu fanns det för dagen också ett stort antal svanar på plats vid sjön,liksom änder av olika slag...

måsar.... andra mindre fåglar.

Det var gott om folk ute på transpan, trots att det var vardag igen.
Många hade stora fina kikare med sig.... sådana där som står på tre ben.

För egen del var jag nöjd med att ha ett lite extra stort objektiv till kameran.

Och visst var det en imponerande syn.... och en riktigt vacker skrän-sång, här vid den grunda sjön.
Sjön lär ha ett medeldjup på 0,6 meter... långgrunt så att det förslår.

Läste i en informationsfolder att Hornborgarsjön är ett utflyktsmål, året runt.
Även om tranor och svanar ger sig i väg inom de närmaste veckorna, så finns det mycket sjöfågel och mycket småfågel kvar i området.
Dessutom bjuder trakten en intressant flora.

Lite häftigt att se att de allra flesta tranor förflyttade sig parvis.
Hoppas att båda två har bestämmanderätt över när och vart man ska bege sig... så att det inte bara är en som bestämmer....

Solen tittade fram lite då och då, och tinade öronen på den som tyckte att såväl vinter som mösstid var över.

Riktigt behagligt var det, att med ryggen mot vinden och ansiktet i eventuellt solläge, äta äggmacka och dricka kaffe, vid de för ändamålet uppställda träborden.

Tranorna  äter inte äggmacka, de äter korn.
Anledningen till att sådana mängder av tranor stannar till vid sjön, det lär ha sitt ursprung i att det fanns flera brännvinsfabriker i bygden förr i tiden. Restprodukten potatis spred ut på fälten kring Bjurum.... jag antar att det  dessutom var alkoholhaltiga sådana.... och rykten om en riktigt festlig dans vid Hornborgarsjön, det lär fortfarande gå runt i trankretsar.

Blir man besviken, då man bara får korn, månne?

Några geocacher kunde vi ju också leta upp, här i den cachetäta falbygden.
Movitz heter en cachedesigner.... och här hade han verkligen hittat på nå´t.... man var tvungen att blåsa upp en ballong ( med sugrör) inne i ett hål, för att en liten dörr skulle gå att öppna.

Skulle hemskt gärna vilja veta hur det funkade? För funkade, det gjorde det!



Den här gömman var också häftig. När man tryckte på knappen, så hördes ett läte, som av en katt. Det var bara alldeles förskräckligt svårt för tant och farbror med sviktande hörselceller, att lokalisera ljudet. Men det gick tills slut. Kul gömma!

Vännen Birgitta,bojip, hade lagt ut flera gömmor i området.
Vid Hångers udde fanns flera av dem. Vi nöjde oss med att besöka den som låg någorlunda nära till från bilparkeringsmöjlighet.

Det var en ödekyrkogård, en riktigt spöklik en. Här har en av de allra första kristna kungarna i götarnas rike, kung Inge den äldre, sin gravplats. Nästan tusen år har gått, sedan hans tid.

Dagens promenad var planerad till Forentorpa ängar.

I den lilla kullen sägs en småkung, fornjoter, ha sin grav. Gravhögen påstås vara från 300-talet f-Kr.

Utmed den välmarkerade vandringsleden fann vi årets första vårlök.

Över bäckar och surdrag fanns (någorlunda) ordentliga spångar utlagda.

För att finna denna otäcka sak, var jag tvungen att ringa cachedesigner Birgitta.
Geocachingen ger massor av nya bekantskaper.... och det märkliga är att man blir "vänner" på direkten, då man träffas i geocachingsammanhang. Ingen tvekan,  man tar kontakt med varann om "problem"uppstår.

I "jättarnas dal", där var ekarna av jätteformat... såväl i storlek, som i utseende.

Skulle gissa att det blev en runda på närmare tre kilometer,när vi tagit oss runt till de sex gömmorna.

Hit skulle jag vilja återvända om några månader, då allt är grönt och marken full med blommor av olika slag.

Finns plats för fler burkar.... skulle det kunna vara något..... Birgitta?

Lunchställe,det hade C-E utsett i förväg. Lunchbuffé på Mössebergsrestaurangen. Idag hade vi tur.... en av rätterna var stekt fläsk med raggmunk till. Salladsbordet bjöd på goda inläggningar av såväl grönsaker som sill.
Broccolisoppan var krämig och god...

Ja,på Mössebergsrestaurangen  kan man äta sig riktigt proppmätt på vällagad mat, och det för bara 100 kronor.
Smakbitar av ost, i den välkända ostaffären, blev en bra "efterrätt".

Stannade till på ytterligare ett par ställen, söder om Falköping.
En cache fann vi vid  den fina gamla kyrkan i Luttra,

Gånggrifter, om än nedrasade, är typiska för falbygden.Dagens sista gömma fanns vid denna forna kulturplats.

En rolig utflykt blev det på en av de extra lovdagarna, som vi skolfolk fortfarande har kvar.
Såg att skolorna i Falköpings kommun var i full gång. Där hade man tydligen haft lovet före påsk.
Föredrar absolut att ha de fyra lediga dagarna efter påsk... och speciellt när påsk varit så tidig som i år.