Varierad vecka

Precis så var det, väldigt mycket olika vad det gäller väder.... mående.... dagliga promenader ..skolarbete.... växtlighet...

 Skolan: Sista provet för året färdigrättat. Betyg och omdömen klara.Är så stolt över många av eleverna... oj, vad de går in för skolarbetet. Tänkte lite på det när jag klippte gräsmattan i fredags: Man behöver tre saker med sig för att klara skolarbetet bra. Tror att två av tre räcker ganska långt också.

• En bra uppsättning gener, ungefär det samma som hygglig intelligens
• En hemmiljö som är stöttande och som tycker att skolan och skolarbetet är viktig/viktigt
• Egen ambition, vilja att lyckas, krav på sig själv att göra så gott man kan...

I veckan hälsade sexorna på i Tranemo, i sin nya skola, träffade sina blivande klasskamrater. Det har varit härliga två år med dessa elever, men nu är det dags för dem att dra vidare. Bara att önska dem lycka till.

Den sedvanliga "trevlighetskvällen" i Grön Flagg-anda genomfördes i onsdags. Denna gången handlade det om att äta klimatsmart. Eleverna hade gjort affischer och tipsfrågor, vår kock bjöd smakprov på vegetarisk mat. Trevligt! Uppskattat.

http://grimsas.blogspot.se/2016/05/klimatsmart-familjekvall.html

I övrigt.... terminen är verkligen på upphällningen nu. Det är inte mycket kvar att planera.... för det finns inte mycket tid att göra planer inför. Skulle man hitta sådan tid, så har den en viss benägenhet att försvinna... konstigt nog.

Vädret: Verkligen omväxlande. Under senaste veckan har vi upplevt frost, medelhavsvärme, iskalla vindar, helmulet, åskluft, regn, strålande sol.... och sköna dagar med växlande molnighet och en temperatur runt 20-graders-strecket.

Måendet: Ja, det har verkligen varierat. Vissa dagar har jag njutit av att vara välmående, vissa dagar och nätter har inte varit bra. Tror inte att det var något smart drag av läkaren att skriva ut tre sorters läkemedel till en person, som knappt aldrig ätit någon medicin tidigare. I allafall inte mer än en sort åt gången.

Att skriva ut antidepressiv medicin till en som egentligen inte mår speciellt psykiskt dåligt, det var helt idiotiskt. Åtminstone tycker jag det, så här en dryg vecka efter det att jag började med tabletterna. Första dagarna gick ju bra, men sedan kom en otäck handsvett... och ännu värre en otrolig rastlöshet och nattlig ångest. Efter åtta tabletter och flera dagars psykiskt dåligt mående.... vilket även bipacksedeln varnade för.... så bestämde jag mig för att  låta bli att ta dessa tabletter.

Magmedicinen slutade jag med efter bara några dagar, kände mig jättekonstig i magen.... det enda som var bra, det var att magsyran minskade. Den tabletten kan vara bra att ta till, när d et blir överskott av sådan.

Blodtrycksmedicinen, den var ju den enda nödvändiga. Den har säkert sina biverkningar, men efter två dagar med enbart nödvändig blodkärlsutvidgande morgontablett, så mår jag bra och helt normalt igen.

Nä, några glädjepiller det vill jag inte utsätta mig för mer..... inte om jag inte själv ber om det iallafall... och i så fall vill jag ha serotonin. Vilket man i och för sig kan få genom att ta en banan också.... bästa valet!

Växtligheten: I början av veckan tog jag promenader förbi äppelträd, översållade av blommor.
Vid dagens promenad låg de allra flesta äppelblomsblad på marken.
Häggen är helt överblommad, syrenerna som vackrast och rönnen doftar ljuvligt.
Liljekonvaljerna har inte många dagars blomningstid kvar, medan den vackra naten just slagit ut.

Lupinerna hade slagit ut i Hjälshammar, då vi besökte den vackra byn igår.


Johanna hade lagt ut lite nya cacher, som hon tyckte att vi skulle leta upp. Alla cacher hade tema fobi, och det är tydligt att det är väldigt mycket man kan ha fobi för. Grodor... vem kan bli rädd för en sådan? Spindlar? Andra insekter?
Vi är olika vi människor, vad det gäller våra rädslor, det är tydligt.

Promenader: I går blev det både cykeltur och promenad med hästsällskap i Hjälshammar md omnejd.
Idag gick promenaden runt Gumpebo, där årets första midsommarblommor fanns i riklig mängd.
Fredagspromenaden gick i trädgården, bakom gräsklipparen. Vi är riktigt omoderna som använder av oss av en sådan, motordriven i och för sig....men jag tycker att det är ett bra sätt att såväl röra på sig som att styrketräna.
Torsdagspromenaden gick längs delar av Älmåsrundan. Stora områden hade blivit avverkade under senaste veckorna. Tråkigt... men så är det ju..... fast man behöver ju inte avverka jätteområden... kan man tycka.
Onsdagspromenaden var en kylig en, bara i skolans närhet för att sätta upp tipslappar.
Tisdagspromenaden var en varm en, förbi äppelblommande trädgårdar.
.....

Våra löjtnantshjärtan är helt utdöda. Hos Johanna och Martin blommar de för fullt. 

Kom att tänka på min mamma, då jag såg de väldigt speciellt utformade blommorna. 

Det slog mig , att det  under veckan som gick, var 15 år sedan hon gick bort. När vi kom för att ta "farväl" av henne, så hade personalen lagt ett par kvistar av denna blomma över hennes bröst. 

Naturligtvis firade vi henne då det var mors dag. (Apropå dagen idag) Antingen på lördagen eller på söndagen. Det fanns ju en mor till att fira, C-Es mamma. Nu är båda borta.... och även så det "riktiga" morsdagsfirandet.

Funderar på min mamma ibland... vem hon var egentligen. Hon betydde ju allt för en när man var barn och ung vuxen..... idag ser jag henne ur ett annat perspektiv.... hon var inte riktigt enkel...kan inte säga att jag hade den bästa mor man kunde ha.....men vem har det? Vi är ju alla bara människor... inga övermänniskor...

Mammor älskar sina barn, gör allt för dem.... men jag undrar hur bra det egentligen är. JA, kärleken är förstås superviktig.... men görandet, "curlandet"..... ? Tyvärr har jag nog gjort liknande misstag som min mor....

En varierad vecka blev det. Nästa vecka lovar mycket sol och värme. Hoppas att det blir lite av den varan kvar till högsommaren också. Varierad väderlek med temperatur på 15 -25 plusgrader, föredras. Växtligheten lär fortsätta variera, även om den vackraste tiden snart är över. Tur att det är långa ljusa kvällar, så man hinner ta en runda och njuta av den, trots att det fortfarande är två och en halv vecka av arbete kvar.

Ögonfröjdad och ömfotad

Göteborgsvarvet? Nej, det är inget för en gammal tant. Eller gubbe.  Sprang ... eller mera småjoggade tjejmilar då jag var halvgammal. Ajaj, att springa på asfalt. Trångt, trångt att ta sig fram mellan socialiserande småspringade/ snabbgående tjejer.

Glasmilen i Limmared?  Har inte blivit tillfrågade i år. Vi/jag är alldeles för opraktisk för de stationer som finns på vägen. Sen tycker jag det är knäppt med promenader, där det ska drickas öl/cider/vin.... under vägen. I min värld så dricker man vatten på vägen och alkohol då man kommit hem.

Men jag är ju fånig i mitt tänkande....

Läste på  Facebook att det var läge att ta sig till Jälluntofta bokskog just nu, då de ljusgröna löven är alldeles nyutslagna.
Jälluntofta, var ligger det?  I mina ögon en bra bit från allfarvägarna... söder om Reftele, öster om Smålandsstenar, nordost om Hyltebruk.

Med utgångspunkt från denna plats skulle det finnas en tolv kilometer lång vandringsled.
Ett absolut bra alternativ till asfaltsspring och ölpromenad!

Och visade det sig... mycket mycket bättre. Elva geocacher fanns det dessutom utmed den uttänjda milen... alla förstås av god kvalitét, då de var designade av västra Smålands bäste cache-tillverkade.

Leden var mycket tydligt utmärkt, med orange pilar eller andra markeringar i samma färg.
Vägar och stigar var i alldeles utmärkt skick.
Omgivningen varierade, från björkövervuxna hyggen till rogivande sjöar och avsides liggande hus och gårdar.

Hökensåskänsla infann sig på rastplatsen, vid den första lilla sjön som vi passerade.
Ett fikabord med två bänkar fanns utställda till oss. Passade bra med förmiddagsfika !

Det var en liten utmaning att försöka hitta alla cacherna, speciellt som en del anmälts som svårhittade och svåråtkomliga. Visst tog det en stund att leta/ öppna vid några tillfällen, men vi klarade alla elva.
Vid den gamla kvarnen och sågen var det många som inte-hittat. Vi fann!

Jälltuntofta har sannolikt varit en ganska så utbredd odlingsbygd.
Lämningar i form av odlingsrösen och rikligt blommande vildaplar fanns det gott om, speciellt under en sträcka av vandringen....mellan 3 och 6 kilometersmarkeringarna.

Många blommande fruktträd fanns det i området.... rena sagoriket kändes det som om man befann sig i, stundtals.

Så var vi äntligen, efter ca 5 km, framme vid dagens huvudsakliga mål, bokskogen.

Otroligt vackert i bokskog. Så annorlunda mot våra skogar. Så annorlunda mot någon annan skog.

Skogsbärens stod i full blom, när vi kom ut i det mera normala skogsområdet.
Massor av blåbärsblommor, mängder av lingonblommor. Kan det bli bärår två år i rad?

Från Hökensåskänsla, genom ett småländskt kulturlandskap ( fast jag tror vi var i Halland), passerande en bokskog som gav en känsla av Skåne, kom vi till ett område som kunde liknas vid ett sydnorrländskt landskap med björkskog och skogstjärnar.

Vägen gick upp på "getrygg", en smal rullstensås, som hade använts redan på den tid som Kristian III soldater krigade mot tok-kungen Erik XIV. Tur att  Kristian inte var någon strategisk krigarkung, vi slapp undan med rena förskräckelsen.....

En ny 1000sjöar-variant? Nä, han jobbar mest med naturmaterial.....

Vi gick genom ett område som liknade våra egna myr/mossnära skogsområden.

Hjortronblommor. Hoppas att de ger bär under sensommaren. Hjortron finns det alldeles för lite av nu för tiden.

Några välskötta sommarbostäder, tidigare sannolikt året-runt-bostäder gick vi förbi.
Syrenerna luktade ljuvlig försommar.

Efter en ganska ordentlig sträcka på grusväg, så gick leden in på skogsstigar.
Vid denna skylten började benen och fötterna protestera en del, och jag ångrade nästan att vi inte gått Glasmilen istället. Då hade vi ju nästan varit i mål nu.
Nåja, det var ju inte aktuellt..... föranmälan skulle ju till... och hade inte gjorts... och förresten så ville jag ju mycket hellre gå denna fina runda.

Sista cachen, nummer elva. Tre kilometer.. eller däromkring kvar. Hade inte varit fel med en uppmuntringscache på de sega slutkilometrarna. ( Citat från C-E)

Blommande ögonfröjd fick kompensera ömmande fötter

Ja, den går snabbt förbi, tiden mellan hägg och syren. Det är den enda nackdelen mellan den ögonfröjdande ... och öronfröjdande försommaren.

Äntligen tillbaka i "tätorten" ... ja, nästan då.

Ytterligare en sjö .... ja, här i gränstrakterna mellan det forna Sverige och Danmark är det vattenrikt.

En cache? Skulle kunnat vara.... hade inte varit helt fel... men nu var det inte så.

Äntligen tillbaka i kyrkbyn, efter en superfin vandring.
Härligt att känna att man har ork för att ta en långpromenad, speciellt som jag känt mig ganska så gammal och usel under veckan som gick,
Benen tyckte att det räckte med tolv kilometer.... resten av tanten kunde nog gått en bra bit ytterligare.

Hade köpt med lunchsallad från Gislaveds ICA-salladsbar. Förvarad i kylväska, så  smakade den alldeles utmärkt vid skyttepaviljongens rastplats.
Nyfikna kreatur ville också smaka.... tror inte att de gillar kycklingsallad....

En jättefin runda, som sagt. Hade dock suttit fint med någon cache ytterligare. Men det kanske kommer.... kollade cacheutläggningsdatum och konstaterade att cacherna var utlagda mellan 2012 och 2014, vid tre olika tillfällen.

Dussinet fullt med fynd blev det, då vi stannade till 7 meter från kyrkcachen i Kållerstad.

Första dussinet cacher för maj blev det också.... har blivit dåligt med burkletandet på sistone, Får försöka få till lite mer långrundor när det är geocachingväder - mulet, men uppehåll. Man känner sig väldigt nöjd när man har fullgjort en liten utmaning.... och så tror jag att en vandring i lagom takt, genom vacker natur, är en lisa för både själen och kroppen... ja, om man undantar benen då....

Tre tabletter

Man tror att man är odödlig. Fast man vet att man inte är.
Samtidigt bär man på en ständig dödsångest. Tror att det är "kört" dagligen. Vilket man ju inte vet om det är.....
Men det blir ju inte bättre av att tänka så hela tiden....

Jag har väl inte mått så bra den senaste tiden.
Fast det är ju det ingen som ser. Eller efterfrågar?

Och vid de tillfällen som det rent rutinmässigt efterfrågas.... ja, då säger man  att det är OK ....

Tänker ibland på den gång som C-E svarade i telefonen och min gamla vän rutinmässigt frågade "Hur är det?" " Inte så bra" svarade C-E, som hade en ordentlig förkylning.

Det blev  tyst i telefonens andra ända.... för så svarar man ju inte ..... eller?



Nä,det är inte riktigt enkelt, det där med att svara på rutinmässiga frågor, där positiva svar förväntas.
Ska man fara med osanning, för att avge det "rätta" "förväntade" svaret, eller ska man säga som det är... och framkalla en pinsam situation? Eller ta chansen att verkligen  få prata ut med någon?

Jag ställer väldigt sällan rutinmässiga trevlighetsfrågor. Det är andra så bra på.

Utanför vårdcentralen mötte jag en gammal arbetskamrat från förra skolan.
- Hur är det? frågade hon
- Inte så bra, svarade jag. För annars hade jag inte varit här.
- Nänä,det förstår jag ju, blev svaret. Jag mår ju heller inte så bra.

Vid de vårdgivandes eget hus, är det OK att vara sanningsenlig.

- Jag önskar mig en dag utan att ha det minsta ont, har jag flera gånger sagt till C-E den sista tiden.
Ingen annan vet att jag inte mått så bra.
Jag har inte mått så dåligt heller.... har ju egentligen varit jättepigg, lite för pigg egentligen, men med mer eller mindre ständig smärta i rygg, axlar, bröst. ovandel mage....
Plus att jag känt mig nedstämd. Beroende på ett antal olika saker, som hela tiden förstärkts i mitt negativa tänk.
Nätterna har varit bra, har sovit gott, vaknat smärtfri. Alltså inte så mycket att bry sig om det där onda.... har jag tänkt.

I veckan som gått har det bara  blivit värre. Tror bl.a att det jag skrev om i förra inlägget egentligen påverkat negativa tankar och gett mer smärta... fast jag inte kunde erkänna....

Natten till i går kunde jag inte hitta den goda sömnen, hade bara ont och ångest.

Bestämde mig på morgonkvisten att nu fick det vara nog. Jag skulle stanna hemma och ta kontakt med läkare. Dessutom skulle det var en bra dag att stanna hemma, min klass hade full täckning av andra lärare och särskilda aktiviteter hela dagen. Typiskt lärartänk: Man är ju oersättlig, så innan man stannar hemma, så måste man vara säker på att skoldagen för ens elever, möjligen skulle funka utan ens närvaro.  Vilket det skulle göra, om jag skickade en planering för dagen till ett par av mina kollegor.

Fick läkartid klockan 11.
Det var proppfullt när jag kom till väntrum nr 2 en stund före bokad tid.
Lång väntan blev det, många kom och gick in före mig...... Kändes som om jag bara ville åka hem.... ingen brydde sig om mig ju.
Kvart i tolv så var det min tur. Sist av alla.
Gråtande tant kom in till läkaren. En kvinna av (tror jag) ungerskt ursprung. Stafettläkare.
- Du mår inte bra, konstaterade hon.
Nä, det var ju därför jag kommit dit.

Berättade om det onda i kroppen, smärtor som kommit och gått under många år, egentligen. Mest från magen....
Undersökning.
BLODTRYCKSMÄTARE. Min fasa. Klart överfört från min mor. ( Kan på det sättet förstå att föräldrar kan överföra olika fobier på sina barn.... spindlar, ormar, hissar ... och andra ganska icke skrämmande saker) Men blodtrycksmätare, det var/är? min fobi.
Hann inte reagera förrän vänsterarmen var uppspänd och tryckanordningen i gång.
Nä, det var inte bra med blodtrycket.
- Du pressar dig själv för mycket, sa läkaren. 170/100. Du ska få medicin.

Nu är det inte så konstigt att jag har fått diagnosen hypertoni.
Den ligger i släkten, från min mammas sida.
Jag som har tänkt kolla blodtryck i flera år, men det har inte blivit av. Har inte haft tid, HAR INTE VÅGAT: Hypertonimätarfobi.

Är så tacksam att jag gavs schemateknisk möjlighet att ta tag i mig själv, efter den (nästan) sömnlösa smärtande ångestnatten.

 Läkaren tyckte att jag behövde bli lite gladare till sinnes och skrev även ut antidepressiv medicin.
Är inte första gången jag äter sådan....det är fjärde gången sedan den stora livskrisen vid fyrtio unga års ålder.

Något fel på magen kunde inte läkaren känna ( inte lätt på den tjockmagen... men det var nget som smärtade då hon tryckte ordentligt genom det mjuka fettet). Men visst har jag magkatarr, riktig surmage ibland.... så då fick jag lite magmedicin också.

Lite prover ville man ha också... men det var inget konstigt med dem....

Gick mot apoteket för att hämta ut det förskrivna. Tänkte att det här måste väl kosta en del.... (löjlig tanke, även den påverkad från barndomen tror jag...då var jag/vi betydligt mindre bemedlade än i dag)

173 kronor! Ungefär lika mycket som tre paket receptfria huvudvärkstabletter kostar!
Vad  var det för medicin ? Reavaror???

Avsmakade alla tre sorters piller vid hemkomst.  Vilade hela eftermiddagen, mest för att kompensera den uteblivna nattsömnen.

Idag gick jag till skolan igen. Trots att kollegor meddelat att de kunde täcka upp på mina lektioner. Klart dom inte kunde.... jag skulle ju förbereda eleverna för terminens sista prov... frihetstiden, gustavianska tiden.... 1700-tal.

Har mått jättebra idag. Känner mig mycket gladare. Nästan helt smärtfri.... magen mår bra....

Tänk vad tre olika små billiga tabletter kan förändra livskvalitéten !
Så idiotiskt att inte ha insett den möjligheten tidigare.
Så bra att min gamla kropp var smartare än  dess huvud, och sa i från.

Känns fantastiskt att ha mått så bra som idag. Vet inte när det var senast.
Fantastiskt att ha kollegor som bryr sig om den gamla tantlärarinnans hälsa.
Fantastiskt att känna att jag kan vara trevlig tillbaka mot dem.... för att jag mår bra.....

Bilderna är från förra torsdagens skolresa till Taberg.

Fastern födelsedagsfunderar

Trodde att jag skulle känna mig lite ledsen idag.

Ledsen för att vara den förskjutna fastern.... och ännu mer för att den köttslige farbrorn får samma "behandling".

 Oj, vad tankarna farit kring detta under veckan......

Fest och glam över nejden - och vi är uteslutna- tack vare två kvinnors oförmåga att se varandras behov av bekräftelse.

Hörde på radion i veckan, någon "förståsigpåare" uttrycka, att dålig självkänsla och bra självförtroende är en väldigt dålig kombination.
Kände igen mig själv där... helt och fullt.

Tror att det var/är så även i det andra fallet/kvinnan.

Därför blev det som det blev... och det är tråkigt när två familjer som stått varann nära en gång, idag är fullständigt fjärmade från varann.
Lite extra tråkigt är det när det är blodsband inblandat.... men de som är nära släkt med varann, de kan kommunicera när det behövs, vad det gäller det gemensamma.

Idag firas det bröllopsfest en dryg kilometer bort, fågelvägen. Vi kommer att höra musiken när den drar igång så småningom.Om vi går ut, alltså, .... men det är ju inte så säkert att vi gör det, med tanke på att termometern  enbart visar dryga fem plusgrader....

Bröllopsfesten hålls för en kvinna vars mamma ringde till mig, då det var dags att föda henne. Mannen var på ishockey i Nittorp och jag ombads  ringa till ishallen för att man skulle  ropa ut i högtalarna att han hade ett meddelande att ta emot.

När tösen var sjuk, så fick hon vara hos oss..... vi delade sommarstuga.... vi gjorde mycket tillsammans. Av och till...

Så kom brytningen.... det är över tolv år sedan nu,,,,,och jag har ofta återkommit till den brutna relationen här på bloggen.

Men som sagt, idag känns det som jag äntligen accepterat sakers tillstånd.....

Och egentligen finns det en liten vinst just idag.... Jag avskyr ju stora tillställningar, och speciellt bröllop av det större slaget, där man ska socialisera med sådana man inte har något gemensamt med.
Jag fixar inte sådant.

Med tanke på  att finklädersfesten hålls på en loge, denna kyliga pingstafton, så är jag riktigt tacksam över att slippa fundera på hur man tackar nej /avbokar  på ett ok sätt,

C-E fyller år idag.
Paket är ju inte mycket att ge till en sextiotreåring.
Men en god frukost kanske skulle passa.
Passande nog, så hade jag ett presentkort på två personers frukost på Hestraviken.
Varför inte utnyttja den fem månader gamla "tack-för -luciaframtädande"-presenten?

Ekologisk frukostbuffé utlovades.



Den frukosten gjorde ingen besviken.... och så blev man ordentligt mätt.

Äggröra gjord på ägg och grädde... mums.... bacon, prinskorv, stekta tomater, hembakat bröd, hemgjord fruktyoghurt, sill, ägg + räkor, många sorters pålägg, smoothie, juicer, frukter....

Kan absolut tänka mig åka tillbaka dit och betala de dryga 100 kronorna som frukosten kostar.  Får bli någon gång i sommar, då man kan sitta utomhus med utsikt mot sjön!

http://www.hestraviken.se/restaurang/

Efter frukost, blev det raka spåret till Limmared och trädgårdsmässan där.
En alldeles lagom stor mässa med ca 30 olika utställare/säljare.
Hälften av dessa befann sig i kylslagna tält utanför Glasets hus......

 .
...resterande utställare huserade inne i den goa värmen.
Det blev en  del inhandlat, några tomatplantor, lite perenner. honung..... och en ny "skolväska" från Madagaskar, via Fairtrade och Skogsateljén...

Hade turen med mig och vinna två perenner också....
Passar jättebra i de delar av rabatterna, där nästan alla gamla prästkragar har försvunnit.
Har varit med om det tidigare, att  det gått från att vara så mycket prästkragar så att det nästan kunde ses som ogräs, till att bara bli några få plantor kvar.... frösådda på nya ställen.

Har ju haft mer tur denna vecka, det länkade jag till igår.

Gjorde en ansökan till stipendium från Teknikföretagen/Teknikspanarna i absolut sista minuten.

Teknik, det är inget som ingår i min lärarlegitimation. På den tiden som jag utbildade mig, så var teknik förbehållet högstadiet.
Trots det så har jag gjort försök att undervisa i ämnet av och till under de år som ämnet ingått i vår läroplan. Har använt mig mycket av just Teknikspanarnas filmer och kopieringsmaterial.

I ansökan till stipendiet så skrev jag att jag tänkte köpa tekniklego för skolbruk för pengarna.

Döm om min förvåning då jag fick ett mail att jag fått 10000 kronor att köpa materiel för.
Ännu  mer förvånad blev jag då det levererades en jättebukett blommor och då det kom ett inplastat diplom.

På lunchrasten i går ringde Stt ( lokala reklamtidningen). Jag undrade förstås vad jag gjort för fel....så reagerar jag alltid om jag blir kontaktad av en tidning ( självkänslan...), men det hade jag inte... man ville komma och göra ett litet reportage om hur vi skulle använda våra pengar.

Kändes lite omtumlade....

En annan kul sak i veckan det var skolresan till Taberg. ( Länkade till skolbloggen om detta igår också) Fantastiskt väder, otrolig försommarnatur.... och lite läskigt och kyligt inne i gruvan. ( Samma temperatur som dagens utetemperatur...)

För att återgå till dagen idag, så fick trädgården sig en liten make over, efter det att vi kommit hem från trädgårdsmässan. Gräs behövde klippas och rabatterna behövde verkligen ett nappatag mot kirskål och knölklocka. Nya perenner sattes sedan i jord.

Så efter gårdagens husstädning, är Stockremma i ganska så hyfsat skick.

C-E fixade stekt torsk medan jag fixade trädgården.
När jag just kommit in, så tittade Johanna in med en ätbar present till sin far.
Hon hade, tillsammans med kompisens dotter Tuva, varit i Borås och tittat på maken, som tillsammans med andra smidiga tokar sprungit en hinderbana på 7,5 km.

Kul med lite oväntat besök.... om än kort...

Då vi ätit och jag stod vid diskbänken, så blev det riktigt dramatiskt utanför fönstret.
En stor buss kom förbi på grusvägen, och efter dem ett antal bilar. Bröllopsfestgäster, de som valde att den bästa vägen....( den andra går uppför alla backarna... men man slipper köra förbi vårt hus....)

Plötsligt stoppade hela karavanen.... en fullastad timmerbil kom i den smala allén.

Buss och bilar fick backa.... våra katter tittade på...lite för nära vägen.

Buss och timmerbil lyckades mötas vid mötesplatsen alldeles utanför vårt hus. Några bilar backade upp på vår garageinfart, andra fick sannolikt backa ända bort till "stora" vägen.

Det tog ett tag innan  karavanen var igång igen.... och just under det att bilarna en efter en trodde sig kunna ta fart, ville vår vita katt ta sig hem,
Hjärtat bultade rätt ordentligt, bröstet gjorde det mer ont än det brukar,och benen kändes ganska spagettilika, då jag med öppen dörr följde vit katts färd.
Nu gick det bra.... men lite otäckt var det.

Funderar på om jag ska ta en liten promenad framåt byn.... och lyssna efter kylslagna festljud.
Fast vad tjänar det till....? Jag har det gott här inne i stugvärmen.... och utomhus har jag faktiskt varit alldeles tillräckligt denna dag....