Påsklov

Ute faller snön så sakta, under det att påsklovet lider  mot sitt slut.

Lider och lider.... vilket ålderdomligt ord.
Här är det ingen som lider direkt.....det har varit fina tio dagar.
Att vädret gick från altansolningsväder till utebaraförattröraigliteväder....  det är väl heller inte så lidelsefullt. Nu blev det ett tokigt ord igen..... inte lätt för nya svenskar att vare sig förstå språk eller väder i detta land.
Eller tokiga påskseder.

Fast jag vet inte om det finns så mycket påsktaditioner kvar.
När jag var liten/ung, så var påsksmällare och raketer vanligt förekommande. Nu tycks vansinnet
( min åsikt om det hela) med smällande fyrverkeripjäser ha blivit förflyttat till nyår istället.
Påskeldar hade vi, när jag var barn.
Påskkärringarna tycks ha blivit  mindre hotfulla, de behöver inte skrämmas i väg längre... vare sig med eld eller oljud.
Påskharen kom aldrig när jag var barn, eller ens när våra egna barn var små. I år hade han t.o.m letat sig in till vårt personalrum i skolan. Märkligt ! Fast kul med nya traditioner...

Konrads påskklädsel, den var verkligen up to date, så här i påskveckan.
Fick möjlighet att umgås med den lilla ögonstenen, under tre olika dagar i påsk.

Tänkte på det, då jag såg kompisen  Tuva  handskas med två och en halv månader gamla babisen, att det är skillnad på nu och förr. Tänk när de stackars babisarna skulle lindas, Konrad som tycks gilla bus och som verkligen gillar att ligga på rygg och fäkta med ben och armar, tänk om han skulle blivit av med den möjligheten.. Hur kunde små babisar vara nöjda med att var hårt inlindade i lager av tyg?

Ordet ögonsten har också fått en verklig betydelse. Det är svårt att slita blickarna från en liten babis.... det händer något hela tiden.... om inte annat med minspelet.

Minspelen och de olika sätten att söka kontakt, ger tillfälle till många leenden och skratt från oss som hela tiden har blickarna på den lille.

Visst har jag blivit en sådan där mormor som har bakgrundsbilder på Konrad, både på telefonen och på datorn. Man blir nog bara sådan..... Däremot skulle jag aldrig slänga upp mobilen i ansiktet på någon bara för att visa mitt vackra barnbarn. Det är det alldeles för många som har gjort i mitt ansikte under årens lopp. Tror någon att någon annan delar ens intresse för barnbarnet? Nej, det är allt ett egenintresse som utomstående betackar sig. Och som sagt, barnbarnsbilder på FB  eller Instagram, det kommer jag heller inte att bidra med. Är lite överkänslig mot sådant, även från andra....

Jaja, var och en gör som den vill. På min blogg kan jag inte låta bli att visa lite Konradbilder....

Det blev besök i Ulås vid två tillfällen under veckan. Bra för barnledig hästägare att kunna ägna hästarna lite tid, medan mormor/morfar gärna ägnar sin tid åt den charmige lille ögonstens-pojken.

På skärtorsdagen, så passade det bra att besöka ett trevligt geocachingevent i Värnamos närhet,i Rannäs, Forsheda.
Det var Inga som återigen bjöd in till en trevlig geocachingträff och dessutom förplägade oss ( det var värst vad jag får till gamla ord idag) med en välsmakande påskbakelse.

Ett antal kända, och några för mig okända. gecoachare hade samlats i den lilla samlingslokalsladan ute i skogen.

Extra kul var det att träffa vännen Katrin och hennes  dotter Helena. Den trevliga dottern har jag hört tals om en hel del, och då var det extra roligt att träffa henne irl.

Kul med ett "lagom" stort event, för den (jag) som inte trivs när det är för mycket folk....

På vägen tillbaka från Rannäs, så passade det bra att ta med moster Karin till Ulås. Hon kom med tåget till Rörstorp, med packning för fyra övernattningar på tre olika ställen. Bra tänkt att passa på att hälsa på både familj och en av de bästa vännerna, under fyra dagarsledigheten.

Långfredagen blev en dag med skolarbetesförberedelser och långpromenad.

På påskaftonen kom familjen Friberg samt Karin till Stockremma och träffade bla. "gamlafaster" och hennes make ( blir det gamlefarbror då?) Konrad har verkligen förmågan att sova var som helst, i alla famnar som ger honom möjlighet till avslappning. Under det att Konrad vilade middag på Rogers högerarm, så hann vi med både Kahoot, frågespel och allsångsspel. 

Att byta blöja är en av favoritsysselsättningarna för den som har drygt tio dagar kvar till sin tremånadersdag. Han han med några sådana mellan tupplurar, mattillfällen och hoppa från famn till famn...Mamma - son-kontakten på bilden är härlig att se...Mamma är BÄST, säger ögonen! Åtminstone för den som är ett riktigt litet matvrak,,,

Karin stannade kvar hos mor och far tills påskdagens eftermiddag. Det blev en hundpromenad med lånehundar, ända ut till Rävdal. 

Någon räv såg vi inte till, men på vägen hem träffade vi på lilla no-named fölet, för tillfället boende i Tindras ( Johannas halvblod) födelse och uppväxtstall.

Bara att konstatera .... babisar växer fort, från att ha varit en lite okontaktbar individ, till synnerligen sociala individer.... men hästar är bättre på den kroppsliga utvecklingen.... det lär väl dröja något år innan Konrad kan galoppera på samma sätt som lilla no-named. 

Alla små drar verkligen blickarna till sig, gäller både djur och människor.

På påskdagens eftermiddag, så var det dags att säga hej då till Karin och lämna henne i goda vännen Majas "vård".

Lite tråkigt känns det väl alltid att säga hej då till dottern som bor "hela" tjugofem mil bort, och som man inte träffar lika ofta som dottern, vars hem man når på ca 50 minuter med bil.  Men jag vet ju hur det är, efter alla år, så länge man finns, så kommer det att bli nya möten... och nya hej då... Tror säkert att mötena kommer att bli tätare framgent.... när en ny liten ögonsten ska se världens ljus....

Tack för ett fint och kul påsklov, alla!

Ute faller påskasnö. Fåragö, säger den gamla bondepraktikan. Får väl bli en promenad fram emot eftermiddagen.... och spinmix ikväll. Skönt att röra på sig.... och det känns bra att antalet påskgodis är så få detta år, så att de kan räknas på  fingrarna på en hand....