Vi var i kyrkan idag. Med alla skolbarnen. Inbjudan från kyrkan. Ett trevligt initiativ. Speciellt trevligt, eftersom man i min "jobbarskola" valt bort att fira såväl lucia som skolavslutning i den fina kyrkolokalen. I min "vanliga" skola, där har man både lucia och avslutningar i kyrkan. Öppen för föräldrar och andra intresserade. Så vill jag ha det. Men det är några starka krafter i "jobbarskolan" som bestämt sig för att jobba mot kyrko-besök. Tyvärr.
Nog om det!
Ungdomsledaren, tjejen till vänster i bilden, inledde den halvtimmeslånga samlingen med att prata om ljuset. Om att sprida ljus. Att vi alla har ett ljus inom oss. Det kan vi använda till att lysa upp för våra medmänniskor, vänner och bekanta, genom att se personen, att säga något vänligt, att göra något vänligt.
Så sant, så sant.
Ett enkelt julspel visades, och så sjöng vi några sånger tillsammans. En fin stund.
För egen del, så fick jag ta del av många människors ljus, redan på morgonen. Det lyste mot mej, då jag kom in till morgonmötet kl 7.30. Alla kollegor sjöng och hurrade för mej. Från en av dem jag jobbar närmast, fick jag detta underbart vackra kort. Innehållande en del visdomsord.
Från min närmsta kollega, min gamla vän och kollega sedan 45 år tillbaka, fick jag en julstjärna. Tack, tack Kristina för att du sprider ljus omkring dej! ( Själv är jag ju så dålig på ljusspridande, iaf i form av gåvor. Är nog bättre på gärningar... men det är ju också en gåva.)
Var rastvakt på lunchrasten, I rönnbärsbusken satt en flock ljusspridare, nämligen min favoritfågel sidensvansen. Hann inte få upp kameran, innan de flugit sin väg, i samband med att några lekande barn sprang förbi. Hela den stora flocken satte sig i toppen av två björkar, något tiotal meter från de lockande röda bären. Några gjorde en framstöt, men flög snart tillbaka. En gång var en stor del av flocken tillbaka i busken, men då kom jag med mobilen i högsta hugg... och ni kan ju gissa vad de varska fåglarna då gjorde. Gissar att busken/det lilla trädet är rensopat i morgon, att det blev rönnbärskalas då både barn och nyfiken lärare gick inomhus igen.
Skyndade till PRO-möte, då mina lektioner var slut. Det bjöds på underhållning i form av julsånger. Till största delen profana sådana. Framförda av Susanne, som varit kantor i våra kyrkor, och hennes sambo Jonas. Det var riktigt bra. En blandning av nytt och gammalt. Mycket Elvis, vilket är den musik som Jonas är känd för att framföra. Damerna i styrelsen hade gjort landgångar till nästan 100 personer. Trevligt. Och absolut ett sätt att sprida ljus i novembermörkret.
Så fint att de uppmärksammade din dag med kort, sång och en blomma. Den omtanken värmer alltid. Själv fyller jag år under sommarlovet och har mest blivit bortglömd... Nåja, det finns värre saker.
SvaraRaderaSå fint att ni är i kyrkan. Det är fina lokaler som står för tradition och en del av vårt kultur arv men det verkar vara farliga saker numera ;-) Löjligt om man frågar mig.
Lite trevlig sång på det var ju inte heller fel.
Önskar en god kväll!
Kram
Vi är helt överens i synen på att använda de vackra kyrkolokalerna. Under de sista åren har vi inte haft någon präst med på skolavslutningarna i "min vanliga" skola. Behövs ju egentligen inte... Kram
RaderaI dessa tider saknar jag verkligen kyrkan och körerna. Sammanhållningen, övningen och allt ljus. Kyrkan där har också julvandringar.
SvaraRaderaFint att du kom iväg och fick lite vackert, uppskattning och firning.
Kram!
Förstår att du saknar kören. Kanske det finns någon kör på nära håll i Karlstad. Kram//Anna-Lena
RaderaSå fint, ofta bra musik, stämningsfullt.
SvaraRaderaDet känns alltid extra bra lite högtidligt att få komma till en kyrka. Konstigt att somliga ska bestämma att det inte går för sig. Tror inte att en kort stund i en kyrka skadar barnen. Och skulle någon av någon anledning inte vilja vara med, så kan den säkert få sitta på skolan och jobba med något istället.
SvaraRaderaNi har så aktiva och har så bra aktiviteter hos PRO i ditt område. Förstår att medlemstalet är högt.