En riktig stjärna

 

Idag var det möte för PRO-medlemmar. Den här killen, Edward C Johansson från Laholm, var bokad för att underhålla oss "gamlingar".  Nittiotalet medlemmar, ungefär hälften av alla som är med i vår lokala förening, var på plats. Ryktet hade gått före den unge mannen. Man hade hört att han skulle vara så bra.

Edward har verkligen en fantastiskt bra och behaglig röst. Gitarren bemästrar han på ett imponerande sätt. Dessutom är det en trettiosjuåring som ser riktigt bra ut. Alla förutsättningar för succé. Och visst var det så. För de allra flesta.  

Men min musik var det inte. Det var bara ett par låtar som jag riktigt uppskattade. En Johnny Cash-låt och en låt av Per Gessle. Den enda låten på svenska faktiskt. I övrigt framförde han låtar av Elvis, Tommy Steele, Rickard Nelson , Roy Orbinsson. Mest Elvis. Och Elvis är långt ifrån den musik som jag lyssnar till. Det blev en eftermiddag med en mängd smöriga låtar.

Synd tycker jag, att det inte var större variation på musiken. Killen hade ju alla förutsättningar att göra ett varierat program.

Tänkte på en annan sak; Edward är inte helt olik Måns Zelmerlöv. Han sjunger dessutom bättre än Måns och är en hejare på att spela gitarr.  Publikkontakt hade han definitivt. 

Varför är inte Edward en rikskändis, när Måns är det?  Musikaliskt borde han vara det.  Det är så knepigt att en del artister har stort genomslag, medan andra framträder i skymundan. Är det media som bestämmer??

 Det finns fler som inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Som Ingegerd, som hade gjort tjugotalet bordsdekoration till mötet. Hon är inte med i styrelsen, men maka till en av våra styrelsemedlemmar. När det är medlemsmöte i vår lokal, så är det alltid hon som drar tyngsta lasset. Tillsammans med Sonja. 

Dessa båda kvinnor borde ha stor applåd för vad de bidrar med. Får försöka se till att framföra det tacket, nästa gång det beger sej.