Berörande rensning

 Har gett mig sjutton på att rensa ut lite av varje i huset under sommaren. Lika bra att sätta igång, denna blåsiga, och inledningsvis gråa tisdag.

Började med arbetsrummet. Packade ner ett  massa pocketböcker i kassar. Jag läser aldrig om en bok, och att ha mängder av pocketböcker i staplar, det finns det ingen vits med.Bättre att någon annan får läsa.

Lämnade in kassarna på Återbruket i Limmared, då vi passerade på väg till Tranemo för lunch på Sångbergs. Fläsk och raggmunk. Så gott!

Tre kassar kläder blev också utvalda att återbrukas. Tror att de kan glädja någon stor tant. Det fanns kläder från såväl Gudrun Sjöden som House of Lola. Bra kvalitet.  Känner som med böckerna; Kläder som jag inte använt på flera år, gör bättre nytta om någon använder dem.

I arbetsrummet finns ett skåp, med ett par hyllor som behövde röjas ut. Hittade mycket smått och gott, mycket som jag inte iddes slänga.  Bl.a. "Mina vänner" som Karin lät vänner och bekanta skriva i, då hon var i tioårsåldern.

Bläddrade på måfå i den, och fann att hennes mormor, min mamma, också fått skriva.

Blev lite berörd av det min mamma skrivit. Speciellt som hon var i nästan exakt samma ålder som jag är nu, då hon skrev dessa ord. Typiskt henne att skriva att hon var mycket äldre än hon var. 1890! Hon var född 1921.

Typiskt henne att skriva på "Djur jag tycker om": Alla. Där är Johanna så lik henne. Djurälskare. 

Det som berörde mest, det var svaret på sista frågan; Vad jag helst vill bli. Svaret var Älskad. Liksom att hennes högsta önskan var att få vara frisk.

När min mamma skrev detta, så hade hon knappa tio år kvar att leva.  Hon var fortfarande pigg, "Den glada änkan". Under de år som kom, så fick hon allt svårare att röra sig och så småningom gick hon in i en depressions-demens.

Ju sämre hon blev, desto jobbigare var det att vara dottern ( och sonen) som förväntades ställa upp och hjälpa till, då hon behövde hjälp. Vi hade en egna familjer och vi hade jobb hela veckan lång.Samvetet skavde, man orkade inte så mycket som man kände att hon ville ha, av besök och hjälp. Hon kände sig allt annat än älskad.

I ett kuvert med bilder, hittade jag den här bilden. Ett foto på min mamma, från 1992. Ett foto som jag inte tagit, för då hade det suttit i ett album.

 Bilden är från samma tid,  som när hon skrev i "Mina vänner".

Inser att jag inte är så lik min mamma utseendemässigt, som jag trott. Hon har väldigt mycket mer färg kvar i hår och ögonbryn, jämfört med mej. Bland annat...

Lilly har varit borta i 24 år. Kände idag lite vemod och ledsenhet över att hennes sista önskan inte blev uppfylld.

Min mamma var djurälskare. Jag är naturälskare. Så här års kan en naturälskare få daglig njutning. Idag gick promenaden till betesängen en knapp km bort. Där blommar massor av orkidéer, Jungfru Marie Nycklar och Nattvioler. Samt den alltmer ovanliga slåttergubben.

Bilder från byns paradisäng kommer här.