Vuxenkören

 Ja, så presenterade prästen oss. "Vuxenkören". Han kunde lika gärna ha sagt seniorkören. Eller pensionärskören.Men inte "kören för årsrika". Jag är "allergisk" mot det ordet.  Tycker att det bara är ett försök till förskönande eller förmildrande, av något som  är tidens gång.

"Vuxenkören" består enbart av pensionärer. Den har sin tillhörighet i svenska kyrkan och leds av en kantor. Två gånger om året återuppstår den, någon månad före första advent och någon månad före påsk.  Det är vid två tillfällen som kören framträder. Första advent och påskdagen. Dessutom så är det en del framträdanden på äldreboendena i samband med dessa högtider.

Idag sjöng vi i Dalstorps kyrka. Det var mässa. Alltså nattvard. Agnostikern som bor i denna tant, hoppar över det heliga sakrament. Jag sjunger glatt med i psalmerna, men läser aldrig med där det förväntas att församlingen ska läsa högt. Speciellt inte i trosbekännelsen. Det vore falskt av mej.Oärligt.

Varför är jag då med i kören som sjunger lovsånger? Varför går jag överhuvudtaget till kyrkan ? Är det rätt av agnostikern att gå i kyrkan?  Frågor som jag funderade på under det att prästen höll sin långa predikan,  som  inte ett dugg berörde den tidsålder som vi lever i. Vilket jag tycker att den borde gjort..

Svar på mina funderingsfrågor kom jag fram till ganska då lätt:

Jag är med i kören för att jag tycker om att sjunga. Kanske borde jag försöka starta en PRO-kör, som sjunger lite profana sånger...också. Jag sjunger gärna i kyrkan. Anledningen till att jag går till kyrkan, det är att jag tycker om kyrkorummet. Att jag kan njuta  av att "bara vara" en stund. Utan distraktioner och"måsten". Jag är född och uppvuxen i den kristna traditionen. Det är något som jag vill vara kvar i, utan att vara bekännande troende. Liksom att jag önskar att andra trosinriktningar ska ha möjlighet att bevara sina traditioner, även om de bor i vårt land. Och naturligtvis är agnostikern välkommen till kyrkan. Det är ju något som är grundläggande i det kristna budskapet..alla är välkomna till kyrkan.

Det var tacksägelse för två avlidna idag.  Tacksägelse är något som fått anhöriga att känna sig tvingade att gå till kyrkan. Det är fint att den avlidne nämns i samband med gudstjänsten, men ingen ska känna sig tvingad att närvara. Tror det "tvånget" håller på att försvinna,, tack och lov.

Alla kyrkobesökare fick var sin påskliljor då man lämnade kyrkan. En fin gest!

Tog en promenad då jag kom hem. Tänkte att det var lika bra att ge sig ut, innan vindarna blev för kraftiga. Nu tog de i ordentligt ändå, där det var öppet.  Bättre att gå på skogsvägen genom storskogen. Där var det rätt skyddat. 

Snabba solglimtar gjorde att tussilagon öppnade upp sina kronblad en smula. Även den en passande blomma på en påskdag.

Regnet slår mot takfönstret och trädkronorna svajar betänkligt därute.  Det känns som om det är läge att stanna inomhus resten av dagen.