Maj

 Vår på riktigt! Som man längtade, då när vintern var kall och mörk. Nu är våren här, och man önskade att tiden kunde ta det lite lugnt, så att man kunde njuta av allt vackert, av alla ljud och av alla dofter i naturen.

Härligt väder! Över tjugo grader varmt och strålande sol. Klart njutbart. Några dagar. Sen hoppas jag verkligen på att det utlovade regnet ska komma. Det är så torrt i jorden. Både sol, moln och regn behövs för att naturen ska må bra. Tror att det egentligen gäller människor också, åtminstone för oss nordbor.

Började dagen på gymmet. Trodde att där skulle vara mycket folk, denna lediga dag. När jag kom in vid kvart i nio var där helt tomt. Sen kom mina båda gymmande väninnor. Ingen trängsel där inte.

När jag kom hem, så möttes jag av denna syn på verandan.

Nästan så att jag utnämner den till årets bild. Iaf så här långt.

En mus hade tagit sig ner i spannen där det fortfarande fanns några talgbollar ( fågelmat) kvar. Efter att C-E hade öppnat locket många gånger, så hade det blivit en spricka. Där hade musen tagit sig ner, ätit sej mätt och sedan försökt komma ut igen. Men där tog det stopp. Trodde att musen var stendöd, men när jag visade den för C-E, så började den sprattla. Den kände väl på sig att han aldrig skulle låta den dö... eller lida. Så C-E tog spannen med sig och släppte ut musen några hundra meter bort. Är väl risk för att drn blir sugen på god mat igen och återkommer.  Det kan vara musen som åt upp tio av tomatplantorna i måndags. Men där nere i källaren finns en fångstbur med lockande havregryn i. Förhoppningsvis väljer musen havregryn före tomatplantor, om den kommer tillbaka.

Njöt av solen på altanen, rensade lite ogräs och fixade lunchen. En cykeltur kändes lockande i den varma eftermiddagen. 

Cyklade de sextio höjdmetrarna ner till Hjälmån. Nu är det så att sextio höjdmeter neråt även innebär ett antal höjdmeter i uppförsbacke.  Så man får jobba en del för att komma neråt också...

Passerade över ån och fick en flashback till fina kanotturerer utmed ån. Borde funka att paddla även när man är äldre, men har inte tänkt tanken. Men man kanske är för stel för att kunna ta sej ut ur kanoten...?

 Cyklade utmed ån och där kom verkligen fyra kanoter, med tre killar i varje. En sak hade de glömt. Flytvästar. Gissar att det var killar från Nittorps hockeylag som hade första maj fest. När man är ung...och kille...så är man odödlig... och behöver förstås inga flytvästar. 

Cyklade genom samhället Nittorp och tog in på grusväg igen. Gott att slippa all trafik på landsvägen. 

Kunde inte motstå frestelsen att cykla fram till det vackra gamla huset, sannolikt bortom all räddning. Så synd att det fått förfalla. 

Nu blev det mycket uppför. Fick leda cykeln uppför ett  par branta långa backar. Så småningom kom jag ut på landsvägen igen och var snart hemma i byn igen.

Många vackra vyer hade jag passerat på vägen. Kunde dock konstatera att ingen annanstans blommar vitsipporna, som de gör i vår by.