Kom på det för några dagar sedan. Nu har jag varit anställd i Tranemo kommun i 50 år. 22 år var jag, då jag fick tjänst i en femma på Tranängskolan. Flyttade ihop med C-E i en trea, en lägenhet som skolchefen ordnade åt oss. Det var på den tiden som skolchefen var som en av alla anställda, och kände namnet på alla sina lärare. Det måste ha funnits många lärare i kommunen även på den tiden, antalet barn var sannolikt fler än idag.
Numera är skolchefen helt anonym. Känner inte sina anställda. Jobbar helt genom sina mellanchefer, rektorerna. Det var bättre förr!
Under mina första tretton år så var jag, liksom alla sndra lärare i grundskolan, statligt anställda. Alla gick efter en och samma lönetrappa. Tror att jag började på en ingångslön på mellan 3 och 4000. C-E hade ungefär detsamma på sin ekonom-tjänst på kabelföretaget, som då hette IKO. Man klarade sig bra på det, då hyran för lägenheten låg på 900 kr/mån.
Det var andra tider det!
Gillar tanken med lönetrappa. Idag kan lönerna vara väldigt orättvist satta. Det är ju rektorn som avgör, utifrån den "pengapåse" som han har..
Jag föredrar statlig anställning för lärare.
Tre skolor har jag jobbat i under dessa 50 år. Först två år i Dalstorp. De eleverna fyller 61 år under 2026! Därefter 25 år i Dalstorp. Tror att det sedan blev 17 år i Grimsås, innan jag formellt gick i pension. Men tillsvidareanställningen har gällt under de sex år som jag egentligen varit pensionär. Arbetsuppgifterna har varierat från ca 15% tjänst upp till 60%, under dessa sex år. Nytt anställningskontrakt är underskrivet. Men nästa termin blir det bara drygt 10% -ig tjänst, enbart musik.
Nästan alla femtio år i skolan har varit fina år. Det blev väl lite väl bra då ambitiösa jag, som vill så mycket, både ville mycket och hade småbarn hemma. Då var det nära "väggen".
Bytet av skola, i samma rektorsområde, vid femtio år ålder, var inte problemfritt. Det visade sig att jag inte alls var välkommen till Grimsåsskolan. Jag vet fortfarande inte varför kollegorna inte ville ha mej där. Delade en jobbig klass med en mentalskötare!
Men det blev bättre. Och visst är jag medveten om att jag förändrade saker på skolan. Det var väl kanske det dom de andra var rädda gör att jag skulle göra. Med all rätta!
Så mycket roligt man gjorde under de första 35-40 åren, genom skolan.
Skolresor till Stockholm, Gotland,Öland. Och till Lagmanshagasjön. Insamling av pengar skötte jag. Vi gjorde en massa roliga saker tillsammans i klasserna, för att få in pengar till resor.
Resor med kollegor till Danmark, till Bohuslän, längs Göta kanal, till olika konferensanläggningar i närområdet. Det var en del av "studiedagarna"
Resor och utbyten genom EU, E-twinning, till Sevilla, Hydra, Amsterdam, London.
Idag tycks det inte finnas tid eller pengar för några roligheter, vare dig för lärare eller elever. Studiedagar är mest planeringsdagar. Tycker synd att man inte får komma ut på gemensamma resor, personalen emellan. Det gör så mycket för gemenskapen.Än värre är att skolans personalen numera är så uppdelad. Förr var man del av en och samma gemenskap, lärarpersonal, måltidspersonal, vaktmästare, städpersonal.
Tävlingar har jag och mina klasser varit med i, och vunnit både pengar och resor. Så kul för eleverna att jobba gemensamt för att komma så långt som möjligt. Liksom att träna inför olika föreställningar med uppträdanden för föräldrar/anhöriga.
Glädjen, lusten, att få vara idérik och spontan... det tycks ha försvunnit från skolans vardag.
Det var bättre förr!
Tycker verkligen kommunen borde uppmärksamma de femtio åren. Stort Grattis till dig 💐
SvaraRaderaVisst är det tråkigt att de där extrasakerna knappast finns kvar. Det gjorde säkert mycket för sammanhållningen.
Att du spelade fel en gång under avslutningen var det nog inte många som hörde. Även den bästa kan ju göra fel.
Här har det hittills varit uppehåll idag, hoppas ni också hade det under avslutningen.
Tror de tar studenten här idag, men har inte hört något tutande alls, när jag tänker efter.
God eftermiddag! Eva-Lotta
Det är detcsämsta med dagens skola. Inget extra roligt att jobba mot. Inget extra roligt att se fram emot för lärarna. Ingen sammanhållning yrkesgrupper emellan.
RaderaDu har verkligen en lång yrkeskarriär att se tillbaka på och än är den inte slut. Dessutom har du verkligen varit en trotjänare inom kommunen. Ser att ni är några som har hållit på så länge och en blomma, det är det minsta man kan begära tänker jag. Att 25 år uppmärksammas är vanligt men de har kanske inte koll på att det finns personer som varit där dubbelt så länge.
SvaraRaderaJag hade gärna sett att skolan var statlig framförallt ur aspekten att alla ska garanteras likadana förutsättningar för sin utbildning. Lönetrappan däremot är jag tveksam till. Samtidigt kan det störa mig att "hoppjerkor" som flyttar runt kan komma upp i väldigt höga löner medan trotjänare inte gör det. Det måste finnas en balans. Sedan hade jag en god löneutveckling trots att jag var på samma skola men jag hade också kollegor som låg rejält mycket lägre. I dag är lönen en viktig faktor ändå.
Att du spelade fel en gång märkte säkert ingen.
Kram och god kväll!
Blev så att folk flyttade från skolan, då de bara fick en hundralapps lönelyft medan någon annan fick 500. Blir inte bra. Det är svårt att se vilka som gör "bättre eller sämre" jobb. En del jobb syns inte förrän på sikt.
RaderaHade bra lön på slutet. Och den grundlön som jag nu faktiskt beräknas mot, ligger på 50 000. Det var något kommunen bestämde för att behålla pensionärerna längre... om inte annat som tillförlitliga vikarier.
Detsamma! Kram
Det är ju fantastiskt att du har jobbat i 50 år! Jag bugar och niger för den bedriften. Men att det inte uppmärksammas av kommunen ... det är svagt, väldigt svagt. Hoppas att de, genom det här inlägget, får upp ögonen och rättar till den saken.
SvaraRaderaFörstår att du blev glad över den personliga gåvan av din elev. Så fint! Om jag bodde närmare skulle du få en blomma av mig också, för dina 50 år. / mammselen
Tack snälla!
RaderaTror att min kollega har 52-53 år i skolans tjänst. Hennes maan har jobbat politiskt i kommunen och ställde frågan om femtioårsuppvaktning. Man påstod då att det inte alls var femtio års jobb, för man räknade inte vikariat som hela år.
Jag delade inlägget på FB för att någon på kommunen möjligen skulle se.
Önskar dej en god kväll!
Ja,, visst är 50 år en lång tid och mycket har hänt. Stort grattis till dina 50 år. Tycker absolut att du borde uppmärksammats av kommunen/skolan efter alla år du tjänstgjort.
SvaraRaderaJag ogillade verkligen när Göran Persson på sin tid gjorde skolan kommunal. Skulle önska att skolan återigen kunde bli statlig. Då skulle det bli mer rättvist fördelade resurser. För även idag går ju staten in och stöttar många kommuner. Jag var nyexad som 21 åring, 1970 och 1995 när jag jobbat 25 år i kommunen, Upplands Väsby, fick jag välja något för ett belopp av 4000 kr. Vadde en cykel. I kommunen arbetade jag i 36 år och sedan blev det 4 år i Peking. Och så välde jag att sluta , gå i pension, när jag var 62. Men...Har jobbat en del efter det med olika skolfrågor på Skolverket, varit mentor och jobbat som reseledare /guide. Allt på deltid och när jag själv velat.
Önskar dig en fin vecka.
Kram
Bra när man kan göra som man vill! Inte alla förunnat. Inte många jobb där man kan få jobba en halvdag i veckan!
RaderaKommunaliseringen blev inte bra. Det var mycket mer rättvist både inom kommuner och mellan kommuner när skolan var helt statlig.Nu känns den som den ärcett mellanting... mycket som är statligt styrt, men kommunen styr resurser och löner. Inte bra..Detsamma till dej! Kram
Måste ha varit en hel del förändringar under åren.
SvaraRaderaHär var det så för 25 år sedan att enda sättet få löneförhöjning var byta skola. Minns äldsta sonen som fick 7 (!) nya lärare i 9:an, de hade ingen aning om vad han kunde. Och lärarna höll lite i betygen i 8:an.
Och alla skulle söka in på gymnasiet med de betygen.
Vi har sett mycket knasigt. Test med att ha 7-8-9 ihop i samma klass! Läraren hade ingen utbildning för det. Och de yngsta eleverna mådde jättedåligt.
Detta krävde aktiva föräldrar som kunde hjälpa sina egna barn med läxor, för det var inte på mode att ha gemensamma genomgångar för klassen. Och läraren hann inte hjälpa alla.
Vi hade många barn med många lärare, blev många presenter vissa år.