Koskräck

 Fick med mig C-E på en tur ut till skogen. Tänkte kolla tillgången på lingon, på ett av de gamla ställena. Det fanns en del, men konstaterade att det är bättre att återvända den platsen där vi redan plockat en gång.

Kan nog bli en tur i morgon. Det planerade firandet av Ava i morgon, är p.g.a. prognosen för kustvädret, framflyttat två veckor 

Svamparna har skjutit fart efter allt regnande. Mycket röd flugsvamp, massor av citrongul slemskivling, några fina stensoppar samt några enstaka kantareller. (Stekt Karl Johan och kantarell på rostad bröd, blev dagens kvällsmat. Himmelskt gott)

Definitivt höstkänsla i skogen. Såg en hel del blåbär.  Klart plockbara. 

C-E åkte hemåt i sin van. Jag hade stavar med och beslöt mig för att ta en snabb promenad istället. ( Har ny Fitbit-klocka... den är krävande...visar statistik på allt.... så det är lätt att ta ut stegen lite mer än man brukar.. man vill ju ha bra resultat....)

Det finns ju bara en bonde i byn. Hans kreatur brukar jag träffa på i byns centrala delar.  Men se, här i utkanten av byn, fanns det också kreatur. De hå

gårdar som finns i omgivningarna, är så stora att de behöver "låna" betesmarker lite varstans. De här djuren undrade nog ( om de nu har så mycket hjärna att undra med) vad det var för en figur, klädd i illande cerise fleecetröja och smattrande med stavar, som gick på grusvägen.

Kom upp på toppen av den långa backen. Åtta kreatur stod och bligade på mej. Jag stannade till och tog en bild. När jag började röra på mig igen, blev det en rasande fart på djuren. Det måste varit den bruna nöten, längst ner i backen som visade mest koskräck. Djuret forcerade stängslet, alla de andra följde efter. I en förskräcklig fart och i samlad grupp rusade de rakt över vägen och in genom den öppning som fanns där.

Jag stannade upp, drabbad av samma koskräck som kreaturen. Fast tvärtom...De fick koskräck av mej, jag av dem.

Gick försiktigt ner mot den öppning där djuren sprungit in. Såg dem gå en bra bit in i det höga gräset. Kollade om jag kunde stänga, men såg bara ihoprullad taggtråd. Den ville jag inte ta i.

Vad skulle jag göra?

Nu hade kreaturen rört sig till en åker. Såg att det fanns ett dåligt stängsel, avsett för el, kring åkern. När kreaturen fick se den cerise-rödklädda människan, så började springa fram och tillbaka. Tog mig utom synhåll och försökte ringa till dem som äger marken. ( Kreaturen hör hemma på en gård 7-8 km bort.) Tre olika påringningar. Ingen svarade.  Vände om och tänkte att jag får väl sätta upp taggtråden, trots risk för blodvite.

Kreaturen fick syn på mej igen och rusade nu mot det bräckliga stängslet. Min egen koskräck gick upp på nivå alarmläge. Vände snabbt gåriktning...hemåt... ur synhåll från kreaturen. Varvid de dumma djuren sprang i samma riktning som jag. En stenmur stoppade dem, som tur var.

Säkrast att lämna området. Skickade ett SMS till gårdens ägare. Då ringde den hemmavarande dottern upp mej. Det är tuff tjej, och lider sannolikt inte av samma skräck för kreatur i flock, som jag gör. Hon lovade att kolla upp kreaturen.

Puh! 

Kom på, då pulsen lugnat ner sig, och jag gick i normal takt igen, att min mamma brukade säga "Jag blev så rädd att jag höll på att kissa på mej". Så kände jag det också... rent kroppsligt 

De bekanta kreaturen låg och vilade, då cerise-klädd tant passerade. Jag stannade till för att ta en bild. Då började de resa dig, en efter en.  Jag flydde snabbt. Någon mer koskräck vill jag vare sig känna eller ställa till med....