Repris, tack!

 

Sådana härliga höstdagar? Två stycken i rad! Vill gärna ha repris på dem. Helst flerdubbel repris.

Höstfärgerna märks mer och mer för varje dag. Betesmarker blir allt magrare. 

Igår hörde jag tre olika transträck, som drog söderut. Bra flygväder.

I morse, då jag åkte till gymmet vid halv nio, fick jag skrapa is från bilrutan. Hade täckt över de "fina"  dahliorna. Men frosten hade inte varit tillräckligt långvarig för att förstöra sommardahliorna. Alla dahlior är ju extremt frostkänsliga.

Idag när vi körde hem från Ulås, så såg vi solnedgången.

I morgon är det höstdagsjämning.Inget trevligt halvår vi har framför oss, vädermässigt, naturmässigt, dagsljusmässigt. Men det är bara att bita ihop.

Hämtade Johanna, som jobbat hemifrån, till gemensam lunch. Hönorna känner igen C-E.  Han brukar ha lite matrester,  pasta eller ris med. De kommer springande så fort som han visar sej.

Vi åt lunch på Näsudden, beläget vid sjön Hindsen, ett par kilometer från dotterns hem. De har öppet sista veckan för säsongen, så det gäller att passa på. En mycket trevlig plats, god mat och sjöutsikt.

Det blev mycket utetid i det ljuvliga vädret.

Fotbolll förstås.

Konrad ville gå till dammarna och håva efter smådjur. Det finns inte lika mycket som i våras.

Men dykare  och skräddare fanns nära ytan. Lite för kallt att vada längre ut.

Konrad tränar fotboll på tisdagar.  Båda pojkarna hade tränat ridning igår. På Idde. Så Bolt behövde ut och röra på sig. Det blev K-Ps  uppgift att, tillsammans med mamma och Lycke,  ta sig ut på en tur.

Det blev ridning på byvägarna och på åkrar som det ska sås på till våren. Ute i skogen rider man inte nu. Där är det för mycket älgflugor.

Härligt att höra K-P,  från hästryggen,  sjunga "Januari börjar året". Repris efter repris. Det är en speciell känsla, när man mår så bra, att man bara vill sjunga.

Jag behövde vara behjälplig och hålla Bolt, då Karl-Petter skulle skritta av Lycke.

Lite läskigt för en gammal ridokunnig mormor, att se killen som fyller åtta om två månader, ge sig i väg på den stora hästen. 

Lycke är en snäll valack, men han är stor.

-Kan jag trava? undrade Karl-Petter.

-Försök du, svarade modern.

Han fick igång Lycke trav... och kunde lätt hålla in honom igen. Puh!

-Nu är det jag som ska rida Lycke i fortsättningen, tyckte K-P. 

Det tycker inte mormor.

Men denna härliga tisdag, den tar jag gärna repris på.