Vilse i Värnamo

 Jag var totalt "lost". Trots att jag tog upp Google Maps och försökte få vägledning. Fick ändå  inte ihop det.

Vi äter ju lunch i småstaden Värnamo, varje tisdag, före det att vi hämtar killarna på sin skola. Det händer ganska ofta att vi äter på Gästgivaregården. Den ligger i utkanten av centrala stan. Gissningsvis 800 meter från pojkarnas skola.

Oftast tar jag en promenad från  de någorlunda närbelägna matställena. Är vi mätta och nöjda i god tid före kl 13, så är det ju gott att röra på sig lite.  C-E är inte den som gillar stadspromenader, så han tar bilen. Och hinner ofta uträtta något ärende på vägen. 

Idag var det över en halvtimme kvar tills killarna skulle hämtas. C-E bestämde sig för en tur till biltvätten, nästgårds till skolan. Jag bestämde mig för en längre promenad, som gick på en tvärgata till den normala promenadvägen.

Jag har gått den gatan en gång tidigare. Men jag måste ha vikit av mot skolan ganska tidigt.  När jag svängde av tvärgatan idag, var jag helt plötsligt helt bortkommen. Frågade en dam som jag mötte om vägen till Rörstorpskolan. Den riktning som hon visade var ju helt rätt, men  jag var mycket längre från skolan än vad jag trodde.  Såg plötsligt pojkarnas gamla dagis. Befann mig på parkeringen.  Förstår inte hur jag hamnade där. För jag kom från ett håll som inte stämde  alls med hur min hjärna såg den bekanta platsen.

Fattar fortfarande inte hur det gick till. Att gå vilse i lilla Värnamo, mellan Gästgivargården och Rörstorpskolan, det  torde inte vara möjligt.  Men det är det... Kan också vara ett tidigt stadium på demens..😱

C-E var redan på plats utanför skolan. Med nytvättad bil. Men i tid kom jag, trots att jag gick närmare två och en halv km, istället för 800 m. 

Eftermiddagen förlöpte lugnt.

Lite fotboll med K-P.  

Ett besök vid dammarna, med båda killarna.

Man hade håvar med sig.Det finns inte mycket att håva längre. En ryggsimmare hamnade i Konrads håv.

Fortfarande lågt vattenstånd. På försommaren var alla stenar, utom den  allra största, täckta med vatten.

Konrad hoppade av cykeln, hoppade över diket och sa hej till Bolt.

Jag skjutsade Karl-Petter till sin lilla blåsorkester och direkt därefter Konrad till fotbollsträningen. Pappan hämtade dem, så jag hann med lite kvällsmat innan vi körde hem i skymningen.

Körde i fatt tre A-traktorer, som låg efter varann. Så irriterande. Under flera kilometer av sträckan mellan Hillerstorp och Gnosjö är det dubbeldragna mittlinjer. Jag passerade dessa vid tre tillfällen, för att komma förbi bromsklossarna. Bilen som låg framför och de tre bakom mig fortsatte att ligga bakom A-traktorerna. Mina omkörningar var helt säkra. Så vad ska man gå efter... förnuft eller regler? Tyvärr ... eller klokt nog... går jag på förnuft...