Sol i november

 Så härliga dagar vi har. Trots att det är "gråa och trista november". Tacksamt när ens negativa väderförväntningar inte infrias. Så nu är det bara mörkret jag kan gnälla på. Det kommer man inte undan... men det känns lite dystert att vi bara kommit knappt halvvägs till vintersolståndet ännu. Och att mörkret redan faller så tidigt...

Gårdagen, ja, det var ju den vanliga tisdagsresan till Värnamo.

Hönorna kommer rusande, så fort C-E visar sej på gårdsplanen. Det brukar vankas godsaker när han kommer.

Hön-skocken har under senaste veckan decimeter från elva till tio. En höna hittades död och halväten i skogsdungen, en bit bort. Duvhök? Räv? Annat rovdjur? Tråkigt i allafall. Hönor är klart underskattade. De är kloka djur. Fint att få ägg från höns, som har det riktigt bra. ( Ja, bortsett från risken att bli dödad av ett rovdjur, då)

Grannen har också hönor. I samband med den döda hönans försvinnande,  så hade en av dem förvirrat sig bland dotterns hönor. Hon räknade in flocken, elva stycken. En höna ville inte gå in i hönshuset dock, men Konrad lyfte upp den och bar in den där. Efter en stund dök grannen upp och frågade om man sett hans höna. Man kollade i hönshuset, och se, där fanns en förvirrad individ som såg yngre ut än de andra. Så den hönan fick följa med hem till det rätta hönshuset. Och i dotterns hönshuset fattades det en.

När solen skiner, och värmer, vill man förstås vara utomhus så mycket som möjligt. Var åskådare vid grabbarnas fotbollsspel och när Karl-Petter tränade  lite lätt med Bolt, i paddocken.

Samme pojke skulle sedan skjutsas till sin orkesterövning på Kulturskolan, inne i stan. ( 7-8 km har man dit) Under den halvtimmeslånga övningen, så passade jag på att ta en promenad. Gick en bit längs Prostsjön under det att skymningen hastigt föll.

Vände sedan upp mot kyrkogården. Minneslunden där är så fin. Det finns, tror jag, fyra sådana här "pyramider", med en sten och namnplatta  för var och en, vars urna är gravsatt där. Mycket vackert!

Idag har det varit "jobb-halvdag". Började med luciaövning för 21 elever i åk 4-6. Man är inte fler än så i de tre klasserna tillsammans. Och alla ska vara med på luciaframträdandena. Det lät superbra redan från början. Åk 5-6 var med redan förra året, och jag återanvänder ungefär samma program år efter år. Så de flesta kan ju redan alla låtar.

När jag åkte iväg till skolan efter kl 9, så var det fortfarande frostigt. Kärleksört verkar helt oberörd av att det var minus 3 grader på morgonen.

Röllekan tycks också ha klarat kylan bra. Får plocka in en sista bukett, med dessa blommor i morgon...

C-E  gick gärna med ut på en solskenspromenad medan solen värmde en smula, i eftermiddags.

Härligt väder... men jag tycker ändå synd om kreaturen, som måste vara ute i den långa, mörka och frostkalla natten.  Antagligen har jag mer "ont av" att se dem gå ute och beta i det näringsfattiga gräset , än vad de har av att vara utomhus dygnet runt.

Härliga, soliga senhöstdagar! Hoppas det blir fler.