Lördagslunk

Hade lovat bror och svägerska att möta upp i Ulricehamn.
Tyckte att det kunde passa bra att samtidigt besöka monopol-butiken.
Semla hos Gunnars skulle också sitta fint.
Tänkte jag, då jag avtalade mötesplats med broder Roger.
Anki fyller 50 och tar med make, söner, svärdotter och bröder till Gran Canaria.
Katt kunde inte medfölja att fira, så vi hade lovat ta hand om kattfröken, syster till vår Fredrik och Fransson.
Bur med katt överlämnades .... och jag åkte hemåt med jamande liten katt. Var inte sugen på semla, helt enkelt.
Kände mig stolt och ståndaktig.

Tog sen eftermiddagspromenad under det att mörkret föll.
C-E bjöd på oxfile, stekta potatisar och wokad grönsaksblanding  när jag kom tillbaka.
Och rödvin.... eller rättare sagt... det hade jag ju själv köpt några timmar tidigare.
Så det kanske var jag som bjöd....
Katt vandrade omkring i huset och fräste åt de icke.manliga hankatterna. De följde henne nyfiket, men på behörigt avstånd.
Kattjejer kan vara vassa.
Efter avnjuten måltid var det TV-time. I väntan på "På spåret" tog vi med lite choklad till ovanvåningen. Några bitar, bara. De var snart slut.
Sötsuget var fortfarande uppslukande stort.
- Nu går jag ner och hämtar chokladkartongen som legat i matkällaren sedan före jul, sa jag till C-E.
Han motsatte sig inte idén.
Ett lager choklad försvann på en kvart!
Rödvin kan inte vara nyttigt, men tanke på vilka biverkningar det ger.
Men det är gott! Och det är choklad också!

Låg på mage och sträckte ut den svällande saken efter torsdagens spinn-mixpass.
Kände plötsligt att en våg av tacksamhet fyllde upp hela mig.
Tacksamhet över att vid 59+ fortfarande kunna hänga med i ett ganska så krävande träningspass.
Tacksam över att inte ha speciellt ont någonstans.
Tacksam över att må så förtvivlat väl efter genomfört pass.
Tacksam för att ha ett bra liv.
Konstig känsla, en magkänsla på blått liggunderlag.

Fick lite av samma känsla på dagens promenad.
En magkänsla, ett gott sug i magen av att vara tillfreds med tillvaron.
Tacksam att få uppleva den vackra dagen.
Det var allt lite vår i luften, även om det var kallare än vad det såg ut innifrån.

Tänkte på att det redan är februari, att det bara är en dryg vintermånad kvar, att  den riktigt mörka tiden är över för denna gång.
Var tacksam över den ( nästan) snöfria skogsvägen.
Var tacksam över ljuset.

Tänkte på att ( om livet går som vi hoppas) det är en fullspäckad vecka, den som kommer. En vecka med nationella prov, svägerska Helenas 50-årsuppvaktning, farmors begravning och sedan nästa söndag Take off för en vecka på Teneriffa.
När vardagen är tillbaka så är det den 18 februari och då är det snart vår och ännu  mer ljust.

Under veckan som gick var vi på teater.
Alla vi som jobbar i kommunens tjänst skulle se en teater om bemötande.
Jättebra gjort av kommunens outtröttliga kulturarbetarpar Mia och Stefan.
Men ändå ett stort ... och ....?
Inget nytt under solen.... men det kanske är bra att bli påmind....
Det spelar roll hur vi uttrycker oss.... tonfallet är viktigt...

Kommunalråd och kommunchef hade suttit med på alla fjorton föreställningarna ( !  ... har de inte en kommun- om än liten -  att sköta?)
Eftersom vår föreställning var den sista, så uppvaktades de tre skådespelarna med blommor.
Mia tackade så mycket och talade varmt om kommunalråd och kommunchef.....
- Jag blev så rörd vid ett tillfälle, sa hon, då du Crister  ( kommunalråd) stod och plockade upp galgar som ramlat ner då publiken tagit sina ytterkläder. Då förstod jag att du var en vanlig människa du också...
Varvid jag hajade till.
Jag har känt Crister och hans familj sen massor av år.
Klart att han är en vanlig människa!
Så dumt vi tänker... att vissa människor är upphöjda på något vis, bara får att de har vissa befattningar.
Nä, vi är bara människor vi alla, med bra och dåliga sidor.
En del har haft mer tur än andra, en del har varit smartare än andra, men alla har vi betytt mycket för någon och varit mindre omtyckt av någon annan.
Och alla har vi en begränsad livstid.

Ytterligare en av mina kollegor från Dalstorpskolan lämnade det jordiska i veckan som gick.
Hon har varit sjuk i flera år, så det var inget oväntat, men ändå tänker man efter lite extra då man får dessa definitiva besked.
Det är lite otäckt att leva, faktiskt... för man vet ingenting om framtiden.
Förr, när man var ung och odödlig, var det krig och kärnvapen som var det som skrämde.
Idag ligger det skrämmande på det mer personliga planet.....
Jobbade ihop med Inga nästan i 25 år i Dalstorpskolan.
Något år före det att jag flyttade från Dalstorp till Grimsåsskolan, flyttade hon till högstadiet i Tranemo.
Där jobbade hon fram till pensionen för 5-6 år sedan. Inga var en aktiv kvinna, det mest beundransvärda hon gjorde var att samla in pengar till en skola i Kenya och att sedan bygga upp denna under ett antal år.
Tyvärr kan jag inte gå på hennes begravning, den äger rum när vi är på Tenneriffa.

Lördagslunken forsätter så sakteliga.
Har några böcker som ska rättas.
Lite rygg/maggympa och lite hantlar, kanske.
I morrn ska jag ta fram sommarkläder och bestämma vad som ska med i resväskan söderöver.
Det finns en tredjedels flaska rödvin kvar....
... och en halv chokladkartong.
Lite lördagsgodis, alltså.

Visa varann vettiga verktyg

 Hittade Emmas blogg idag. Hon hade länkat till den från Facebook. Klokt att visa sina bloggar den vägen, man har ju inte en aning om vem som har en läsvärd blogg eller ej, om man inte gör reklam för den.

 Emma lärde mig ett nytt ord på sin blogg. Jag hade hört ordet förr, och på något sätt så hade jag fått för mig att det var något man gjorde i samband med scrapbooking. Tyckte väl att orden låter lika.
Scaffolding var ordet som Emma förklarade genom sin trevliga blogg.
Det betyder att man i mötet med sina elever har gjort en förlaga, som de elever som vill, kan rita/skriva av - eller "kopiera". Det är ett sätt att lära sig och att känna att man lyckas. Medan de elever som har mer utvecklade förmågor använder förlagan som utgångspunkt för något eget.

Så gör man ganska ofta i skolans värld, oftare ju yngre elever man har.  Inte visste jag att det fanns ett uttryck för detta ganska självklara pedagogiska sätt att jobba.

Tänker ofta på att vi delar med oss alldeles för lite av de kunskaper vi har och av de verktyg som vi använder inom skolans värld.

 Föreslog vid höstens terminsstart att vi skulle ha "teachmeet" inom omårdet - eller inom vår lilla kommun.
Fröt tycks inte ha fallit i god jord, sannolikt inte i någon jord alls, därför att "gräsrotsidéer" inta tas på stort allvar.
Det tycker jag är väldigt synd.
Vi lärare jobbar på olika sätt, utifrån person och pedagogiskt synsätt. Det finns ändå en hel del  verktyg som är värda att dela med varann.... det kan vara bra övningar från någon bok, det kan vara egengjorda övningar och det kan vara det som finns på nätet.
Tycker att det är så konstigt att de som makten har, inte kan se en vinst med delat verktygsutnyttjande.
Och vi måste få gemensam tid till det, kompetensutvecklingstid. För det är ju det som det är.... Mer än det mesta annat som vi håller på med på dessa dagar.

Har ju en vision om tre lärare på två klasser. Den visionen har jag haft länge. Lärare som varit ute olika lång tid i yrkeslivet, bör det vara som delar på de två klasserna. Samt med olika kompetens. Vi har ju så mycket att delge varann, den nyexade har nya idéer från utbildning och forskning, den som har varit med ett tag är i det bästa utvecklingsstadiet och öppen för det mesta, plus att både den och den "gamle" har mycket erfarenhet att dela med sig av.

Tänker på det att man nog är som mest aktiv som lärare mellan 40 -50. Man vill så mycket. När jag var i den åldern gjorde jag en massa temaförslag och lade ut på den utmärkta webbplatsen "Näthinnan". Där samlades genomtänkta, genomarbetade förslag på hur man kunde arbeta med olika ämnen i skolan. Jag använde mig mycket av denna webbplats, både som givare och tagare. Tyvärr så försvann alltihop, när Örkelljunga kommun inte gav Beringskolan resurser nog att fortsätta med att hålla webbplatsen up-to-date.
Fast jag tyckte att den var så bra, att den bara kunde ha legat kvar, precis som den var.

 Idag finns ju den stora "lärarresursen"  "Lektion". Har aldrig hittat något användbart där, det går fortare att göra eget -och få det som vill ha det - än att hitta något som man ändå måste ändra via "lektion". Tycker att kvalitén är genomgående låg, även om jag vet att det kan finnas guldkorn där. Lektionerna under kemiåret hittade jag på "lektion", via en länk.

 Som synes på bilderna, så blev det såväl utetvättork som skogspromenad idag. Man hinner mycket på en ledig dag, även om man sover tills lagom vaknadags vid åttatiden.
Använde en dryg timme till elevernas IUP-arbeten. De arbetar med olika saker och ämnen under 70 minuter på fredagar. Gillar verkligen känslan av att alla bestämt ( efter behov och tillsammans med föräldrar) vad de vill jobba med. Alla jobbar så bra, många tar egna beslut om hur de ska utföra sina uppgifter och många hjälps åt. Eller hjälper till. En del vill jobba ensamma.
Det är ju så livet är och jag älskar detta arbetssätt .... även om det medför att jag får springa omkring som en skållad råtta.

Tiden går fort och jag kom på att det kunde vara dags att beställa lite nya böcker till biblioteket. Med hjälp av Bokjuryms katalog och Bibliotekstjänst detsamma, lyckades jag lätt göra åt nästan hälften av de pengar som jag har att använda till inköp till skolans bibliotek. Brukar göra en stor beställning på vår resp höst och sen ha lite kvar för ev. bokönskemål från lärare och elever. Elever mest .... :)

Måste beställa via Läromedia, men det är OK och ganska smidigt. Tidigare beställde jag allt via Adlibris ... är fortfarande lite otrogen när det gäller småbeställningar.

Så i slutet av veckan kommer det en stor tung kartong med så där 50 boktitlar. Julafton för både mig och elever. 

En fin tidig vårdag även denna lördag. Optimisten inom mig vill tro på våren... men så finns det en större pessimist där inne också ... DET KOMMER ATT BLI BAKSLAG! 

Man får njuta av den tid som just nu är.... resten får vi ta när det kommer. Och mot vår går vi med all säkerhet!

Vårväckning

Så dumt att vakna redan strax efter sju, när man varje morgon, i fem dagar, bara önskat att det snart skulle vara lördag, så man kunde sova länge, länge --- eller åtminstone tills klockan åtta.
Solskenet sipprade in genom persiennerna och jag förstod att det var våren som väckt mej.
Vårens första hibiskusblomma, den var lika yrvaken som jag, vårväckt som den var.
Hibiskus, det är nostalgi, för mig - en sådan fanns nästan alltid i barndomsfönstret.


Energin fick flöde av våren därute. Bakade dubbel sats av de fantastiskt goda - och nästan nyttiga- morotsmuffinsen.Städade ovanvåningen och klädkammaren.
Fredrikkatten hoppade, sin vana trogen, in i den öppna sopsäcken med kasserade skor och galgar. Fredrik är bara sån, han går in i öppna skåp, in i tvättmaskinen, in i allt som går att gå in i. Nyfiken är han. Annars är har vi samma handikapp, jag och Fredrik. Vi är klumpiga och tunga i baken. Medan alla hans tre syskon är goda trädklättrare, och t.o.m gamle, tunge Fritz en hyfsad sådan, så kommer Fredrik bara halvmetern upp i trädet, hur han än försöker. Jag känner med honom, jag vet hur det är att vara klumpig, feg och ovig. Och hur det är att alltid trassla in sig i saker och ting.....

C-E åkte till T-mo för att handla och våren inspirerade mig att beställa en påse blomjord. Ett antal mer eller mindre - och i några fall ordentligt - vintertrötta växter fick lite ny näring runt fötterna.

Bilen fick sedan en ordentlig rengöring -tvättnötstvätt (miljöbra), avfettningsmedel ( miljödåligt) och ytterligare en tvättnötstvätt ( miljöbra). Miljökontot slutade på plus - enligt mitt sätt att räkna. Dessutom syns det nu tydligt att vi fortfarande har en röd Peaguot - och ännu inte en grå sådan.

C-E bjöd på isterband och stuvad potatis till lunch. Åt så jag blev alldeles proppmätt - klart underskattad rätt. Suveränt god!
Tittade ut i våren och insåg att jag inte fått nog. Lika bra att ta promenad till halvblodsstallet och lämna inbjudan till "vägamötet". Tänkte göra det personligen och få en liten pratstund också, det blir så sällan man träffas nu för tiden.

Passerade fältet där K och H skrev God Jul med skidor på juldagsförmiddagen. Häftigt att se att spåren fortfarande fanns kvar, samtidigt som den plöjda jorden sticker upp sina toppar. Så i år stämmer sången precis - "Julen varar än till påska". Vår julgran ligger f.ö. grön och fin på andra sidan staketet .... än har det inte varit läge att bära den till skogen ... men snart,snart ska den väck.... liksom julbelysningen som fortfarande sitter kvar i tujan.... fast den varit otänd sedan 6 januari.....

K hade redan besök, så jag lade inbjudningslappen i postlådan och kom på att jag skulle testa att gå genom skogen hem. (Nä, hon bor inte här ... hon har ett stort,charmigt, gult hus med tinnar och torn på.)

Passerade en liten hög eldningsämnen, och upptäckte till min glädje att någon hade röjt upp längs den gamla ridvägen. Under de senaste åren, så har den varit igenvuxen av björksly. Nu var leden lika fin som när jag gick där med någon eller båda döttrarna, när de red på Ronja, Athena, Magina, Corina ... eller den riktigt unga Tindra.

Lite ojämnt var det väl att ta sig fram i skogen, bitvis lite isigt - men det var absolut ingen svårighet att ta sig fram med låga "walkingskor".

Härligt, härligt att våren vågar visa att den finns någonstans, inte allt för långt borta. Långa, ljusa dagar - bara två veckor tills dess att ljuset vinner över mörkret.
Kinderna bränner en smula av vind och sol och en liten antydan till solbränna kan skönjas i det gamla ansiktet.

Trött blir man av våren - kommer säkert att sova lika gott som lilla Tindra gjort största delen av eftermiddagen. Hon fick vara ute i koppel en stund vid lunchtid.... och leka lite med bröderna.. som även de är hemsökta av våren och tar sig en kattlur på andra platser i huset.

Än värre lär vårtröttheten bli under kommande månad.... men det är helt OK ....det finns få saker som jag välkomnar lika mycket som VÅREN!