Tjejträff ....

... eller kärringkalas?

Den här mannen skaffade sig fem pluspoäng igår.
- Är det tjejträff? undrade han, då han stannade till för att låta de damer/tanter/tjejer/kärringar  ( näää) som gick precis framför infarten till hans hus passera.
Fempoängaren var granne med gårdagens värdinna, gamla kollegan Solgerd.

Det är roligt att träffa gamla kollegor. Senast vi träffade numera Påarp/Halmstadsboende Solgerd, det var tre år sedan. Vi andra fyra (+ för dagen frånvarande Kristina) brukar få till en träff minst en gång om året.
Man har speciella känslor för dessa människor, som man tillbringat så stor del av sitt yrkesverksamma liv med.Man har så mycket att prata om, det känns som om samtalsämnena aldrig tar slut.
Vi avhandlade det mesta mellan vår skoltid tillsammans i Dalstorp, lanthandelsbodar på sextiotalet, omläggningen till högertrafik, Brexit, de danska id-kontrollerna.... och så pratade ju alla de andra om sina barnbarn....

Det har varit extremt torrt i området, gräset var alldeles nedtorkat och robotgräsklipparen hade inget alls att göra.
Men blommade gjorde det, torkan till trots.
Den här rosenbusken kunde jag knappast slita blicken ifrån, den var så vacker och så doftade den så vansinnigt gott.
Inget som skulle trivas hos oss i växtzon 4-5.

Stjärnflocka skulle nog kunna funka hos oss. Får försöka leta efter sådana på perenn- försäljningsställen.

Vår kaprifol här hemma, den har inte slagit ut än, men den är alldeles full med knoppar. I Påarp hade de originella blommorna öppnat sina kronblad och börjat sprida sin väldoft.

Solgerds och Martins radhus, det ligger bara några tiotal meter från motorvägen.
Bullerplank gör att  man inte märker så mycket av trafiken, och de förbipasserande missar denna blomsterprakt.....

En annan vacker buske i trädgården, var som allra vackrast efter det att de vita kronbladen fallit av. Undrar om en sådan här växt skulle funka hos oss? Någon som vet?

Kaffe med goda kakor och annat tilltugg serverades vid  ankomst, alldeles lagom till "elvakaffe".
Efter trädgårdstitten, så blev det lunch. Mumsig förrätt och sedan torskrygg med purjolökssås och rostade rotfrukter.
Suveränt gott! Bestämde att vi ska ses nästa år igen, och då fika förmiddag i vår stuga, äta på stan och äta efterrätt hos Solgerd. Hoppas att det blir så, för det är så otroligt roligt att ses.

En promenad blev det efter den goda lunchen. Värdinnan gick en mindre runda med dem som var lite justerade i knä respektive höft.

Min namne och jag tog en lite längre promenad,och kunde konstatera att mjölkörten är tidig i år.
Det fanns stora rosa områden av den högväxta örten utmed den södra delen av väg 26 också.

Precis som på "vår egen" Östra  strand, så hade kommunen byggt upp ramper för smidig nedgång till stranden, här vid Påarp.

Det hade regnat lite och varit lite småkallt tidigare under dagen, men under eftermiddagen hade det fina kustvädret kommit tillbaka.  Badväder var det dock inte riktigt, även om vi träffade på några barn som tagit sig ett dopp, och nyss kommit upp från det skummande havet.

Stenar i fyr a olika färgskalor.  Är de ditplacerade eller naturligt placerade?

Bra sittplats, tyckte Anna-Lena.  Tur att det inte var så varmt, för då hade det blivit eldkänsla i baken, tyckte jag.

Stranden längre söderut, mellan Påarp och Laxvik. är mer badvänlig, berättade Solgerd.
Jo, lite stenigt var det här. Lite besvärligt om man vill gå ner i det våta.

Den väldiga Slyngestenen, kan man se, då man passerar på E6an. Ett riktigt landmärke.

När vi tagit oss uppför backen på Fornminnesvägen, så hade våra vänner förflyttat sig utomhus.

Där satt vi och gottade oss länge, blev serverade kaffe och jordgubbsbakelse..... och plötsligt var klockan halv sju. Dags att åka hemåt! En jättekul dag, så roligt att ses! Ser fram emot nästa tillfälle.



Idag tog vi en cykeltur till den speciella mossen, där det brukar blomma mossnycklar. Och massor av myrliljor, lite senare på sommaren. En plats som inte många mer än C-E och jag - och sannolikt markägaren - brukar besöka.

Tänkte att mossnycklarna redan var överblommade, allt är ju så tidigt denna försommar ( som nu inte längre är försommar, utan midsommar och snart högsommar) för vi såg inte till några på håll.

Gick försiktigt ut på det lite gungande underlaget...och tänk....

... där fanns flera exemplar av den ovanliga orkidén.

De flesta var ännu i knoppstadiet. De senare veckornas lite svalare väder, har nog gjort så att växthastigheten hämmats något.
Kan vara läge för nytt besök om någon vecka.

Tranbären blommade i massor. Fick lite dåligt samvete för att de två liter av dessa bär, som C-E plockade i  höstas, fortfarande ligger oberedda i frysen. Speciellt som C-E påstår att det var riktigt segt att fylla tvåliters-spannen med de mörkröda bären.

Fotboll på TV. Hejar på Island. Tycker att det lilla landet gjort en otrolig insats, med två oavgjorda matcher,,,, och framförallt då mot Ronaldo och hans landslag.
Sverigematchen blir nog en mindre trevlig historia... pessimisten ( eller kanske realisten) tror att de (vi) får storstryk mot Belgien. En Zlatan ( i o-form) gör ingen åttondelsfinal!
Så jag utnämner de härliga isländska lirarna till klart bästa nordiska landslag! Hur det blir med det, det vet vi om några timmar.

Sommarlovssök....

... eller borde det kanske står semestersök?  Jag tycker inte att det spelar så stor roll faktiskt, nu är det sommar och skolåret är överståndet. Sexorna har jag sagt hej då till, utan någon separationsångest... dessa elever var flygfärdiga och redo inför högstadietiden, och då känns det bara bra att lämna över till de mer specialiserade kollegorna. Om sommaren vill mig väl, så får jag ju dessutom möta "min" fina femma i augusti igen. Då är de sexor. Några lektioner har jag dessutom i den lika fina blivande femman.
Men nu ska det vara en ganska lång ledighet innan dess. Tror att det är åtta veckor, ända fram till den 15 augusti är vi lediga. Eleverna böjar den 22. Sen läsårsstart sägs bestraffas med rekord-sen vårterminsavslutning nästa år, eleverna slutar den 17 juni och vi lärare den 22.  Men dit är det långt!

Dagliga promenader är en bra rutin när det är ledigt. Gärna med något syfte eller mål....

Gårdagens promenad-syfte, det var att kolla hur det stod till med linnea-beståndet, i ett skogsområde ett par-tre kilometer bort.
Det var överraskande bra, och ännu mer överraskad blev jag, då jag redan fann denna vackra blomma i ett antal exemplar utmed vägkanterna.

Nattviolerna står redan i full blom. Två- tre veckor tidigare än vanligt.
Vet ju så väl att denna blomma brukar vara i sin fulla blomning den 6 juli.... som jag så många gånger tidigare skrivit här på bloggen, så brukade min pappa uppvakta min mamma på födelsedagen med dessa "förbjudna" blommor. Idag känns det knappast vara skäl att fridlysa dem, nattviolerna blir fler och fler för varje år.

Linneorna är inte så lätta att upptäcka. Linnés favoritblomma är ganska så anspråkslös.
Första beståndet som jag upptäckte, det var nästan överblommat.

De här fräscha fina exemplaren hade jag missat, första gången som jag passerade dem.

Jodå, linneorna klarar sig bra, i den del av skogen där ingen avverkning har skett på länge. Men skogen är gammal, och snart ska den skördas.... vilket lär betyda att även linneornas saga är all. Hoppas att det dröjer ett tag än, det där med skogsskördandet.

Dagens sommarlovssök, det blev en cachingrunda.
En ny runda hade kommit ut, i ett skogsområde väster om Taberg/sydväst Jönköping/söder om Axamo flygplats. Skinnarborundan skulle bestå av sammanlagt 11 cacher samt två cacher som var utlagda sedan tidigare.
Loggade några gömmor längs vägen, som denna, norr om Bondstorp. Vem sjutton slänger ut en massa toalettinredning på en åker...?

Landskapet i sig kändes väldigt småländskt, med sina stenmurar och uppstickande stenar lite här och var. Det var ett vackert landskap som vi åkte igenom. Sverige är vackert i försommar- och sommartid.

Vi stannade också till på en annan häftig plats, Boeryd burial ground. Det är ett gravfält med domarringar och treuddar, som härrör sig från århundradena efter Kristi födelse, från järnåldern.

Även cachegömman var forntida, med cacheögon mätt. Den var gömd den dag jag fyllde 49, den 24 nov 2002. Med det måttet mätt, så är det bara att inse att man själv också blivit ganska så uråldrig.

Ett klart rekommenderbart caching-sökmål var det i alla fall.

Skinnarborundan visade sig vara en 2,5 kilometers-slinga utmed grusväg och ( ganska trafikerad) asfaltväg.
Började med att fika, vi skulle ju hinna bli hungriga till den planerade lunchen på Tabergs-toppen,

Vi gick genom ett bebyggelsefritt område, så när som på denna välbyggda aktivitetsplats för scouting.
Lite längre fram på vägen skulle det finnas en golf-bana, i och för sig bara nio hål och det var dit den mesta av trafiken var på väg.  Vår runda gick åt motsatt håll,  och med tanke på noll-intresse för den ädla sporten, så åkte vi inte fram till den anläggningen.

Axec44 hade lagt ut en varierad elva-gömmerunda. Eller rättare sagt tio gömmor, och en bonus.
Alla burkar var rör av olika slag, mest små pet-rör eller bison. En del var gömda inne i något, andra hängde högt och några hängde lågt.  Tidigare sökare hade gått bet på en del, men vi klarade alla.
Kändes riktigt bra!

Och se, några blyga  småländska landskapsblommor visade sig,  vid den allra svåraste gömman.

Bonuscachen visade sig vara gömd 1,3 km från sista gömman. Med tanke på avståndet, så trodde jag att jag skrivit av någon siffra fel. Men så var det inte... vi hittade en fågelholk som skulle öppnas med rätt kombination av siffror. På femte försöket lyckades det. Jippie!

Sen kan man ju undra vad det är för konstigt folk som bor i dessa trakter, mellan Sandseryd och Bondstorp... en slänger ut sin toalettinredning på åkern, en annan ställer ut en fullt användbar soffgrupp i ett litet grustag.

Dagens sista gömma hittades "under stubbe". Man tror ju att det är stubbar som står kvar med markkontakt, som man ska leta under. Här fanns det betydligt fler.
Kände det lite som om det kunde vara en naturscen ur "Sagan om ringen" eller "Games of thrones" man befann sig i.  Riktigt häftigt ställe.

Alias "Grynet" och hans medcachare, som jag aldrig fick namnet på.... kanske någon riktig kändis i cachingvärlden.... var ute i samma ärende som vi. Bara det att de hade tagit bilen rundan runt. Sådana ena.... fast de missade ju förstås motionen. Nu såg inte dessa smärta herrar ha samma behov av daglig rörelse, som den här tjocka tanten. Men... motion är bra för alla....tjocka som smala...

Ett välfyllt salladsbord, samt dagens rätt, köttkaka, väntade på oss på Tabergstoppen.
Körsbärsträden,som blommande så rikligt, då vi gick uppför berget med alla skolans elever, bar numera massor av körsbärsembryon. Utsikten var lite lite mera dishöljd idag... men fortfarande räckte den ända till Jönköping.
Taberg är verkligen toppen!

Kunde inte motstå frestelsen att åka till lilla fabriksboden på Mormor Magdas glass. Köpte med några dyra halvliters glassbyttor hem... och så denna välsmakande chokladglass, som visade räcka ända till Grimsås.

Hämtade den för dagen serviceinlämnade bilen i Grimsås och hann hem precis till avspark för matchen mot Italien. Sverige spelade riktigt bra, men man vinner inte på poäng,utan på mål. Det blev det ett enda, och det gjordes i den svenska buren. Ingen vinst där inte.... men i övrigt en trevlig dag med hela 18 burkar. Har nog inte hittat så många under samma dag på hela detta året.  Nu gäller det att hitta fler roliga rundor... gärna med trevligt matställe nära.  Sommarlovssöket fortsätter....

Lov och lågsäsong

Lov har det blivit, för några av oss som jobbar inom skolans värld. Eller inte riktigt, tisdag, onsdag och torsdag denna vecka är inarbetade dagar... möten, mattelyft ,,,,som man kan "kompa ut" när vi inte längre har några elever....eller något vi behöver göra.
Skolåret är färdigdokumenterat och skolan är färdigröjd..... sen kan man inte göra mycket mer.
Skolan kommer att vara med i tankarna under lovet, det vet jag, åtminstone vad det gäller en sådan skolnörd som jag.... så visst jobbar man en del hemifrån under sommarlovet också.....

Lågsäsong är det vad det gäller bloggandet.  Det är ganska så tyst med såväl blogginlägg som kommentarer. Folk har väl annat för sig.... speciellt som det ju har varit en fantastiskt fin försommar... om än lite för torr.
Saknar dessutom lite geist och har svårt att veta vad jag ska skriva om.  Ältar gärna det gamla vanliga ,,,, ofta negativa.... vore kul att komma med lite nya, fräscha positiva tankar.

Skolavslutningen var fin.  Prästen "skötte sig bra". Inte ett kyrkligt ord. Bara en betraktelse  om att man inte  direkt kan se om något är negativt eller positivt... det ger sig efter hand, tiden utvisar detta.

Alla barnen sjöng fint.... rektorn var glad och positiv.... jordgubbstårtan som kollegan bjöd på vid fikat efteråt, smakade jättebra.

Frökenpresenterna, i form av uteblomgrupp och välvalt halssmycke, var riktigt fina.

Här kan man kolla mer, om man vill.http://grimsas.blogspot.se/2016/06/tack-for-detta-lasar.html

Alltid är det samma knäppa diskussion kring var skolavslutningar ska äga rum,
Kyrkan eller inte.
Har man en stor aula i sin skola, en samlingssal där alla kan sitta, och där alla kan se och höra elevernas avslutningsprogram, så är det självklart att man ska vara där.
Avslutning på skolgården har jag varit med om en gång, för många år sedan. Var absolut ingen höjdare. Svårt att se, svårt att höra.
Hyra lokal? Näää, inte när det finns gratis lokaler, fina, rymliga lokaler i våra kyrkobyggnader.
Sen kan jag tycka att vi kunde få tillgång till lokalen, utan att prästen är med..... fast å andra sidan, prästen gör ingen skada..... och med tanke på att ingen kristen bekännelse sker, så är kyrkan en fin lokal i ett kristet, men religionsfritt, land.
Våra nyanlända muslimer kom med sina familjer. Gillar verkligen att se de schalklädda kvinnorna i kyrkan.
De som klagar över avslutning i kyrkan, det är ju absolut inte de som har en annan religion, utan det är knäppa svenskar, som fått för sig att deras barn inte ska tvingas till kyrkan. Hu, så dumt... tycker jag. Våra kyrkor hör till vårt svenska kulturarv!

En lärare, någonstans i Sverige, har blivit ( tidsbegränsat) avstängd från skolan för att han/hon uttalat sig negativt om en elev på personalrummet!
Inte klokt! Vi är väl inga maskiner heller! Någonstans måste man väl få släppa ut sina känslor. Personalrummet är väl verkligen platsen för detta. En fristad, där man ska kunna prata om såväl sekretessbelagda saker som  kunna spy galla över någon elev. En plats, där jag tycker att enbart personal som skrivit på sekretesshandlingar,  ska vistas. En plats som ska ha högt till tak, för dem som "har rätt" att vistas där.

Nu är det ju nästan alltid/alltid så att irritationer över elevers uppförande ganska snabbt går över.... man tycker om sina elever, men man gillar inte alltid deras beteende.
Naturligtvis måste man få uttrycka detta, som den person man är... och en del av oss är ganska bryska i vårt uttryckssätt när vi är "i affekt".
Vilken/vilka jäkligt dåliga kollegor som "skvallrar" till rektorn.

Fast just då kom jag på att jag ett par gånger varit med om att intrigmakande kollegor "skvallrat" för skolledare om vad jag skrivit på bloggen. Det var många år sedan det hände..... men vill man göra någon illa, så är det ju ett bra sätt att göra det på... speciellt som "skvallraren" blir anonym.

Sommarlovet börjar på fredag. Tills dess är jag kompledig.
Har inga större planer för sommaren.... men ser fram emot några geocachingturer med vänner, en dag tillsammans med riktigt gamla kollegor, förhoppningsvis lite fina dagar i Halmstad.... och någon övernattningsresa med lite geocachinginslag.
Helst lite mer bloggande också,,,, för det är roligt att kunna gå tillbaka och kolla i den offentliga bilddagboken.
Bilderna tog jag på skolavslutningsdagen då vi gjorde en genomresa i smörbollsland, mitt eget barndomsland.

Nationaldagsnöjen

Vaknade i ett mulet Halmstad, denna svenska flaggdag.
Det var lite småkyligt vid frukosttid, vid halvniotiden.
Solen smälte snabbt bort morgonmolnen, det tycktes bli en lika fin dag, som den i går.

Hade kollat ut en liten geocachingrunda alldeles utanför stan, om vi skulle bli promenadsugna.
Ja, varför inte? I går så blev det mycket sol och bad, en promenad på 3 km skulle passa alldeles perfekt.

Till Holm styrdes färden.  Nu var det ingen rund-runda längs stigen vi skulle gå, utan en en runda i form av en hexagon.  Detta betydde att det blev hundrameters-avsteg från stigen vid ett flera tillfällen. Rätt ut iden risiga ormbunkstäta lövskogen.
Nu gick det bra, inga sönderrivna ben, inga ormar som vill hugga efter bara tår. ( C-E envisas med att ha sandaler på sig....)

Fast  en sak var urdum. Det fanns en bonusgömma också.... man skulle i vanlig ordning anteckna de siffror som fanns på loggremsan. Bara det att jag inte hittade några siffror... och vid närmare koll på cachebeskrivningen så skulle UV-lampa tas med, för att man skulle hitta dessa. Skitdumt, tycker jag... fast förstås inget viktigt..... Vi äger ingen UV-lampa.... har inte ens funderat på att skaffa någon.

Tänkte att det skulle passa bra att fika på Vapnö, när vi ändå befann oss så nära. Men där firade man inte nationaldag.....så vi tog vägen in till stan i stället. Gamla kondiset Regnbågen hade flaggdagsöppet och serverade en supergod flaggpryd jordgubbsbakelse på en seg mandelbotten.

Lite mer nationaldagsnöjen kunde passa, när vi ändå var ute på "vift".
Klart att det måste var läge att besöka rhododendronparken i Tylösand, i dessa blomrika, varma försommardagar.

Snacka om vackerhet.
Visste f.ö. inte att rhododendron blommor doftade så mycket..... våra ynka buskar här hemma sprider inte så mycket väldoft.

Viloplatser för trötta ben, fanns uppställda lite varstans.
Ganska mycket människor rörde sig i den extremt lummiga parken,

Många av de stora buskarna är över 80 år gamla.
De planterades av arbetslösa unga män, under depresseionsåret 1933.

Tänkte, att det bara är under ett par veckor som man kan uppleva parkens blommande buskar.
Vilken tur att jag kom på att ett parkbesök, skulle kunna vara ett bra nationaldagsnöje.

Den blålila färgen var den mest förekommande, men det fanns även röda, vita och ljusrosa buskar.

Tjuvahålan ligger alldeles i närheten, bara några hundra meter bort, utefter Prins Bertils stig.

Där var det nästan lika fint som i den blommande dalen.
Doften av de enkla rosorna var alldeles bedövande.

 Förra året gjorde vi flera geocachingpromenader längs prins-stigen. Just vid Tjuvahålan var cachen borta, från den tydliga plats där den borde vara på.

 
Nu fanns den på plats igen,
Så bra att vi fick anledning att återvända till denna ljuvliga plats.

Tillbaka genom de blommande buskarnas dal promenerad vi. Mötte Tylösands största kändis på den smala stigen.  Kunde inte med att sätta upp kameran framför honom, där han tog en promenad med (kanske ege) musik i öronen.

"Hem" till stugan och den "egna" stranden....
Ett dopp passade bra, i det numera ganska så varma vädret...

.... och en liten stund i vägrätt läge i den mjuka sanden.

Det är sällan som man ser en så klar himmel. Hoppas att det blir fler tillfällen till klarhimmel och högsommardagar under denna sommar.

Lunch ( sen sådan) hade C-E fixat och sedan tyckte vi att vi kunde dra hemåt. Spotifylistan som fick förnöja oss under hemresan var specialdesignad för mig, lovade man. Otrolig träffsäkerhet, tyckte jag... ett antal mollstämda välkända låtar, sådana som passar den lite dystra gamla tanten alldeles utmärkt, spelades under den en och en halv timme långa färden hem.

Här hemma hade den gamla rosenbusken, med anor från barndomshemmet och med doft av lördagsstädat barndomshus, slagit ut. En sann förnöjelse, att denna nationaldag få stoppa ner näsan i de väldoftande kronbladen, och insupa doften.

Kvällsnöjet har fått bli, att med ena ögat kolla in nationalsdagsfirandet på Skansen. Bra variation av musik.... ser lite kyligt ut däruppe på Skansenberget....alla politiska VIP-are på plats.... och Robin Bengtsson hade en förfärlig kostym på sig.

I morgon finns det anledning till lite firande i skola också.... mina elever förnekar sig inte... kolla här...http://snapshotofeurope2016.blogspot.se/2016/06/results.html