Februarisnö

 

Efter sol kommer snö. Inte riktigt rätt citerat, men en verklighet denna kyndelmässosöndag. Eller Lilla Jul, som min mor sa. Den absoluta slutpunkten på julen. Tror t.o.m att man åt dopp i gryta denna dag, då jag var barn. Det hände att julgranen fanns kvar i det iskalla, ouppvärmda finrummet ända till Lilla Jul. Men då åkte den torra granen, som gjorde sig av med alla sina barr, så fort man rörde den, ut genom fönstret.

Önskar att alla julbelysningar utomhus tas bort nu, när det blivit februari.  Tycker att det är så tråkigt att se alla de där ljusen, som jag anser höra juletiden till.

Här har maken plockat bort våra svaga ute-ljusslingor under de senaste veckorna. Igår tog jag ner den fina dörrkransen på ytterdörren. Den har gjort sitt!

Igår var det härlig promenad på grusvägar och stigar. Idag var det snö på de vägar jag valde. Landsvägen var slipprig. Mötte några bilar på den hundra meter långa sträcka som jag behövde använda vägen. Förarna hade nog inte riktigt klart för sig hur halt det var.

För egen del så använde jag " nittioårshastigheten", då jag med myrsteg tog mej över vägen.

Det var halt i spåren på grusvägen också. Men där behövde jag ju inte gå.

Snö känns väldigt onödigt.  Men jag vet, vi har två månader kvar, innan det blir vår. Så jag längtar!

Helgen går snabbt. Trots att jag ju har lyxen att ha tredagarshelg. Förstår inte att man hann med att jobba fem dagar i veckan.  Man hinner väl mer, och har mer energi, när man är ung/yngre.

I morgon är det långdag. Utvecklingssamtalsdag. Trodde ju att jag hade gjort mina sista, då när jag slutade med klass. Med de elever som tar studenten till våren. Men så blev det inte. Nu har jag bara sex "egna" samtal. Hade tre förra veckan. Sen har jag några tillsammans med mina två kollegor. Inte så jobbigt, ganska trevligt faktiskt. 

Stickade klart den, av dottern, beställda tröjan idag. Den blev fin. Hoppas att den passar. 

Förr stickade man ju tröjor i fyra-fem olika stycken. Denna är stickad utan att jag sytt en enda söm. Även tröjstickning har utvecklats under åren.

Februarisol

 

Satt inne hela förmiddagen och väntade på den utlovade. På SOLEN! Himlen såg ut som den gjort under hela januari, där jag dystert tittade ut genom fönstren, då och då. GRÅTT! Men så, vid middagstid så började den visa sej. Först lite tveksamt, men innan middagsmaten var uppäten, så hade den efterlängtade ljuskällan uppenbarat sig med hela sin glans.

Gårdagens gråväderspromenad bjöd på vårväderskänsla. Vantar och mössa blev kvar i jackfickan. Jackan behövde öppnas. Det var riktigt ljummet. Idag åkte både vantar och mössa på. Men även om  luften var lite kyligare, så kändes det som solen bara sprutade ut D-viitamin på bleka vinterkinder. Luften kändes väldigt mjuk, det var lättgånget, syrerikt.

Det går säkert att ta fina bilder om man ser sej noga om. Och tar det så sakteliga framåt. Men för mej var det promenad som gällde, liksom sol och frisk luft... så det är bara att konstatera, dagens bilder är inga foton man sätter inom glas och ram. Men de återspeglar vinternaturen den 1 febr 2025!

Såg på Instagram att det kommit upp en ny liten stuga i utkanten av byn. Vid en damm som det unga paret, de som tog över vännen Karlas hus, anlade för något år sedan.  Promenadmålet var givet. Nu var det så att jag hamnade på fel sida vattnet, för att kunna göra en ordentlig inspektion. ( Nej, jag hade inte försökt bryta mej in... möjligen kolla om dörren var olåst). Det fanns en övergång, stenar i olika storlek utlagda, med bara en smal bäckfåra att att sej över. Jag är så feg, och så osäker på mej själv, så jag vände tillbaka en bit ut på stenarna. Tänkte att nog ingen skulle komma just hit och leta efter resterna av mig, det skulle olycka sig. ( Informerade C-E att jag skulle gå framåt byn, men inte att jag skulle gå igenom den och fortsätta utanför de vägar som finns)

Gick in på en annan väg, som också visade sig vara en återvändsväg, innan jag tog samma byvägen tillbaka och storligen njöt av det vackra vädret. Så härligt!

Gott att vi går mot ljuset igen. Tiden går fort. Det är mest skola på veckorna. Och mormorstisdag. Inte mycket att orda om. Tryggt och välbekant. 

Igår var det quiz. Gick så där. Fullbokat, massor av folk. Många lag. Vi fick 12,5 poäng av 16. Vinnarna hade 14 poäng. Det var svåra frågor. Trots att vi hade en trettioåring med i laget, så kunde inte hon uppväga föräldrars och fasters gamla trötta hjärnor.... Men trevligt var det...

En vecka kvar, sen är det sportlov. Hade glömt bort hur svårt det är att arbeta och få tid över till olika behövligheter. Tandläkar/hygenist. Fick en tid på lovet. Styrelsemöte i PRO. Får bli när jag är ledig på lovet. Frissa,  förbättra slingorna. På lovet såklart. Nån ledig dag blir det ändå... och sen är det inte många veckor arbetsveckor kvar.  Vill gärna veta hur det är tänkt, är det helt slutjoobbat den 1 april, eller blir det några timmar kvar? Känns som om jag skulle vilja ha kvar  no och mu i klassen. Vill inte sluta tvärt, nu när det känns så bra med jobb och elever. Men ser fram emot att vara ledig  en stor del av tiden, när det blir VÅR!

Klockan är halv fem. Fortfarande ljust, Ljusblå himmel. Hoppas på många dagar med februarisol!

Åtta år !

 I natt var det åtta år sedan som jag, alldeles nyss insomnad, väcktes av en SMS-signal. Klockan var 02. Det var svärsonen som meddelade att den efterlängtade Konrad hade anlänt en halvtimme efter midnatt.

Vår första barnbarn. En efterlängtad kille.

Första gången jag träffade honom var han fyra dagar gammal. Så liten. Fast helt normalstor som baby. Det var knappast så jag vågade hålla honom.

Nu har det gått åtta år. Så mycket glädje han har gett oss. Precis som hans lillebror och som hans drygt  sju månader yngre kusin.

( Ska jag vara ärlig, så har jag visst blivit arg och irriterad på honom någon gång också. Konstigt vore det annars)

Vi firade honom igår, på den sedvanliga mormorstisdagen. Av någon anledning så kom kameran aldrig fram.

Får använda ett "julkort" och säga GRATTIS till vår supersmarte musik och idrottskille! Vi är så glada och tacksamma för att det var just du som blev ett av våra tre barnbarn!

Vattenringar

 I flödet på Instagram kom Per Ragnar upp.  Har inte ägnat några tankar kring den lysande skådespelaren på många år. Visste inte om han var i livet, förrän han dök upp i TV-serien "Whiskey on the rocks." Still going strong alltså. Såg fräsch ut. Måste ju kolla ålder. Född 1941. Jag blir glad av att se pigga pensionärer!

På Instagram framför Per Ragnar något som kallas "Söndagsdikten". Beslöt mig för att följa sidan.

Idag kom denna dikt upp:

En människas liv är som när en sten faller på en vattenspegel

Det bildas ringar på ytan, ringar som vidgar sig alltmer.

Några kommer vinden att susa.

Några kommer näckrosorna att gunga.

Några kommer solstrålarna att glittra.

Aldrig är ett människoliv helt spårlöst, även om det blott är som ringar på en blank vattenytan.

Ingen vet hur långt ringarna når 

Dikten är skriven av en poet som heter Eva Malmberg. Okänd. Så okänd, att jag inte kan googla fram mer info om henne. 

Jag är absolut ingen dikt-förståsigpåare. Men denna dikt stannade kvar.

Stannade kvar i mina tankar på dagens promenad, då mycket att jag försökte göra vattenringar med gå-stavarna.

Lyckades sådär. Hade förstås gått bättre med en sten.

Men visst är dikten talande? Man har stött på många "vattenringar" under sitt liv. Sådana som satt tillvaron i gungning, sådana som glittrat, sådana som speglat mörka moln. "Vattenringar" som påverkat att man blivit den man är. Och mina egna ringar, ja de har säkert innehållit både "vin och vatten".

Nu har vi avsmakat såväl avokado som kiwi, från Crowdfarmings fruktlåda. Otroligt gott! Apelsinerna är så perfekta, att jag beställde en låda på sex kg, från odlaren i sydvästra Spanien. Får dela med mig, sprida lite ringar av smakfull apelsin.

Veckans tre arbetsdagar är tämligen bra förberedda. Hoppas att de kan sprida lite "vattenringar". Märker att mina favoritämnen så gör. No-ämnen. Medan ämnen som religion och historia ger väldigt små krusningar, när jag försöker sprida dem...

Levererat

 Vi har beställt frukt från Crowdfarming tidigare. Frukterna har varit bra, men det har varit lite si och så med leveransen. Det är kanske inte riktigt enkelt med hemleverans till oss som bor en bit från allfarvägarna. Någon gång har frukterna blivit flera dagar försenade. Någon annan gång har vi fått hämta dem på utlämningsställe.  Färsk, obesprutad frukt bör levereras på överenskommet datum.

Det har inte blivit av att beställa direktimporterade frukter från odlare i Sydeuropa på några år. En anledning har varit att det är lite vanskligt med leveransen. En annan har varit att man fått så mycket apelsiner, clementiner, avokado eller vad nu man beställt, att det varit svårt att göra åt det, medan frukterna varit färska och fina. Trots att jag delat med mej.

Läste på FB om en ny variant av beställning. En månadsprenumeration ( som kan sägas upp när som helst) av en låda med blandad frukt. Efter säsong. Kul att testa, tyckte jag. Mycket bättre med lite variation i den 4,5 kg  tunga lådan.

På orderbekräftelsen stod det att beräknad leverans skulle ske den 24 jan mellan kl. 13 och 15. Och se, precis när vi satt oss vid middagsbordet, strax efter ett, så stannade en bil på vägen utanför och en man  lämnade en låda på verandan. Utan att i övrigt ge sig till känna.

Hämtade in lådan direkt, och tänkte att vi kunde komplettera middags-grönsakerna med lite färsk avokado.

Nu blev det ingen avokado idag. Den behöver mogna. Detsamma gäller bananerna. Ett apelsin har jag smakat. Så god. Och lättskalad. Det fanns också några kivi som var mogna nog att äta. 

Prisvärt? Njaeeaa.. Men inte jättedyrt  Köper så gärna god och obesprutad frukt och gynnar de sydeuropiska fruktodlarna. Kommer att fortsätta prenumerationen, åtminstone några månader framåt.

Makt

 

Tog en lite längre promenad. Lät tankarna gå. Det är ju det bästa med promenader. Tänk så många lektioner som blivit ( och ännu blir) planerade under det att fötterna rör sig framåt.  I den takt som är behaglig just för dagen. Idag gick det rätt snabbt. Kände att kroppen ville röra på sej, efter några dagar med ett lätt magvirus.

Tankarna rörde sig mycket kring makt. Med ett skjutvapen har man definitivt makt. Det finns ingen kritik i att ha skjutit dessa båda vackra djur. Som utbildad jägare, så är jag säker på att man vet när det är rätt att använda sin bössa. 

Tänker vidare på makten i skolans värld. Den har minsann förskjutits under de snart femtio år som jag funnits där. Minns tydligt när den ganska gamla mamman till en elev i min första klass ( en femma), neg för den tjugotreåriga lärarinnan. Nej, det kändes inte bra. Det förekom säkert inte så ofta under andra hälften av sjuttiotalet. Och visst fanns det de som var öppet kritiska mot den unga lärarinnan. Hon som "satte griller i huvdet" på deras barn. Minns att jag i klassen pratat om att jag sett filmen "Hajen". Det fick jag minsann kritik för. Av en upprörd mamma,

Idag känns det som om obekväma föräldrar har makten över skolan. Många av dem har "stökiga" barn, och kan inte förstå att deras gulleplutt kan bete sig illa. Och så hotar de med anmälan till myndigheter... eller tar med ett juridiskt ombud. Till sin hjälp har man lagar, förordningar och media. Och ibland skolledare. Vilka sällan står på den enskilde lärarens sida. Skolledaren är också "rädd" för aggressiva föräldrar. Minns så väl, då jag jobbade på "riktigt" och jag hade en kille med grav NPF- problematik i klassen. Dessutom hållen om ryggen av sin mamma. Killen kom för sent till en musiklektion och frågade vad han skulle göra. "Det kan du fråga de andra i din grupp" svarade jag. Varvid killen tog den synth som jag hade i famnen och slängde i golvet. En plastsynth går i många bitar! Sen gav han mig en örfil så att glasögonen åkte lång väg.

Rektorn tog kontakt med föräldern. Denna ansåg att jag gjort fel. Att jag svarat fel. Nästa dag fick jag mig en "avhyvling" av rektorn. Snacka om felaktig maktutövning.

Sen kan man ju undra varför en del människor kan ta sig så mycket makt.  Var ju irriterad över att julavslutningen i skolan var stadievis i biblioteket, med sånger som "Min julskinka har rymt" och en Sean Bananlåt. Förr gick man till kyrkan och sjöng låtar om ljus, glädje... om julens budskap.

Överhörde en konversation mellan två unga kollegor i torsdags. Varav den ena började jobba i vår skola i höstas. Den som jobbat ett antal år och bl.a. är förstelärare, berättade att hon gjort sitt examensarbete om  att skolan inte ska var konfessionell. Och fortsatte berätta att hon, vare sig om hon visste om det var rätt eller ej, nu  lobbar och jobbar för att skolavslutningar inte ska vara  i kyrkan. Varför har hon fått sådan makt? Jag och min pensionärskollega protesterade vilt före jul. Mot att man frångått tredaitionen att gå till kyrkan vid jul. Ingen av de andra kollegorna, där nästa alla är mellan 50 och 65 år, sa något. Men efteråt kom de in i vårt lilla arbetsrum och talade om att de höll med oss. Förstår inte att en kvinna på dryga trettio år kan ha den makten över alla....

Makt utövas på olika nivåer. Trump har makt över Israel. Nu tycks det som om han fått dem att sluta att skjuta ihjäl oskyldiga palestinier. Hur kan en egotrippad, narcissistisk, pengagalen man på närmare åttio år ha sådan makt,

Liksom den ryske motsvarigheten, han som skickar sina unga män i döden, och låter befolkningen lida, bara för att han vill visa att han har makt att bestämma över både människoliv och landsgränser. 

Hur kan man få sådan makt. Kanske för att de flesta av oss är små rädda nickedockor.

Tystnad är makt. Har ni tänkt på det? De tysta som inte säger så mycket. De som bara rycker på axlarna och inte bryr sig....

Nä, nu får det vara slutfunderat. Iallafall här. Inser ju själv att jag inte orkar läsa för långa inlägg. Så då får jag se till att begränsa mina egna. 

Har vi bloggare någon makt? 

 Vet ni vad min "makt" är? Jag kommenterar sällan eller aldrig de teman som jag själv inte är intresserad av. Eller det kanske inte är fråga om makt.... mer om att bestämma över  sig själv. Fast det är ju också en slags makt....

Nu får jag ta makt över mig själv och avsluta. Ha en fin eftermiddag. 

Ibland blir det inte som man tänkt

Skulle ju på storslagen underhållning idag.  Les Miserables. På Scandinavium.

Men ibland blir det inte som man tänkt sej. Magsjukevirus, som florerat i huset, tycks ha slagit sin små klor i mej, på alldeles fel dag.

Skulle åkt med dotter, svägerska och hennes dotter. Men vill inte chansa på att jag ska klara dagen, och smitta alla. Är heller inget nöje att sitta på en föreställning och må tjyvtjockt. 

Så nu blev det så att Konrad åker med i stället. Tror att en smart och musikintresserad åttaåring kan uppskatta det hela.

Tycker förstås lite synd om mej. Men det kunde vara mycket värre.

Får tillbringa dagen i soffan. I af så länge tvn är tyst. Sen flyttar jag nog till ett annat rum. Så gott med lugn och ro när man inte mår riktigt bra.

Sympati mottages tacksamt ....nejdå, jag bara skojar  .