Februarisol

 

Satt inne hela förmiddagen och väntade på den utlovade. På SOLEN! Himlen såg ut som den gjort under hela januari, där jag dystert tittade ut genom fönstren, då och då. GRÅTT! Men så, vid middagstid så började den visa sej. Först lite tveksamt, men innan middagsmaten var uppäten, så hade den efterlängtade ljuskällan uppenbarat sig med hela sin glans.

Gårdagens gråväderspromenad bjöd på vårväderskänsla. Vantar och mössa blev kvar i jackfickan. Jackan behövde öppnas. Det var riktigt ljummet. Idag åkte både vantar och mössa på. Men även om  luften var lite kyligare, så kändes det som solen bara sprutade ut D-viitamin på bleka vinterkinder. Luften kändes väldigt mjuk, det var lättgånget, syrerikt.

Det går säkert att ta fina bilder om man ser sej noga om. Och tar det så sakteliga framåt. Men för mej var det promenad som gällde, liksom sol och frisk luft... så det är bara att konstatera, dagens bilder är inga foton man sätter inom glas och ram. Men de återspeglar vinternaturen den 1 febr 2025!

Såg på Instagram att det kommit upp en ny liten stuga i utkanten av byn. Vid en damm som det unga paret, de som tog över vännen Karlas hus, anlade för något år sedan.  Promenadmålet var givet. Nu var det så att jag hamnade på fel sida vattnet, för att kunna göra en ordentlig inspektion. ( Nej, jag hade inte försökt bryta mej in... möjligen kolla om dörren var olåst). Det fanns en övergång, stenar i olika storlek utlagda, med bara en smal bäckfåra att att sej över. Jag är så feg, och så osäker på mej själv, så jag vände tillbaka en bit ut på stenarna. Tänkte att nog ingen skulle komma just hit och leta efter resterna av mig, det skulle olycka sig. ( Informerade C-E att jag skulle gå framåt byn, men inte att jag skulle gå igenom den och fortsätta utanför de vägar som finns)

Gick in på en annan väg, som också visade sig vara en återvändsväg, innan jag tog samma byvägen tillbaka och storligen njöt av det vackra vädret. Så härligt!

Gott att vi går mot ljuset igen. Tiden går fort. Det är mest skola på veckorna. Och mormorstisdag. Inte mycket att orda om. Tryggt och välbekant. 

Igår var det quiz. Gick så där. Fullbokat, massor av folk. Många lag. Vi fick 12,5 poäng av 16. Vinnarna hade 14 poäng. Det var svåra frågor. Trots att vi hade en trettioåring med i laget, så kunde inte hon uppväga föräldrars och fasters gamla trötta hjärnor.... Men trevligt var det...

En vecka kvar, sen är det sportlov. Hade glömt bort hur svårt det är att arbeta och få tid över till olika behövligheter. Tandläkar/hygenist. Fick en tid på lovet. Styrelsemöte i PRO. Får bli när jag är ledig på lovet. Frissa,  förbättra slingorna. På lovet såklart. Nån ledig dag blir det ändå... och sen är det inte många veckor arbetsveckor kvar.  Vill gärna veta hur det är tänkt, är det helt slutjoobbat den 1 april, eller blir det några timmar kvar? Känns som om jag skulle vilja ha kvar  no och mu i klassen. Vill inte sluta tvärt, nu när det känns så bra med jobb och elever. Men ser fram emot att vara ledig  en stor del av tiden, när det blir VÅR!

Klockan är halv fem. Fortfarande ljust, Ljusblå himmel. Hoppas på många dagar med februarisol!

Äntligen

 

Äntligen var det läge för en rejäl promenad i dagsljus, Rejäl promenad för mej; ja, det är mer än halvmilen.  I dessa mörka tider, då dagarna till stor del är inbokade med inomhus-aktiviteter, så blir det inga längre promenader. Vissa dagar, om än sällsynta, så blir det ingen utevistelse alls. Inte i dagsljus iallafall. De dagarna  är det absolut något som fattas.

Tog rundan som går alldeles nära det som blivit en tråkig följetong hos mej, Neovas torvtäkt. Ville se vad man ställt till med sen sist. Tog en bild genom det som en gång var ett fågeltorn, och som sommarens miljöaktivister, byggde upp mitt på mossen. Nu är "tornet" flyttat till den plast där maskinerna finns. Det är svårt att se bort till andra sidan mossen, där "naturreservatet" upprättades. Men mycket talar för att man förstört en del av den extremt vackra miljön där, sedan  ( den j-a) regeringen gav tillstånd för exploatering av Nexans mark.  

Nu har man tagit bort det översta gröna lagret på mossen och håller på att tappa den viktiga våtmarken på allt vatten. Framåt våren ska det visst börjas brytas torv....

 

En ny maskingjord väg var gjord, alldeles i början på rundan in mot mossen. Jag var nyfiken på vart de gick. Svaret var, man hade grävt ytterligare ett dike, för avvattning. 

Fortsättning på eländet lär följa här på bloggen....

Bortsett från den tråkiga vyn över Neovas område, så var det en härlig promenad. Solen sken! Det är man inte bortskämd med , så här års.  Temperaturen var på rätt sida nollan, om dock bara med några plusgrader. Är glad så länge den håller sig där.... bara att gå på i rask takt, man behöver inte fundera ett dugg på eventuell is och halka. 

Var nere i Hestra med ett paket på förmiddagen. Såg svanparet på nervägen, och hoppades att de skulle vara kvar då jag körde tillbaka igen. Det var de, men lite för långt bort för att få till en riktigt bra bild. 

Det hjälpte inte mycket att vända mobilkameran till stående . Men vackert var det,  med sol, vatten och vita svanar.

Det var rätt tomt i hyllorna på paketutlämningsstället. Gissningsvis kommer det att bli överfullt nästa vecka. Jag kommer att ha ett antal paket att hämta. Har beställt alla julklappar denna vecka. Vad det gäller fotoböcker och fotokalendrar, så har den svarta veckan gjort att de blivit betydligt billigare än "normalpris". Har  beställt en hel del från Amazon också. Tror att det  blev något nedsatta priser, Men där är det alltid bra priser. Black week på Adlibris är utnyttjad, liksom densamma på Polarn och Pyret. Tänk, så smidigt för en lantis att kunna beställa allt på nätet. Kommer ihåg de stressiga inköpen under resan till "stan" - oftast Borås - "förr i tiden". Det finns saker som inte var bättre förr. 

Den här bilden gör jag inte större än så här. Jag är inte så bra på att få till snygga bullar och kakor. Sitter tummen mitt i handen, så gör den.  Men goda brukar de oftast bli Bakade den här varianten av lussebullar även förra året. Väldigt goda och saftiga.  Blev många av en sats. Tar med hälften till Värnamofamiljen på tisdag. Gjorde en pepparkaksdeg också. Recept från Fredriks fika. Har ingen aning om den är bra. Kändes rätt kladdig, men den ska ju ligga till sig. Så nu hoppas jag att killarna vill baka pepparkakor på "mormorstisdagen".

Favoritblomma i adventstid. Tre av fem blommar redan. Det går snabbt, när de kommer in i stugvärmen. 

Dags för dagens Ordel. Ni är väl på?

Stopp!

 Har inte gått "Stockremmarundan"  på minst en månad. Det är ännu längre sedan som jag gick den från detta hållet, med en och en halv km tråkig asfaltsväg i början, innan man kommer till skogsvägen.

Den gamla bommen, som skogsägarna satt upp för länge sedan, och som ska stoppa trafiken att köra rundan på vägen, den var nedfälld. 

En skylt var uppsatt. Måste gå närmare och kolla!

Jag blev riktigt förbaskad. Till den plats som planerats vara ett industriområde är det ungefär 800 meter. Detta är en  väg, dock breddad av företaget, som en gång var den enda väg som fanns mellan byarna och som nu används av skogsägarna och som väg för promenader, jogging, bärplockning för närboende. En riktig gammal kulturväg.

Vid flera tillfällen har jag skrivit om den planerade torvbrytningen i närområdet. Ett finskt företag, Neova, fick tillstånd att bryta torv. Det var mer än tio år sedan. Tillståndet gällde i tjugofem år. Mycket har hänt på de tio åren, vad det gäller kunskap om våtmarkernas betydelse för natur och miljö.

Det multinationella företaget, Nexans, har överklagat beslutet. Därutöver har ett antal namnunderskrifter samlats in från oss som bor i närområdet. Ärendet ligger nu hos regeringen. I väntan på beslut, så blev det ändå en delseger för oss som är emot brytningen. Miljödepartementet beslutade om stopp för vidare arbete på området, tills dess slutgiltigt beslut är taget.

Så nu är vi många som hoppas att regeringen gör något som är rätt och riktigt. Ser till att de diken som är grävda, för att avvattna mossen, och som nu försurar de vattendrag som ger samhällsborna vatten, fylls igen. 

Det ryktas att aktivistgruppen " Återställ våtmarkerna" inom kort ska dyka upp och börja fylla igen dikena för hand. Önskar förstås att jag hade lite mer mod och vågat protestera mot dumheter i handling. Många spadar och starka armar behövs för att fylla igen dikena....Går förstås inte... men markera, det är bra det också...

 

Trots att maskiner arbetat under flera veckor att ta bort de låga träden, att  ta bort ojämnheter på marken och att gräva diken, så finns det fortfarande ett område på mossen, som inte är förstört. Därifrån hörde jag fågelläten, från både spov och någon andfågel. Mossen har varit häckningsplats för dessa fåglar under många år. Det borde den förstås fortsätta få vara.

Hoppas, hoppas att regeringen vågar sätta ner foten och visa att de gör något positivt, vad det gäller miljöarbete och miljötänk!

Ute snöar det. Inte så det lägger sig, men det faller tunga flingor från gråa moln. April! Önskar förstås lite varmare väder. Men det kommer till helgen, det är så utlovat. Och löften måste hållas....

Våren tycks vädret ändå inte få stopp på. Trots att det varit flera minusgrader under nätterna, så tokblommar vitsipporna.  Vitsippsmattor, så vackert!

Killen som gillar rosa, han gör gärna sin mormor sällskap ut bland blomstren. Har ni känt hur vitsippor i mängd doftar? K-P vet. ( De två sista bilderna är från igår. )

Lördag... igen

 

Det känns som om våren är extra tidig i år. Det är bara mitten av april, och blåsipporna har snart gjort sitt. Kollade på svärmors blåsippsplanta idag, då jag gick förbi. Förr fanns det flera plantor i sluttningen mot diket. Numera är det bara en kvar. Men den tycks livskraftig. Plantan har skugga nästan hela dagen, så därför är det en "sen bloomer". En av årets sista. Och ett fint minne av svärmor Ingrid.

Gräset har blivit grönt.  Snart dags för ansning/klippning. Inte här vid fågelbordet, förstås, för där är det fortfarande full aktivitet. Idag hade vi glädjen att ha herr och fru steglits på besök ( längst ner på bilden). Hopplöst att ta bra bilder med mobilen genom köksfönstret. Men bättre så, än att hämta systemkameran ( som kanske inte ens har batteriet laddat), för då kan de sällsynta gästerna ha hunnit försvinna. 

Bofink, gulsparv, de stannar kvar. Bergfinkar har vi haft på besök, hade fortfarande ett par kvar idag. Men de drar norrut, innan de slår sig till ro för häckning. 

Sädesärlan var framme lite senare. Dock inte för att picka frön. Nej, där är det animaliska produkter som efterfrågas.  En del sådana finns att tillgå. Årets första lilla fästing-nymf kröp över min hand idag.  Den fick inte chans att bita sig fast. Vet inte om den  duger till fågelmat....

Igår regnade det hela dagen. Blev ingen längre promenad, än en liten runda i närmaste omgivningen. Idag fick det bli dubbelt upp i stället. Långpromenad alltså. 

Reagerade på hur otroligt mycket vatten det är i  bäckar och diken.  Oftast brukar våren vara torr, och  grundvattennivån låg. Så är det inte detta år. På gott och ont. Mest på gott, inbillar jag mig....

 

Var i valet och kvalet om vägvalet på ett ställe. Vände först in på en stig, som skulle ge några kilometer kortare väg. Men där var så halt och slipprigt, så att jag insåg att det var betydligt säkrare och snabbare att hålla mig på skogsvägar hela tiden. 

Det är verkligen härligt att gå i rask takt. De gånger ryggen tillåter det. Man funderar så bra då. Nu när jag är tillbaka i skolans värld i högre grad än på länge, så funderade jag ut hur jag skulle lägga upp veckans båda no-lektioner. Kom på riktigt bra lektionsupplägg. 

Det är många lektioner som jag planerat gåendes, under årens lopp.

Funderade också en del kring Znogges blogginlägg idag, om vad man skriver och inte skriver på sin blogg. Eller visar. 

Det är naturligtvis upp till var och en.   Själv har jag varit ute på hal is flera gånger. Fick ju en skriftlig varning en gång i min bloggs "barndom". Det var 2009. Har flera gånger under senaste tiden läst i lokaltidningen om lärare som fått skriftliga varningar, och varför. Om min varning stod det ingen i tidningen. Varför jag blev varnad? för att jag skrev att det märktes tydligt på skolan, att två elever var sjuka. En sanning! 

Någon som inte gillade ( gör fortfarande inte) såg detta och skickade till skolchef... 

Själv fattade jag inte att det var så allvarligt att bli varnad...

Så visst kan det finnas skäl att vara lite mer anonym än vad jag varit under min bloggtid; det finns folk som vill en illa, och tar minsta chans. 

Samtidigt så är det svårt att vara anonym idag; man kan spåra upp alla via nätet, i alla fall alla vuxna som inte har skyddad identitet.  Nä, jag bjuder på mig själv både vad det gäller bild och text. Samt på dem som är viktiga för mig, i viss mån. Men visst finns det en hel del som jag aldrig skulle skriva om, och var den gränsen går, det är ju upp till var och en att bestämma. 

Tror att jag har full koll på vad ni heter och var ni bor, alla ni 15-20 bloggvänner som jag anser mig ha. De allra flesta har jag också fått se på bild. Men de fåtal som inte visat sig, de är jag förstås extra nyfiken på. Även om jag tror att ni ser ut som folk gör mest.

Skulle egentligen åkt till Jönköping ikväll och lyssnat på Fredrik Lindström och om svenska dialekter. Men det blev inställt. Förhoppningsvis återkommer föreställningen vid ett annat tillfälle. Nästan lite gott att få en "ledig" kväll. Det har varit otroligt mycket under flera veckor. Och kalendern är rätt fulltecknad framöver också.

En fin vårdag idag. Har trilskats lite med kirskål och knölklocka i rabatterna i eftermiddag. Det gäller att påbörja det kriget tidigt på våren. Då har man en chans att hålla de oinbjudna växterna i schack under sommaren.

Njuter av det gröna gräset utanför fönstret. I morgon ska det visst bli friska vindar. Gillar egentligen busväder, bara det inte är så busigt att  det blir farligt att vara ute. 

Dags att fixa en paj till kvällsmat. God lördagskväll.

Tradition... nästan i alla fall...

 Normalt brukar vi cykla. För cyklar, det gör man ju även om man får lite extra hjälp av batteridrift på elcykeln. Maken hade faktiskt hämtat upp de fulladdade batterierna från källaren, även idag. Men så tittade vi ut, och sen gick vi ut och kände på vädret. Konstaterade att det blir väldigt kallt att ta sig igenom den oroliga luften, på en cykel.  Föreslog att vi skulle göra på samma sätt, som när vi brukar besöka Erikson Cottage  de gånger de har öppet under hösten; ställa bilen vid badplatsen och sedan få en bra promenad/vandring på sex km och 60-70 höjdmeter, med fikastop på "krogen i skogen".

Visst gick det gäss på Lagmanshagasjön. Och naturligtvis blåste det friskt från sjösidan.

Passerade snart ett av tre glashus, som hyrs ut av entreprenörfamiljen Erikson. 

Brygga och bastu finns på några tiotals meter från husen. ( Sovhus, "kök" och dass)  Frukost och fika ingår i hyran.... men 5000 kronor för att tillbringa 21 timmar i huset.... ? ( De två andra husen, som ligger längre från sjön, kostar bara 3500 kr per natt... om någon skulle bli sugen på att leva friluftsliv..)

Tror att även SUP och kanot ingår i hyran, för huset vid sjön. Inte läge för det idag... iaf inte SUP... För då skulle man lätt kunna få insupa en kallsup....

Det finns ett antal sommarstugor och flera åretruntboende  på norr och östsidan av sjön.  Och strand finns det, så att det räcker till många. Man rustar upp gamla hus och man bygger nytt. Och mitt drömhus. ja det finns i anslutning till sjön. Har skrivit tidigare att jag önskar att jag kunnat göra som Zlatan; gå fram till ägarna och erbjuda 10-20 miljoner.....

Det var kallt vid sjön, men i backarna upp till Erikson  Cottage, så blev det rätt svettigt. Vi var på plats bara några minuter efter öppningsdags, kl 11, och redan då var det kö. Många hade förbokat plats... och pizza. Jag tänkte väl att jag skulle kunna köpa en bit morsdagstårta, men se det kunde jag inte... för även den skulle jag ha förbokat....

Så det fick bli rabarberkaka i stället. Den var god... men ack, så mäktig. En rabarbersyltfylld surdegsbulle på det... Onödigt, men gott. Och bara att konstatera,  där gick det in mer kalorier än det gick åt att vandra sex km i rask takt.....( Mitt omdöme om promenadfarten, dock...)

Det är vackert på landet i dessa tider.... Svårt att få med allt på bild, men om man tittar noga så ser man att det finns några kor bakom det röda huset med den vackra trägärdsgården....

Det är alltid trevligt att besöka Erikson Cottage. Även om ägare och personal har fullt upp, så känner man sig alltid välkommen och väl omhändertagen. Tror att det kan vara fjärde året i rad, som vi besökt Eriksons Cottage på Mors dag. Senast som det var öppet, det var i advent. Naturligtvis var vi där då också. Under semestertid, så Erikson Cottage öppet to-sö. Övrig tid av året så tar man emot sällskap, och oftast då i samband med att det bakas pizza i den vedeldade ugnen....Dessutom bakar man surdegsbröd, som levereras till butiker och rekoringar runt om i bygden.

Förhoppningsvis ska det bli en eller ett par cykelturer till Lindås under sommaren.  Hamburgaren, som serveras, den har hög klass. Smörrebröd, är en annan läckerhet, som man gärna beställer.

En liten pärla, definitivt!

Måste spara några bilder från vårt gamla äppelträd, i den offentliga dagboken. Härligt att gå tillbaka och minnas  vackerheten...

 

Mer än fyrtio år sedan är det som vi planterade trädet. Det enda som överlevt från första planteringen, och som nu har blommor.... och förhoppningsvis frukter.... både längs stam och grenar.

Den här bilden vill jag också ha med. Det är en av de få bilder som jag tog igår, då vi gick upp och nerför Isaberg, för att hitta Naturpasskontroller. Ett tiotal MTB-are körde förbi, i rasande fart. HU!  Och vi gick helt bort oss, i början av vårt letande.... läste kartan helt fel.... hamnade nere vid sjön... så det blev några ordentliga backpass extra. Bra träning både för tant och farbror. Tar sin lilla tid att hitta kontrollerna... nu har vi registrerat 10 av 40 i Hestra. Och 14 av 30 i Ambjörnarp. Tradition, det också... nästan. Tredje året i rad.... Värst vad denna ganska otraditionsbenägna tant fått till traditioner på gamla dar...

Gömt... och kanske glömt.

 

Måste ju kolla vad tanten är i stånd till, så det fick bli en riktigt ( för mej iaf) långpromenad i dag. Lämnade asfaltsvägen så snabbt jag kunde, tung tants gamla kropp gillar inte att gå på stum asfalt.  När jag, via skogsvägen, kom förbi den gamla torpruinen, Håkes, så kom jag och tänka på hur mycket som både ligger gömt och glömt i våra skogar.

Grimsås som samhälle är bara drygt 100 år gammalt. 1902 drogs järnvägen förbi den plats, som då bestod av ett enda hus, "Fiåsatorp". Inom femtio år hade ett samhälle byggts upp längs järnvägen och dess station ( som togs ur bruk på 1970-talet). IKO, kabelfabriken, hade också  börjat anläggas på femtiotalet. Idag är det kommunens största arbetsplats, med mer än 500 anställda. Franska Nexans  är det som idag äger fabriken.

Förr fanns det många byar i trakten. Jag bor i en av dem. Moghults by.  Mellan byarna gick helt andra vägar än de som idag trafikeras. Jag valde den gamla byvägen, numera mest en stig, förbi det både glömda och gömda torpstället.

'

Byarna - och torpställena-  låg ganska högt över omgivningen.  Alldeles efter den gamla torpruinen har man utsikt över en sjö. Gömd inne i skogen. Bortglömd. Vet att, trots avsaknad av sand- strand, det badades i Trälebosjön så sent som på 1990-talet. 

Det finns ytterligare en sjö, bara någon km från Trälebosjön. Det kom jag på då jag gått rakt över landsvägen och in på byvägen till Gumpebo.  Kom ihåg att maken visade mig sjön, då vi var ute och cyklade, en gång för många år sedan. Hittade stigen in till sjön.... men den gick inte ända fram. Iddes inte ta mig igenom dem  täta granskogen ner till vattnet. Men jag kunde ana en vattenspegel mellan grenarna. Berättade för maken att jag varit nästan) framme vid Gumpebosjön, då jag kom hem.

- Finns det en sjö där, sa han.

En sjö som är gömd och glömd. I allafall av den som börjar bli lite glömsk....

Avvek från byvägen, in på en skogsväg. Fann att här har funnits många vägar.  Ytterligare en skogsvägskorsning, fanns längre fram. I byn Gumpebo finns numera enbart ett året-runt-bebott hus.

Absolut en lite glömd by, som en gång har varit ett nav mellan byarna i trakten. 

Hjärtat i halsgropen! En stängd grind. Betyder det att det redan finns boskap med horn ute? Nej, det kan det väl ändå inte göra. Gräset har precis satt igång att växa. När jag insett detta, fått ner hjärtat på sin  normala plats och vände mig om för att ta en bild på den gamla grinden; vad upptäckte jag då?

Jo, en gammal fin timrad lada.  Den hade jag helt missat i då jag fick syn på den stängda grinden,  och tunnelseendet satte in.

Passerade detta vackra gamla hus, i "centrala" Gumpebo.  Det är flyttat från den plats som fick mej att fundera på gömt och glömt, Håkes.  Står alldeles vid byvägen. Får den som vet bakgrunden att inse, hur trångt en torpfamilj var tvingad att bo, bara för hundra år sedan.

Fortsatte skogsvägen mot Spolabo. Lite tråkigt att man inte kan gömma byggnadsavfall bättre. Kanske är tänkt som vägfyllnad. Just nu behövs ingen sådan dock. Skogsvägen är i utmärkt skick.

Solen, som största delen av vandringstiden varit gömd bakom molnen, kom fram då jag passerade den högst levande byn Spolabo. Här finns allt från småbarn till  folk som är äldre än jag. Byn består av ett tiotal hus. Tog faktiskt bilden för att jag tyckte att de bulliga molnen såg så härliga ut.

8,2 km mättes rundan upp till . Tant orkar.... men tror att promenaderna under de närmaste dagarna blir lite kortare. Åldern känns genom att man känner sig stelare än vanligt, efter extra långa rundor.

Var ute  på en rätt rolig grej i onsdags. Guidade samhällets "ledighetskommitte" längs en historisk runda. Gjorde rundan med elever under de sista åren jag jobbade "på riktigt" . Nu ville gärna ett tjugotal intresserade åka med och få reda på lite mer vad som finns gömt ... och delvis glömt... i våra trakter. Runstenen vid Gölingstorp är väl synlig för dem som svänger av från länsvägen mot Dalstorp. Men man uppmärksammar den inte, vet inte att det är en tusen år gammal runsten, som sticker upp bakom gärdesgården.

Det finns mängder med minnesmärken från fornhistorisk tid i våra trakter. Speciellt i närheten av lite större vattendrag. Hällkistan vid Lagmanshagasjön, den är från yngre stenålder. 4-5000 år gammal. 

Bronsåldershögar finns det gott om, liksom treuddar och domarringar från järnåldern. 

Vid ringröset i Dalstorp fann vi gömd och glömd(?) nutidshistoria. Från ringröset, 23 m i dameter, okänt för de flesta, gick förr slalombacken "Tresvängen" ner.  Bakom en del sly gömdes aggregatet som drev släpliften... 

Det var väldigt roligt att känna uppskattning för tretimmarsrundan, på småvägar, till olika närbelägna minnesplatser. Uppskattning känns väldigt bra, även för en tant....

Min favorit bland de platser vi  stannade till  vid, den är inte från forntiden. Det är kyrkoruinen i Nittorps by. Kyrkan uppfördes på 1200-talet och var i bruk till 1847, då den ersattes av den kyrka som numera är "vår" hemkyrka, eller iaf hemkyrkogård.  Har tidigare skrivit hur mycket jag tycker om kyrkoruiner. Det är de mest andliga plaster jag vet.  

I kväll är det säsongens sista quiz, på Glasets hus i Limmared. Läste på hemsidan att det var fullbokat. Vet också att det lag som oftast slår oss, kommer att vara med i kväll. Känns gott! Efter två vinster ( av tre) under vårsäsongen, så vill jag inte vinna igen. Mitt mål med quizet, det är ju att komma på andra eller tredje plats.