Sommaröppet

 

Det kändes som om det var i förra veckan som vi satt i solstolarna utanför halmstadsstugan.  Men det är allt ett drygt halvår sedan som det begav sig. Tiden går snabbt. Att sitta i solen, där utanför stugan, det känns så välbekant, att det blir svårt att tidsorientera sig.

Nåväl, nu är stugan öppen för sommaren. Förra året blev det en lång säsong. Vi stängde i slutet av oktober.  

Allt var i sin ordning i den gamla stugan. Elen funkade, vattnet kom igång och varmvattnet blev lika hett som det brukar. Fönstren är putsade, altanen sopad och altanmöblerna på plats.

Gräsmattan var grön och fin och i behov av klippning. Vilket maken fixade. Det är ju inga stora arealer det är fråga om, så det går snabbt med den eldriven klipparen.

 Nu hoppas vi på en fin och lagom varm sommar. 

Det var ganska glestbefolkat på vårt område, det fina söndagsvädret till trots. Men tre av våra närmsta grannar, dem vi brukar prata med, var på plats. T.o.m paret som bor i Stockholm hade kommit ner till sin halmstadsstuga, under påsklovet.

Det har ju varit vårväder länge nu, så jag inbillade mej att vårblomningen kommit längre än vad den gjort.

Men vi kunde njuta av körsbärsblom ( tror jag det är...rätta mej om jag har fel) och 

forsythia. Samt massor av scilla och påskliljor förstås. Men  det har vi ju här hemma också.

Solsken och vind. Det känns i ansiktet att man tillbringat  fem timmar i friska luften. 

Vi lär sova gott i natt!

Releasefest

 

Idag har jag varit på mitt livs första releasefest! Antagligen den sista också... men man vet ju aldrig.

Min gamla elev, Sofie, har gjort illustrationerna till boken "Sonya älskar och hatar sin mamma Ava.

 Sofie ville ha en egen releasefest i sin barndomsby. Hennes gamla lärare blev inbjuden.

Det är så roligt att följa sina gamla elever.

 Sofie var extremt kreativ under de fyra år jag var hennes lärare. Tack vare en teckning av henne, så vann klassen en summa pengar i en nationell teckningstävling. Skolresepengar. 

Det var en tjej som visste vad hon ville, redan som barn. Hon skulle jobba med reklam. Med bilder. Så blev det. Idag är hon art director på en reklambyrå i Jönköping. Dessutom driver hon ett eget företag. Nu har hon dessutom uppfyllt sin dröm om att illustrera en barnbok.

Köpte med mig boken och har läst den. Den handlar om en flicka, Sonya, som inte kan/får bo med sin mamma. Mamma Ava har gjort något alldeles fel mot henne. I stället bor hon med mamma Kathrin och pappa Krister. Hon har ett bra liv, men hennes förhållande till sin mamma Ava gör att hon ändå har "dåliga dagar".

Boken släpptes för ett par månader sedan och ligger högt upp på försäljningslistorna, såväl hos Bokus som AD libris.

Bokens huvudperson, Sonya, älskar kakor. Alltså bjöd Sofie, hennes mamma och mormor på stort kakkalas på lördagseftermiddagen.  

30-40 personer hade kommit till kalaslokalen i Ölsremma missionskyrkan. Det var flera gamla bekanta. Kul att träffas.

Om jag smakade alla sorter? Nä, det skulle inte funka. Men fem hårda kakor och tre koppar kaffe blev det.  Jättegott  .. men var på gränsen till för mycket....

Hur kunde man sätta i sej sju sorters kakor... och bulle, förr i tiden? Eller var det kanske så att man tog med sig några hem... inlindade i en servett.  Kommer ihåg att jag ibland fick sådana kakor, som mamma eller mormor hade med sig från kafferep.

Påsklov

 

Så var det påsklov igen. Har alltid känts som bästa lovet. Ja, efter sommarlovet då.

Det var påskaktivitetsdag på skolan idag. Så under förmiddagen så har jag sjungit påsksånger med skolans alla elever, från F-klass till åk 5. Sexorna är på språkval på torsdagar. Bra, tyckte jag, för då fick femmorna vara gruppledare. Det skötte de allra flesta med bravur. 

Sex gånger 20 minuter blev det, för att de ca 110 eleverna skulle få sjunga  om påskkärringar, hönor och tuppar. Funkade över förväntan bra.

Åk 2 har en äggkläckningsmaskin, och har fått fram många kycklingar. Superhäftigt att se de små dunbollarna. Svårt att få till en bild genom nätet dock.

I morgon får de följa med klassläraren hem. För klarar sig ensamma ett helt påsklov, det  gör de förstås inte.

Var tillbaka i favoritskolan på tidig eftermiddag.  För en stunds musik och sång. Så roligt! Så stora de hade blivit, allihop från fyror till sexor. Så kul att träffa eleverna igen.

Jag kommer att återkomma på torsdag eftermiddagar, terminen ut. Det är inte många. Fem stycken! Tiden går så fort! Det gäller att ta till vara den fina tid som är.

Märkligt

 

Nä, det är väl inte så märkligt att blåsippsnörden tar bild efter bild på sin älskade sippor.

 Idag har vi haft killarna på besök, och passade på att kombinera ett besök i "Glasparken" och Glasets hus, med en avstickare till det näraliggande "blåsippsstället". Alldeles blått! Ljuvligt!

Bra att ha en så fin lekpark på nära avstånd. Ja, avståndet sett ur lantisaperspektiv" förstås. Mindre än en och en halv mil, det är nära för oss.

Det var vernissage på gång i Glasets hus stora sal. Abstrakta målningar. Har ofta svårt för den typen av konst. Men här fanns det mycket som var vackert och tilltalande. Fast väggen med färgat toapapper, den  ville jag varken se på eller ta foto av. Mycket märklig konst, att färga "ihopknöcklat" toapapper  i olika blå nyanser...

Fika på Glasets hus är billigt och gott. Otroligt att en åttaåring kan äta tre ost och skinkfrallor ( halvor) och en stor bit kärleksmums. Sexåringen åt också flera frallor. Mysigt ställe tycker vi alla.  Dessutom såg vi på glasblåsning. En besökare blåste, med  glasblåsarens hjälp, sin egen vackra rosa vas.

Nu, äntligen, ska jag komma till dagens märkligaste grej; 

Var ju hos läkaren förra veckan och fick nytt recept på blodtrycksmedicin utskrivet. Klagade då på att anklarna, speciellt den högra, svullnar en del under dagen. En biverkan på preparatet Amplopodin. Läkaren tyckte att jag skulle byta ut den tabletten mot en annan typ. Hämtade medicinerna i går. Gamla vanliga Losertan samt den nya, den jag inte lärt mig namnet på ännu. 

Har också besvärats av ett brusande ljud i öronen ganska länge. Tinnitus. Glömmer för det mesta bort att det tjuter och brusar, men när jag blir medveten om ljudet, så har det känts jobbigt. Har ibland känt mig halvt gråtfärdig över att alltid ha det där ljudet inne i huvudet.  Har läst att blodtrycksmedicin kan orsaka tinnitus.

I morse tog jag den nya medicinen. Mådde illa på förmiddagen, och tänkte att de nya tablettetna, kan jag nog inte fortsätta med. Illamåendet försvann efter vår gourmetlunch, tillsammans med killarna, falukorv och makaroner.

Och så upptäckte jag en sak; det var tyst inne i huvudet! Och det spänner inte alls kring anklarna i kväll! Det är inte alls samma svullnad som tidigare. 

Det är knappt så jag tror på det själv... och det är synnerligen märkligt...Hur kan en tablett ut och en annan in, förändra så mycket?

Blåsippor

 

Idag var det alldeles blått I Karlas lilla hage.  Sol och värme har satt fart på varenda knopp. Även vitsipporna har kommit igång, men inte i samma antal.

Idag var första torsdagen med enbart två lektioner. Eller rättare sagt.... Bara två lektioner i jobbskolan. Fr.o.m nästa vecka ska jag ha ett pass på favoritskolan också. Så att eleverna får sjunga lite sommarsånger.

 Som jag längtat tillbaka till favoritskolan! Jättekonstigt det där; det har varit/är helt ok på jobbskolan....men jag känner mej som en udda fågel. Trots att jag varit/är långt ifrån ensam pensionär på skolan...

Några timmar i solen på altanen hann jag med, innan det var dags för frissan. Lite toppning av håret och lite nya bruna slingor i det gamla gråbruna rufset. 

Nöjd och glad och en dryg tusenlapp fattigare kom jag hem och ville förstås ta en promenad i det ljuvliga vädret. Som en magnet drogs jag mot blpsip⁷pshagen, dryga två km bort. Jag ångrade inte den promenaden, för där var det så otroligt vackert. Massor av sippor i olika blå nyanser.

Många bilder blev det, på min absoluta favoritblomma. 

En riktig stjärna

 

Idag var det möte för PRO-medlemmar. Den här killen, Edward C Johansson från Laholm, var bokad för att underhålla oss "gamlingar".  Nittiotalet medlemmar, ungefär hälften av alla som är med i vår lokala förening, var på plats. Ryktet hade gått före den unge mannen. Man hade hört att han skulle vara så bra.

Edward har verkligen en fantastiskt bra och behaglig röst. Gitarren bemästrar han på ett imponerande sätt. Dessutom är det en trettiosjuåring som ser riktigt bra ut. Alla förutsättningar för succé. Och visst var det så. För de allra flesta.  

Men min musik var det inte. Det var bara ett par låtar som jag riktigt uppskattade. En Johnny Cash-låt och en låt av Per Gessle. Den enda låten på svenska faktiskt. I övrigt framförde han låtar av Elvis, Tommy Steele, Rickard Nelson , Roy Orbinsson. Mest Elvis. Och Elvis är långt ifrån den musik som jag lyssnar till. Det blev en eftermiddag med en mängd smöriga låtar.

Synd tycker jag, att det inte var större variation på musiken. Killen hade ju alla förutsättningar att göra ett varierat program.

Tänkte på en annan sak; Edward är inte helt olik Måns Zelmerlöv. Han sjunger dessutom bättre än Måns och är en hejare på att spela gitarr.  Publikkontakt hade han definitivt. 

Varför är inte Edward en rikskändis, när Måns är det?  Musikaliskt borde han vara det.  Det är så knepigt att en del artister har stort genomslag, medan andra framträder i skymundan. Är det media som bestämmer??

 Det finns fler som inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Som Ingegerd, som hade gjort tjugotalet bordsdekoration till mötet. Hon är inte med i styrelsen, men maka till en av våra styrelsemedlemmar. När det är medlemsmöte i vår lokal, så är det alltid hon som drar tyngsta lasset. Tillsammans med Sonja. 

Dessa båda kvinnor borde ha stor applåd för vad de bidrar med. Får försöka se till att framföra det tacket, nästa gång det beger sej.

En sådan härlig 1 april

 

En alldeles blå himmel

Alldeles blått med ( tror jag) vårstjärnor.

Blåsippsblått på Rusarebo äng.

Det var dit vi styrde bilen, efter att ha hämtat killarna på skolan, denna härliga tisdag.

Tänkte att de skulle protestera. Måttligt kul att åka med blomnörden mormor för att kolla på blommor! Nu hade mamman förberett dem väl. Fika var utlovad. Det kändes som om det var två förväntansfulla killar, som, ovanligt lugna, satt där bak i bilen, den dryga milen ut till naturreservatet vid sjön Hindsen.

Fika var utlovad.  Den kunde inte vänta. Eller rättare sagt, det blev fika två gånger, på två olika platser.  Mormors bullar och ballerinakex.  Gott!

-Ska chilla lite, sa K-P.

Konrad fick syn på det lockande klätterträdet. "Chillaren" hängde på.

Naturreservatet bjuder på många roliga  klättermöjligheter för den som är 6 och 8 år.

Varför inte försöka sätta en "dörr" på "ingången" till trädet?

Ser ni alla blåsippor ?

Det lär nog gå bra att få med killarna till ängen igen, när orkidéer och gullvivor blommar, om en dryg månad.

Blomnörden mormor, hon blev också nöjd. Massor av blåsippor, vitsippor och vårlökar i blom.

En sådan härlig vårdag, denna första dag i vårmånaden april.