lördag 29 januari 2011

Mot mobbing-metoder

Måste erkänna att jag kände mig både lite nöjd och lite uppymd, då jag såg gårdagens nyhetssändningar och dagens tidningsrubriker. Det känns ju alltid bra att få "rätt", och speciellt som man tidigare varit den som ansetts ha "fel".
Värdegrund är ett 90-talsbegrepp som är det som all undervisning måste bygga på, anser jag.
"Värdegrund handlar ytterst om relationer mellan människor och om hur vi behandlar varandra som barn, unga och vuxna. Värdegrunden som ett begrepp infördes under 1990-talet. I de nya läroplanerna är värdegrund centralt och ska genomsyra all verksamhet i förskolan och i skolan.......Arbetet med värdegrunden är en ständigt pågående process som alla vuxna i skolan ansvarar för i alla miljöer." / Skolverkets skrivning om värdegrund
Självklart för mig, och förhoppningavis för alla andra som jobbar inom skolans verksamhet.
MEN vad som aldrig varit självklart för mig, är att vi ska ha speciella lektioner i värdegrund.
Vilket så många av mina kollegor runt om i landet har.
Jag har verkligen försökt lägga in en värdegrundslektion i veckan, jag har försökt flera gånger. Har gått Lion´s Quest utbildning och försökte med värdegrundslektioner en halv termin. Har beställt diverse material, försökt använda kollegors material .... men det har aldrig funkat. Jag har gett upp efter ett par tre veckors värdegrundslektioner, för mig har de helt hängt i luften, och jag har aldrig på ett trovärdigt sätt kunnat förklara för mina elever varför vi genomfört dessa "efter - mall- lektioner".
Många gånger har jag känt mig som en underlig anti-person, då det har varit dags att skriva kvalitétsutvärderingar och beskriva det värdegrundsarbete som utförts på skolan. Jag har fått medge att jag inte har något kontiunerligt värdegrundsarbete i mina klasser. Jag har värdegrundsarbete varje dag, utifrån de situationer som uppkommer.
Därför känns det gott i hjärtat att från Skolverket få "medhåll" om att färdiga manualer inte ger någon större effekt.
Läser dessuom följande på nätet:
Ola Lindholm, chefredaktör på Kamratposten, är upprörd över mobbningsprogrammen:

– Det är skandalöst att kommunerna köper sig fria i mobbningsfrågan. De lägger kommunala skattepengar på program som inte har bevisad effekt och som i många fall har helt motsatt effekt, säger han till TT.

Han säger sig dock inte vara "ett dugg förvånad" över att antimobbningsprogrammen inte fungerar.

– Vi som har jobbat en del med skol- och mobbningsfrågor har anat det länge, att de program som kommunerna köper in, och som inte bygger på vetenskapliga grunder, inte har någon effekt.

– Men det är fantastiskt bra att studien är gjord. Det här bevisar att man måste jobba med mobbning på ett helt annat sätt, säger Ola Lindholm.

Jag kan bara hålla med.

I förra skolan så var det Kamratstödjare som gällde. Kommer ihåg att jag reagerade starkt på att dessa skulle väljas av eleverna själva. De blev ofta de populäraste elverna som blev "Kamratstödjare" och jag reagerade på att inte alla var de lämpligaste. En del ledare har faktiskt blivit det på ett "negativt" maktutövande och är långt ifrån empatiska.

Att jobba för en gemensam positiv värdegrund och emot mobbing är det viktigaste vi gör i skolan. Här tror jag vi måste använda både professionalism och sunt förnuft. Alltid reagera mot det som är fel, både när det blir fel mot barn och mot vuxna. ( Vikarier är ju tyvärr väldigt utsatta för otrevliga bemötanden av elever.)
Avgöra vad som är så allvarligt att barnen behöver hjälp ... eller om det är en sak som de utvecklas bäst i att försöka reda ut själva. Värdegrund varje lektion - aldrig tillåta negativa kommentarer och elaka anspelningar. Inte blunda för det som händer, även om andra tycker att man egentligen inte har med det att göra.

Det känns bra för den envisa åsnan Anna-Lena ( bilden från Hydra hösten -09) att känna att hon inte är så fel ute, trots att hon ofta tycker annorlunda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas