Söta syrran

Våra kattpojkar har två systrar i samma kull. En av dem bor hos min bror och hans fru. Tindra har den lilla katten blivit namngiven till. Periodvis blir det lite dåligt med besöken i broderns nya, fina, gamla hus. Idag blev det tillfälle att hälsa på, och jag måste säga att jag var så nyfiken på den lilla kattfröken, som jag inte sett sedan hon hämtades här i mitten av september.

Lik sin bror Fredrik var hon, men mindre, ljusare i pälsen och smäckrare. Och tydligen lite lugnare i tempermentet än vad våra båda vildbasare är. Funderar på om det ligger i genuset, det där med mer eller mindre livlighet. Jag tror ju det, för jag tycker att såväl människopojkar, hästpojkar som kattpojkar är betydligt mera för att "bröta" än vad samma djurslags flickor är. Naturligtvis finns det undantag. Genusvetarna håller inte med mig, utan påstår att miljön och förväntningar påverkar. Men inte sjutton beter man sig annorlunda mot en katt-tjej än vad man gör med en kattkille ( eller häst dito).

Tindra är enda katten i huset. Men där finns en hundtjej också, en dam vid namn Tess. Katen och hunden trivs bra ihop, leker ihop och ser ut att ha kul tillsammans. Ett häftigt par, den vita och den svarta.

( Tess gillade inte riktigt den uppmärksamhet som kattkompisen fick... men det blev bättre bara jag tog en bild på henne.)

Katter är ju lättare att sköta, än vad hundar är. Katter är små självständiga varelser som kan klara sig själva några dygn. De äter bara det de gillar och tills dess de blir mätta ( utom Sheba då, för då överäts det) och de klarar att gå ut en sväng på egen hand. Det sägs att olika människor är mer kattmänniskor eller mer hundmänniskor. För egen del är jag absolut mer som en katt .... går min egen väg ibland och tycker att det är gott med lugn och ro ibland. Plus att det är skönt att sova. Sen var det det där med maten, får verkligen rannsaka mig själv om min mathållning liknar hundens eller kattens. Lutar åt hundglupskhet, ajaj, något att tänka på att äta som en katt - bara det som är gott och tills dess man är mätt.

Visst är de otroligt vackra, Birmablandraskatterna. Om de är en åttondel eller en sextondel Birmagener i dem, det kunde inte mammans ( och pappans ) husse säga. Men det är fantasiskt att tre av fyra kattungar i kullen fick Birmafärgerna. Alla som ser dem blir otroligt förtjusta i dem, även de som inte älskar katter. Så var det ju med mej också, när jag fick se deras storasyster. Föll pladask!

Efter god jordgubbspaj hos broder R och hans fru, åkte vi till Knalleland i Borås, jag och C-E. Kom på att vi behövde lite nya grytor, bl.a. en ny gjutjärnsgryta. Den gamla, minst 50 år gamla, har gjort sitt - börjat bränna i botten. Så det kändes som man gjorde en investering för resten av livet, när vi köpte en Skeppshult 5 liters gryta. Så nu blir det köttgrytor och soppor till alla som kommer ..... precis som det brukar bli... ;)

Fullt med bilar var det på alla parkeringsplatser i stora Knalleland, men inte så många hade valt att gå till EKO. Vilket var vårt enda mål, förutom ICA Kvantum. EKO är riktigt bra tycker jag, där finns det mesta. Bra kvalitét till helt OK priser.

På vägen mellan Borås och Aplared - längs 27an - stod den här unge älgkillen. Ensam var han, hade inget att "bröta" med. Kanske får de vilda djuren växa upp och ta ansvar för sitt liv och för sin mathållning, betydligt tidigare än vad katter, hundar och hästar behöver göra. Dom har ju en behaglig tillvaro alla de djuren, liksom vi har tillsammans med våra husdjur. För nog är det något som fattas i de hem som inte hyser en enda fyrfoting..... tycker jag, som nästan alltid har haft djur i det hus jag bott i - även om jag inte uppskattat alla på det sätt som jag uppskattar katten Karlssons avkommor.