Lågskoläge - Lite lurad

Det var nog nästan två månader sedan jag använde lågskor senast. Men i morse så tyckte jag att det var läge att plocka fram dylika igen. Snön har sjunkit ihop ordentligt, och på de platser som man normalt promenerar fram på, så är det barmark - blandat med is. Men mest barmark! Vilkt har resulterat i att eleverna har plockat fram åde hopprep och landhockeyklubbor. Full fart på den nästan snöfria/isfria skolgården. Ljuvligt - ger rena rama vårkänslor.....

Mina absolut bästa, helt enormt sköna lågskor är köpta på Clarks i London. De finns sannolikt även i svenska affärer. Skobutiker med lite kvalitétstänk, marknadsför ju detta ärke även i Sverige. Man kan också skicka efter direkt från företaget, har ingen aning om vad frakten kostar. När jag letade upp favoritskon på nätet, så skickade jag den både till FB och Blogger, så länken finns i inlägget nedan. ( Jag tycker att det är så fantastiskt att webben är så sammanlänkad, jag fascineras hela tiden, och MÅSTE pröva.)

Jag är ganska säker på att mina favoritskor + ett par andra helt underbara Clarksskor botade en riktigt ond hälsporre, som jag drogs med för ett år sedan + - fyra, fem månader. Skorna är så välbyggda, så även hundra kilo tant svävar i dem. Läste några kommentarer på Clarkssidan
och kunde tll min förnöjelse se att fler hade blivit botade från hälont med denna fantastiska sko.Såg den i flera olika färger när vi besökte Clarksaffärerna på Oxford Street i höstas ... och jag skulle kunna tänka mig att ha en av varje färg. Världens härligaste skor!

Tog på promenadskorna - vanliga walkingshoes -när jag kom hem, och tog en promenad fram och tillbaka till stallet. Mitt i vägen var det grusväg, så det man kunde gå med ganska så rask fart. Det gick att att ut stegen i låga, lätta gå-skor. Jätteskönt väder, sol och vårljust. Dagen har blivit ganska mycket längre nu, en timme och tre minuter längre än för en månad sedan. Fyrtiofem minuter av förändringen har skett på eftermiddagen.
Kände mig lite, lite sur på alla tiggarbrev som jag plockade ur postlådan innan jag gick iväg, och som nu låg på köksbordet. Tänkte att jag borde slänga breven från Unicef, Diakonia och Frälsningsarmén direkt i soporna- oöppnade. Så osmart att skicka "tiggarbrev" samma dag .... då är det läge för att det inte blir något bidrag alls.

Öppnade ändå breven när jag kom hem ... och det var inte ett enda "tiggarbrev"... bara tackbrev. Kände mig lätt lurad och samtidigt lite glad över att man uppmärksammat gåvorna från förra året.

Två veckor av terminen är redan avklarade. Tycker att vi hunnit extremt mycket på dessa veckor. Känner att vi tillsammans arbetat fram flera e-twinningidéer som nu blir skolans angelägenhet och inte bara en grej för min klass. Så kul att se engagemanget både vad det gäller fotoprojekt och musikprojekt från många av skolans elever.

Så även om vi inte vinner någon europeisk tävling, så har vi vunnit något mycket större med årets olika projekt - hela skolan är med.

Har hunnit med både Jesu liv och kartkunskap i so i tre-fyran. Vi jobbar ju väldigt mycket efter hur man "normalt" jobbar i fyran - treorna har hela tiden gått tillsammans med de ett år äldre eleverna. I Skolverkets skrift om framgångsfaktorerna för skolan, så kan man läsa att en faktor för framgång är att utmana eleverna, att ställa höga krav på dem, att låta dem ligga längst ut i Vygotskijs cirkel för lärande. Treorna visar verkligen att detta stämmer. Det är så roligt att få följa deras utveckling.....

Utvecklingssamtalen har kommit en bit på väg och det är klart utvecklande även för läraren. Tycker att det är bra som det har blivit, att samtalen ligger i början på varje termin, då det finns stort utrymme att jobba med det som ska utvecklas.

Fort går veckorna, men det gör inget..... det kan inte snart nog bli vår.....för även om det var lågskoläge idag, så kände jag mig lätt lurad av sol och ljus. Tog ingen mössa på ..... och det känns i örsnibbarna ännu. Så än så är det en bit till vår och mössa och halsduk ska man fortsätta att ha på!