Förutfattat

När jag kom in genom dörren i eftermiddags ringde telefonen.
Det var SOTARN!
Blev så förvånad.
Det var en trevlig röst och ett trevligt tilltal som mötte mig där i luren.
Har alltid trott att sotarn var sur, arg och vresig.
Har aldrig pratat med någon sotaremurre i hela mitt femtionioåriga liv.... och då sitter barndomens fruktan för sotarn och den syn man alltid haft på honom kvar.
Så dumma föräldrar, skrämma barna för sotarn... det är det väl ingen som gör nu...?
Undrar vad föräldrar skrämmer sina barn med nu för tiden....
Eller skräms de inte alls?
Hoppas det är så.
Funderar på vad vi skrämde våra barn med. Kommer inte på nå´t... hoppas att det stämmer.
Vet, från säkra källor, att ett vanligt hot från dagens föräldrar är att beslagta mobiltelefonen.
En del genomför hotet, andra bullrar bara lite.
Heder åt dem som står för vad de "lovar".

Nationella prov-vecka nummer 1.
Svenska.
Min förutfattade mening var att det skulle vara svårt och ta tid att rätta proven.
Med bra rättningsmallar så gick det snabbt.
Känns ganska lyxigt att få förberedda lektioner och ordentliga rättningsmallar.
En sak är synd bara, och det är att proven ligger i sexan, istället för som tidigare i  femman.
När man fick proven på februari-mars i åk fem, ja, då hade man  ganska så lång tid på sig att åtgärda ev. brister hos eleverna. Nu är det betydligt sämre med tid, och framförallt vad det gäller engelska.
Det provet är inte förrän i slutet av april.
Eleverna hade en del förutfattade tankar om provet, men de kom på skam, och eleverna var ganska så nöjda efteråt genomförda premiärprov.

Glad och tacksam var jag för sex, ja bara fyra dagar sedan. För att jag mådde så bra av att träna.
Gammal tant har haft den förutfattade meningen att hon klarar träningen lika bra som dem som är femton- tjugo år yngre och lika många kilogram lättare.
Gammal tant tog långa promenader både fredag, lördag och söndag.
Efter söndagens åttakilometerspromenad var knät lite knäppt och lite svullet.
Hade lite känning av detta i höstas också.
Stelt och dant är det fortfarande, inte läge för träning denna vecka.
Tråkigt, när man kommit igång så bra.
Tur att det funnits lite snö att skotta i dagarna tre, så att det blivit lite träning den vägen.
Plus alla steg man tar i skolan varje dag...

Hoppas att det bättrar sig, det dumma knät, så vi kan ta ordentliga promenader i kanarisk vintervärme nästa vecka.

En skoldag kvar före lovet.
En morgondag som innefattar två nya nationella prov.
Tänker rätta dem innan jag går hem.
Svägerska Helena fyller 50 i morrn.
Förr tyckte man att 50 var gammalt.
Nu känns det ungt.
Helena har jag känt sedan hon var 10, hon är alltid ung för mig.

Begravning för farmor på fredag.
Någon förutfattad mening om hur den ska bli, det har jag inte.