Lat lördag

P4 står på från morgon till kväll.
För det mesta varken lyssnar eller hör man.
Vi är vana vid bakgrundsbruset, har väl med det sedan barnsben.
"Ring så spelar v i" sändes denna morgon från Gustav Adolfs torg i Malmö. Vi såg de två stora scenerna som var uppbyggda på torget, då vi gick till kvalitétesgodisaffären, belägen i bottenvåningen av Karins allra första Malmöboende, beläget vid det stora torget.
En av de som ringde till Lisa Syrén i morse berättade att han inte skulle göra något alls idag. Bara göra ingenting.
Programledaren frågade om det gick att göra ingenting.
Mina tankar går i liknande banor.

 Jag känner det som jag ingenting gjort idag.
Är det så... eller är det bara känslan av att inte ha gjort något "riktigt", något "nyttigt"?
Hade planerat att åka med Johanna och Martin Till Gbg idag. Martin har sprungit 21-kilometersvarvet. Var med förra gången det begav sig, för två år sedan och tyckte det var trevligt med en mor-dotterdag på stan under det att Martin rusade runt densamma.
Kände inte riktigt lusten att åka iväg idag igen. Det har varit ett flängande de senaste veckorna.
Kände att det skulle kunna vara gott att vara hemma och göra ingenting.

 Satte mig i solstolen med en pocketbok som länge väntat på att bli läst.
Hittade den längst ner in "inte lästhögen".
Johanna Nilssons "Flickan som uppfann livet". En bok skriven -99
Handlar om betydelsen att bli sedd... av föräldrar, släkt, vänner, lärare, skolkompisar....
En lättläst bok, med ett budskap, absolut!

Kom mig att tänka på gårdagens cykelturssamtal.
I värsta backen på dryga milsrundan var det nygrusat och jag fick anledning att stiga av cykeln.
Fick en pratstund med backhusboenden, mamma till en av alla de elever jag haft.
Jag tyckte att det var så roligt att många i den klass som var lite stökig, hade fått jobb direkt efter gymnasiet.
Uttalade också att jag tycker att det är så roligt att det är dessa  gamla elever som fortfarande alltid hejar glatt och stannar för en pratstund, när man träffar på dem.
-Vi pratade om kontakten med gamla lärare häromdagen, berättade kvinnan.
X sa just att det bara är du och en lärare från gymnasiet som ser honom numera. Alla andra tycks ha glömt bort att de känner honom.
Så konstigt!
Har alltid tyckt att det varit en självklarhet (och en rolig sådan) att fortsätta att se och möta sina elever, höra efter hur de har det! Förstår inte "jag bryr mig inte längre"-tänket.

Idag lagade vi inte ens middag, utan värmde rester från i onsdags.
Tycker att det är så märkligt att nästan all mat, och alltid grytor, smakar mycket bättre om de fått stå några dagar.
Eller kanske inte.
Alla kryddor och köttets egen smak har fått blandats till en mera mogen arom.

Undrar om min mognad räcker till min senaste ansökan.
Har skrivit några stycken under årens lopp, och bara en enda har gett resultat.
Den att jag flyttade från Dalstorp till Grimsås.
Andra ansökningar har jag inte allas fått svar på...
Nu sökte man förstelärare  i kommunen.
Intresseanmälan har fått inlämnas.
Jag lämnade in en sådan, adresserad till den tämligen nye skolchefen.
Tycker att min långa erfarenhet kombinerad med fortsatt nyfikenhet skulle kunna vara en bra grund till en sådan tjänst ( en dag i veckan bara, i övrigt fortsatt klasslärartjänst...)
Samtidigt som jag med bitterhet i tanken tänker, att får en viss person uttala sig om min lämplighet, så är det inte en chans att jag får uppleva denna karriärtjänstmöjlighet.

Igår var det Schoolovisionomröstning.
I år hade vi det bästa bidraget någonsin.http://schoolovision2013.blogspot.de/2013/05/sweden-jag-tanker-hoppa-ner-fran.html och ändå fick vi kanppast några poäng, hamnade på delad 25eplats av 38 startande.
Tycker att det är fel att det ska vara en tävling där de olika länderna har så olika möjligheter. För att få till ett vinnande bidrag måste man ha kontakt med en professionell videomakare och lägga ner massor av tid på att få till bidraget.
Vi har en utmärkt videomakare i Catti, men vi har haft för dåligt med tid......
Få se hur det blir nästa år. Projektet lär fortsätta ett tag till, mina elever i blivande sexan får bestämma om de vill vara med eller inte, när vi träffas till hösten igen.
Ska försöka använda mig av projektet i geografiundervisningen i höst.
Får f.ö. lite kalla fötter, då jag tänker på mina femmor.
De har hela tiden fått hänga med de som är ett år äldre, och fått ta del av undervisning som ligger lite över deras nivå.... undrar vad de fått med sig i förlängningen... och hur jag ska hinna reparera luckorna innan de ska ha alla Skolverksproven med start i februari....
Sån´t gnager i en gammal inbiten mellanstadielärainnas hjärna!

Efter värmda lunchen var det dags för en cykeltur.
Bestämde mig för att trampa runt Lagmanshagasjön - en tramp på 25-30 km...
Cyklade genom vacker natur.
Träffade tre tjejer som badat i sjön.
Badade för egen del fötterna. De tyckte att det var kallt i vattnet.
Därefter kom regnet och åskan. Cyklade drygt halva vägen alldeles dyblöt.
Det luktade fantastiskt gott från nyutsprungna björkar och blommande hägg.
En härlig cykeltur var det verkligen.
När jag kom hem vattnade jag i växthuset, band upp den tomatplanta som växer fem cm per dygn och läste sedan ut boken jag tidigare berättade om.
Frågan är Har jag gjort något idag eller inte? Kan själv inte besvara den frågan...men en välbehövlig lat lördag blev det.
En sak ska jag göra i dag iallafall: Kolla på Eurovision Song Contest. Har inte sett något i förväg, så jag vet inte hur favorittippade låtar från Danmark, Norge och England låter.... Det är för mycket jippon runt omkring... jag gör som jag alltid gjort ... kollar på finalen och tycker att det är en ganska ok lördagsunderhållning.
En bra göra ingentingavslutning på en ingentinggöralördag!